Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:
Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.
Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?
Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:
Tidig skörd
Spenat
Jordärtskocka
Mangold
Kål
Svartrot
Sen skörd
Vintermorot
Palsternacka
Kål
Mangold
Purjolök
Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.
Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.
Nästa år ska vara vårt första år med pumpa. Som vanligt letar vi stabila sorter som borde trivas hos oss. Men först och främst behöver man ju ändå lära sig äta dem? ”Odla det du äter och ät det du odlar!”
Jag har helt enkelt varit kass på att äta pumpa. I princip bara gillat Butternut, och hållit mig till just den i affären och i det egna köket. Ätit andra sorter, men inte fascinerats. De är ok, och har absolut gått ner, men vad är grejen? Jo, det är ju jättesmart mat. Jag älskar ju grönsaker som går att lagra som de är. Och det är nu, när pumpasäsongen och lagringen är i full gång, som jag (och J) borde börja äta pumpa!
Det här är ett inlägg med listor. Och du som läsare förstår att det här är det första pumpa-inlägget av flera. Det börjar med att jag för några veckor sen var hos min gamla kompis Ylvali. Hon hade nyligen skördat ett stort gäng pumpor. Jag kände igen den stora blågrågröna sorten och frågade ”Åh, är det en Blue Hubbard?” Det var det, och när jag berättade att jag tänkt odla den men aldrig ätit den fick jag den med mig hem. Den är päronformad och stor som en fotboll. Och inte bara snygg, tydligen, vilket ju är det bästa.
Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.
Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.
Uchiki Kuri med ris, öländska gula ärtor och crème fraîche.
Så, här kommer listan över sorter jag fick:
Blue Hubbard. Kulturarvssort från slutet av 1700- eller början av 1800-talet. Beskrivs som söt. Kan lagras i ett år.
Blue Ballet. Söt och med fast, trådfritt fruktkött. Mycket lagringsduglig p.g.a. hårt skal.
Uchiki Kuri. Nötaktig smak och sägs vara en av de godaste sorterna. Mycket lagringsduglig.
Delica. Italiensk, mindre sort. Kryddig i smaken.
Blue Ballet, delad och ska just läggas i en form och sättas in i ugnen.
Jag har flera som jag skulle vilja testa, men jag har märkt att vissa sorter kan vara svåra att få tag på frö till, från år till år. Det blir nog tillgången som får avgöra, helt enkelt. Räkna med fler inlägg om både pumpa och andra grödor när det är dags att välja sorter och fröer.
Andra sorter som jag tycker verkar intressanta:
Kroschka. Rysk sort som ska passa bra i vårt klimat. Fast fruktkött och söt i smaken. (Passar att göra gnocchi av!) Kan lagras i minst ett år.
Nagydobosi. Ungersk, ganska sen sort. Mycket lagringsduglig.
Marina di Chioggia. Italiensk, men passar även här. Fast kött som passar till mycket.
Futsu Black. Japansk kulturarv. Mindre muskatpumpa med trådfritt fruktkött.
Den uppmärksamme och/eller sortkunniga misstänker nu att jag har svårt för färgen orange. Det är korrekt uppfattat.
Inläggets översta bild visar en fin samling av mat som jag fick med mig från min vän Ylvali. Du kan läsa mer om henne och deras gård på deras hemsida Groblads permakultur. Och om just permakultur hos Groblads finns en jättefin öppen artikel från Smålandsposten här.
Åh, så vemodigt det var att stänga lilla torpet för säsongen. Men visst måste det vara så, och visst borde det komma en säsong till. Nu är allt klart för att låta Askelid vila i några månader.
Vi kommer att göra några besök här under vintern och den tidiga våren. Men då i samband med annat och vattnet får vara avstängt tills vi börjar vara här mer och oftare. Lite då och då tittar jag på bilder vi har från olika tider på året. Minns främst den första vintern och den första våren. Det tar tid att lära känna ett nytt ställe och med förändringar kommer nya uttryck. Vi märkte t.ex. att efter att vi röjt ett område kom dolda växter fram i solljuset igen. Det var läckert!
