Etikett: Täckodla

Kommande utmaningar

Så kallade extremväder? Absolut. Är det vad vi ska räkna med, i någon form, varje år? Jag tror det. Men det finns fler fenomen som utmanar våra tillgångar till sådant som vi kallt räknar med att ha inom räckhåll. Även om vi gott och väl överlever så behöver vi tänka både en och flera gånger på hur vi lever.

Det här inlägget skrev jag under de sista dagarna av 2022. Hade funderat på att skriva en liknande reflektion och upptäckte då att detta inte var publicerat. Det känns inte alls främmande att samma funderingar finns under den här tiden på året, varje år. Oroligheterna och kriserna som påverkade oss under både 2022 och 2023 kommer att ha fortsatta konsekvenser som vi behöver vara förberedda på. Inte konstigt att alla prepping-forum på sociala medier växte, och försäljning av överlevnadsutrustning ökade, stadigt sedan den första paniken över Covid19.

För det lilla som absolut kräver el kan portabla solcellspaneler vara en bra metod. Tillgången till belysning har vi förberett med olika oljelampor. Men det gäller ju också att man kan lagra maten på sätt som inte kräver el.

Och visst har även vi sett om vårt hus. Större eller mindre kollaps, så är vi tryggare på Askelid än i vår hyrestrea i stan. För några veckor sen, i början av december, blev det en omfattande vattenläcka här i västra delarna av Jönköping. Vi var utan vatten i bara drygt ett dygn, men det var ändå lite oroligt. Fick åka iväg en bra bit för att hämta vatten i dunk. Toa-bås började sättas upp vid skolorna. De ditställda vattencisternerna där blev snabbt tomma. Personalen i vår närbutik överöstes av frågor. Vi började tänka på hur vi kunde hjälpa våra grannar, särskilt de äldre och ensamma, att hämta vatten. I vårt bostadsområde har långtifrån alla bil. Det är lätt att bli konspiratorisk, men ett strömavbrott i en stad är heller inget vidare om man bor i lägenhet. Inte alltid på landet heller, men vi kan få både värme och tillagad mat genom att elda med ved. Maten finns bokstavligt talat runt knuten (just nu under snötäcke, men relativt enkel att hämta upp). I somras började vi bygga ett nytt brunnshus. Det behövde ändå göras, men nu förbereder vi för att även kunna hissa upp vatten för hand i händelse av ett strömavbrott.

Utmaningarna under året 2022 som odlare var den kyliga våren och den jättevarma veckan utan en droppe regn. Året 2023 blev vädret ännu mer ojämnt och innebar mer oro och sämre skörd. Redan tidigt på året planerade jag för att rodda odlingarna så energisnålt som möjligt, då elpriserna förväntades fortsätta stiga. Och utan tvekan blir det samma tankegångar inför kommande säsong. För oss innebär det att förodlingen inomhus måste begränsas. Utrymmet för de tidigaste sådderna måste prioriteras om. Även om växtbelysning inte är särskilt dyr så kan det bli problem om vi har många plantor väldigt tidigt och inte samma möjligheter att plantera ut. Förra året fick de flesta av plantorna bladlöss och de behövde även flytta ut på balkongen alldeles för tidigt. Kallsådder av fler grödor kommer göras och som får stå på balkongen. Jag sådde kål nu i höst, i krukor på balkongen, och hoppas att några av plantorna klarar vintern. Vi kommer nyttja vår odlingslott till tidiga sådder och vara noggranna med att ta hand om övervintrade plantor som kan ge oss skörd och även skapa nya plantor.

Stora väderskiftningar – alltså måste växternas vattentillgång säkras. För oss själva är det ju viktigt att skörden bli stor då priserna på både mat och el fortsätter att vara höga. Täckodling är nyckeln!

