Efter två år hittade körsbärsträdens rötter till tomatbäddarna. Där fanns det såklart både vatten och näring att ta. Sommaren 2024 blev den en riktigt kass plats för just tomaterna, och helt klart dags att bygga en ny tomatodling. Bättre läge med både sol och utan trädrötter i närheten.
I höstas flyttade vi de långa pallkragarna ner till ytan vid verkstan. Den vanliga metoden att täcka gräsytan med kartong och fylla upp med material dög bra. Nu under vintern har materialet sjunkit och behövde fyllas på. Det är nu ett helt ok jorddjup för en första odlingssäsong. Nästa år kommer att ha ännu bättre jord och bättre förutsättningar.
Jag sådde nästan alla av mina olika ryska fröer som jag fått av en annan odlare. Läs tomatinlägget för mer info. Sådden kompletterades med fröer från förra årets skörd och ett par nya sorter, samt mina italienska lagringsdugliga. I år odlar jag endast en sort med annat växtsätt än de vanliga medelhöga, för att förenkla det för mig under säsongen. Pallkragarna ska nämligen få stolpar och reglar runt sig, förhoppningsvis ganska snart.
Den 7 juni planterades alla tomatplantor ut i de nya bäddarna. Ganska snart kom nästan två veckor av hårda vindar och därför var det nödvändigt med stödpinnar. Ja – i väntan på att få det riktiga växtstödet. Fler bilder kommer i ett senare inlägg!
Tusen trädgårdar var ett roligt evenemang som vi deltog i under 2024. Det tar bara plats vartannat år, och många trädgårdsentusiaster saxar mellan detta och Land (vilket äger rum varje år). Det passar bra in i vår plan för juli då vi ändå har kafé i ladan varje söndag.Den 20 juli är det dags!
Då vår plats är under uppbyggnad tycker vi att det är roligt att visa upp just det – att trädgården och odlingarna kommer att utökas, förändras och växa till sig från år till år. Hoppas därför att även besökare vill komma tillbaka för att se vad som hänt sen sist.
Nya skyltar är laminerade och ska sättas upp. Ladan är målad. Kaféet har dragit igång. Det mesta rullar på – men oj vad allt växer nu! Vi har fått mycket regn och en del sol och värme. Som vanligt bryts täckmaterialet ner snabbt och ogräset får fart. Så snart gräsytorna torkat upp så kan vi klippa. Att rensa i och runt odlingarna ger besökaren ett tydligare intryck och märkpinnar syns lättare.
Några plantor finns kvar till försäljning. Det är blommor, kryddor och några perenner. Nya sticklingar är nästan alltid på gång och kommer att kunna säljas nästa år. Här blev det inte direkt något bärår i år, men sticklingar kan tas ändå.
En regnig dag, och jag väntade mig inte så många besökare. Men vilken uppslutning det blev ändå! De allra flesta av dem hade jag aldrig träffat, men några lokala vänner dök också in. Glad och något överväldigad var jag när dagen var slut.
I väldigt skiftande väder, från dag till dag, i allt från hög värme till kraftiga skurar och åska, förberedde vi oss för att hålla trädgården och ladan öppen under Tusen trädgårdar 2024. Odlingarna skulle göras iordning och det sista sättas ut, ladan skulle städas och inredas, och små skyltar sättas upp. Vi har varit glada och lagom förväntansfulla. Inte så stressade, med tanke på att vår trädgård ju är under uppbyggnad och vi vill visa upp den som den är. Den är inte – och kommer aldrig vara – en park.
Ladan var full av bråte när vi tillträdde under sommaren 2021. Men redan då planerade vi för att kunna ha loftet till olika små projekt och därför vilja städa ur det helt. Förra sommaren började Johan flytta alla grejer ner till verkstaden, då den byggnaden kommer att göras iordning längre fram. Den här försommaren har loftet städats noggrannare och till slut inretts med möbler. De flesta av möblerna är sådant som vi hittat i verkstaden (som även den inhyser massor av saker) och vi har kompletterat med ett par extra bord, mattor och belysning.
