Kategori: Trädgård

Som klippt och slaget

Nu känns det okej att slå (de flesta av) områdena med högt gräs och vilda blommor. Vi riskerar att gräset växer sig för kraftigt och det blir svårt att klippa det om det står för länge. Framöver ska jag lära mig slå med lie.

Vi ville få fram kanterna av trädgården och har kämpat för att röja det sista. Så kan det gå när man av flera anledningar hamnat efter. Men nu när vi ser hur hela trädgården ser ut har vi också kunnat planera för hur vi kan skapa olika rum och platser. I verkstaden har vi hittat en hel del gamla stolar (varav två har fått flytta till stan) men bekväma utemöbler lite här och där vore toppen.

Även om jag vet hur syréner brukar tacka för beskärning så behöves det faktiskt en rejäl rensning bland stammarna. Många av stammarna låg ner, flera meter långa, och några var murkna. En föryngring blir det nu, och mer plats för andra växter och projekt. Materialet gick direkt till risstaketet.

Jag tog bort en stor del av den gamla syrénen. Den hade nog varit försummad länge och en riktig rensning behövdes nu.

Mangolden fick en kass start. Under flera dagar i rad med torka var vi inne i stan då jag jobbade. Täcket räckte inte, vilket gjorde att 7 av 50 plantor klarade sig. Det var bara att så nytt när vi kom hem. Den nyzeeländska spenaten klarade sig inte alls och även den fick sås på nytt. Då vi är i det sista av flyttpackandet nu är det lite stressigt läge att få ut de nya små plantorna. De får växa ett par dagar till på balkongen, och planteras ut efter flyttstädningen.

Bönorna vi sått började klättra förbi stödpinnarna, och förra veckan fick de stora grenar att klättra vidare på. Nu har vi kunnat smaka våra första Haricots verts av sorten Matilda!

Våra första haricots verts av sorten Matilda. Den växer i bädden till höger, tillsammans med skärbönan Goldmarie, och med morötter och rödbetor på varsin sida om raden.

Men det har blivit fler provsmakningar. Vi har ätit blad av våra kålsorter, nu senast av jättebladkålen Thousand head och svartkålen Nero di Toscana, men även gurkan Adam, flera tomatsorter och morötterna som jag skrev om i förra inlägget.

Inläggets översta bild visar en Linnétagetes, Burning embers.

Vitlöksskörd och bygge

Vitlöken hade börjat indikera skördedags. Det blev tillfälle att så nytt i den tomma bädden. Och vi började bygga ett snyggt vindskydd!

Jag hade sett att vitlöken börjat torka nertill, men tänkt att den skulle få stå ett tag till. Flera av dem hade halslök och förra veckan tog jag upp dem för att se hur stora de blivit, och för att ta tillvara halslökarna. Det hade ändå blivit dags att skörda vår schalottenlök, som lagt sig ner för flera veckor sedan. All lök las att torka och de små bulbillerna sattes direkt i jorden för att kunna börja (fortsätta) växa. Efter det tog jag upp all vitlök av sorten Germidour. Den var ganska liten, men fin.

Igår bestämde jag mig för att ta upp all resterande vitlök av sorten Thermidrome. Det blev en rejäl skörd och jag räknade till 90 färdiga lökar. Även den blev lite mindre än jag räknat med, men fin. En fransk vitlök blir helt enkelt mindre om den odlas i Sverige jämfört med i Frankrike – inte helt svår logik. Dessutom är vi ju ändå i andra halvan av juli, så de borde snart vara klara.

Vitlöken av sorten Thermidrome ligger på tork på en bädd.

I den tomma bädden sådde jag sommarmorötter. Bädden rensades på torrt täckmaterial, krattades igenom och vattnades ett par gånger. Fröer till Nantaise räckte till nästan hela bädden. I kanten får det bli något annat. Jag odlade Nantaise på min odlingslott och har kunnat skörda den från juli (vid tidig sådd) och ända in i oktober. Mycket odlingsvärd sort!

Bädden där vitlöken stod är rensad och vattnad. Strax efter att bilden togs såddes bädden in med moroten Nantaise.

