Och tid för blogg igen. Just idag har den första oktoberstormen dragit över sydsverige och därmed är höstkänslan inte längre följd av ett frågetecken. Jag gissar att nästa helg kan ägnas åt att räfsa ihop lite löv till blåbärsbuskarna.
Den här hösten är jag på Askelid under helgerna och renoverar köket. Jag har spenderat timmar på att läsa om material, metoder, tekniker, stilar, färger samt hur jag får tag på allt detta. Det lilla köket ska bli en första praktisk lektion i några byggnadsvårdskunskaper. Ut med masonit och plats – in med trä och andra naturliga material och metoder. Ett eget inlägg om hur jag har börjat (och planerar att fortsätta) kommer snart!
Men det är även dags att utvärdera årets odling. Att tänka på odlingsplatser, grödor, sorter och jordstruktur. Men också på väder och temperatur och hur jag klarade av att göra säsongen så hållbar som möjligt. Svaret är givetvis: Sådär. Dock är en stunds utvärdering värdefull för att konkretisera och definiera vad som är vad – och hur och vad som kan förbättras.
Inläggets bild visar raden av aroniabuskar som planterades vid den här tiden förra året. Nyss hade de klasar av stora svarta bär. Men fåglarna hann plocka dem före mig.
Det sparar tid att höstså de grödor som går, men man ger också fröna möjlighet att gro när de själva tycker att det är dags. Det brukar bli en tidigare start. Och det är kul att så på hösten!
Det vanliga för oss är att sätta en del potatislök och vitlöken på hösten. I år höstsådde vi några rotsaker, i november, och hoppas på att de startar när det passar dem. Palsternacksfröerna är sådda lite på vinst och förlust, då en del av dem var gamla. Deras grobarhetstid är ett år eller möjligtvis två, men jag ger dem en chans bland de andra. Vi bredsådde en halv bädd, vilket motsvarar nästan 2 m2 så det kan ändå bli en del om det tar sig.
Vi fick frö till svartrot av några grannar. Med dem följde tipset om att blötlägga fröerna över natten. De fröer som fortfarande flöt dagen därpå hade inget fröämne i sig och kunde därför sorteras bort. Resten av fröerna hade dragit i sig lite vatten och var redo att påbörja en vintervila utomhus. Bredvid dem sådde vi rotpersilja. Alla dessa tre kan dessutom stå kvar över nästa vinter och ger därför en riktigt lång skördesäsong. Sånt tycker jag mycket om!
De nysådda fröerna fick ett tunt lager jord och ett lövtäcke med kompostgaller ovanpå. Det materialet passar en sådd bädd bättre än ensilage då det kommer att ha förmultnat en del då det är dags för groddarna att leta sig upp.
Tidigt på våren sår vi morötter, spenat, dill, persilja och piplök. De tre sistnämnda sparar vi en del fröer av för att förodla i plugg också. När vi rensade inför sådderna strödde vi ut blommornas fröställningar i slänten. Det är krasse, ringblomma och rosenskära, som alltid står bland grönsakerna. Hoppas de vill växa där också och inte bara i våra bäddar. Jag vill gärna ha dem lite överallt!
Inläggets bild visar odlingarna, inbäddade i ensilage och halm och med flis i de grävda kanterna. Bäddarna närmast i bild är sådda med rotsaker och har fått ett lövtäcke.
Distansodling kräver lagringsmöjligheter under vintertiden. Vi stänger ner och besöker inte Askelid så mycket under vintern, av flera skäl. Vilka fröer och blad bör vi ta vara på?Och hur ska vi lagra all mat som tas hem till stan? Vi behöver tänka mer på lagringsplatser och -lösningar så att vi verkligen kan ta vara på allt vi skördar.
All utvärdering behöver skrivas ner. Gärna på flera ställen. Som här, till exempel. Under flera år har vitlök, lök och tomater hängt i korgar och snören i köket. Men allt som odlas har olika förutsättningar för lagring. Och våra frysar är små och kräver att vi prioriterar! Den största skörden av det vi odlar är potatisen. Förrförra vintern stod mycket av vår potatis kvar i jorden under hösten och hela december. I år står en del av den kvar, och en del står i backar i torpets badrum.