Helgen gick i vänskapens tecken. Det gör den ofta här, men lördagen var en julafton! Först kom vår rörmokare och visade i vilken ordning allt ska stängas av, och efter det fick jag en mapp med dokumentation om platsen, samtidigt som en traktor med en ensilagebale rullade in på åkern. Så mycket värt, alltihop.
Mycket av tiden den här helgen gick till att räfsa löv. Perfekt nu när nästan alla träd fällt sina löv. Jag låter lite ligga kvar och vet att marken kommer att få några fler, men det jag räfsat ihop går ner i sopsäckar ihop med lite Bokashi-strö. Hoppas på fin lövmull som resultat.
Det blev en slutskörd också, av det som inte kan stå kvar. Jag har för första gången lyckats bra med morötter, både sommar- och vintermorötter, och nu var det dags att skörda de förstnämnda. Jättefina! Jag tog också upp 4 palsternackor. Fröerna var gamla och jag strödde ut dem där mangolden skulle planteras ut, på vinst och förlust. Två av dem var de största jag hållit i, så jag är såklart sugen på att odla dem nästa år igen.
Kanske ligger det snö på Askelid nästa gång vi är här och tittar till?
Inläggets översta bild togs när jag låst dörren och ska åka.
Dags att se tillbaka på årets odlingssäsong. Åtminstone den del som anses vara förbi. Vad har lyckats bra och varför? Att skriva ner det ordentligt hjälper mig att bli en smartare odlare och mer förberedd på avvikelser.
Torkan under nästan 7 veckor i år tog glädjen ur mycket av odlingen, för många av oss. Särskilt svårt har det varit för distansodlare men även de med liten vattentillgång. Kanske mest för de som behövt prioritera sitt vatten till djur och sig själva. Men läget var ganska kasst, ärligt talat. Först många kallare veckor innan våren släppte loss ordentligt, sen kanonhett utan regn, efter det massor av regn och svalare, toppat med en solig augusti och september. I år har september här varit varmare än både juli och augusti, vilket inte hänt på många år. September 2023 var även så pass varm att den var varmare än alla julimånader fram till 2014 och lika varm som juli 2015. Juli är ur ett klimatologiskt perspektiv den globalt sett varmaste månaden på året. skriver SMHI om årets väder i Sverige.
Hos oss klarade sig potatislöken och schalottenlöken allra sämst. Den växte upp jättefint men torkade mer och mer under de veckor när vi inte var på plats och kunde vattna varje dag. Helgvattningen och täckodlingen räckte inte alls. I stort sett allt annat repade sig efter fredagsvattningen varje vecka. Men mycket annat blev klent. Det var nog löken överlag, faktiskt, för både vitlöken och purjon blev mindre än väntat. Nu är potatislöken och schalottenlöken i jorden ändå, för att etablera sig och få en tidigare start på säsong 2024.
Bärbuskarna fick också ett dåligt år. De blommade jättefint och rikligt i maj, men tappade massor av kart under torkan. Från våra blåbärstry fick vi endast ett bär per buske, men det kan delvis bero på att de planterades sent på hösten dessförinnan och inte hunnit etablera sig än. Det är ju en torkkänslig art.
Men vid närmare eftertanke var det ju tomaterna som brädades i år. Jag som samlat på mig ett helt gäng motståndskraftiga sorter såg fram emot stor skörd från den utbyggda odlingsplatsen. Alla sorter utom en drabbades och massor av tomater slängdes. Jag fick något exemplar av nästan varje sort, och en knapp liter av Hundreds & Thousands. Bedrövligt. Barbianka var den enda som stod emot, men då den nästan kvävts av andra sorter hann den inte ge frukt. Tur att jag har fröer sparade.
I år skulle jag verkligen inte misslyckas med morötter! bestämde jag mig för, och drog därför upp djupa fåror mellan varje rad med sådda frön. Fårorna vattnades flera gånger under dagarna och blev till vattenreservoarer. Resultatet? Jo, vi fick stora, fina, och massor av morötter. Dock började några av vintermorötterna gå i blom och vi skördade av rubbet i mitten av september. Nu i andra halvan av oktober står sommarmorötterna kvar, under lite nytt täckmaterial, men kommer att behöva skördas snart.