Det blåser mycket på vår åker och det gillas inte av alla växter eller odlare. Vi har planerat att bygga någon form av vindskydd och bestämde oss för ett risstaket. Att även få en avskärmning mot vägen skulle vara välkommet. Det fanns ett gäng hässjestörar kvar, och efter att ha gjort hål i marken med ett järnspett (nåja, ett gammalt rör med igentäppt spets, hittat i ladan) kunde de lätt sättas ner. Vi satte dem två och två med 30-40 centimeters mellanrum, och med nästan en meter till nästa par. Det blev 8 par störar och kanske blir det fler senare.

Hässjestörarna är satta i marken och vi har börjat bygga upp staketet med material.

När störarna slagits ner var det helt enkelt bara att lägga i en massa ris och pinnar. Vi hade sparat mycket efter beskärningen av äppel- och körsbärsträden, men också rensat bort från andra ställen längsmed trädgårdens kanter. Mer material kommer vi att få lite då och då, och staketet fylls på samtidigt som det sjunker ihop. Överst la vi växtdelar som har möjlighet att slå rot om de hamnar för nära marken – t.ex. kaprifol och syrén. Annars hamnade nästan allt material i staketet, allt från kraftigt ogräs till tunnare stammar.

Inläggets översta bild visar hur staketet såg ut när vi lagt på det material vi har för närvarande, och druckit en kopp kaffe i förmiddagssolen i hörnet.

Allt växer på alla håll

Ännu mer att göra. Plantor trängs på flera platser. Vattna, binda upp, skörda. Mobilens album svämmar över av bilder på kålblad och sockerärter.

Under tre dagar fick vi ganska mycket gjort. Den andra dagen fick vi igång vår åkklippare, med hjälp av fina grannar. Det blev ännu mer gräsklipp att ta hand om, vilket såklart är välkommet. Gräsklippet på bäddarna torkar snabbare än det hinner tas omhand av maskarna.

På Bauhaus fick vi tag på jordankare av kompositmaterial. De är runda invändigt och passade perfekt till de gamla hässjestörar vi tänkt använda som tomatpålar. Vi satte två i varje pallkrage av dubbellängd, och runt varje påle står 4 plantor. Det kommer finnas plats för en lågväxande sort i mitten också.

Jordankare slås ner i marken i pallkragarna. Överst är de kvadratiska invändigt, men längre ner runda och spetsiga. Hässjestörarna passade perfekt som pålar. Piennolotomaterna bands upp och har sällskap av sorterna Ponderosa, Hundreds & thousands, och Black Krim.

Vi stod också en stund och beundrade våra äppelträd. Det större av dem bär ordentligt med frukt i år! Det känns så kul att se att vi gjorde rätt vid beskärningen och att blommorna har pollinerats. Snart blir det nog nödvändigt att ta bort några av karten så att trädet orkar mogna fram frukterna.

Det har också börjat blomma lite här och där i bäddarna. Fint att se rosenskäror, tagetes, ringblommor och slingerkrasse breda ut sig bland grönsakerna. Jag satte ut blommor där det fanns plats, men lät också ett par av bäddarna kantas av slingerkrasse för att hjälpa till att täcka jorden.

Rosenskäror ur en fröpåse med blandade sorter står i kanten av bädden med gurka och squash.

Är det sommar nu?

Jo, sommaren kom till gränslandet vid den södra kanten av Småländska höglandet precis i slutet av maj. Men maj har i år varit ganska kall. Förmodligen p.g.a. allt regn, vilket man ju inte direkt vill klaga på. Men plötsligt satte allt fart igen.

Med några dagar mellan våra besök på Askelid kan man få en rejäl överraskning när man återvänder. Särskilt har det varit så efter ett par dagars regn och sol. Nu senast hade gräsmattan förvandlats till en blomsteräng som jag egentligen inte ville klippa, men även åkern bjöd på rejäl växtlighet och det har varit bra att kunna få så mycket gräsklipp. Hur mycket man än tycker att man öser ut verkar det dock aldrig vara tillräckligt. Beror det på att odlingsytorna är för stora? Säkert inte.

Ännu en gång har vi mötts av blommor som vi inte visste hade väntat på varmvåren. Gladast var vi nog åt blommande äppelträd, dock, då vår beskärning varit lite av en chansning. Nu verkar det som att träden mår bättre och kanske kan det t.o.m. bli lite frukt i år.