Potatisskörden från 2023 fick stå på vinden, i vårt lägenhetsförråd, och vi fick hålla koll på temperaturen där. Jag hade dessvärre inte kollat så att måtten på backarna passade i lagerhyllorna, vilket gjorde att en del av potatisen utsattes för solljus. En del av skörden gick alltså till spillo, men av det som blev solskadat kunde nästan allt användas till nytt utsäde. Och den sista av potatisen åt vi i maj. Hoppas att vintertäcket över potatisen gör ett bra jobb i år också. Det är ganska häftigt att kunna ta upp potatis ur jorden så fort det är tjäle- och snöfritt. I november sådde vi rotsaker som kommer kunna stå länge i jorden och även övervintra till nästa vår. Jorden är en bra förvaringsplats.
I år fick vi ingen dunderskörd av morötter. Klena sorter men heller inte så stor odlingsyta. Förra året fick vi massor och testade då att lagra morötter i sand. Redan i september var vi tvungna att skörda rubbet av våra vintermorötter. Flera hade gått i blom och en del hade spruckit. Vi tog helt enkelt upp alla för att förhindra att flera skulle bli dåliga. Hästarna mittemot vårt hus fick andrasorteringsmorötterna och blev glada. Jag köpte sand från ett upplag i närheten och varvade morötter och sand i en plastback. Den stod sen på balkongen under soffan. Det var inte ett helt smart drag – jag glömde nämligen bort den! När minusgraderna kom hade de behövt flytta upp på vinden. Bättre tankeverkstad nästa år, tack.
Jag tänker bli bättre på frötagning och har därför börjat ta fler fröer från blommor för att få in vanan och också lära mig mer. Det har varit snygga former som har legat som dekoration på stora fat här. De flesta förvaras i glasburkar och frökuvert, men en del strös ut på plats. Jag behöver även komma ihåg att plocka fler blad, blommor, örter och kryddor och torka. Förra året började jag med rölleka och gulmåra, och det här året med klöver och daggkåpa.
Bestämde mig också för att lära mig använda salvia – testa både som te och i matlagning. Att jag kunde koka ett lindrande te på salvia, mynta och fänkålsblad när jag var rejält förkyld blev en bra motivation att utöka förrådet av torkade örter! Gott var det också. (Te på timjan var däremot ingen smaksensation, men det var värt det för att få torrhostan att backa några steg.)
Nästa år ska jag ta fröer från baljväxter också, det är ju inte alls svårt. Jag skulle gjort det i år, men de flesta av mina ärter och bönor kom igång så sent och jag fick en väldigt liten skörd. Det kan vara skäl nog att ta eget frö! De enda som gav mycket var bondbönorna och där har vi torkat en del till utsäde.
Pumporna ligger, precis som förra året, på hyllor i vardagsrummet. Efter skörden fick de vara i köket för att skaftet skulle torka så snabbt som möjligt. Då minskar risken för att bakterier tar sig in och försämrar lagringsegenskaperna. I år är första året som vi har våra egenodlade pumpor i hyllorna. Än så länge är det bara en av sorterna som vi har ätit från. Recension senare!
Inläggets översta bild togs den 7 oktober när jag hade tagit hem de flesta pumporna till stan. De lagras bra i rumstemperatur.
Alla ryska tomater som jag hade frö till har jag provodlat i år. Jag är nöjd med de allra flesta och framför allt variationen. Förra årets tomatodling var inget att hurra för. Trots motståndskraftiga sorter var det snarare potatisbladmöglet som kunde skörda frukterna av mitt slit. Som jag saknade att ta tomater hängande i köket under vintern! Därför kändes det extra viktigt i år att ha ett gäng stabila sorter – och helt enkelt ge dem en ny chans, då jag knappt fick smaka en handfull förra året.