Fiket på loftet, riggat och klart för besökare
Under självaste söndagen hade vi hjälp av min mamma, och fiket i ladan var extra uppskattat då regnet, lättare eller kraftigare, höll i sig under hela dagen. Men flera trädgårdsbesökare stannade och pratade en stund och besökare från bygden gav oss fler berättelser om platsen och personerna bakåt i tiden. Vi fick flera nya lokala bekanta och massor av uppskattning.
Under kommande söndagar i juli håller vi fiket igång och trädgården och odlingarna öppna för besökare. Vi vet att det betyder mycket för människor som bor i krokarna och att många stannade hemma i söndags p.g.a. regnet. Hoppas på soliga och glada söndagar framöver!
Ladan, efter stängningdags på söndagskvällen
På inläggets översta bild är allt färdigt, dagen innan Tusen trädgårdar 2024.
En stor del av våren, och nu även försommaren, sprang förbi utan ett enda blogginlägg. Visst finns det anledningar. Har Instagram ersatt bloggen även för mig?
Till en början var april så kall. Alla plantor, stora som små, stod och väntade på nästa steg. Plantor som inte kunde sättas ut tog upp plats på balkongen och hindrade andra plantor att få komma ut dit. De i sin tur hindrade mindre plantor och sådder att planteras om. Utomhus blev nästan ingenting gjort. Tjälen satt i länge. Kylan och den återkommande snön var otrevlig att jobba i. Huttrande stod jag och anlade nya odlingsbäddar och det såg verkligen trist ut. När jag äntligen kunde plantera ut kålen var den i ganska kasst skick. Tiden inomhus var alldeles för lång och bladlössen hade härjat som pirater. Efter utflytten till balkongen blev det varken varmare eller besök av nyckelpigor eller andra lusätare. Deppigt.
De första dagarna i maj kunde vi njuta av 15 grader och soliga dagar, men nätterna var fortfarande kalla. Flera minusgrader. Samma vecka lämnade Pappa oss och det sista regnet (snöblandat!) på många veckor föll. Ja, vi hade faktiskt sju veckor utan regn. Och de höga temperaturerna hade kommit över oss så snabbt. Det verkar ha varit liknande situation i större delen av landet och meteorologer spådde att det kunde bli en repris på 2018 om det inte skulle ändras snart. Många odlare med mig var oroliga. Både över distansodling och över brunnar som kunde sina.
När vi äntligen fick antydan till regn, dagarna före midsommar, var det inte mycket. Men tillräckligt för att marken skulle kunna ta upp vattnet bättre. Och nu, efter flera små skurar, verkar det ha satt fart. Men skadorna är redan skedda på sina håll. De få blåbärstry som var på gång släpptes som kart. Vinbären blir färre och mindre. Löken stannade i växten och har börjat vissna ner alldeles för tidigt.
Men visst är det mycket som trots allt klarat sig. Potatisen växer jättebra som vanligt. Morötter, sockerärter, bönor och squash har tagit sig bra. Jordgubbarna som flyttats till kanterna på odlingsbäddarna har överlevt och några har satt både blommor och bär. Nu i dagarna har mangold och nyzeeländsk spenat planterats ut och verkar stabila.
I övrigt har flera andra små projekt satts igång här. Vi har börjat fylla på sten där vi ska ett minnesmonument. Johan har tömt ladan på bråte och förberett för storstädning. Jag har grävt upp en stor rabatt som varit försummad under många år och fyllt den med blommor.
Inläggets bild visar åkerns odlingsbäddar några dagar före midsommar. En stund senare kom det efterlängtade regnet.
Medan vi tackar för allt som vi kan skörda den här sommaren och hösten är det dags att planera för nästa år. Vad kan vi förbereda nu? Och vad kan förbättras till nästa säsong?
Så snart en bädd har tömts kan vi göra något av följande: så nytt för höst-/vinter-/vårskörd, eller jordförbättra inför vårsådder. Vissa av bäddarna passar bra för höstsådd. Det är framförallt de som är lite högre, då de värms upp snabbare när solen är framme. Men ett par av dem ska grävas ur, så det kan inte bli höstsådd överallt. Bäddarna som ska jordförbättras täcks med material vi rensat ut under säsongen. Det är allt ifrån ogräs till oätliga växtdelar på grödor vi skördat. Även kvistar, pinnar och torrt gräs får hänga med.