De andra rotsakerna blev det lite blandade resultat på. Haverroten grodde inte. Svartroten grodde det väldigt få av och alla utom en gick i blom. Rödbetorna slarvade jag bort. Palsternackorna var av gamla fröer, vilket sällan går bra, men de som tog sig ser gigantiska ut (ej skördade än). Vi får se vad det finns plats för nästa år. Hoppas på att kunna testa allt igen.
Baljväxterna har gett enorma mängder i år! Frysens innehåll består till stor del av brytsockerärtan Delikata och störbrytbönan Matilda. Två favoriter som dominerade odlingsåret. Mangold och nyzeeländsk spenat tog också plats och gav mycket. Den sistnämnda rensades nyligen bort medan mangolden får stå kvar. Inläggets översta bild visar skörd från 1 oktober.
Potatisen har klarat sig hyfsat. Vi hade behövt lägga på ännu mer täckmaterial då det sjönk ihop fortare än vanligt. Många knölar har blivit uppgrävda av rådjur och därmed blivit utsatta för solljus. Det gör att vi i och för sig har mycket utsäde till nästa år.
Årets skörd från ett av de fyra potatislanden, just det här med sorten Twister. Till höger syns backen som innehåller knölar med gröna fläckar. Det blir utsäde till nästa år.
Så vad behöver jag komma ihåg till nästa års odling?
Skydda plantorna bättre mot torka. Komplettera täckodlingen med t.ex. fiberduk efter vattning.
Använd fiberduk som skydd mot sol, värme och kyla på fler ställen. Även till bärbuskar.
Skapa vattenreservoarer nära plantorna att ta av.
Hjälp tomaterna att stå emot bladmögel när det regnar mycket och under lång tid. Blada av dem lite för att göra det luftigt.
Vid minsta tecken på bladmögel – skörda av alla tomater.
Täck potatislanden mer än vad som verkar behövas.
Och så några fler tankar:
Slingerkrasse frösår sig själv. Samla ihop fröerna eller låt bli att så nya. 3 plantor i en 6 meter lång bädd är alldeles för många. De kväver både paprika, persilja och Linnétagetes.
För ringblommor gäller samma som för ovanstående, men med mindre kvävningsrisk. Dock är de vassa på att bre ut sig, men tål att flyttas.
Ja, även rosenskära frösår sig. Och de är gigantiska, som man borde veta.
5 plantor av nyzeeländsk spenat är för mycket för en familj på 2 personer om det dessutom finns mycket mangold. …och frysen är liten.
Senhöst. Lusten att skriva blogginlägg är tillbaka. Säkert beror det delvis på att jag inte är så upptagen med odlandet längre.
Äntligen fanns tid att få ner löken i jorden! Nu experimenterar jag med potatislöken och väntar på resultatet i juli. Och samtidigt, i blyga en endaste plusgrad i luften, började det snöa på Askelid.
Schalottenlöken Longor och potatislöken behövde verkligen komma ner i jorden nu. Hoppas att det inte var för sent. Förra årets skörd av schalottenlöken var över förväntan och mitt utsäde från Ravelsmarks gård funkade utmärkt här. Hela vår skörd åkte ner i jorden igår. Läs mer om förra årets sättning och skörd genom att klicka på ordet Schalottenlök i högerspalten. Mina funderingar runt potatislöken kvarstår – ger en liten utsädeslök mindre lökar eller inte? Och hur mycket tid tjänar man på att sätta den på hösten? Och var det det växlande vädret och torkan som gjorde att vissa satte en blomställning i år? Den här hösten valde jag att sätta enbart en del av potatislöken nu. Resten blir till våren.
Förra årets skörd av schalottenlöken Longor, torkad och klar för förvaring. Vår lök har legat på ett fat i sval rumstemperatur sedan dess.