De behöver ett eget inlägg. För jag behöver skriva ner en hel del om dem, mest för mig själv. Och ett detektivarbete har det varit att få tag i så mycket information som jag har om dem. Jag fick nämligen inte särskilt mycket info medskickat när jag fick fröerna av en annan odlare. Alltså får jag bygga upp faktarutorna själv. Jag har inte lärt mig så många detaljer som behöver tas med när man kartlägger sina sorter, utan fokuserar på frukterna och hur plantan växte. Men med några bilder och korta beskrivningar kan jag kanske nå nån som vet mer än vad jag gör.
Den här är ett exempel på en sort som jag hann smaka förra året. På bilden är den nästan mogen och är alltså gulgrön till färgen när det är dags att äta den. Smakrik, lite mindre bifftomat som håller sig fin länge. Mycket god! Kan vara en Russian Green eller en färgvariant av Brunbjörn.
Golden fish/Goldfish eller Zolotaya Rybka. Klassisk gul/orange tomatsmak, alltså mild och lagom sötsyrlig. Håller sig fin i c:a en månad efter skörd.
En randig snygging som liknar tomater som heter något med tie dye eller nåt randigt djur. Stämmer dock inte in mer än så. Den har mörkt fruktkött och mycket god smak, men är inte särskilt hållbar. Tankarna om ät-fönstret man behöver ha är samma som för avocado.
Taiga. Ungefär så god och så mycket exotisk fruktsmak som de säger. Men inte så enastående så att jag vill satsa extra mycket på den. Klen planta som jag var orolig för i början, även efter utplantering, men sen kom den igång. Gav tyvärr inte så mycket.
Jag väntade mig att Ussuri Tiger skulle bli mycket mer gul, men såhär såg den ut när den var färdig att ätas. God och hållbar! Kom igång sent och fick lite mindre frukter men smaken kompenserar. Syrlig, citrusliknande smak.
Favoriten är den här röda. Den kan vara en ur Brunbjörn-familjen, men vet inte säkert. Vissa är plattrunda, typisk biff, och andra är något hjärtformade. Plantan är stabil och ger massor. Frukten är smakrik och jättegod.
En annan typisk gul tomatsmak har Azoychka. Mild, bra balans mellan syra och sötma. Också lite klenare planta och inte så många frukter, men den ska odlas igen.
Efter den här genomgången av de större tomatsorterna vill jag tillägga att endast ett fåtal av plantorna fick bra förutsättningar i år. Som jag skrivit i tidigare inlägg hade körsbärsträdens rötter tagit sig in i bäddarna. Nästa år får tomaterna en ny växtplats och det blir säkert toppen. Jag hoppas på att få plats med alla av dessa nästa år också, även om jag har ett litet gäng andra sorter att testa.
Inläggets översta bild visar en samling av tomater jag odlat i år. Med på bilden men som saknas i text är även Piennolo del Vesuvio samt Vesuvio Giallo.
Det som är roligast, men också lite ångestfyllt, att utvärdera är väl ändå det man odlade? Chansade man på rätt sorter? Vad trivdes? Vad gav mest och bäst? Sortlistorna revideras, nya sorter kommer in och vissa stryks eller pausas.
Alltså måste jag nog utgå från sortlistorna om jag ska göra en ordentlig utvärdering. Uppdelat i kvarter blir det lättare. I listan nedan tar jag alltså med de sorter jag odlade just i år. Sorter som var nya men inte sattes i år finns därför inte med. Tomaterna? De behöver ett eget inlägg!
Klicka på en sort för att få fram en anteckning!
Kålkvarteret
I år pausade vi spetskål för att istället testa savoykålen. Saknade dock att ha en tidigare huvudkål så går nog tillbaka till spetskål nästa år. Bytte till mig en grönkålssort som jag inte testat förut. Mycket bra! De andra sorterna var favoriter sen tidigare år.
SAVOYKÅL Vertus 2
(Impecta.) Växte otroligt bra och fint. Vacker och skrytig planta. Något torr i konsistensen men god. Godast strimlad i kålsallad, coleslaw och hackad i grytor.
