Alla bärbuskar är planterade, det blir två rader längsmed stenmuren. Planen är att kunna sätta ner fler buskar där och alltså låta raderna bli längre, ner över åkern.
Värmen har hållit i sig. Hoppas att det gör att buskarna har chans att etablera sig lite innan kylan drar in. Det tog lång tid att gräva upp dem från platsen på odlingslotten, då de hade rejäla rötter. De borde dock överleva en rotbeskärning och kunna växa till sig under nästa säsong. Vi håller tummar för att vi gett dem det de behöver för att klara sig.
Buskarna har nu planterats med drygt en meters mellanrum. I raden närmast stenmuren står vinbär och krusbär, och i raden bredvid står olika sorters blåbärstry. De sistnämnda hade kraftiga och långa rötter och jag la mycket jobb på att behöva kapa så lite som möjligt av dem. Rötterna behövde även grävas ner på samma djup som de vuxit tidigare, vilket inte alls var särskilt djupt utan snarare läggas ut och täckas över. Längorna är byggda av kompostmaterial och jord ovanpå tidningar direkt på åkermarken. Buskarna har alltså inte grävts ner i marken utan bara i materialet. Nu på hösten är materialet så tungt så att det ändå håller rötter på plats och inte skapar stora luftfickor som kan torka ut. Dessutom har jorden tillräckligt mycket struktur för att inte de nya rötterna ska riskera syrebrist.
Bärbuskarna får lite sol i väntan på plantering
Jordärtskockans stänglar hade vissnat och börjat tippa. De blev ett bra material på risstaketet. Jag lämnade ett par decimeter av stänglarna i marken för att underlätta vid skörden till våren. Vi ser fram emot att ha något att skörda tidigt! Läs gärna tidigare inlägg om jordärtskocka!
Rådjuren har varit på besök igen, det var ganska väntat. De har som tidigare knaprat blad på kålplantorna och kapat morotsblasten. Här fick jag dock syn på något jag inte visste – de verkar inte gilla själva moroten. Har de råkat få med sig en liten rot har de släppt den på plats. Sparat den till mig?
En höstplantering på vinst och förlust när bärbuskarna blivit för stora. Ett par nya kompostbäddar har anlagts för att få odlingskvarteren mer jämnstora. Lönnlöv får nya jobb!
Slutskörd av squash. En enda planta har gett lagom mycket för en liten familj som vår, både att äta direkt och att testa att lagra i rumstemperatur. Ingen överskotts-panik. Min egensådda squash hade jag otur med – just efter utplanteringen kom en veckas torka och klippte den. Lyckligtvis kunde jag få tag på en kraftig planta på Ekobacken. Vi har skördat drygt ett tiotal under säsongen och den största ligger i vardagsrummet och torkar.
Bärbuskarna på odlingslotten har vuxit sig för stora för allas bästa. Det är dags för dem att få bre ut sig ordentligt utan konkurrens. Nu har vi grävt upp en av blåbärstrybuskarna och satt ner på åkern. En mindre variant, lite skraltig, står bredvid. Nästa vecka är det dags för resten av buskarna att sättas ner, på rad efter de andra. Nu är det bara att hoppas att vi tänkt rätt när det gäller planteringen.
För att förbereda planteringen av bärbuskarna började vi redan under sommaren att lägga ut kartong med jord och kompostmaterial ovanpå. Så fort lite material blivit över så har raden förlängts en bit till. Nu är materialet delvis komposterat och raden räcker till några fler buskar. Vid planteringen gjorde vi en grop i materialet, satte ner rötterna och gav rotklumpen lite jord närmast sig, och la tillbaka materialet. Planen är att fortsätta fylla på med ogräsrens, kvistar och löv.
Blåbärstry av sorterna Silginka och Wojtek är planterade i bädden närmast stenmuren.
Något som är nytt för oss är blåbärsbuskar. Förra året köptes ett par små som då inte gav några bär, och nyligen köpte vi två till (höstrea!). Då de vill ha sur jord får de egna platser att växa på och här passar det bäst med pallkragar. Vi började med den nyaste av plantorna och satte den i kompostjord och massor av löv. Eklöv ska tydligen vara det bästa, men lönnlöv – vilket vi har drivor av – ska visst också vara bra, för att skapa en sur jord. Visst kan man lägga till torv också, men bäst vore det om det funkar utan. Vi testar! De multnade löven fylldes på med nya, nyss uppräfsade från gräsmattan. Det blir ett bra täcke under vintern och hjälper plantan att etablera sig innan den riktiga kylan kommer.
Några röda små kvistar syns av blåbärsbusken Bluecrop, där den står nerbäddad bland lönnlöv.