Egentligen skulle vi behöva någon form av bevattningssystem, då vi distansodlar, men just nu finns inte den ekonomiska möjligheten. Men i takt med att odlingarna växer kanske behovet växer, och nån gång förhoppningsvis även ekonomin. I vilket fall har vi återigen fått uppleva fördelarna med täckodling! Trots att vi flera gånger under odlingssäsongens mest intensiva tid, tillväxtmässigt, har varit ifrån våra odlingar under flera dagar i sträck har grödorna klarat sig bra. Visst har ett par gurkväxter strukit med och visst kan tillväxten ha blivit sämre i vissa fall, men på det stora hela har det funkat fint. Det känns bra att veta att man inte är riktigt så beroende av vatten som man ibland tror och att man tänker rätt och hållbart. Vi skapade även vattenreservoarer i odlingsbäddarna vilket visade sig vara en riktigt lyckad metod, inte minst för morötterna.

Lagringsbara grödor är smart att odla! I år blev det dessvärre knappt några tomater. Och det berodde till allra största delen på vädret. Regnet gjorde att potatisbladmöglet fick fäste även på de motståndskraftiga sorterna. Nu hoppas vi på att det här årets odling ska ge oss skörd. Det är en trist vinter utan färska tomater.

Då även matpriserna fortsätter stiga känns det såklart ännu bättre att kunna producera mycket av sin mat själv. Dessutom att kunna ha en del egenproducerat utsäde av det som går. Vi har också börjat tänka mer på att utöka våra perenna grönsaker. Än så länge har den bestått av sparris, funkia, kärleksört och olika slags löksorter (och jag skulle gärna räkna in jordärtskockorna, då de både planterar och sköter sig själva) men skulle behöva ha mycket mer. Förra året drog vi upp strandkål från frö och hoppas nu att den klarar vintern. Till våren ska den få en bra växtplats och flytta ut ur sin kruka.

Inläggets bild visar en torr gräsmatta. Det lovades äntligen regn och vi klippte gräset inför det så att vattnet lättare skulle nå jorden. Det första regnet på 7 veckor har just fallit och vi sitter och hoppas på flera regniga dagar. Att de skulle visa sig bli riktigt så många var vi varken beredda på eller glada åt.

Om täckodling

Helt avgörande när man odlar på distans. Men det borde vara helt avgörande när vi pratar om hållbarhet också. Fördelarna med täckodling är så många och så viktiga. Dags för en sammanfattning!

Många tycker att täckodling är fult om man jämför med en ren mörkbrun jord, eller ännu hellre med en ren täckbark. Jag förstår hur man tänker. Men om man nu inte kan se fördelarna utan måste se det rent visuellt så kan man alltid trösta sig med att täckmaterialet ganska snart får en enhetlig färgton. Hur som helst: vi har inte råd med att tycka att det är fult! En extremt kort presentation av argument kan listas i uppmaningar, såhär:

  • Mata jorden så att den kan mata grönsakerna
  • Minska vattningen
  • Minska ogräsrensningen
  • Slipp ordna med annan gödning
  • Häng på kretsloppet
  • Gynna mikrolivet

Den som blivit övertygad kan sluta läsa nu. Men varför sluta nu när vi har det så trevligt?

Jag började odla på riktigt 2018, självaste torkans år. Jag köpte min odlingslott i maj och hade egentligen inte så mycket på gång i de få pallkragarna just det året. Men det som jag satte ner började jag direkt använda täckodling på – en metod jag nyss hört talas om. Det gick ut på att täcka den bara jorden, helt enkelt, och förklarades med hjälp av ett självklart påstående: i naturen finns ingen bar jord. Även om jag bara hade en odlingslott så fattade jag grejen med att inte gå fram och tillbaka till komposten med rensade växtdelar. Det blir ju bra jord direkt! Dessutom ska maskar, andra nedbrytare och mikroliv, inte heller vändas upp från sin plats och hamna uppe på ytan. Den gamla metoden höstgrävning är alltså egentligen en riktigt dålig idé.