Det har varit varmt länge nu. Förra helgen var det värmerekord i östra Småland på 16° C, och vi har inte direkt haft någon minusgrad att tala om. Alltså har det varit för tidigt att sätta vitlöken. Jag hade kunnat sätta den nu igår men väntar tills nästa gång vi är på Askelid, även om det dröjer. Jorden kan vara frusen men det kan funka i vilket fall. Jag var helt klart nöjd med skörden av Thermidrome från den här säsongen och det är den sorten som vi kommer att sätta i år.
På tal om väderväxlingar och värmerekord så har det varit svårare att få tag på sättvitlök i år. Franska sorter har inte funnits i några mängder då Europas odlingssäsong inte gett vad den brukar. Därmed har sorter från andra länder gått åt och ökat i pris. Extremväder, av någon variant, är något vi måste räkna med att alltid drabbas av framöver. För oss odlare känns det än mer angeläget att vara självförsörjande på utsäde av de grödor man odlar. Många hävdar envist motsatsen, men att klimatförändringarna är på riktigt går knappast att förneka nu.
Kommande vecka ska ge oss några minusgrader och vi förväntas ha både vinterdäcken och tjockaste jackan på. I våra trakter går vi från 14 till -5° C på en vecka. Snön började falla på mig där jag stod och räfsade ihop ett lövtäcke åt sticklingarna och på vägen hem hade det kommit igång rejält. Nästa omgång kommer snön säkert att lägga sig då minusgraderna blivit fler och vinterns omedelbara och tysta stillhet infinner sig.
Löken har satts på åkern och den lilla skuggan av snö började fyllas på ungefär en halvtimme efter att bilden togs.
Alla bärbuskar är planterade, det blir två rader längsmed stenmuren. Planen är att kunna sätta ner fler buskar där och alltså låta raderna bli längre, ner över åkern.
Värmen har hållit i sig. Hoppas att det gör att buskarna har chans att etablera sig lite innan kylan drar in. Det tog lång tid att gräva upp dem från platsen på odlingslotten, då de hade rejäla rötter. De borde dock överleva en rotbeskärning och kunna växa till sig under nästa säsong. Vi håller tummar för att vi gett dem det de behöver för att klara sig.
Buskarna har nu planterats med drygt en meters mellanrum. I raden närmast stenmuren står vinbär och krusbär, och i raden bredvid står olika sorters blåbärstry. De sistnämnda hade kraftiga och långa rötter och jag la mycket jobb på att behöva kapa så lite som möjligt av dem. Rötterna behövde även grävas ner på samma djup som de vuxit tidigare, vilket inte alls var särskilt djupt utan snarare läggas ut och täckas över. Längorna är byggda av kompostmaterial och jord ovanpå tidningar direkt på åkermarken. Buskarna har alltså inte grävts ner i marken utan bara i materialet. Nu på hösten är materialet så tungt så att det ändå håller rötter på plats och inte skapar stora luftfickor som kan torka ut. Dessutom har jorden tillräckligt mycket struktur för att inte de nya rötterna ska riskera syrebrist.
Bärbuskarna får lite sol i väntan på plantering
Jordärtskockans stänglar hade vissnat och börjat tippa. De blev ett bra material på risstaketet. Jag lämnade ett par decimeter av stänglarna i marken för att underlätta vid skörden till våren. Vi ser fram emot att ha något att skörda tidigt! Läs gärna tidigare inlägg om jordärtskocka!
Rådjuren har varit på besök igen, det var ganska väntat. De har som tidigare knaprat blad på kålplantorna och kapat morotsblasten. Här fick jag dock syn på något jag inte visste – de verkar inte gilla själva moroten. Har de råkat få med sig en liten rot har de släppt den på plats. Sparat den till mig?
Det går framåt med höstplanteringen. Än är inte allt klart, men vi siktar på att hinna innan det blir för kallt. Nu är alla blåbärsbuskar på plats på en ny växtplats som ska ringa in en sittplats.