SVARTKÅL Nero di Toscana
(Fröbanken.) Stabil, något lägre planta med tät bladväxt. Mycket god både rå och tillagad. Något mindre angripen av kålfjäril
PURPURKÅL Scarlet
(Fröbanken.) Stabil planta och något mer motståndskraftig mot kålfjäril. Växte till bra höjd och fortsatte hela hösten. Mycket god både rå och tillagad.
JÄTTEKÅL Thousand head
(Fröbanken.) Vacker, något lägre planta med stora blad. Något mindre angripen. De tunna bladen är godast råa men passar även tillagade.
GRÖNKÅL Westland winter
Tät planta med lite ljusare blad än klassisk grönkål. Stabil planta som fortsatte ge blad under hela säsongen. Mycket god!
1. Savoykål i förgrunden med purpurkål bakom. 2. Grönkål närmast i bild. 3. Snygg savoykål. 4. Skörd av jättekål. 5 & 6. Blandade kålblad i september och november.
Baljväxtkvarteret
En andra sådd av bondbönor misslyckades även i år och jag måste komma ihåg att så den andra sådden tidigare. Inget fel på den första skörden, men hade kunnat få flera ytor att avlösa varann i odlingen. Förutom Threefold White var samtliga sorter i år nya för oss.
SOCKERÄRTA Boaryd
(Fröbanken.) Lokal sort från en gård söder om Växjö. Något lägre grobarhet men kraftig och stabil planta. Producerade ganska mycket. Skidorna tjänar en hel del i smak på att skördas när de blivit rundare, är dessutom trådfria. Fint möte med en dam i somras vars föräldrar varit med och bevarat sorten!
JÄTTEÄRT Lokförare Bergfälts
Såddes för sent så hann knappt ge något. Ska odlas igen! Vacker och stabil planta.
FINNMARKSÄRT
Kultursort från norra Sverige. Stabil och rikgivande planta som var snabb upp och fortsatte producera under hela säsongen. Skidorna är goda i alla stadier, även ärtorna som torkade och kokta.
STÖRBRYTBÖNA Neckargold
(Fröbanken.) Kom igång sent då det blev kallare vid utplanteringen och en tid framöver. Gav ändå en hel del. Goda, trådfria, stora vaxgula bönor med mild smak.
BRYTBÖNA Särdal
(Föbanken.) Lågväxande kultursort från Halland. Gröna baljor som är långa, runda och raka. Kom igång sent då det blev kallare vid utplanteringen och en tid framåt. Goda, trådfria, ganska vanliga bönor.
BONDBÖNA Threefold White
(Fröbanken.) Snabb och stabil planta. Favorit sedan förra året som ger 9-13 baljor per planta. Stora och goda bönor som passar bra att frysa. Tagit eget frö från några plantor i år.
Lökkvarteret
Jag satte Longor och Beddinge i slutet av oktober, men kommer framöver att sätta till våren istället. Biztro sattes lite för sent för att hinna växa till sig och därför sattes alla lökar ner igen när de togs upp i september. Vi fick några röda sättlökar (okänd sort) av en vän. Den trivdes bra och var god, men får nog inte plats nästa år. De 3 vitlökssorterna glömde jag märka upp och då sorterna är lika gick de inte att urskilja från varann ens efter skörd.
SCHALOTTENLÖK Longor
Sattes på hösten och växte ganska dåligt. Blev trängd av jordgubbar och krasse och ska få bättre förutsättningar nästa år! Ska sättas på våren 2025.
POTATISLÖK Beddinge
Sattes på hösten och flera gick i blom (slutade därmed växa). Ska sättas på våren nästa säsong och få bättre förutsättningar.
SCHALOTTENLÖK Biztro
Sattes lite väl sent och hämmades av jordgubbar och slingerkrasse. Har nu satts ner då samtliga var små och har nu bättre plats.
VITLÖK Thermidrome/Sabagold/Rustisem
Ihopblandade sorter som senare inte gick att urskilja p.g.a. liknande utseende. Växte bra, blev inte så stora men fina. Gödsla ännu mer nästa år!