Snabbt märkte jag hur täckmaterialet torkade ihop och jorden blev synlig igen. Det var nog inte bara p.g.a. det årets torka, utan även för att jag inte riktigt förstått hur tjockt lager jag skulle lägga på. Minst en decimeter rekommenderas, och jag förstår varför. Om jag dessutom kunde lägga det färskaste närmast jorden och det lite torrare upptill så fick maskarna snabbt upp intresset. Detta plus Bokashi förvandlade min tunga lerjord till riktigt fin jord tills att det hade blivit vår igen. Mer om Bokashi i tidigare inlägg här. Det var bara hälften av mina odlingsytor som jag kunde förse med täckmaterial, det räckte helt enkelt inte till alla. Men skillnaden var ju enorm! Trots att vi på mitt lottområde har vatten från Dunkehallaån behövde vi begränsa oss. Dels för att helt enkelt bete oss rimligt, men dels för att det blev tydligt med det låga trycket i kranarna. Alltså var det bara att prioritera.

Mina täckodlingar i juni. Från bädden närmast i bild håller jag på att flytta jord till en ny växtplats. Hälften av bädden har täckts och det ska såklart resten göras också när jag är klar.

Googlar man täckodling får man upp en rad blogginlägg samt videoklipp av Sara Bäckmo, och det var just hon som lärde mig om detta. Hon påpekade vikten av att hålla jorden ordentligt täckt, under hela året, och att i princip allt växtmaterial kunde användas. Jag blev imponerad när jag såg de stora odlingsytorna hon hade och hur hon lyckades så bra med täckodlingen där, alltifrån hur hon har anlagt nya bäddar utan att gräva till hur frodigt det ser ut. Eftersom jag inte kan välja en av hennes artiklar om täckodling så länkar jag till hela samlingen här!

Börje Remstam är en av de som inspirerade Sara Bäckmo till täckodling. Han slutade gräva i sin trädgård samma år som jag föddes. Han i sin tur har inspirerats av odlaren Ruth Stout, vilket visar att det är en bra grej att vi delar med oss av våra kunskaper och erfarenheter. Läs mer om Börjes odling här. Men det finns fler odlare som hyllar täckodling. Här kommer exempel på sådana:

Vi hade aldrig kunnat ha en distansodling utan att täckodla. Visst, under sommarhalvåret är vi på Askelid ofta, men även en arbetsvecka utan vattning kan vara förödande för plantor. Två metoder har varit avgörande: dels att se till att jorden innehåller halvt nedbrutet material som bevarar fukten, och dels att hålla jorden ordentligt täckt. Täckodlingen, tillsammans med Bokashi, gjorde att vi kunde välja att köpa anläggningsjord till våra bäddar, i stället för det mycket dyrare alternativet matjord. Vi jordförbättrar ju själva.

Gräsklipp är oftast det bästa täckmaterialet. Det innehåller massor av kväve och tas omhand av maskar ganska snabbt. Dessutom är det ofta enkelt att få tag på. (Nåja, kanske inte i den mängd man önskar, men ändå.) Men så fort något är skördat i odlingarna kan det överblivna (blast, blad, stjälkar etc.) återgå till att bli jord genom att läggas som täcke. (Det är i det här läget många tycker att det är fult, men det argumentet håller inte längre, eller hur?) I mina odlingar används massor av löv. Det som räfsas ihop, även om en del får ligga kvar på marken, läggs i säckar eller direkt på odlingsplatser. Det har varit ett toppenmaterial att odla potatis i, tillsammans med gammalt gräs och annat rens. Mer om potatis i täckodling i tidigare inlägg här.

Tomatplantorna ska planteras i den nya täckodlingen i pallkragar. Under gräsklippet ligger kompostjord, Bokashi, mer jord och hästskit. Toppenblandning!

Att plantera i täckodlad bädd är enkelt: man bara gör en grop i materialet, lägger i en odlarnäve jord, och sätter ner plantan. Viktigt är att plantan har jordkontakt och att det blir så få luftfickor som möjligt. Snart kommer plantan etablera sig och trivas fint. Det är alltid smartast att täcka bädden först – och så och plantera sen. Att så i en täckodlad bädd kan vara lite knepigare, men blir enklast om man gör en liten ränna i täckmaterialet som man fyller med jord, och sår sina fröer i. Allteftersom de nya plantorna växer upp kan man lägga mer täckmaterial nära dem.


