Etikett: Snö

Vitlök ner – tomater fram

Trots drygt en decimeter snö skulle vitlöken ner i jorden – en situation för distansodlare. Kallt men fint var det. Men hur lång tid kan det ta för tomater att mogna inomhus?

Det var meningen att jag skulle hinna sätta vitlöken vid mitt förra besök på Askelid, visst. Men tiden räckte inte till. Det blir mörkt så mycket tidigare och det är bökigt att behöva elda hela tiden. Det skulle ju ändå bli minst ett besök till före jul, och man kan ju ha tur med temperaturen. Riktigt så mycket tur som vi önskat hade vi inte.

Klyftor av sorten Thermidrome, på väg ner till åkern.

7 minusgrader och drygt en decimeter snö. Vackert, bara lite sol fanns att önska. Tystnaden som brukar ligga över gården var ännu mer intensiv nu. Vanligtvis kan man höra en grannes hund skälla lite då och då, eller något annat djur i skogskanten. Varje gång upplever jag tystnaden slå emot mig precis efter att ljudet av bildörren som slår igen ekat över beteshagen. Snön dämpar ljudet och det var bara våra frasande steg i snön som avslöjade att vi inte saknade trumhinnor.

Ett snilledrag skulle vara att köpa jord på påse och hälla ut över bädden. Där skulle vitlöken enkelt och snabbt kunna sättas. Men det gick sådär. Påsjorden var stelfrusen. Men vi kände på bädden som vi räfsat undan snön från. Det skulle gå relativt lätt att göra hål med järnspettet, och så fick det bli. Jorden hällde vi ändå över bädden när klyftorna satts ner. Det gick att dela den i mindre bitar och den kommer att ge ett extra täcke till klyftorna. Överst räfsade vi tillbaka snötäcket.

Med järnspett gjorde vi (Johan) hålor som vitlöksklyftorna kunde sättas ner i. Jorden var inte särskilt frusen under snötäcket.

Planerna inför nästa säsong har givetvis funnits i huvudet under de senaste månaderna. Framförallt har vi utvärderat de grödor vi odlat under säsongen och funderat över växtföljd. Då nästa års första försådder närmar sig är det läge att bestämma sig för vilka fröer som behöver finnas i fröbanken. Samma potatissorter kommer att odlas nästa år, då deras egenskaper varit helt vad vi önskat. Att även ha kunnat odla tomater utan att någon av dessa två fått potatisbladmögel har varit toppen. Därför kommer tomatsorterna också upprepas. Men jag har funderat så mycket över tomaten Ponderosa. NU som först börjar den bli ätmogen. Och visst är den god, och visst är det häftigt att äta sina egenodlade tomater i december, men den är långt ifrån så god som piennolotomaten.

Ponderosa-tomaterna börjar äntligen bli mogna! Flera gånger har jag tittat på dem och tänkt att de nog får bli till marmelad istället.

Det som talar för att jag ska odla båda är väl att säsongen för att äta färska tomater förlängs ännu mer. Jag snålar på de som finns kvar och hade lätt kunnat odla fyra gånger så mycket. Men tanken på att de håller sig fina, om än lite rynkiga i skalet, under flera månader till är bra. Personligen tycker jag att man nästan inte kan ha för mycket tomater.

Lök och snö

Äntligen fanns tid att få ner löken i jorden! Nu experimenterar jag med potatislöken och väntar på resultatet i juli. Och samtidigt, i blyga en endaste plusgrad i luften, började det snöa på Askelid.

Schalottenlöken Longor och potatislöken behövde verkligen komma ner i jorden nu. Hoppas att det inte var för sent. Förra årets skörd av schalottenlöken var över förväntan och mitt utsäde från Ravelsmarks gård funkade utmärkt här. Hela vår skörd åkte ner i jorden igår. Läs mer om förra årets sättning och skörd genom att klicka på ordet Schalottenlök i högerspalten. Mina funderingar runt potatislöken kvarstår – ger en liten utsädeslök mindre lökar eller inte? Och hur mycket tid tjänar man på att sätta den på hösten? Och var det det växlande vädret och torkan som gjorde att vissa satte en blomställning i år? Den här hösten valde jag att sätta enbart en del av potatislöken nu. Resten blir till våren.

Förra årets skörd av schalottenlöken Longor, torkad och klar för förvaring. Vår lök har legat på ett fat i sval rumstemperatur sedan dess.

Det har varit varmt länge nu. Förra helgen var det värmerekord i östra Småland på 16° C, och vi har inte direkt haft någon minusgrad att tala om. Alltså har det varit för tidigt att sätta vitlöken. Jag hade kunnat sätta den nu igår men väntar tills nästa gång vi är på Askelid, även om det dröjer. Jorden kan vara frusen men det kan funka i vilket fall. Jag var helt klart nöjd med skörden av Thermidrome från den här säsongen och det är den sorten som vi kommer att sätta i år.