Under de senaste två veckorna har jag tagit sticklingar från bärbuskar och satt ner i krukor. Det handlar mest om sticklingar från mina egna bärbuskar, både från Dalvik och Askelid. Hittills verkar det vara bäst fart på de svarta vinbären. Nu har alltså vår förökning smygstartat, och om ett par år har vi en liten plantskola! Etiketter har också införskaffats för att kunna märka upp plantorna i stället för att behöva lita på minnet.
Hängetiketter från ett företag och klisterlappar från ett annat. Nu ska plantor märkas upp!
Vi har inte så bra koll på när första frosten kan tänkas komma hit. Det här området är tydligen ett köldhål så därför räknar vi med att den kan bli lite tidigare än andra delar av zon 4 (t.ex. hemma). Vi får räkna med att grödor ovan jord kommer att tacka för sig snart. Kortare dagar, mörkare kvällar.
Vi har fortsatt skörda massor av bönor, squash och rotsaker. Men kålen skördas av fjärilslarver! Jag tror dock att de kommer repa sig under hösten och kan ge oss skörd sent under året.
Nu har jag klippt ner ruccolan. Det har varit massor av fjärilar, mest citronfjärilar, på den och jag har inte haft hjärta att ta ner den. Men nu hade den nästan blommat över. Det kommer nya små blad till oss eftersom jag bara klippt ner och inte dragit upp den. Dessutom blir det mer plats till andra plantor som står där. Jag längtar till att kunna skörda den första paprikan!
Paprikan Ferenc tender har vuxit sig stor. Nu kommer den snart att börja skifta färg.
Luften har blivit fuktigare och det har börjat bli lättare att arbeta med grepen i jorden. Dessutom har det varit god tillväxt på mycket. Morötterna som såddes för en månad sedan har drygt 5 centimeter hög blast och bönorna har kommit upp en bra bit. Det var dags att täcka jorden runt dem.
Vår kål har blivit rejält äten av fjärilslarver av olika slag. Jag är dock ganska säker på att de kommer att repa sig efter invasionen och ändå ge skörd. De flesta av våra sorter är ju trots allt sådana som både kan skördas mycket sent på året och i vissa fall övervintra. Utvärdering av teorierna låter såhär:
”Fjärilar lägger sina ägg på röda kålsorter mer sällan än på gröna.” Ja, till viss del. Vår rödaste sort (Scarlet emperor) har klarat sig bäst, men både den sibiriska (Russian red) och rosettkålen (Autumn star) har blivit illa åtgångna – särskilt den förstnämnda.
”Fjärilar lägger även sina ägg på krasseblad och kan därför avledas med krasse.” Också här blir svaret ‘ja, till viss del’. Jag visste inte alls att fjärilen tycker att bladen liknar kål, men jag har en hel del bildbevis.
Larverna mumsar på både blommor och blad från slingerkrassen.
Översta bilden visar en båge av haricots verts-sorten Matilda.
Vi har hunnit flytta och börjat jobba, men varit på Askelid för att andas ett par dagar här och var. Varje dag äter vi något från våra odlingar, och det har bara börjat. Nu kan jag börja utvärdera mina teorier om vad som funkar och var.
Flera grödor av de som jag aldrig odlat förr har börjat ge skörd. Det har varit speciellt att äta sin första gurka, squash och jättekål. Samtidigt plockar vi fortfarande mängder av sockerärter och nu även brytbönor. Gallringsskörd av morötter och rödbetor har behövt göras ett par gånger och det är smart att gallra ut de största exemplaren, äta upp dem och lämna större plats åt de mindre som står kvar.
Den första gurkan av sorten Adam var en dubbel. Skivorna var snygga och goda.Första exemplaret av squashen Parthenon. Mycket god!
Trots att det är sensommar är det bra läge för nya sådder. På vår balkong står nya små plantor av mangold och snart tittar komatsunan upp. De ska sättas ut i en av bäddarna om ett par veckor och det ska även göras plats för spenatsådd.