Jag har fått plocka ner våra upphängda Ponderosa-tomater då jag upptäckte spinn på dem. Blä! Alla tomater sköljdes noggrant och länge och får nu ligga på vårt gigantiska glasfat på köksbordet. De andra piennolotomaterna har klarat sig fint och mognar i ganska rask takt. …och tar slut i samma takt. Så goda!
Alla Ponderosa-tomater har plockats ner till det stora glasfatet. I bakgrunden ett mindre fat med Hundreds & Thousands-tomater
Inläggets översta bild visar kronärtskockornas vintertäcke av lönnlöv i ett kompostgaller.
Inför vintern behövde alla sticklingar ses över, krukas om och märkas upp. Vildtomaterna har skördats och all kål har kunnat provsmakas igen. På tallriken finns ännu också potatis, vaxbönor, morötter, rödbetor, squash och vitlök.
Förra sommaren och hösten tog jag ett gäng sticklingar i all hast. Jag packade in alla krukor med rejäla mängder löv och satte dem tätt ihop för att de inte skulle stryka med. I början av maj tog jag fram dem i solen och jordslog nästan alla av krukorna. Under våren har jag tagit fler sticklingar för att fylla på. Nu är de allra flesta av dem i ordning.
Att dela på alla sticklingar och plantera dem i krukor en och en tog sin lilla tid. De skulle även beskäras litegrann (för att bli mer lätthanterliga) och märkas upp. Men nu kan vi se att nästa år kan vi börja sälja plantor! På Dalvik har jag fortsatt arbetet och krukat en mängd röda hösthallon.
Skörden av potatissorterna Princess och Twister fotodokumenterades aldrig. Inte heller hann jag ta någon bild på de tvättade knölarna innan Johan bar upp dem i lilla förrådet på loftet. Princess gav tyvärr en dålig skörd. Vad det beror på är svårt att säga. Kanske var täcket för tunt och torkan för stark. Knölarna var ganska få och mycket små. Twister gav bra skörd. Färre men större knölar. Även här fanns tecken på för tunt täcke, då flera knölar blivit gröna. Men de gröna får bli utsäde till nästa år, och de största knölarna blev bakpotatis i öppna spisen på kvällen.
Ja, öppna spisen, förresten, den är ju faktisk en kassett. I vilket fall är vi väldigt glada över att ha både den och i köket en järnspis. Det innebär att elräkningen inte behöver bli så hög och att vi inte heller behöver frysa. När vi kom till Askelid den här lördagen visade termometern i köket 12 grader, men på kvällen hade vi dessutom lagat mat på järnspisen och graderna hade stigit till 22. Vi kan nog vara säkra på att veden inte riktigt kommer att räcka, men vi får stanna i stan om det blir för kallt.
Alla våra kålsorter har startat om! Vi har ätit några blad av alla sorter (7) och ser att plantorna är stabila. På både brysselkålen och rosettkålen syns bra tillväxt i bladvecken och alla sorterna av bladkål har kommit igen.
På bilden ses rosettkålen Autumn star med sina typiska rosetter.Inläggets översta bild visar den sibiriska kålen Red Russian – även den med massor av nya blad.
Det har redan gått ett år sedan vi fick nycklarna till Askelid! Och jag kan konstatera att den dröm jag hade, om att ha anlagt och odlat ett antal bäddar under året, faktiskt realiserats. Jag har helt enkelt jobbat på bra.
Ett år på ett nytt ställe är häftigt. Att få se sitt nya ställe i alla årstiders skepnader är spännande just för att man inte vet. Under vårt år här har vi både upptäckt hur årstidernas väder ser ut på den här platsen, men också vilka växter som visar sig under bara en viss tid av året. Vi har lärt oss hur det är att bo här en kort tid, vilka ovanligheter vi behöver tänka på och vad vi behöver kunna som nya lantisar. Det mesta har varit spännande, men lite läskigt ibland.
Att jämföra fotot på åkern från i höstas med det nytagna är extra kul. Jag ser att det har gått bra att odla på åkern, just som jag hoppats på. Dokumentationen i den här bloggen funkar som en utbyggnad av de korta anteckningarna på Gardenize, precis som planerat. På nya bilder syns också vad vi hittat och upptäckt när vi röjt i trädgården. Det finns såklart massor kvar på vår mentala lista och vision, men sett under året har det hänt en hel del.
Utsikt över åkern från vårt sovrumsfönster på loftet. Några bäddar skyms av syrénhäcken, men i övrigt ser det ut som jag hoppats på. Här lyser kvällssolen på åkern, och efter att bilden togs var det dags att skörda spenat i en av bäddarna, och plantera ut mangold på den tomma ytan.