I odlingarna är det ganska bra fräs på det mesta. Vitlöken är gigantisk och bondbönorna växer på bra. Lite sämre har det gått för de grödor vars start blev alldeles för torr. Därför blir det en senare sådd av morot och bladgrönsaker, men det har vi både tid och råd med. Den utplanterade kålen har tagit sig jättebra och det var hög tid att rensa landet innan jag kunde ösa på gräsklipp. Den brunna hästskiten vi fått har innehållit massor av målla, men den är enkel att rensa bort och är dessutom både ätlig och god. Sockerärterna gick det lite sämre för. Jag ser att vissa plantor är borta, och beskyller rådjuren då jag ser tydliga spår av både små klövar i bäddarna, och samma krafsande som den tidiga spenaten utsattes för. All odling är ju trots allt en utmaning när det gäller djur som gärna tar för sig av buffén man ställt fram till dem.

Tomater på plats för utplantering. Här samsas Piennolo med Hundreds and Thousands och Ponderosa. Vi kommer senare att sätta ner pålar i bädden så att tomaterna får stöd.

Nu är tomater och bönor utplanterade, men några andra sådder växer till sig på balkongen fortfarande. Vi behöver så lite mer av bönor och sommarblommor, och betor och mangold behöver bli lite större innan utplantering. Tre dagar efter utplantering såg både tomater och bönor nöjda ut och jag kunde fortsätta med rensning i de land som varit utan täcke. Det blev en perfekt paus för mig mitt i bedömning och betygssättning.

Skärbönan Goldmarie och haricot vert-sorten Matilda, båda högväxande, planterades ut längsmed mitten i en bädd. De såddes bara två veckor tidigare och var redan mellan 20 och 40 cm höga.

Näst på tur för utplantering är gurka, zucchini och kronärtskocka. Men deras kommande bäddar ska rensas från målla och spenat först. Nu börjar det se riktigt fint ut på åkern.

Inläggets översta bild visar en aurorafjäril på en mandelblomma. Två fina sommartecken!

Utplanteringar

Det blev två effektiva, men framförallt målinriktade, helger. Vi behövde verkligen fixa en odlingsplats för våra tomater, och det var dags för en ganska stor utplantering av flera grödor.

Det finns gott om virke i både vår lada och verkstaden. Men för att spara tid köpte vi istället färdiga ramar. Jag fick tag på en man som sålde pallkragar av det större formatet – 2,40 x 80. Två på rad och två på höjden blev perfekt. Vi grundade med kartong och packade dem med jord, Bokashi, löv och gräs. Det har gått åt en hel del vatten också, men nu kommer det bli bra jord för våra tomatplantor. När materialet sjunkit ihop ännu mer fyller vi på, vattnar och så fortsätter det. Vi tänker köra Kenneths tomatpålar, och slå ner störar att binda upp plantorna vid. Läs mer om Kenneth och se hans fina kolonilott här!

De långa pallkragarna, dubbla, grundades med kartong i botten och fylldes med jord, Bokashi, löv och gräs. Mycket vatten gick åt och vi fyllde på med material flera gånger.

Den ena av de nya bäddarna som jag byggde av brunnen hästskit har nu blivit växtplats för en del av vår kål. Vi satte ner rosettkålen Autumn star och den grönkålen Scarlet, båda sorterna rödlila i färgen. Brysselkålen Groninger får växa till sig en stund till, innan den får sin plats i en annan bädd tillsammans med den sibiriska kålen.

Utplantering av rosettkålen och den röda grönkålen.

Gräset på åkern har hunnit växa en hel del och nu klippte vi det med vår lilla klippare. Uppsamlaren gör att man bara kan tippa ut klippet på en bädd, vilket ju är jättesmidigt och välkommet när man täckodlar. Den största bädden har krattats igenom och vattnats i omgångar, så nu var det enkelt att göra en plantering och börja täcka med gräsklipp. Plantorna av den högväxta sockerärtan Grijze Roodbloeiende sattes i en rad längsmed mitten av hela bädden. Den försåddes i pluggbrätte och hade ett starkt rotsystem, vilket gjorde den enkel att sätta ner i hål som grepen gjorde i bädden. Pluggbrättet ställdes på balkongen direkt efter sådd och därför växte plantorna inte särskilt mycket på höjden. Dock tillräckligt för att vi kunde knipsa några toppar att äta, för att förhindra att de snurrade in sig i varandra.

Sockerärterna är planterade i en rad längsmed mitten av den största bädden. Ett tunt lager gräsklipp har börjat läggas på bädden för att fyllas på mer och mer allteftersom ärterna växer.

Välkomna fram!