Rotsakskvarteret
Jordgubbsplantorna runt bäddarna bredde ut sig över hela ytan i två av tre bäddar. Då jag ville ha mycket bär lät jag dem vara och kompromissade med att inte så något mer än morot och rödbeta. Glad över jordgubbsfrossan men har saknat rotsaker. Nu har en del jordgubbar fått flytta och kan bre ut sig på andra platser.
SOMMARMOROT Ochsenhertz
(Fröbanken.)Lite för kort och knubbig för att kunna få bre ut sig här. Ganska svag smak men god. Stabil sort som klarade svalare period. Grodde ganska snabbt och jämnt.
VINTERMOROT Chanteney Red cored
(Fröbanken.) Favorit sen tidigare. Stabil smakrik sort i mycket bra storlek. Sådd samtidigt med Ochsenhertz och höll jämna steg.
RÖDBETA Cylindra
(Fröbanken.) Hämmades av jordgubbar men växte ganska bra. Mycket god, lättskalad och lagom fast.
Gurkkvarteret
Vårt första år med pumpa blev bra. Stor skörd av en sort och en av varje av de andra sorterna. Dock ingen squash, men det gjorde inte så mycket. Pumpa kommer vi kunna äta hela vintern.
SQUASH Bianca Trieste
(Fröbanken.)Klen planta, en av 4 grodde och växte bra. Överlevde inte utplanteringen. Kanske odla igen för att ge en ny chans.
PUMPA Futsu Black
(Fröbanken.) Lite klenare planta, en överlevde och gav en frukt. Tålig, lagringsduglig frukt. Har inte ätits än.
PUMPA Marina di Chioggia
(Fröbanken.) Mycket stabil planta, alla (?) frön grodde och överlevde. Gav många frukter, både stora och mindre. Väldigt god smak och ganska torrt fruktkött som passar bra att ugnsbaka.
PUMPA Nagydobosi
(Fröbanken.) Bara en planta överlevde och gav en frukt. Lagringsduglig. Har inte ätits än.
PUMPA Blue Hubbard
(Fröbanken.) Lite klenare planta som gav endast en frukt. Har inte ätits än men förra året fick vi ett exemplar av en vän så har goda förhoppningar.
1. Marina di Chioggia. 2. Nagydobosi. 3 & 5. Pumpaskörd. 4. Futsu black. 6. Blue Hubbard
Inläggets översta bild visar mig med ett knippe av bondbönan Threefold White.
Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:
Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.
Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?
Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:
Tidig skörd
Spenat
Jordärtskocka
Mangold
Kål
Svartrot
Sen skörd
Vintermorot
Palsternacka
Kål
Mangold
Purjolök
Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.
Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.
Nästa år ska vara vårt första år med pumpa. Som vanligt letar vi stabila sorter som borde trivas hos oss. Men först och främst behöver man ju ändå lära sig äta dem? ”Odla det du äter och ät det du odlar!”
Jag har helt enkelt varit kass på att äta pumpa. I princip bara gillat Butternut, och hållit mig till just den i affären och i det egna köket. Ätit andra sorter, men inte fascinerats. De är ok, och har absolut gått ner, men vad är grejen? Jo, det är ju jättesmart mat. Jag älskar ju grönsaker som går att lagra som de är. Och det är nu, när pumpasäsongen och lagringen är i full gång, som jag (och J) borde börja äta pumpa!
Det här är ett inlägg med listor. Och du som läsare förstår att det här är det första pumpa-inlägget av flera. Det börjar med att jag för några veckor sen var hos min gamla kompis Ylvali. Hon hade nyligen skördat ett stort gäng pumpor. Jag kände igen den stora blågrågröna sorten och frågade ”Åh, är det en Blue Hubbard?” Det var det, och när jag berättade att jag tänkt odla den men aldrig ätit den fick jag den med mig hem. Den är päronformad och stor som en fotboll. Och inte bara snygg, tydligen, vilket ju är det bästa.
Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.
Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.
Uchiki Kuri med ris, öländska gula ärtor och crème fraîche.