“En viktig sak, speciellt om jorden är så där lerig som hemma hos mej, är att den inte får torka ut. Då blir den svår för människor och maskar att jobba med. Dessutom läcker den ut kväve och det vill man ju inte att den ska försvinna ut i luft och vatten utan man vill förvandla kvävet till mat. Ett väldigt arbets- och vattenbesparande knep är att täckodla, alltså att man HELA tiden täcker jorden med organiskt material, att man aldrig låter den ligga bar.
Man kan i princip ta va man kommer över, gräsklipp är fantastiskt, själv brukar jag snika till mig gammalt ensilage av nån foderodlande hästägare. Då får man massiva bitar halm som långsamt får brytas ner av mikroorganismer ovanpå jorden, sen drar maskarna ner det i sina gångar. Det blir kan man säga en kompost av hela trädgårdslandet.” 

Stefan Sundström, ur hans bok Stefans lilla gröna

Jag kan inte komma på några vettiga argument för att inte täckodla, såvida det inte rör sig om att det saknas material eller kroppsliga funktioner. Det är inte rakt av en latmansmetod, även om det kräver mindre grävande, men det är en smart metod. Kör!

Inläggets översta bild visar mina täckodlingar i augusti. Nedbrytningen av materialet gick fort och vi fyllde på ett par gånger i veckan för att det skulle göra nytta. Men materialet höll kvar fukten i jorden och vi behövde inte oroa oss över att inte vattna vår distansodling tillräckligt ofta.

Olika vinterdagar

Vi behövde sätta mer vitlök och väntade därför på mildare väder. December brukar ju vara väldigt skiftande i temperatur. Året avslutades med att ta upp den sista potatisen. Heja täckodling!

Till slut fick jag tag på ett par ryska vitlökar och gav mig ut på juldagen för att sätta dem. Under täckmaterialet var jorden fortfarande ganska mjuk och jag kunde göra gropar med hjälp av järnspettet. Sista sättningen av den franska sorten behövde dock vänta och vi skulle snart vara tillbaka. Mycket riktigt – nyårsafton bjöd på 8 varma grader och det gick både snabbt och lätt att fylla resten av bädden med klyftor av Thermidrome.

Med järnspettet gick det lätt att göra hål för vitlöksklyftorna. Närmast i bild syns några purjolökar som blivit toppade. Till höger syns resterna av kålen. Jag misstänker starkt rådjuren för båda dessa dåd. En vecka senare var all snö borta och vi kunde skörda potatis.

Det såg ut som vilken tidig vårdag som helst, egentligen. Trots att himlen var grå kändes luften klar och vi slapp frysa. Lite tveksamt var det om vårt sista potatisland hade tillräckligt tjockt täckmaterial för att potatisen skulle ha klarat den intensiva kylan för ett par veckor sedan. Men vi kunde plocka upp en rejäl laddning och därmed är all potatis skördad. Nöjda och lite malliga över att ha tänkt rätt. Dock överraskade av hur många sommarmorötter som fortfarande stod kvar i landet bredvid, och hur fina de var. Rådjuren kalasar på blasten, och täckmaterialet är ganska klent, men ett gäng Nantaise fick vi med oss hem.

Nu kommer vi inte besöka Askelid på åtminstone en månad. Hoppas att elementet i badrummet håller minusgraderna borta och att allt klarar sig bra. Självklart skulle jag vilja vara där och greja varje vecka, men nu är det bara att ge sig till tåls och istället planera för nästa säsong.

Är det sommar nu?

Jo, sommaren kom till gränslandet vid den södra kanten av Småländska höglandet precis i slutet av maj. Men maj har i år varit ganska kall. Förmodligen p.g.a. allt regn, vilket man ju inte direkt vill klaga på. Men plötsligt satte allt fart igen.