Som vi har väntat och längtat efter körsbärsblom! Nu är de äntligen här. Och flera blommor har gömts under gammalt gräs och kommer fram i vår fortsatta röjning och räfsning. Ännu fler sorters vårblommor tittar upp. Allt har vaknat!

Nu finns det verkligen massor att göra. Om en vecka tänker vi göra våra första utplanteringar. Tiodygnsprognosen visar som lägst 4 grader på natten vid ett tillfälle, annars runt 8-9 grader. Men jag har faktiskt startat lite redan. Satte just ut våra plantor av sibirisk kål. De har stått i kruka på balkongen, dygnet runt och under lång tid, och ville verkligen komma ut på friland. De kommer att klara sig fint.

Vi trodde att luftkudden i hydroforen hade pajat under vintern, eller åtminstone försvagats rejält, men när jag startade vattenpumpen så var det bra tryck. Härligt att kunna börja vattna på riktigt, nu är jorden perfekt att börja växa i.

Tuvor av förgätmigej pryder gräsmattan under körsbärsträden och vid gamla dasset.

Bondbönorna som vi sådde för några veckor sedan har kommit upp med flera centimeter och jag petade lite i täcket för att hjälpa dem att hitta upp till solljuset. Även spenaten i bädden bredvid har kommit upp en bra bit, men jag passade ändå på att så in spenat i ännu en bädd. Man får sällan för mycket spenat. Och om jag inte såg fel så är äntligen morötterna på väg upp också.

Många av bondbönorna har kommit gång. Den här sorten, Hangdown, såddes den 20 mars.

Nu är faktiskt hela vår trädgård räfsad. Massor av andra växter, många blommande, har hittat upp efter allt vårt röjande. Stenmuren som har varit rasad, under gissningsvis decennier, har också blivit synlig och vi planerar att bygga upp den där det går. Det som kanske har varit tyngst, och tagit mycket tid, är att slita loss långa långa revor av kaprifol. Visst är den jättevacker, men den har spritt sig hej vilt. Vi pratar om revor som är uppåt 6 meter långa, och med små rotfästen varannan decimeter längsmed revorna. Den ska få fortsätta leva loppan på utvalda ställen, men behöver klart begränsas.

Vid nästa besök är det absolut ett måste att klippa gräset! Åkern är redan grön och frodig och färskt gräsklipp blir perfekt till bäddarna där det nyss börjat växa. Det är ett kreativt pussel att fundera ut vilka platser som passar bäst för vilken gröda. Snart kommer det väl visa sig igen att det behövs fler odlingsbäddar. Men först ut när det gäller utplantering blir ändå kålen och sockerärterna. Är det helg snart?

Varmvåren och sticklingarna

Äntligen kunde alla bärbuskar och sticklingar få komma fram ur sin vintervila. Nästan alla kvistar hade blad på gång och i strålande sol har de nu fått flytta ut från vintervilan vid muren. Nästan allt har överlevt!

Bärbuskarna och alla sticklingar har i sina krukor stått inpackade vid stenmuren under vintern, under ett tjockt täcke av löv. Varje besök när det har varit snöfritt har jag varit där och lyft försiktigt, med spänd förväntan på ett bra resultat. Nu plockade jag ut dem alla. Alla krukor fick stå ute i full sol och värme och c:a hälften av krukorna med sticklingar jordslogs i den flätade bädden. Där ska de stå tills att platsen på åkern är klar och förmodligen kunna flyttas ner till hösten. Tills nästa vår kommer de stå kvar i sina krukor, kanske längre. Jag vill att de ska ha utvecklat rejäla rötter så de kan etablera sig snabbt när de väl kommer i jord.

Här står krukorna med sticklingar nerstuckna i en bädd. Vinbären är de som har störst blad och även blommor på gång. Till vänster syns en blåbärstry som redan blommar.

De buskar som köptes i höstas får också bo i kruka över sommaren. Mest för att jag behöver anlägga en ordentlig plats för dem men också för att det är bra för dem att känna in sitt nya ställe. Blåbären har fått en plats i jordfabriken, som efterhand ska fyllas på med mer löv för att hålla rätt pH. Till hösten kommer de få med sig sin favoritjord till planteringsplatsen. Blåbärstrybusken är stor och har redan flera bladrosetter och sparrisen har utvecklat kraftiga rötter.