Så, här kommer listan över sorter jag fick:
Blue Hubbard. Kulturarvssort från slutet av 1700- eller början av 1800-talet. Beskrivs som söt. Kan lagras i ett år.
Blue Ballet. Söt och med fast, trådfritt fruktkött. Mycket lagringsduglig p.g.a. hårt skal.
Uchiki Kuri. Nötaktig smak och sägs vara en av de godaste sorterna. Mycket lagringsduglig.
Delica. Italiensk, mindre sort. Kryddig i smaken.
Blue Ballet, delad och ska just läggas i en form och sättas in i ugnen.
Jag har flera som jag skulle vilja testa, men jag har märkt att vissa sorter kan vara svåra att få tag på frö till, från år till år. Det blir nog tillgången som får avgöra, helt enkelt. Räkna med fler inlägg om både pumpa och andra grödor när det är dags att välja sorter och fröer.
Andra sorter som jag tycker verkar intressanta:
Kroschka. Rysk sort som ska passa bra i vårt klimat. Fast fruktkött och söt i smaken. (Passar att göra gnocchi av!) Kan lagras i minst ett år.
Nagydobosi. Ungersk, ganska sen sort. Mycket lagringsduglig.
Marina di Chioggia. Italiensk, men passar även här. Fast kött som passar till mycket.
Futsu Black. Japansk kulturarv. Mindre muskatpumpa med trådfritt fruktkött.
Den uppmärksamme och/eller sortkunniga misstänker nu att jag har svårt för färgen orange. Det är korrekt uppfattat.
Inläggets översta bild visar en fin samling av mat som jag fick med mig från min vän Ylvali. Du kan läsa mer om henne och deras gård på deras hemsida Groblads permakultur. Och om just permakultur hos Groblads finns en jättefin öppen artikel från Smålandsposten här.
Åh, så vemodigt det var att stänga lilla torpet för säsongen. Men visst måste det vara så, och visst borde det komma en säsong till. Nu är allt klart för att låta Askelid vila i några månader.
Vi kommer att göra några besök här under vintern och den tidiga våren. Men då i samband med annat och vattnet får vara avstängt tills vi börjar vara här mer och oftare. Lite då och då tittar jag på bilder vi har från olika tider på året. Minns främst den första vintern och den första våren. Det tar tid att lära känna ett nytt ställe och med förändringar kommer nya uttryck. Vi märkte t.ex. att efter att vi röjt ett område kom dolda växter fram i solljuset igen. Det var läckert!
Helgen gick i vänskapens tecken. Det gör den ofta här, men lördagen var en julafton! Först kom vår rörmokare och visade i vilken ordning allt ska stängas av, och efter det fick jag en mapp med dokumentation om platsen, samtidigt som en traktor med en ensilagebale rullade in på åkern. Så mycket värt, alltihop.
Mycket av tiden den här helgen gick till att räfsa löv. Perfekt nu när nästan alla träd fällt sina löv. Jag låter lite ligga kvar och vet att marken kommer att få några fler, men det jag räfsat ihop går ner i sopsäckar ihop med lite Bokashi-strö. Hoppas på fin lövmull som resultat.
Det blev en slutskörd också, av det som inte kan stå kvar. Jag har för första gången lyckats bra med morötter, både sommar- och vintermorötter, och nu var det dags att skörda de förstnämnda. Jättefina! Jag tog också upp 4 palsternackor. Fröerna var gamla och jag strödde ut dem där mangolden skulle planteras ut, på vinst och förlust. Två av dem var de största jag hållit i, så jag är såklart sugen på att odla dem nästa år igen.
Kanske ligger det snö på Askelid nästa gång vi är här och tittar till?
Inläggets översta bild togs när jag låst dörren och ska åka.
Dags att se tillbaka på årets odlingssäsong. Åtminstone den del som anses vara förbi. Vad har lyckats bra och varför? Att skriva ner det ordentligt hjälper mig att bli en smartare odlare och mer förberedd på avvikelser.
