Aprilväder? Nähä!

Ena helgen står man i T-shirt och räfsar – och drygt en vecka senare är det dubbla ylletröjor som gäller när man traskar till jobbet. Efter flera veckors torka var nederbörden verkligen välkommen. Den har landat som både snö, regn och hagel – typiskt april. Och nu – en vecka med sol och värme!

Snart är det väl dags att fler grödor än spenaten börjar komma upp. Gissningsvis har många fröer väntat och väntat på regnet, och nu äntligen kunnat starta. Marken vid stenmuren och gamla dasset har hållit sig fuktig då den varit gömd under lövtäcket. Den perenna löken mår fint och de nya tillskotten har planterats ut på samma ställe.

Det var hur som helst dags att få färdigt potatislanden, åtminstone en större del av det och kunna täcka för att inte åkerns vall skulle börja växa sig stark. En del av potatisen har lagts på förodling, inte bara groddning, för att få en snabbare start när den väl satts i landet. Därför får den både jord och vatten redan nu.

Vi blev snabbt klara med markeringarna för det ena landet och fick hjälp av våra gäster att sätta den första potatisen. Det var den sena sorten Carolus som sattes direkt. Att sätta potatis är en utmärkt metod i sig att bryta ny mark. Vi gräver så lite vi kan, och så även när det gäller potatislandet. Potatisar gräver ju själva, liksom. Därför har vi bara grundat med ett tunt lager jord direkt på marken.

Förberedelser för att sätta den första potatisen! Bara ett tunt lager jord har lagts ut på platsen.
Potatisen fick ett täcke av gräs och löv, och några bräder för att det inte ska blåsa bort. Till höger ses det andra potatislandet där de tidiga sorterna ska sättas.

Med regn kom kyla och därmed snö. Länge var det lite oklart vilka av kallsådderna på balkongen som dukat under. Risken var att de som inte är så härdiga helt enkelt fryser och ruttnar innan de ens kommit upp. Flera av dem tål kyla och hade redan kommit upp med hjärtblad, t.ex. purjolöken och de olika kålsorterna. Såhär såg det ut för ett par veckor sedan, när snön började töa igen.

Nu har det som sagt varit varmt under många dagar och vi har haft plusgrader på nätterna. Inte så mycket regn men marken är fortfarande tillräckligt fuktig för att sådder kan ta fart. Vi passade på att göra en ny bädd och så ett par rader lågväxande sockerärter.

Den franska vitlöken hade kommit upp c:a en decimeter, och det var dags för den att få ett nytt täcke. Även potatislöken har börjat titta upp och det ska bli spännande att se hur den trivs att växa här.

Vitlöken Thermidrome, satt den 19 december, har kommit upp bra. Nytt täcke av halvt förmultnade löv och gräs, och kompostgaller som tyngd och skydd.

Lökplantering på hösten

Nu är lökarna satta – både potatislök och schalottenlök. Tydligen går båda varianterna att sätta på hösten. Förra året klarade min potatislök sig bra över vintern med lite gräs som täckmaterial och jag räknar med att den gör det i år också.

Schalottenlöken Longor är en sort som klyftar sig och den passar därför bra att sättas nu. (Schalottenlöken Zebrune, bland andra, är en sort som inte klyftar sig och behöver därför odlas från frö.)

Potatislöken gav inte någon avkastning att skryta med det här året. Sniglarna åt upp all blast och löken stannade i växten. Nästan alla var små som krusbär och därför gick allt till nytt utsäde i år. När jag i oktober tittade i pallkragen där de vuxit hade jag missat att ta upp några. Två kluster hade satt ny blast, men lökarna var såklart lika små. Vi åt inga alls, men hade istället gott om utsäde. Jag glömde räkna dem men gissar att vi satte c:a 50 lökar.

Vid ett besök på gårdsbutiken Ravelsmarks gård i Gränna började jag prata om schalottenlök med en av ägarna. De sålde en sort som jag misstänkte var Longor och så var fallet. Då jag läst att denna sort var slut hos alla försäljare jag kunde hitta blev jag glad och frågade om han trodde jag kunde använda den som utsäde. Han hade trots allt koll på både inköp och odlingen i en obruten kedja. Han trodde inte det skulle vara några problem och jag köpte ett gäng. Det är första gången jag odlar schalottenlök och det är spännande.

Schalottenlöken Longor samt ett gäng potatislök, redo att sättas ner

Jag har hört flera teorier om huruvida små lökar ger små lökar i avkastning eller inte. Teorierna har bestått i att lökens DNA ju ser likadant ut, men att en större lök har mer kraft att producera. Jag antar att min odling i år får utgöra ett experiment i den frågan och jag får mitt svar under sommaren 2022. Samma teorier och diskussion har gällt vitlök men hittills har jag bara odlat vitlök från bulbiller och måste därför experimentera även där.

Potatislök är fortfarande svår att få tag på och jag köpte min via Tradera av en annan odlare. Angående DNA har det för forskare varit svårt att skilja på potatislök och schalottenlök. Detta trots att de ju visuellt tydligt skiljer sig från varandra. Det som fångar mig mest är att dessa sorter gör att man blir självförsörjande på utsäde. Dessutom passar det en latmask som mig att bara behöva sätta ner en lök i jorden och låta den sköta sig själv i stället för att dalta med en frösådd. Det är väl egentligen ett mer hållbart system än att köpa färdig sättlök, eller?

Vintervila och lite sådd

Ett stort gäng bärbuskar har gått i ide inför vintern, men framförallt alla sticklingar. Många sticklingar togs från odlingslotten i Jönköping för drygt en månad sedan och jag har inte koll på hur många som tagit sig. Det återstår att se till våren, helt enkelt. Men har vi tur så finns exemplar kvar av hallon, blåbärstry, vinbär och krusbär när vårsolens timmar ökar.

I lördags var jag på medlemsträff hos en av mina odlingsförebilder, Sara Bäckmo. Det blev en jättemysig dag tillsammans med andra odlingsnördar. Mycket prat och skratt. Som jag har längtat! De flesta deltagare på träffen kom från Skåne, men en tjej hade rest från Norge. Hennes odlingszon verkade vara samma som min och det var kul att utbyta erfarenheter. Vi fick en rundvisning på Berghem, åt och fikade tillsammans och bytte plantor och andra grejer. Jag bytte smultron mot sparris och träffade även min odlingslärare Jennifer från kursen på Österlen förra året. Sparrisen? Den kom också från Österlen, och nu får den vintervila med alla bärbuskar.

Men jag har gjort några planteringar och sådder också. Det känns fint att få börja med något när det är kallt och man går och längtar efter våren (jo, redan nu). De perenna löksorterna har planterats och såtts där de ska få växa. Jag har vild gräslök från Öland och luftlök från Bottnaryd. Kajplöken har åkt ner i jorden bredvid dem. Fröer till ramslök och piplök i samma hörna.

Inläggets bild visar platsen vid muren, där hela gänget står och vilar. Snart är det svårt att skilja på hallon, blåbärstry, blåbär, hassel och skogsolvon, då alla snart har tappat sina blad och ser ut som döda pinnar.