Att möta en fjärde årstid på Askelid är spännande. Vi hade ju ingen aning om vad som kunde dyka upp ur jorden. Ganska snart efter vårt tillträde röjde Johan ner ett ganska stort område med gullris. Det hade fullkomligen tagit över hela slänten och sedan dess har vi dragit upp rötter lite då och då. Fortfarande, när det är lite fuktigare i marken, sitter jag och drar loss revor. Men fanns det något mer i slänten? Ja, absolut! Ganska tidigt såg vi något som liknade påskliljor, andra små vårlökar och vitsippsblad. Nu är det fullt av dessa, och de små lökstrån jag hittat visade sig vara blå pärlhyacint. Likadan trio står runt äppelträden, och på framsidan skymtar någon form av narciss. Under körsbärsträden kommer förgätmigej fram tillsammans med vitsippor. Det är något särskilt med vårblommor nu när det fortfarande är ganska kalt.

Jag rensar vidare i slänten. Här står fyllda påskliljor i tuvor och likaså pärlhyacint. Båda mycket uppskattade av fjärilar, och oss.

Nu är det extra mysigt att bara gå runt och skrota. Även om det finns mycket att göra så vill jag gärna bara traska omkring med termosmuggen och titta på allt som finns. Och drömma. Visualisera. Planera. Och som en bonus fanns det gott om vild mat att plocka. Både nässelsoppan och kirskålspajen blev god.

Det börjar bli ont om plats bland alla försådder nu, men fler sådder är på gång. Snart är det frostfritt och jag vill kunna sätta ut plantor av fler ärter och bönor. Dem vill jag gärna förodla för att undvika att fåglarna tar dem som små groddar, och det kommer att bli ett par pluggbrätten med plantor. Men här på balkongen står tomatplantor och vill ha större lägenheter i väntan på frilandsyta. En av piennolotomaterna har redan satt frukter, trots att den bara står i en 5-centimeterskruka. I vilket fall är den tidigare än Vilma, som hade en ganska lång startsträcka här.

Brytsockerärter växer till sig i pluggbrätte på balkongen. Utplantering om ett par veckor!
Piennolotomaten har redan flera frukter på gång.

Vi fick ett par nya lass hästskit av Roy. De skyfflades snabbt ut till tre nya bäddar. Det börjar bli lite bråttom att fixa odlingsyta till plantorna som laddar för utplantering, trots att det dröjer ett par veckor innan vi är där.

Två nya bäddar närmast i bild. Här kommer olika sorters kål planteras ut. I bakgrunden till vänster syns en långsmal ny bädd. Den kan bli en bra plats för squash eller något annat.

I kanterna på de högre bäddarna har vi sått slingerkrasse. De är inte så näringskrävande och kommer därför att få växa där tillsammans med ärter och bönor. Baljväxter fixerar kvävet från luften helt själva och hjälper på så sätt till att gödsla jorden i sin bädd inför nästa års odling.

Aprilväder? Nähä!

Ena helgen står man i T-shirt och räfsar – och drygt en vecka senare är det dubbla ylletröjor som gäller när man traskar till jobbet. Efter flera veckors torka var nederbörden verkligen välkommen. Den har landat som både snö, regn och hagel – typiskt april. Och nu – en vecka med sol och värme!

Snart är det väl dags att fler grödor än spenaten börjar komma upp. Gissningsvis har många fröer väntat och väntat på regnet, och nu äntligen kunnat starta. Marken vid stenmuren och gamla dasset har hållit sig fuktig då den varit gömd under lövtäcket. Den perenna löken mår fint och de nya tillskotten har planterats ut på samma ställe.

Luftlöken har övervintrat
Sibirisk kantlök
Ramslök

Det var hur som helst dags att få färdigt potatislanden, åtminstone en större del av det och kunna täcka för att inte åkerns vall skulle börja växa sig stark. En del av potatisen har lagts på förodling, inte bara groddning, för att få en snabbare start när den väl satts i landet. Därför får den både jord och vatten redan nu.

Vi blev snabbt klara med markeringarna för det ena landet och fick hjälp av våra gäster att sätta den första potatisen. Det var den sena sorten Carolus som sattes direkt. Att sätta potatis är en utmärkt metod i sig att bryta ny mark. Vi gräver så lite vi kan, och så även när det gäller potatislandet. Potatisar gräver ju själva, liksom. Därför har vi bara grundat med ett tunt lager jord direkt på marken.