Med några dagar mellan våra besök på Askelid kan man få en rejäl överraskning när man återvänder. Särskilt har det varit så efter ett par dagars regn och sol. Nu senast hade gräsmattan förvandlats till en blomsteräng som jag egentligen inte ville klippa, men även åkern bjöd på rejäl växtlighet och det har varit bra att kunna få så mycket gräsklipp. Hur mycket man än tycker att man öser ut verkar det dock aldrig vara tillräckligt. Beror det på att odlingsytorna är för stora? Säkert inte.

Ännu en gång har vi mötts av blommor som vi inte visste hade väntat på varmvåren. Gladast var vi nog åt blommande äppelträd, dock, då vår beskärning varit lite av en chansning. Nu verkar det som att träden mår bättre och kanske kan det t.o.m. bli lite frukt i år.

I odlingarna är det ganska bra fräs på det mesta. Vitlöken är gigantisk och bondbönorna växer på bra. Lite sämre har det gått för de grödor vars start blev alldeles för torr. Därför blir det en senare sådd av morot och bladgrönsaker, men det har vi både tid och råd med. Den utplanterade kålen har tagit sig jättebra och det var hög tid att rensa landet innan jag kunde ösa på gräsklipp. Den brunna hästskiten vi fått har innehållit massor av målla, men den är enkel att rensa bort och är dessutom både ätlig och god. Sockerärterna gick det lite sämre för. Jag ser att vissa plantor är borta, och beskyller rådjuren då jag ser tydliga spår av både små klövar i bäddarna, och samma krafsande som den tidiga spenaten utsattes för. All odling är ju trots allt en utmaning när det gäller djur som gärna tar för sig av buffén man ställt fram till dem.

Tomater på plats för utplantering. Här samsas Piennolo med Hundreds and Thousands och Ponderosa. Vi kommer senare att sätta ner pålar i bädden så att tomaterna får stöd.

Nu är tomater och bönor utplanterade, men några andra sådder växer till sig på balkongen fortfarande. Vi behöver så lite mer av bönor och sommarblommor, och betor och mangold behöver bli lite större innan utplantering. Tre dagar efter utplantering såg både tomater och bönor nöjda ut och jag kunde fortsätta med rensning i de land som varit utan täcke. Det blev en perfekt paus för mig mitt i bedömning och betygssättning.

Skärbönan Goldmarie och haricot vert-sorten Matilda, båda högväxande, planterades ut längsmed mitten i en bädd. De såddes bara två veckor tidigare och var redan mellan 20 och 40 cm höga.

Näst på tur för utplantering är gurka, zucchini och kronärtskocka. Men deras kommande bäddar ska rensas från målla och spenat först. Nu börjar det se riktigt fint ut på åkern.

Inläggets översta bild visar en aurorafjäril på en mandelblomma. Två fina sommartecken!

Utplanteringar

Det blev två effektiva, men framförallt målinriktade, helger. Vi behövde verkligen fixa en odlingsplats för våra tomater, och det var dags för en ganska stor utplantering av flera grödor.

Det finns gott om virke i både vår lada och verkstaden. Men för att spara tid köpte vi istället färdiga ramar. Jag fick tag på en man som sålde pallkragar av det större formatet – 2,40 x 80. Två på rad och två på höjden blev perfekt. Vi grundade med kartong och packade dem med jord, Bokashi, löv och gräs. Det har gått åt en hel del vatten också, men nu kommer det bli bra jord för våra tomatplantor. När materialet sjunkit ihop ännu mer fyller vi på, vattnar och så fortsätter det. Vi tänker köra Kenneths tomatpålar, och slå ner störar att binda upp plantorna vid. Läs mer om Kenneth och se hans fina kolonilott här!

De långa pallkragarna, dubbla, grundades med kartong i botten och fylldes med jord, Bokashi, löv och gräs. Mycket vatten gick åt och vi fyllde på med material flera gånger.

Den ena av de nya bäddarna som jag byggde av brunnen hästskit har nu blivit växtplats för en del av vår kål. Vi satte ner rosettkålen Autumn star och den grönkålen Scarlet, båda sorterna rödlila i färgen. Brysselkålen Groninger får växa till sig en stund till, innan den får sin plats i en annan bädd tillsammans med den sibiriska kålen.