Torkan under nästan 7 veckor i år tog glädjen ur mycket av odlingen, för många av oss. Särskilt svårt har det varit för distansodlare men även de med liten vattentillgång. Kanske mest för de som behövt prioritera sitt vatten till djur och sig själva. Men läget var ganska kasst, ärligt talat. Först många kallare veckor innan våren släppte loss ordentligt, sen kanonhett utan regn, efter det massor av regn och svalare, toppat med en solig augusti och september. I år har september här varit varmare än både juli och augusti, vilket inte hänt på många år. September 2023 var även så pass varm att den var varmare än alla julimånader fram till 2014 och lika varm som juli 2015. Juli är ur ett klimatologiskt perspektiv den globalt sett varmaste månaden på året. skriver SMHI om årets väder i Sverige.
Hos oss klarade sig potatislöken och schalottenlöken allra sämst. Den växte upp jättefint men torkade mer och mer under de veckor när vi inte var på plats och kunde vattna varje dag. Helgvattningen och täckodlingen räckte inte alls. I stort sett allt annat repade sig efter fredagsvattningen varje vecka. Men mycket annat blev klent. Det var nog löken överlag, faktiskt, för både vitlöken och purjon blev mindre än väntat. Nu är potatislöken och schalottenlöken i jorden ändå, för att etablera sig och få en tidigare start på säsong 2024.
Bärbuskarna fick också ett dåligt år. De blommade jättefint och rikligt i maj, men tappade massor av kart under torkan. Från våra blåbärstry fick vi endast ett bär per buske, men det kan delvis bero på att de planterades sent på hösten dessförinnan och inte hunnit etablera sig än. Det är ju en torkkänslig art.
Men vid närmare eftertanke var det ju tomaterna som brädades i år. Jag som samlat på mig ett helt gäng motståndskraftiga sorter såg fram emot stor skörd från den utbyggda odlingsplatsen. Alla sorter utom en drabbades och massor av tomater slängdes. Jag fick något exemplar av nästan varje sort, och en knapp liter av Hundreds & Thousands. Bedrövligt. Barbianka var den enda som stod emot, men då den nästan kvävts av andra sorter hann den inte ge frukt. Tur att jag har fröer sparade.
I år skulle jag verkligen inte misslyckas med morötter! bestämde jag mig för, och drog därför upp djupa fåror mellan varje rad med sådda frön. Fårorna vattnades flera gånger under dagarna och blev till vattenreservoarer. Resultatet? Jo, vi fick stora, fina, och massor av morötter. Dock började några av vintermorötterna gå i blom och vi skördade av rubbet i mitten av september. Nu i andra halvan av oktober står sommarmorötterna kvar, under lite nytt täckmaterial, men kommer att behöva skördas snart.
De andra rotsakerna blev det lite blandade resultat på. Haverroten grodde inte. Svartroten grodde det väldigt få av och alla utom en gick i blom. Rödbetorna slarvade jag bort. Palsternackorna var av gamla fröer, vilket sällan går bra, men de som tog sig ser gigantiska ut (ej skördade än). Vi får se vad det finns plats för nästa år. Hoppas på att kunna testa allt igen.
Baljväxterna har gett enorma mängder i år! Frysens innehåll består till stor del av brytsockerärtan Delikata och störbrytbönan Matilda. Två favoriter som dominerade odlingsåret. Mangold och nyzeeländsk spenat tog också plats och gav mycket. Den sistnämnda rensades nyligen bort medan mangolden får stå kvar. Inläggets översta bild visar skörd från 1 oktober.
Potatisen har klarat sig hyfsat. Vi hade behövt lägga på ännu mer täckmaterial då det sjönk ihop fortare än vanligt. Många knölar har blivit uppgrävda av rådjur och därmed blivit utsatta för solljus. Det gör att vi i och för sig har mycket utsäde till nästa år.
Årets skörd från ett av de fyra potatislanden, just det här med sorten Twister. Till höger syns backen som innehåller knölar med gröna fläckar. Det blir utsäde till nästa år.
Så vad behöver jag komma ihåg till nästa års odling?
Skydda plantorna bättre mot torka. Komplettera täckodlingen med t.ex. fiberduk efter vattning.