Förberedelser för att sätta den första potatisen! Bara ett tunt lager jord har lagts ut på platsen.
Potatisen fick ett täcke av gräs och löv, och några bräder för att det inte ska blåsa bort. Till höger ses det andra potatislandet där de tidiga sorterna ska sättas.

Med regn kom kyla och därmed snö. Länge var det lite oklart vilka av kallsådderna på balkongen som dukat under. Risken var att de som inte är så härdiga helt enkelt fryser och ruttnar innan de ens kommit upp. Flera av dem tål kyla och hade redan kommit upp med hjärtblad, t.ex. purjolöken och de olika kålsorterna. Såhär såg det ut för ett par veckor sedan, när snön började töa igen.

Nu har det som sagt varit varmt under många dagar och vi har haft plusgrader på nätterna. Inte så mycket regn men marken är fortfarande tillräckligt fuktig för att sådder kan ta fart. Vi passade på att göra en ny bädd och så ett par rader lågväxande sockerärter.

Den franska vitlöken hade kommit upp c:a en decimeter, och det var dags för den att få ett nytt täcke. Även potatislöken har börjat titta upp och det ska bli spännande att se hur den trivs att växa här.

Vitlöken Thermidrome, satt den 19 december, har kommit upp bra. Nytt täcke av halvt förmultnade löv och gräs, och kompostgaller som tyngd och skydd.

Att hitta en trädgård

När man tar över något som har varit försummat under flera år är det spännande att se vad som finns bakom och under allt. För mig var det så när jag skaffade min odlingslott och nu är jag där igen. Här har jag dock inga förväntningar på att hitta vårblommor eller annat som är på gång redan nu. Men spännande har det varit att börja!

Vi har röjt ett stort område under tre helger. Tätbevuxet av någon variant av körsbärsträd och högt och kraftigt gräs under. Träden har nu beskurits rejält, även om det inte är rätt säsong för det. Vi fick plugga lite för att ha lite bättre koll på hur vi skulle göra. Sårbalsam inköptes för att ge träden bättre förutsättningar till återhämtning efter vår ganska brutala behandling. En del mindre träd behövde vi såga ner helt, allt för att ge träden mer luft och ljus. Träden kommer att ge fler blommor och pollinatörer kommer hitta dit och därmed bildas fler bär. Vi ser fram emot både blomning och att få se vilken sorts bär vi egentligen har. Förra året, när vi just köpt gården, fanns endast några få bär och de var klena.

Marken längre in under träden var täckt av gamla löv. Det mesta räfsades bort men lite har jorden fått behålla för att inte vara helt bar. Vi hittade en hel del smultronplantor under löven, som såklart fick stå kvar. Kanske kan vi låta något annat få växa där också.

Området som vi röjt upp är gissningsvis 3 x 10 meter. Marken är nu lite renare från gammalt gräs och löv, och körsbärsträden ordentligt urklippta. Kanten som syns är vår tomtgräns och på närmare håll kan man i slänten se resterna av stenmuren som ringat in trädgårdsytan.

Längst in bakom träden fanns vår gamla tomtgräns! Det har varit en stenmur längsmed slänten hela vägen men nu har stora delar av den rasat ner. Vi bestämde oss för att bygga upp den så gott det går, allteftersom vi hittar passande stenar. Hur som helst känns det bra att få vår trädgård mer synlig och få en gräns mellan trädgård och skog.

På vår tomt stod ett torp innan vårt byggdes. Än så länge kallar vi det Gamla Askelid och spår av husgrunden finns kvar. Vi har sett torpet på flera gamla foton och jag har velat på något sätt ta fram stenarna som berättar var torpet stod. Då platsen där en del av stenarna ligger är en s.k. artrik vägren (med en liten söt vägskylt) vill vi inte röja mer än nödvändigt. Hur som helst börjar vi nu göra en markering på en liten del av den plats där Gamla Askelid stod, i form av att vi gräver upp små stenar där de legat nedsjunkna och lägger upp dem på marken igen. Längst in från vägen finns en fyrkantig grop precis vid en liten kulle av småsten. Vi tolkar det som att det är gamla murstocken och den får ingå i vår stensättning.

Vi har markerat hörnen för var vi kommer att lägga sten som får symbolisera Gamla Askelid. Närmast i bild syns den lilla gropen med en liten kulle bredvid.