På tal om väderväxlingar och värmerekord så har det varit svårare att få tag på sättvitlök i år. Franska sorter har inte funnits i några mängder då Europas odlingssäsong inte gett vad den brukar. Därmed har sorter från andra länder gått åt och ökat i pris. Extremväder, av någon variant, är något vi måste räkna med att alltid drabbas av framöver. För oss odlare känns det än mer angeläget att vara självförsörjande på utsäde av de grödor man odlar. Många hävdar envist motsatsen, men att klimatförändringarna är på riktigt går knappast att förneka nu.

Kommande vecka ska ge oss några minusgrader och vi förväntas ha både vinterdäcken och tjockaste jackan på. I våra trakter går vi från 14 till -5° C på en vecka. Snön började falla på mig där jag stod och räfsade ihop ett lövtäcke åt sticklingarna och på vägen hem hade det kommit igång rejält. Nästa omgång kommer snön säkert att lägga sig då minusgraderna blivit fler och vinterns omedelbara och tysta stillhet infinner sig.

Löken har satts på åkern och den lilla skuggan av snö började fyllas på ungefär en halvtimme efter att bilden togs.

Aprilväder? Nähä!

Ena helgen står man i T-shirt och räfsar – och drygt en vecka senare är det dubbla ylletröjor som gäller när man traskar till jobbet. Efter flera veckors torka var nederbörden verkligen välkommen. Den har landat som både snö, regn och hagel – typiskt april. Och nu – en vecka med sol och värme!

Snart är det väl dags att fler grödor än spenaten börjar komma upp. Gissningsvis har många fröer väntat och väntat på regnet, och nu äntligen kunnat starta. Marken vid stenmuren och gamla dasset har hållit sig fuktig då den varit gömd under lövtäcket. Den perenna löken mår fint och de nya tillskotten har planterats ut på samma ställe.

Luftlöken har övervintrat
Sibirisk kantlök
Ramslök

Det var hur som helst dags att få färdigt potatislanden, åtminstone en större del av det och kunna täcka för att inte åkerns vall skulle börja växa sig stark. En del av potatisen har lagts på förodling, inte bara groddning, för att få en snabbare start när den väl satts i landet. Därför får den både jord och vatten redan nu.

Vi blev snabbt klara med markeringarna för det ena landet och fick hjälp av våra gäster att sätta den första potatisen. Det var den sena sorten Carolus som sattes direkt. Att sätta potatis är en utmärkt metod i sig att bryta ny mark. Vi gräver så lite vi kan, och så även när det gäller potatislandet. Potatisar gräver ju själva, liksom. Därför har vi bara grundat med ett tunt lager jord direkt på marken.

Förberedelser för att sätta den första potatisen! Bara ett tunt lager jord har lagts ut på platsen.
Potatisen fick ett täcke av gräs och löv, och några bräder för att det inte ska blåsa bort. Till höger ses det andra potatislandet där de tidiga sorterna ska sättas.

Med regn kom kyla och därmed snö. Länge var det lite oklart vilka av kallsådderna på balkongen som dukat under. Risken var att de som inte är så härdiga helt enkelt fryser och ruttnar innan de ens kommit upp. Flera av dem tål kyla och hade redan kommit upp med hjärtblad, t.ex. purjolöken och de olika kålsorterna. Såhär såg det ut för ett par veckor sedan, när snön började töa igen.

Nu har det som sagt varit varmt under många dagar och vi har haft plusgrader på nätterna. Inte så mycket regn men marken är fortfarande tillräckligt fuktig för att sådder kan ta fart. Vi passade på att göra en ny bädd och så ett par rader lågväxande sockerärter.

Den franska vitlöken hade kommit upp c:a en decimeter, och det var dags för den att få ett nytt täcke. Även potatislöken har börjat titta upp och det ska bli spännande att se hur den trivs att växa här.

Vitlöken Thermidrome, satt den 19 december, har kommit upp bra. Nytt täcke av halvt förmultnade löv och gräs, och kompostgaller som tyngd och skydd.

Potatisplaner och röj

Jag har släppt tanken på att skaffa ett växthus redan i år. Trist, givetvis, men något måste väljas bort. Och att låta växthuset vänta innebär stora möjligheter att expandera odlingsytan på åkern. Det blir ett nytt potatisland.

Det är helt onödigt att sätta potatisen i de höga bäddarna. Lite slöseri, faktiskt. Den platsen kommer istället att användas till morötter och eventuellt någon annan gröda som vill ha djup. I bäddarna finns ju inget jorddjup att tala om, då de är nya, så varje centimeter räknas. Det finns ett litet överskott av jord i en av bäddarna och den jorden kommer att skyfflas ut i ett tunt lager för att bli ett nytt potatisland.