Det här året har jag låtit blommor ta plats i odlingarna. Först tänkte jag hålla mig till en särskild färgskala, men bröt det när jag ville ha rosenskäror nära vägen. Dessutom lät vi ruccolan gå i blom, och därmed kom ännu en färg in i paletten. Hur som helst har det varit trevligt med annat än grönt i odlingarna (även om grön är min favoritfärg) och kul att testa nya arter och sorter av blommor.
Ringblomman Pygmy buffFjäril på ruccolablommorTvåfärgad slingerkrasseRosenskära och buskkrasseRingblomman Sunset buff
Gångarna mellan bäddarna i de olika kvarteren börjar ta form. Vi har jobbat med att rensa dem från resterna av den vall som vuxit på åkern i åratal. När gångarna grävts ut har de täckts med gammalt täckmaterial från bäddarna, och bäddarna har fått nytt material.
Jag har gjort min första vitlöksfläta! Det var rejält mycket vitlök att putsa, och bara en liten del av dem är klara. Här är sorten Thermidrome som alltså fick ta plats i den första flätan.
Inläggets översta bild visar den fina lilla paddan som klättrade upp på min sandal när jag skördade lite blad i regnet. Den krälade vidare in under den sibiriska kålen efter att bilden togs.
Nu känns det okej att slå (de flesta av) områdena med högt gräs och vilda blommor. Vi riskerar att gräset växer sig för kraftigt och det blir svårt att klippa det om det står för länge. Framöver ska jag lära mig slå med lie.
Vi ville få fram kanterna av trädgården och har kämpat för att röja det sista. Så kan det gå när man av flera anledningar hamnat efter. Men nu när vi ser hur hela trädgården ser ut har vi också kunnat planera för hur vi kan skapa olika rum och platser. I verkstaden har vi hittat en hel del gamla stolar (varav två har fått flytta till stan) men bekväma utemöbler lite här och där vore toppen.
Även om jag vet hur syréner brukar tacka för beskärning så behöves det faktiskt en rejäl rensning bland stammarna. Många av stammarna låg ner, flera meter långa, och några var murkna. En föryngring blir det nu, och mer plats för andra växter och projekt. Materialet gick direkt till risstaketet.
Jag tog bort en stor del av den gamla syrénen. Den hade nog varit försummad länge och en riktig rensning behövdes nu.
Mangolden fick en kass start. Under flera dagar i rad med torka var vi inne i stan då jag jobbade. Täcket räckte inte, vilket gjorde att 7 av 50 plantor klarade sig. Det var bara att så nytt när vi kom hem. Den nyzeeländska spenaten klarade sig inte alls och även den fick sås på nytt. Då vi är i det sista av flyttpackandet nu är det lite stressigt läge att få ut de nya små plantorna. De får växa ett par dagar till på balkongen, och planteras ut efter flyttstädningen.
Bönorna vi sått började klättra förbi stödpinnarna, och förra veckan fick de stora grenar att klättra vidare på. Nu har vi kunnat smaka våra första Haricots verts av sorten Matilda!
Våra första haricots verts av sorten Matilda. Den växer i bädden till höger, tillsammans med skärbönan Goldmarie, och med morötter och rödbetor på varsin sida om raden.
Men det har blivit fler provsmakningar. Vi har ätit blad av våra kålsorter, nu senast av jättebladkålen Thousand head och svartkålen Nero di Toscana, men även gurkan Adam, flera tomatsorter och morötterna som jag skrev om i förra inlägget.
Inläggets översta bild visar en Linnétagetes, Burning embers.
Vitlöken hade börjat indikera skördedags. Det blev tillfälle att så nytt i den tomma bädden. Och vi började bygga ett snyggt vindskydd!
Jag hade sett att vitlöken börjat torka nertill, men tänkt att den skulle få stå ett tag till. Flera av dem hade halslök och förra veckan tog jag upp dem för att se hur stora de blivit, och för att ta tillvara halslökarna. Det hade ändå blivit dags att skörda vår schalottenlök, som lagt sig ner för flera veckor sedan. All lök las att torka och de små bulbillerna sattes direkt i jorden för att kunna börja (fortsätta) växa. Efter det tog jag upp all vitlök av sorten Germidour. Den var ganska liten, men fin.