De två gamla äppelträden har också fått en genomgång. Vi behövde ta ner massor av döda grenar och hoppas nu på att även de ska må bättre under kommande säsong. Det var bra att vara två för att kunna både hålla och såga och dessutom balansera i slänten. Vi har sett att det finns delar av förra årets produktion kvar på några grenar så vi vet att trädet fortfarande kan bära frukt. Jag minns också att jag i höstas hittade ett fint litet äpple i storleken lite större än en körsbärstomat. Ingen aning om sort!

Beskurna äppelträd och renräfsad mark

Den franska vitlöken Thermidrome (satt den 19 december) och spenaten Viking (sådd den 14 januari) har kommit upp fint nu. Några djur med ganska stora klövar har röjt vidare i vår ena vintersådda bädd, så vi väntar oss inga stordåd just där. Men det var dags att så lite i några andra av bäddarna. Sommarmorot, jättekål, bondbönor och spenat har fått ta plats. Och allteftersom den sista högen av anläggningsjord tinar så växer grunden till potatislandet fram. Nu ska sättpotatis inhandlas.

Potatisplaner och röj

Jag har släppt tanken på att skaffa ett växthus redan i år. Trist, givetvis, men något måste väljas bort. Och att låta växthuset vänta innebär stora möjligheter att expandera odlingsytan på åkern. Det blir ett nytt potatisland.

Det är helt onödigt att sätta potatisen i de höga bäddarna. Lite slöseri, faktiskt. Den platsen kommer istället att användas till morötter och eventuellt någon annan gröda som vill ha djup. I bäddarna finns ju inget jorddjup att tala om, då de är nya, så varje centimeter räknas. Det finns ett litet överskott av jord i en av bäddarna och den jorden kommer att skyfflas ut i ett tunt lager för att bli ett nytt potatisland.

Det är en gammal metod att sätta potatis för att bryta ny mark. Potatisen kommer liksom att göra en stor del av jobbet med att luckra upp jorden när den bildar nya knölar. Vi kommer att lägga ut potatisen direkt på marken, eller med endast ett litet lager jord under, och täcka med halm. Inget grävande behövs, som sagt, och det känns bra att kunna lägga tid och energi på annat. Nu finns det nämligen hur mycket som helst att göra, så även om tjälen bromsar in en del av odlandet så behöver man inte ha långtråkigt.

Längst ner markeras ett yta som ska bli ett nytt potatisland. En av de höga bäddarna närmast i bild får dela med sig av lite jord, men än så länge sitter tjäle kvar så det gick inte att få loss så mycket jord. Även lite snö syns i små fläckar. Men solen var fortfarande uppe kl 17.13 när bilden togs!

Potatissorter? Jag håller som bäst på att välja ut. Många är slut i butikerna men vissa av dem kommer att komma in om ett par veckor igen. Min favoritpotatis Orla får vi nog inte se på ett tag, dock. Den är irländsk från början och Brexit stoppar den från att levereras till Sverige. Den har i butiker ersatts med en liknande, som jag funderar testa i år. Jag spanar framförallt på motståndskraftiga sorter, allt för att ducka för potatisbladmögel så gott det går. Även lagringsdugliga sorter kommer prioriteras här. Totalt blir det nog 4 sorter den här gången, men först behöver butikerna fyllas på.

När det är platt och kalt syns tomtgränsen tydligare och man får en bättre uppfattning om hur stort stället egentligen är. Området längst norrut i trädgården var igenvuxet och, delvis planerat, lämnat orört. Nu syns det tydligt var vi kan och bör räfsa, röja och klippa. Körsbärsträden behövde klippas ur, mest i den nedre delen av dem. Under allt visset gräs fanns massor av smultronblad och jag hoppas att de vill komma fram lite mer under den här säsongen. Trots att jag röjde på området i ett par timmar tycker jag att det knappt märks när jag står vid huset och tittar på raden med träd.

Äntligen vårsol! Flera varma dagar (men kalla nätter) på rad har tagit fram trädgården ur vintervilan. Nu väntar en vecka med liknande väder och vi ser redan fram emot helgen.

Sådder, inomhus i pluggbox: fler sommarblommor. Sådder i isolerad kruka på balkongen: bondbönor och köldtåliga sockerärtor. 8 varma grader och strålande sol, och flera likadana dagar väntar. På Askelid syns fläckar av snö, men våren är klart närvarande!

Inläggets översta bild visar hur vi har röjt och gallrat vid körsbärsträden. Jag klippte och räfsade i ett par timmar, och det syns knappt. Jo, högarna av pinnar och gräs syns, såklart.