Det är en gammal metod att sätta potatis för att bryta ny mark. Potatisen kommer liksom att göra en stor del av jobbet med att luckra upp jorden när den bildar nya knölar. Vi kommer att lägga ut potatisen direkt på marken, eller med endast ett litet lager jord under, och täcka med halm. Inget grävande behövs, som sagt, och det känns bra att kunna lägga tid och energi på annat. Nu finns det nämligen hur mycket som helst att göra, så även om tjälen bromsar in en del av odlandet så behöver man inte ha långtråkigt.

Längst ner markeras ett yta som ska bli ett nytt potatisland. En av de höga bäddarna närmast i bild får dela med sig av lite jord, men än så länge sitter tjäle kvar så det gick inte att få loss så mycket jord. Även lite snö syns i små fläckar. Men solen var fortfarande uppe kl 17.13 när bilden togs!

Potatissorter? Jag håller som bäst på att välja ut. Många är slut i butikerna men vissa av dem kommer att komma in om ett par veckor igen. Min favoritpotatis Orla får vi nog inte se på ett tag, dock. Den är irländsk från början och Brexit stoppar den från att levereras till Sverige. Den har i butiker ersatts med en liknande, som jag funderar testa i år. Jag spanar framförallt på motståndskraftiga sorter, allt för att ducka för potatisbladmögel så gott det går. Även lagringsdugliga sorter kommer prioriteras här. Totalt blir det nog 4 sorter den här gången, men först behöver butikerna fyllas på.

När det är platt och kalt syns tomtgränsen tydligare och man får en bättre uppfattning om hur stort stället egentligen är. Området längst norrut i trädgården var igenvuxet och, delvis planerat, lämnat orört. Nu syns det tydligt var vi kan och bör räfsa, röja och klippa. Körsbärsträden behövde klippas ur, mest i den nedre delen av dem. Under allt visset gräs fanns massor av smultronblad och jag hoppas att de vill komma fram lite mer under den här säsongen. Trots att jag röjde på området i ett par timmar tycker jag att det knappt märks när jag står vid huset och tittar på raden med träd.

Äntligen vårsol! Flera varma dagar (men kalla nätter) på rad har tagit fram trädgården ur vintervilan. Nu väntar en vecka med liknande väder och vi ser redan fram emot helgen.

Sådder, inomhus i pluggbox: fler sommarblommor. Sådder i isolerad kruka på balkongen: bondbönor och köldtåliga sockerärtor. 8 varma grader och strålande sol, och flera likadana dagar väntar. På Askelid syns fläckar av snö, men våren är klart närvarande!

Inläggets översta bild visar hur vi har röjt och gallrat vid körsbärsträden. Jag klippte och räfsade i ett par timmar, och det syns knappt. Jo, högarna av pinnar och gräs syns, såklart.

Överraskningar

Den chockerande elprishöjningen och Covid gjorde att vi knappt kunnat åka till vårt kära Askelid alls. Men den stora överraskningen, när vi väl kom dit igen, var nog ändå snön.

Att göra en vintersådd till, det var verkligen efterlängtat. Fröer som valts ut noggrant skulle äntligen komma ner i jorden och kunna gro tidigt. Det skulle inte ta så lång tid att så in den heller. Det skulle säkert finnas tid att skopa ut lite av jorden och hästgödslet också. Men, nej – så blev det inte! Vi möttes av ett vinterlandskap. Väldigt vackert, som tidigare, men en och en halv decimeter snö grusade en del av våra planer. Vintersådden skulle dock prioriteras, så det var bara att plocka fram plasträfsan för att flytta på all snö som täckte bädden.

Snön täckte bäddarna på åkern. Jag hade sett fram emot att se om min förra vintersådd hade börjat vakna (markeringarna i form av pinnar synd i bädden i bakgrunden) men nu vågade jag inte störa den med att krafsa undan snön.

Bädden anlades i somras, av anläggningsjord och brunnen hästgödsel. Den har under hösten preparerats med både löv och gräsklipp, och nyligen även en hink Bokashi. Eftersom den inte skulle ha odlats förrän senare i vår, eller mot försommaren, var det perfekt att välja den som plats för en vintersådd.

Den här gången använde jag fröer från Fröbanken, för första gången. Jag blev förvånad över hur många spännande – och härdiga – grödor och sorter de hade. Grödor som fyller ut bädden är nu följande:

  • Kål, Mizuna Kyona
  • Kål, Mizuna Red frills
  • Spenat Winter giant, s.k. jättespenat
  • Spenat Matador, lågväxande

Här var jag inte särskilt noggrann. Bädden var inte helt snöfri när jag bredsådde den, och då högen med hästgödsel fortfarande var stelfrusen använde jag snön som ett täcke.