Efter upplysningar (som vi i och för sig anat tidigare) om nackdelar med att köpa torv vill vi försöka göra vår egen surjord. På flera ställen har vi läst om hur bra eklöv och barr passar, och det borde vi lätt kunna få tag på då vi har skogen som närmaste granne. Nyligen läste jag (t.ex. på wexthuset.se) att även lönnlöv passar bra att använda i lövmull till surjordsväxter och det är något vi har massor av! Förra året räfsade vi och la löv i ett stort antal säckar, som tidigt på våren och under hela säsongen kunde användas i våra nya odlingsbäddar. Nu när våra odlingar vuxit kan vi lägga löven direkt där vi vill ha dem. Därför går de direkt till platserna för blåbärsbuskarna och till växter som vill ha ett ordentligt vintertäcke.
Våra fina grannar försåg oss med ett gäng pallkragar, och vi kunde fortsätta bygga. Då priserna på pallkragar ökat ordentligt blev vi jätteglada över att inte behöva spendera massor av pengar. Senare kanske pallkragarna byts ut mot någon annan typ av inramning, men just nu är det smidigast såhär. Fyra dubbla pallkragar har nu fyllts med lönnlöv. En skopa jord har använts för att plantera bärbusken stadigt och nu står alltså en buske i varje kragpar. Allteftersom löven sjunker ihop ska vi fylla på med mer material som surjordsväxter föredrar och det blir lite av ett experiment för att se hur vi lyckas. Kanske hinner materialet inte bli tillräckligt nedbrutet under kommande säsong. Det värsta som kan hända är att buskarna inte trivs (okej, de kan ju dö, men det är inte så troligt) och därmed inte vill blomma, men om ett par år räknar vi med att de är ordentligt etablerade och har fått fin jord.
Här står blåbärsbuskarna planterade i varsin dubbel pallkrage med t.ex. lönnlöv. Vi har sorterna Patriot, Pelle, Bluecrop samt en okänd sort.
En indikation på att marken där har ett lägre pH är att det finns andra växter runtom som vill ha surare jord. I kanterna av åkern, där blåbärsbuskarna står, växer vitsippor, ljung, brandlilja, vilda blåbär och förgätmigej. Utanför stenmuren står barrträd och rönn, vilka också gillar ett lägre pH.
Vi har tömt potatisland nummer två av tre. Carolus har gett stor avkastning och kommer att ha ännu bättre förutsättningar nästa år då materialet kvävt åkerns gröda och kartongen förmultnat helt. Det är en sort vi definitivt kommer att odla igen men också vara mer noggranna med att täcka landet ännu mer för att motverka skorv.
De två potatislanden bredvid varandra är tömda. Materialet kommer att få ligga kvar och fyllas på inför nästa säsong. Här blir det alltså potatis på samma ställe, såhär i början.
När jag pratar om våra grannar menar jag oftast delar av en syskonskara som har en smedja runt kröken. De är inte bara mycket vänliga utan också mycket talangfulla smeder. Deras ljusstakar i järn är både stilrena och smarta – titta på deras familjeföretag Våges hemsida!
Inläggets översta bild visar dahliaknölarna som nu tagits upp för att klara vintern. En rosa, en röd och en vit sort.
En höstplantering på vinst och förlust när bärbuskarna blivit för stora. Ett par nya kompostbäddar har anlagts för att få odlingskvarteren mer jämnstora. Lönnlöv får nya jobb!
Slutskörd av squash. En enda planta har gett lagom mycket för en liten familj som vår, både att äta direkt och att testa att lagra i rumstemperatur. Ingen överskotts-panik. Min egensådda squash hade jag otur med – just efter utplanteringen kom en veckas torka och klippte den. Lyckligtvis kunde jag få tag på en kraftig planta på Ekobacken. Vi har skördat drygt ett tiotal under säsongen och den största ligger i vardagsrummet och torkar.
Bärbuskarna på odlingslotten har vuxit sig för stora för allas bästa. Det är dags för dem att få bre ut sig ordentligt utan konkurrens. Nu har vi grävt upp en av blåbärstrybuskarna och satt ner på åkern. En mindre variant, lite skraltig, står bredvid. Nästa vecka är det dags för resten av buskarna att sättas ner, på rad efter de andra. Nu är det bara att hoppas att vi tänkt rätt när det gäller planteringen.