Använd fiberduk som skydd mot sol, värme och kyla på fler ställen. Även till bärbuskar.
Skapa vattenreservoarer nära plantorna att ta av.
Hjälp tomaterna att stå emot bladmögel när det regnar mycket och under lång tid. Blada av dem lite för att göra det luftigt.
Vid minsta tecken på bladmögel – skörda av alla tomater.
Täck potatislanden mer än vad som verkar behövas.
Och så några fler tankar:
Slingerkrasse frösår sig själv. Samla ihop fröerna eller låt bli att så nya. 3 plantor i en 6 meter lång bädd är alldeles för många. De kväver både paprika, persilja och Linnétagetes.
För ringblommor gäller samma som för ovanstående, men med mindre kvävningsrisk. Dock är de vassa på att bre ut sig, men tål att flyttas.
Ja, även rosenskära frösår sig. Och de är gigantiska, som man borde veta.
5 plantor av nyzeeländsk spenat är för mycket för en familj på 2 personer om det dessutom finns mycket mangold. …och frysen är liten.
Senhöst. Lusten att skriva blogginlägg är tillbaka. Säkert beror det delvis på att jag inte är så upptagen med odlandet längre.
Äntligen fanns tid att få ner löken i jorden! Nu experimenterar jag med potatislöken och väntar på resultatet i juli. Och samtidigt, i blyga en endaste plusgrad i luften, började det snöa på Askelid.
Schalottenlöken Longor och potatislöken behövde verkligen komma ner i jorden nu. Hoppas att det inte var för sent. Förra årets skörd av schalottenlöken var över förväntan och mitt utsäde från Ravelsmarks gård funkade utmärkt här. Hela vår skörd åkte ner i jorden igår. Läs mer om förra årets sättning och skörd genom att klicka på ordet Schalottenlök i högerspalten. Mina funderingar runt potatislöken kvarstår – ger en liten utsädeslök mindre lökar eller inte? Och hur mycket tid tjänar man på att sätta den på hösten? Och var det det växlande vädret och torkan som gjorde att vissa satte en blomställning i år? Den här hösten valde jag att sätta enbart en del av potatislöken nu. Resten blir till våren.
Förra årets skörd av schalottenlöken Longor, torkad och klar för förvaring. Vår lök har legat på ett fat i sval rumstemperatur sedan dess.
Det har varit varmt länge nu. Förra helgen var det värmerekord i östra Småland på 16° C, och vi har inte direkt haft någon minusgrad att tala om. Alltså har det varit för tidigt att sätta vitlöken. Jag hade kunnat sätta den nu igår men väntar tills nästa gång vi är på Askelid, även om det dröjer. Jorden kan vara frusen men det kan funka i vilket fall. Jag var helt klart nöjd med skörden av Thermidrome från den här säsongen och det är den sorten som vi kommer att sätta i år.
På tal om väderväxlingar och värmerekord så har det varit svårare att få tag på sättvitlök i år. Franska sorter har inte funnits i några mängder då Europas odlingssäsong inte gett vad den brukar. Därmed har sorter från andra länder gått åt och ökat i pris. Extremväder, av någon variant, är något vi måste räkna med att alltid drabbas av framöver. För oss odlare känns det än mer angeläget att vara självförsörjande på utsäde av de grödor man odlar. Många hävdar envist motsatsen, men att klimatförändringarna är på riktigt går knappast att förneka nu.
Kommande vecka ska ge oss några minusgrader och vi förväntas ha både vinterdäcken och tjockaste jackan på. I våra trakter går vi från 14 till -5° C på en vecka. Snön började falla på mig där jag stod och räfsade ihop ett lövtäcke åt sticklingarna och på vägen hem hade det kommit igång rejält. Nästa omgång kommer snön säkert att lägga sig då minusgraderna blivit fler och vinterns omedelbara och tysta stillhet infinner sig.
Löken har satts på åkern och den lilla skuggan av snö började fyllas på ungefär en halvtimme efter att bilden togs.
Askelids odlingar 