Igår bestämde jag mig för att ta upp all resterande vitlök av sorten Thermidrome. Det blev en rejäl skörd och jag räknade till 90 färdiga lökar. Även den blev lite mindre än jag räknat med, men fin. En fransk vitlök blir helt enkelt mindre om den odlas i Sverige jämfört med i Frankrike – inte helt svår logik. Dessutom är vi ju ändå i andra halvan av juli, så de borde snart vara klara.
Vitlöken av sorten Thermidrome ligger på tork på en bädd.
I den tomma bädden sådde jag sommarmorötter. Bädden rensades på torrt täckmaterial, krattades igenom och vattnades ett par gånger. Fröer till Nantaise räckte till nästan hela bädden. I kanten får det bli något annat. Jag odlade Nantaise på min odlingslott och har kunnat skörda den från juli (vid tidig sådd) och ända in i oktober. Mycket odlingsvärd sort!
Bädden där vitlöken stod är rensad och vattnad. Strax efter att bilden togs såddes bädden in med moroten Nantaise.
Det blåser mycket på vår åker och det gillas inte av alla växter eller odlare. Vi har planerat att bygga någon form av vindskydd och bestämde oss för ett risstaket. Att även få en avskärmning mot vägen skulle vara välkommet. Det fanns ett gäng hässjestörar kvar, och efter att ha gjort hål i marken med ett järnspett (nåja, ett gammalt rör med igentäppt spets, hittat i ladan) kunde de lätt sättas ner. Vi satte dem två och två med 30-40 centimeters mellanrum, och med nästan en meter till nästa par. Det blev 8 par störar och kanske blir det fler senare.
Hässjestörarna är satta i marken och vi har börjat bygga upp staketet med material.
När störarna slagits ner var det helt enkelt bara att lägga i en massa ris och pinnar. Vi hade sparat mycket efter beskärningen av äppel- och körsbärsträden, men också rensat bort från andra ställen längsmed trädgårdens kanter. Mer material kommer vi att få lite då och då, och staketet fylls på samtidigt som det sjunker ihop. Överst la vi växtdelar som har möjlighet att slå rot om de hamnar för nära marken – t.ex. kaprifol och syrén. Annars hamnade nästan allt material i staketet, allt från kraftigt ogräs till tunnare stammar.
Inläggets översta bild visar hur staketet såg ut när vi lagt på det material vi har för närvarande, och druckit en kopp kaffe i förmiddagssolen i hörnet.
Ännu mer att göra. Plantor trängs på flera platser. Vattna, binda upp, skörda. Mobilens album svämmar över av bilder på kålblad och sockerärter.
Under tre dagar fick vi ganska mycket gjort. Den andra dagen fick vi igång vår åkklippare, med hjälp av fina grannar. Det blev ännu mer gräsklipp att ta hand om, vilket såklart är välkommet. Gräsklippet på bäddarna torkar snabbare än det hinner tas omhand av maskarna.
På Bauhaus fick vi tag på jordankare av kompositmaterial. De är runda invändigt och passade perfekt till de gamla hässjestörar vi tänkt använda som tomatpålar. Vi satte två i varje pallkrage av dubbellängd, och runt varje påle står 4 plantor. Det kommer finnas plats för en lågväxande sort i mitten också.
Jordankare slås ner i marken i pallkragarna. Överst är de kvadratiska invändigt, men längre ner runda och spetsiga. Hässjestörarna passade perfekt som pålar. Piennolotomaterna bands upp och har sällskap av sorterna Ponderosa, Hundreds & thousands, och Black Krim.
Vi stod också en stund och beundrade våra äppelträd. Det större av dem bär ordentligt med frukt i år! Det känns så kul att se att vi gjorde rätt vid beskärningen och att blommorna har pollinerats. Snart blir det nog nödvändigt att ta bort några av karten så att trädet orkar mogna fram frukterna.
Det har också börjat blomma lite här och där i bäddarna. Fint att se rosenskäror, tagetes, ringblommor och slingerkrasse breda ut sig bland grönsakerna. Jag satte ut blommor där det fanns plats, men lät också ett par av bäddarna kantas av slingerkrasse för att hjälpa till att täcka jorden.
Rosenskäror ur en fröpåse med blandade sorter står i kanten av bädden med gurka och squash.
Askelids odlingar 