För att förbereda planteringen av bärbuskarna började vi redan under sommaren att lägga ut kartong med jord och kompostmaterial ovanpå. Så fort lite material blivit över så har raden förlängts en bit till. Nu är materialet delvis komposterat och raden räcker till några fler buskar. Vid planteringen gjorde vi en grop i materialet, satte ner rötterna och gav rotklumpen lite jord närmast sig, och la tillbaka materialet. Planen är att fortsätta fylla på med ogräsrens, kvistar och löv.
Blåbärstry av sorterna Silginka och Wojtek är planterade i bädden närmast stenmuren.
Något som är nytt för oss är blåbärsbuskar. Förra året köptes ett par små som då inte gav några bär, och nyligen köpte vi två till (höstrea!). Då de vill ha sur jord får de egna platser att växa på och här passar det bäst med pallkragar. Vi började med den nyaste av plantorna och satte den i kompostjord och massor av löv. Eklöv ska tydligen vara det bästa, men lönnlöv – vilket vi har drivor av – ska visst också vara bra, för att skapa en sur jord. Visst kan man lägga till torv också, men bäst vore det om det funkar utan. Vi testar! De multnade löven fylldes på med nya, nyss uppräfsade från gräsmattan. Det blir ett bra täcke under vintern och hjälper plantan att etablera sig innan den riktiga kylan kommer.
Några röda små kvistar syns av blåbärsbusken Bluecrop, där den står nerbäddad bland lönnlöv.
Jag har fått plocka ner våra upphängda Ponderosa-tomater då jag upptäckte spinn på dem. Blä! Alla tomater sköljdes noggrant och länge och får nu ligga på vårt gigantiska glasfat på köksbordet. De andra piennolotomaterna har klarat sig fint och mognar i ganska rask takt. …och tar slut i samma takt. Så goda!
Alla Ponderosa-tomater har plockats ner till det stora glasfatet. I bakgrunden ett mindre fat med Hundreds & Thousands-tomater
Inläggets översta bild visar kronärtskockornas vintertäcke av lönnlöv i ett kompostgaller.
Vi hade verkligen tur med vädret när vi hade vår årets sista gemensamma städdag i odlarföreningen. Det blev en mysig dag med mycket prat, nya möten och tips. Och jag fick mer att göra – och det fina vädret fortsatte.
Att vara en del i en odlarförening kan låta jobbigt, men är för det mesta mycket trevligt. Grannarna väljer man inte, precis som i andra boendesituationer, men oftast är de vänliga långt fler än de som är lite sträva. Dessutom är det ju en intresseförening och därmed tillåts man prata i flera timmar om just det man har gemensamt. Hos oss har varje medlem ett eller flera uppdrag för att föreningen ska funka smart och smidigt. Vi har dessutom 4 gemensamma städdagar per år då vi gör större insatser i att röja och fixa. Arbetsdagen avslutas sedan med korvgrillning och lite fika.
Den här gången pratade jag med både gamla bekantskaper och nya. Jag pratade om bärbuskar och sticklingar med flera av mina äldre lottgrannar och vi bytte en del med varandra. Det fanns mycket att göra på min egen lott när arbetspasset och kaffet var avslutat. Därför blev det en sväng till, dagen efter.
Två pallkragar och två rabatter är rensade. Jag har jobbat hårt med att dra upp skott från hösthallon och kruka dem ordentligt. De brukar inte vara svåra att få att ta sig. I de rensade pallkragarna står jordslagna tråg med sticklingar och trängs med övervintrade plantor av bladselleri och jordgubbsrevor. Det brukar funka bra att ta sticklingar under större delen av året. Just nu har jag tagit från havtorn, vinbär och salvia. Enorma mängder av jordgubbsrevor finns i pallkragarna! Även om jag tryckt ihop ett ordentligt gäng i plastbackar till min syster och till jobbet så märks det knappt. Jag behöver skänka bort åt alla möjliga håll och kanter. I övrigt laddar jag mentalt för att flytta mina blåbärstry och krusbärsbusken, då jag inte vet hur stora rotsystemen är och då den sistnämnda har många och långa taggar.
