Etikett: Vårskörd

Planera odlingsytor

Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:

Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.

Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?

Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:

Tidig skörd
  • Spenat
  • Jordärtskocka
  • Mangold
  • Kål
  • Svartrot
Sen skörd
  • Vintermorot
  • Palsternacka
  • Kål
  • Mangold
  • Purjolök

Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.

Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.

Koll på lotten

I maj 2018, mitt i den hetta som skulle hålla i sig i drygt tre månader, köpte jag min lilla odlingslott på Dalvik i Jönköping. Ja, köpte, eftersom det står en stuga på den. Det har varit avslappnat, och passat mig bättre, att vara en del av en odlarförening i stället för en koloniförening. Nu börjar jag dela växter därifrån för att fylla Askelid med nya plantor.

Sedan vi flyttade från Jönköping har jag tittat till min lott nästan en gång i månaden. Av det som såddes i våras kunde mycket skördas innan vi flyttade i slutet av juli, men en hel del av plantorna har gett mer under hösten. Jag har under hösten fått med mig massor av bladselleri, bär, morötter, nyzeeländsk spenat och stora mangoldblad. Potatisen gick sådär och löken sparades till utsäde. Jag såg fram emot en vårskörd av jordärtskockor!

Tre skockor gav bra skörd

Det var just jordärtskockorna jag blev förvånad över – två gånger. Första gången var när jag tänkte skörda och bara fick upp en enda. Märkte då att det var tjäle som gjorde att grepen inte nådde hela vägen. Andra gången var nu i helgen när jag kunde skörda en ordentlig mängd, av tre planterade skockor. En del av dem har ätits upp (se recept i tidigare inlägg), men ett gäng ska snart planteras på Askelid.

Sticklingar av bärbuskar redo att fraktas till Askelid

Längsmed en liten stenmur på Askelid står en hel del krukor, ihoptryckta och med löv runtom och ovanpå, med sticklingar och plantor. Nästan alla sticklingar kommer från lotten, eller allmänningarna, på Dalvik. Varje gång jag har varit på lotten har jag tagit fler sticklingar och kvistar, för att känna mig säker på att få ett bra resultat. Nu senast blev det fler av röda krusbär, röda och gula hösthallon och vita vinbär.

Att vintersallat fröar av sig har jag hört, men det var nog inget som gällde mig. Jo, det var det!

Just nu fanns övervintrad bladselleri och vintersallat i pallkragarna. Nån kvarglömd liten lök hade börjat spira och smultronen börjat klättra från sin pallkrage ut på gräsmattan. Hallon, vinbär och blåbärstry var i full gång med att få fram sina första blad.

Om jordärtskocka

Vilken fenomenal rotsak! Den sköter sig själv. Den blir rejäl och pampig och vissa sorter blommar. Och den står kvar i landet och skördas på vårkanten, när det inte finns så mycket annat färskt att tillgå.

En lyxgröda, tycker många. Hos mig har det varit detsamma, men nu – med mer plats – ska jag definitivt odla mer av den. Det har varit härligt att kunna ta upp den tidigt på våren, ungefär så snart det går att sätta grepen i jorden.

För ett antal år sedan fick jag ett knippe skockor av en vän. Jag odlade dem i en stor kruka på min inglasade balkong. Den blev låg och klen och gav inte så mycket. Men jag gillade smaken, och tackade gladeligen ja när en kollega på mitt nya jobb skänkte bort knölar. Det var när jag just köpt min odlingslott och trots den varma och torra sommaren (2018) växte den kanonbra i jorden. Så förvånad jag blev när jag i början av april tog upp runt 8 fina skockor från en planta! (Jag delade med mig till min nyfunna kärlek – Johan.)

Förra året fick jag tag på sorten Bianca, som jag planterade på min odlingslott. Det är en sort som blommar, och avslöjar det nära släktskapet med solros. Två meter höga, maffiga stammar med ett gäng små solrosliknande gula blommor i varje topp. Sent i höstas klippte jag ner dem. De hade vuxit mot en vägg på norrsidan och var mest ett experiment i hur de skulle trivas där. För ett par veckor sedan kunde jag sätta ner grepen och leta. En liten skocka på c:a 5 cm fick jag tag på. Om ett par veckor ska jag gräva upp hela den pallkrage som de stått i och se vad jag kan hitta.

I höstas satte jag några få, av en okänd sort, här på Askelid. Jag räknar inte med att de ger skörd i år, möjligtvis till hösten, utan ska mest låta dem etablera sig. Alltså får de stå kvar på samma ställe ett år till. Vill man byta odlingsplats efter varje säsong är det viktigt att man är noggrann när man tar upp dem ur jorden. Även en liten liten skocka blir en ny planta. Dessutom är risken stor, om många knölar blir kvar, att även plantorna blir många och då står tätt. Därmed kommer de konkurrera om plats och näring, och utveckla mycket mindre skockor.

Vill man spara till eget utsäde rekommenderas att man sparar de bästa skockorna. Det verkar alltså vara en växt som på detaljnivå skickar sina anlag vidare. Man bör då välja de största, men även de slätaste då de är lättast att skala. Det blir som egen förädling. På senhösten är det smart att klippa ner de höga stammarna, annars välter de lätt när de vissnar ner. Bra är också att spara ett par decimeter av stammen ovan jord så man hittar tillbaka till dem när det är dags för skörd. Det som klipps bort passar bra som material till att fylla på eller bygga nya bäddar med.

Och så var det det där med tillagning. Pajar magen? Tro mig, min mage är lättstörd, men byter jag vatten två gånger under koktiden så blir det inga problem. Ska jag tillaga dem i ugnen kokar jag dem även innan dess. Det sägs även att den är mildare mot magen om den skördas på våren (och till på köpet godare!). Kan man laga något mer än en lyxig soppa av den? Absolut! Man kan se jordärtskockan som en rotsak bland alla andra och inte något särskilt som bara passar till ett fåtal rätter. Men för den skull, förringa inte en slätmixad soppa med grädde, vitt vin och lite selleri i, toppad med ruccola.

Latmask, många bollar i luften, eller distansodling? Jordärtskockan klarar sig nästan själv. Med täckodling ännu bättre!

Inläggets bild visar en liten del av jordärtskocksskörden den 2 april 2019.