Utplantering av rosettkålen och den röda grönkålen.

Gräset på åkern har hunnit växa en hel del och nu klippte vi det med vår lilla klippare. Uppsamlaren gör att man bara kan tippa ut klippet på en bädd, vilket ju är jättesmidigt och välkommet när man täckodlar. Den största bädden har krattats igenom och vattnats i omgångar, så nu var det enkelt att göra en plantering och börja täcka med gräsklipp. Plantorna av den högväxta sockerärtan Grijze Roodbloeiende sattes i en rad längsmed mitten av hela bädden. Den försåddes i pluggbrätte och hade ett starkt rotsystem, vilket gjorde den enkel att sätta ner i hål som grepen gjorde i bädden. Pluggbrättet ställdes på balkongen direkt efter sådd och därför växte plantorna inte särskilt mycket på höjden. Dock tillräckligt för att vi kunde knipsa några toppar att äta, för att förhindra att de snurrade in sig i varandra.

Sockerärterna är planterade i en rad längsmed mitten av den största bädden. Ett tunt lager gräsklipp har börjat läggas på bädden för att fyllas på mer och mer allteftersom ärterna växer.

Aprilväder? Nähä!

Ena helgen står man i T-shirt och räfsar – och drygt en vecka senare är det dubbla ylletröjor som gäller när man traskar till jobbet. Efter flera veckors torka var nederbörden verkligen välkommen. Den har landat som både snö, regn och hagel – typiskt april. Och nu – en vecka med sol och värme!

Snart är det väl dags att fler grödor än spenaten börjar komma upp. Gissningsvis har många fröer väntat och väntat på regnet, och nu äntligen kunnat starta. Marken vid stenmuren och gamla dasset har hållit sig fuktig då den varit gömd under lövtäcket. Den perenna löken mår fint och de nya tillskotten har planterats ut på samma ställe.

Luftlöken har övervintrat
Sibirisk kantlök
Ramslök

Det var hur som helst dags att få färdigt potatislanden, åtminstone en större del av det och kunna täcka för att inte åkerns vall skulle börja växa sig stark. En del av potatisen har lagts på förodling, inte bara groddning, för att få en snabbare start när den väl satts i landet. Därför får den både jord och vatten redan nu.

Vi blev snabbt klara med markeringarna för det ena landet och fick hjälp av våra gäster att sätta den första potatisen. Det var den sena sorten Carolus som sattes direkt. Att sätta potatis är en utmärkt metod i sig att bryta ny mark. Vi gräver så lite vi kan, och så även när det gäller potatislandet. Potatisar gräver ju själva, liksom. Därför har vi bara grundat med ett tunt lager jord direkt på marken.

Förberedelser för att sätta den första potatisen! Bara ett tunt lager jord har lagts ut på platsen.
Potatisen fick ett täcke av gräs och löv, och några bräder för att det inte ska blåsa bort. Till höger ses det andra potatislandet där de tidiga sorterna ska sättas.

Med regn kom kyla och därmed snö. Länge var det lite oklart vilka av kallsådderna på balkongen som dukat under. Risken var att de som inte är så härdiga helt enkelt fryser och ruttnar innan de ens kommit upp. Flera av dem tål kyla och hade redan kommit upp med hjärtblad, t.ex. purjolöken och de olika kålsorterna. Såhär såg det ut för ett par veckor sedan, när snön började töa igen.

Nu har det som sagt varit varmt under många dagar och vi har haft plusgrader på nätterna. Inte så mycket regn men marken är fortfarande tillräckligt fuktig för att sådder kan ta fart. Vi passade på att göra en ny bädd och så ett par rader lågväxande sockerärter.

Den franska vitlöken hade kommit upp c:a en decimeter, och det var dags för den att få ett nytt täcke. Även potatislöken har börjat titta upp och det ska bli spännande att se hur den trivs att växa här.

Vitlöken Thermidrome, satt den 19 december, har kommit upp bra. Nytt täcke av halvt förmultnade löv och gräs, och kompostgaller som tyngd och skydd.