Nya sticklingar, jordslagna i tråg i pallkragar. Svarta vinbär närmast i bild, och havtorn bakom.
Rabatten längsmed stugväggen är rensad och har såtts in med vintersallat. Jag hade även ett gäng komatsuna kvar som fick åka med där. De har vuxit sig fina och gröna under ett tag på balkongen. Nu står de ganska skyddade mot väggen bredvid kärleksört. Jag passade på att fylla upp bädden med kompostjord efter att jag rensat den. Jorden i min trippla pallkrage, som funkar som jordfabrik, är toppenfin då den skapats av uttjänt jord, bokashi och rens från odlingarna.
Nu är det tid att göra allt klart inför vintern. Några plantor ska vintervila inne i stugan, som först ska städas ur. Pelargoner och begonior ska delas och märkas upp. Men efter allt prat med grannarna om planer för nästa säsong börjar jag längta till våren!
Inläggets översta bild visar tre kvistar av havtorn som jag fick på odlarföreningens arbetsdag. Tillsammans gav de mig 4 dl bär!
Varje höstdag är den andra lik, eller? Varje septemberhelg på Askelid har hittills varit likadan. Elda, skörda, rensa. Inte alls illa, om man frågar mig. Kallt, såklart, men när solen varit framme är det fint utomhusväder. Och när det regnar kan man tänka på hur mycket regnet behövs och hur lätt jorden blir att jobba i, trots att den är tyngre.
Nu var det dags att ta ner de stora bönplantorna. De har verkligen gett massor av mat, och extra roligt var det att få en stor skörd av sorter vi odlar för första gången. Plantorna blev höga, det blev snyggt och smidig plockhöjd. Längst ut i kanten satte jag några överblivna frön till en låg sort. Ett ganska dåligt drag då den, p.g.a. att den inte klättrade så högt, fick trängas med slingerkrasse och var bökigare att skörda. Om vi inte är trötta på störbönor till våren så lär vi nog odla dessa sorter igen.
Bönplantorna är borttagna. Tur att slingerkrasse, ringblomma och rosenskära står kvar, så det inte blev helt tomt i landet.
Jag tog upp de sista rödbetorna nu. Nästan hälften av dem har varit knytnävsstora. Jag kan alltså konstatera att försådd av rödbetor är en bra metod. Vi sådde inte så många, men alla tog sig och alla blev fina. Jag som aldrig lyckats med rödbetor tidigare.
Som flera helger i rad nu, hade jag med mig kassar och hinkar hem med fin skörd. Därefter tar det alltid tid att ta hand om allt när man väl är hemma, men ett nedre köksskåp jobbar som skafferi för potatis, rödbetor och squash. I gardinstången hänger lök i korgar och piennolos med tomater, några vitlökar har hamnat i en stor ljuslykta i vardagsrummet. På köksbordet trängs fat med mognande tomater, chilis och paprikor, och örter på tork. Rörigt, men trevligt att vara omringad. Den här gången kunde jag även ta med mig en hink med blommor (och grönsaker) till mina föräldrar och min syster.
På tal om lök – jag ska nog vänta med potatislöken till våren i år. Kanske berodde det på ojämnt väder den här säsongen, men flera av mina gick i blom och nu läste jag att det kan hänga ihop. Kanske kan man vänta sig fler säsonger av opålitligt väder framöver. Schalottenlöken och vitlöken, däremot, kommer att sättas nu under hösten. Inför nästa säsong har vi tänkt ut hur växtföljden ska se ut och nu är det det bra att börja förbereda växtplatserna.
Det ena av våra äppelträd ger massor av frukt i år. Vi hade behövt rensa bland karten, men i år fick det bli som det blir. Även om många äpplen har ramlat ner, och fåglarna kalasat på andra, går det att hitta en del fina och lagringsbara frukter. Något som vi började misstänka i slutet av sommaren var att trädet kanske bestod av flera sorter. Nu är det tydligt att så är fallet. Vi är inte så bra på det där med sorter, men det finns det de som är!
Tydliga skillnader mellan de två äppelsorter som vuxit på samma träd!
Askelids odlingar 