Nu när vi snart flyttar tillbaka till Jönköping kommer lilla odlingslotten få ett lyft igen. Det blir lite annan struktur där, eftersom den kommer att få lite annan funktion än den haft tidigare. Bärbuskar ska få stå kvar, men behöver flyttas isär då de vuxit rejält. Vi kommer även vilja ha vår tidigaste och senaste odling där, så bäddarna behöver anpassas lite efter det. Då jag jobbar deltid kommer jag ändå kunna ha långa helger på Askelid, så det kommer inte bli övergivet. Vi räknar också med att spendera längre tid där under kommande somrar.
I helgen kunde vi skörda en hel del blåbärstry. Jag kan verkligen rekommendera detta bär till alla som har en plats över till en bärbuske! Mina inköptes i mars 2020, och planterades då ner ganska omgående. Förra året gav de en del bär, som räckte till både oss och fåglarna, men i år var det en klar skillnad. Trots att jag beskurit dem mycket har de många nya skott och brett ut sig. Jag har tagit sticklingar under sensommaren/hösten med bra resultat.
Blåbärstry av sorten Silginka. De mognar något tidigare än sorten Honeybee, men vi plockade någon deciliter av båda sorterna. När bären blivit blåa får man vänta ett par, helst tre, veckor till för att de ska ha hunnit utveckla hela sin smak.
Äntligen kunde alla bärbuskar och sticklingar få komma fram ur sin vintervila. Nästan alla kvistar hade blad på gång och i strålande sol har de nu fått flytta ut från vintervilan vid muren. Nästan allt har överlevt!
Bärbuskarna och alla sticklingar har i sina krukor stått inpackade vid stenmuren under vintern, under ett tjockt täcke av löv. Varje besök när det har varit snöfritt har jag varit där och lyft försiktigt, med spänd förväntan på ett bra resultat. Nu plockade jag ut dem alla. Alla krukor fick stå ute i full sol och värme och c:a hälften av krukorna med sticklingar jordslogs i den flätade bädden. Där ska de stå tills att platsen på åkern är klar och förmodligen kunna flyttas ner till hösten. Tills nästa vår kommer de stå kvar i sina krukor, kanske längre. Jag vill att de ska ha utvecklat rejäla rötter så de kan etablera sig snabbt när de väl kommer i jord.
Här står krukorna med sticklingar nerstuckna i en bädd. Vinbären är de som har störst blad och även blommor på gång. Till vänster syns en blåbärstry som redan blommar.
De buskar som köptes i höstas får också bo i kruka över sommaren. Mest för att jag behöver anlägga en ordentlig plats för dem men också för att det är bra för dem att känna in sitt nya ställe. Blåbären har fått en plats i jordfabriken, som efterhand ska fyllas på med mer löv för att hålla rätt pH. Till hösten kommer de få med sig sin favoritjord till planteringsplatsen. Blåbärstrybusken är stor och har redan flera bladrosetter och sparrisen har utvecklat kraftiga rötter.
Att möta en fjärde årstid på Askelid är spännande. Vi hade ju ingen aning om vad som kunde dyka upp ur jorden. Ganska snart efter vårt tillträde röjde Johan ner ett ganska stort område med gullris. Det hade fullkomligen tagit över hela slänten och sedan dess har vi dragit upp rötter lite då och då. Fortfarande, när det är lite fuktigare i marken, sitter jag och drar loss revor. Men fanns det något mer i slänten? Ja, absolut! Ganska tidigt såg vi något som liknade påskliljor, andra små vårlökar och vitsippsblad. Nu är det fullt av dessa, och de små lökstrån jag hittat visade sig vara blå pärlhyacint. Likadan trio står runt äppelträden, och på framsidan skymtar någon form av narciss. Under körsbärsträden kommer förgätmigej fram tillsammans med vitsippor. Det är något särskilt med vårblommor nu när det fortfarande är ganska kalt.
Jag rensar vidare i slänten. Här står fyllda påskliljor i tuvor och likaså pärlhyacint. Båda mycket uppskattade av fjärilar, och oss.
Nu är det extra mysigt att bara gå runt och skrota. Även om det finns mycket att göra så vill jag gärna bara traska omkring med termosmuggen och titta på allt som finns. Och drömma. Visualisera. Planera. Och som en bonus fanns det gott om vild mat att plocka. Både nässelsoppan och kirskålspajen blev god.
Det börjar bli ont om plats bland alla försådder nu, men fler sådder är på gång. Snart är det frostfritt och jag vill kunna sätta ut plantor av fler ärter och bönor. Dem vill jag gärna förodla för att undvika att fåglarna tar dem som små groddar, och det kommer att bli ett par pluggbrätten med plantor. Men här på balkongen står tomatplantor och vill ha större lägenheter i väntan på frilandsyta. En av piennolotomaterna har redan satt frukter, trots att den bara står i en 5-centimeterskruka. I vilket fall är den tidigare än Vilma, som hade en ganska lång startsträcka här.
Brytsockerärter växer till sig i pluggbrätte på balkongen. Utplantering om ett par veckor!Piennolotomaten har redan flera frukter på gång.