Som tur var hade stormen inte tagit tag i så mycket hos oss. Någon plåtbit hade lyft från ett takhörn, men annars var det bara dassdörren som hade lossnat och det gör inget.

En och en halv decimeter snö – jämfört med nästintill barmark i stan. Även den här gången fick vi skotta för att kunna parkera vid vårt lilla hus

I skrivande stund rasar ett väpnat krig i Ukraina. I nästan alla odlingsgrupper på Facebook ses inlägg om att förbereda sig för en kollaps och folk preppar på samma sätt som i början av Corona-pandemin. Själva köpte vi en nödradio, och börjar fundera på hur vi skulle klara oss under ett strömavbrott. Svaret är ‘Jo, ganska bra’. Vi kan lagra vår mat svalt och tillaga den på vedspis, och värma upp huset genom att elda. Det som behöver fixas är i så fall att kunna ta upp vatten från vår brunn med handkraft. Det återstår att se vad vi prioriterar under kommande sommarsäsong. Hur som helst ser vi fram emot den.

Inläggets översta bild visar bädden som precis är insådd. Efter detta skopades en del av snön tillbaka över den. I bakgrunden syns snön som börjar rasa nerför taket på vår lada, och när man stod nära kunde man se och höra droppandet från hörnet mot fähuset.

Första eldningen

Nu var det äntligen dags att elda! Den här veckan har temperaturen varit nere på 16 minusgrader och då verkar det bättre att värma upp torpet med eldning än element. Och dessutom har vi längtat efter känslan. Men vi har känt oss som två stadsråttor när det gäller att elda i vedspisen och öppna spisen.

Vi vet bara TYP hur man gör, men det räcker inte när det gäller eld. Ved fanns det en del av, dock. Den ena brorsan i syskontrion som jag köpte Askelid av hade sagt att vi fick höra av oss om det var något vi var osäkra på när det gällde stället. Det är ju så mycket som är nytt för oss så det var uppskattat. Vi fick igång brasan i öppna spisen, men vid vedspisen i köket tog det stopp. Jag hittade flera spikar när jag slevade ut de stora högarna med aska och misstänkte att något var på tok. Men när vår utlovade expertis dök upp så visade han att det jag trott var askluckan var ett spjäll. En asklucka som den borde se ut finns inte. Det här är tydligen en lite ovanlig modell.

Äntligen lite fyr i vedspisen också!

Vi var också ute en stund ock njöt av Askelids vinterskrud. Vad vi vet kommer snön att bara ligga i små högar nästa gång vi är där.

Huset sett från åkern
Från trädgården ner mot ladan och verkstaden

Inläggets översta bild visar vår öppna spis (med kassett i) i rummet. Rummet som i ‘ett rum och kök’. (Vi sover på övervåningen.)

Och så kom snön

Förra helgen mötte vi snön på vägen upp mot Jönköping. När vi kom hem hade det snöat i Växjö också, och vi vaknade till en vit måndag. Snön reflekterar så mycket ljus att rummen får en härlig allmänbelysning. Och det är så skönt att få slippa novemberlocket! Nu ligger det nästan tre decimeter ny, vit snö här.

Även om jag verkligen vill få ner mina sista vitlökar i jorden så vet jag att det är okej att det blir sent. Så länge jag kan få tag på jord som inte är stelfrusen så går det att plantera. Att ösa ut en rejäl mängd jord ovanpå bädden och trycka ner klyftorna i funkar bra. Jag har också en hortensia som skulle behöva komma ner i jorden, men frågan är om den inte skulle få en rejäl chock nu om jag gjorde det.

På väg ut till torpet igår fastnade vi med ena framhjulet i slänten ner från vägkanten. Jag väjde lite för mycket för mjölkbilen (men ändå inte, för vägarna är extremt smala). På vägen tillbaka, efter bara en stund, kunde mjölkbilen dra upp oss igen. Föraren hade bra utrustning med sig i bilen och hon hade gjort det där flera gånger tidigare.

Askelid 5 december 2021

Väl framme stod allt rätt till och torpet var extra gulligt med all snö runtomkring. På åkern syntes tydliga spår efter stora djur. Jag gissade på älgar då de varit och krafsat upp vår Bokashi i den ena bädden. Senare samma kväll läste jag att man hade sett lo nära Ramkvilla. Inte omöjligt att det även är den som traskat runt hos oss. Jag gick ju faktiskt inte ut på åkern för att se formen på spåren.

Stora spår på åkern, 5 december 2021