Vi fick ett par nya lass hästskit av Roy. De skyfflades snabbt ut till tre nya bäddar. Det börjar bli lite bråttom att fixa odlingsyta till plantorna som laddar för utplantering, trots att det dröjer ett par veckor innan vi är där.
Två nya bäddar närmast i bild. Här kommer olika sorters kål planteras ut. I bakgrunden till vänster syns en långsmal ny bädd. Den kan bli en bra plats för squash eller något annat.
I kanterna på de högre bäddarna har vi sått slingerkrasse. De är inte så näringskrävande och kommer därför att få växa där tillsammans med ärter och bönor. Baljväxter fixerar kvävet från luften helt själva och hjälper på så sätt till att gödsla jorden i sin bädd inför nästa års odling.
I maj 2018, mitt i den hetta som skulle hålla i sig i drygt tre månader, köpte jag min lilla odlingslott på Dalvik i Jönköping. Ja, köpte, eftersom det står en stuga på den. Det har varit avslappnat, och passat mig bättre, att vara en del av en odlarförening i stället för en koloniförening. Nu börjar jag dela växter därifrån för att fylla Askelid med nya plantor.
Sedan vi flyttade från Jönköping har jag tittat till min lott nästan en gång i månaden. Av det som såddes i våras kunde mycket skördas innan vi flyttade i slutet av juli, men en hel del av plantorna har gett mer under hösten. Jag har under hösten fått med mig massor av bladselleri, bär, morötter, nyzeeländsk spenat och stora mangoldblad. Potatisen gick sådär och löken sparades till utsäde. Jag såg fram emot en vårskörd av jordärtskockor!
Tre skockor gav bra skörd
Det var just jordärtskockorna jag blev förvånad över – två gånger. Första gången var när jag tänkte skörda och bara fick upp en enda. Märkte då att det var tjäle som gjorde att grepen inte nådde hela vägen. Andra gången var nu i helgen när jag kunde skörda en ordentlig mängd, av tre planterade skockor. En del av dem har ätits upp (se recept i tidigare inlägg), men ett gäng ska snart planteras på Askelid.
Sticklingar av bärbuskar redo att fraktas till Askelid
Längsmed en liten stenmur på Askelid står en hel del krukor, ihoptryckta och med löv runtom och ovanpå, med sticklingar och plantor. Nästan alla sticklingar kommer från lotten, eller allmänningarna, på Dalvik. Varje gång jag har varit på lotten har jag tagit fler sticklingar och kvistar, för att känna mig säker på att få ett bra resultat. Nu senast blev det fler av röda krusbär, röda och gula hösthallon och vita vinbär.
Att vintersallat fröar av sig har jag hört, men det var nog inget som gällde mig. Jo, det var det!
Just nu fanns övervintrad bladselleri och vintersallat i pallkragarna. Nån kvarglömd liten lök hade börjat spira och smultronen börjat klättra från sin pallkrage ut på gräsmattan. Hallon, vinbär och blåbärstry var i full gång med att få fram sina första blad.
Ett stort gäng bärbuskar har gått i ide inför vintern, men framförallt alla sticklingar. Många sticklingar togs från odlingslotten i Jönköping för drygt en månad sedan och jag har inte koll på hur många som tagit sig. Det återstår att se till våren, helt enkelt. Men har vi tur så finns exemplar kvar av hallon, blåbärstry, vinbär och krusbär när vårsolens timmar ökar.
I lördags var jag på medlemsträff hos en av mina odlingsförebilder, Sara Bäckmo. Det blev en jättemysig dag tillsammans med andra odlingsnördar. Mycket prat och skratt. Som jag har längtat! De flesta deltagare på träffen kom från Skåne, men en tjej hade rest från Norge. Hennes odlingszon verkade vara samma som min och det var kul att utbyta erfarenheter. Vi fick en rundvisning på Berghem, åt och fikade tillsammans och bytte plantor och andra grejer. Jag bytte smultron mot sparris och träffade även min odlingslärare Jennifer från kursen på Österlen förra året. Sparrisen? Den kom också från Österlen, och nu får den vintervila med alla bärbuskar.
Men jag har gjort några planteringar och sådder också. Det känns fint att få börja med något när det är kallt och man går och längtar efter våren (jo, redan nu). De perenna löksorterna har planterats och såtts där de ska få växa. Jag har vild gräslök från Öland och luftlök från Bottnaryd. Kajplöken har åkt ner i jorden bredvid dem. Fröer till ramslök och piplök i samma hörna.
Inläggets bild visar platsen vid muren, där hela gänget står och vilar. Snart är det svårt att skilja på hallon, blåbärstry, blåbär, hassel och skogsolvon, då alla snart har tappat sina blad och ser ut som döda pinnar.
Askelids odlingar 