För ett par dagar sedan upptäckte jag att våra bäddar och marken runtomkring var stelfrusen. Både gräsmattan och åkern var alldeles stum att gå på. Och jag som inte har fått ner vitlöksgäng nummer två!
Jag hoppas på en solig dag med arbetsväder så att jag kan skopa upp lite mer brunnen hästgödsel på vitlöksbädden och få ner dem. Det hade såklart varit väldigt bra att kunna fördela resten av jorden på ännu ett par bäddar, men det kanske får vänta till våren. Egentligen är det ju ingen brådska. Det är bara det att jag vill vara säker på att ha plats för vintersådder också.
Bädden till höger i bild har klara spår av älg som har krafsat fram lite Bokashi och kalasat på. Det är just den bädden som vitlöken skulle sättas i, därav prepping med sådant som växter gillar. Men även djur, tydligen.
Ju fler grödor vi bestämt oss för att odla under vårt första år, desto fler odlingsplatser och bäddar inser jag att vi måste ha. Det är egentligen bara att jobba vidare!
Högen med 13 ton anläggningsjord skopades ut till tre bäddar, och resten av högen blev tre till. Dessa tre är fortfarande ganska höga, och då de ska bli potatisland kan jorden skyfflas ut till ännu fler platser – platser som behövs.
Hittills har tre (på ett ställe två) bäddar tillsammans fått bilda ett kvarter. Detta för att ha något att utgå ifrån i en kommande växtföljd. Dessa kommer vart och ett även att växa – men inte öka i antal kvarter – i takt med att odlingarna expanderas under flera år framöver. Bland skisserna har jag tänkt om flera gånger men har nu en bra plan. Då vi vill ha plats för annat än just odlingsbäddar på vår åker behöver vi ta en bit i taget.
Tursamt nog bor vi ”granne” med en hästgård. Och som det funkar på landet, har vi fått bevisat för oss, finns folk som hjälper folk. I vårt fall en vänlig man som hämtar brunnen hästskit med traktorn och lassar över det på vår åker. Då den var riktigt brunnen kommer vi kunna använda den att odla i direkt. Alltså: ingen mer anläggningsjord kommer behövas. Gratis är gott, och goda grannar är bra att ha.
Inläggets bild visar när Roy, en av våra fina grannar, lassar ett par skopor hästskit till oss.
Nu är lökarna satta – både potatislök och schalottenlök. Tydligen går båda varianterna att sätta på hösten. Förra året klarade min potatislök sig bra över vintern med lite gräs som täckmaterial och jag räknar med att den gör det i år också.
Schalottenlöken Longor är en sort som klyftar sig och den passar därför bra att sättas nu. (Schalottenlöken Zebrune, bland andra, är en sort som inte klyftar sig och behöver därför odlas från frö.)
Potatislöken gav inte någon avkastning att skryta med det här året. Sniglarna åt upp all blast och löken stannade i växten. Nästan alla var små som krusbär och därför gick allt till nytt utsäde i år. När jag i oktober tittade i pallkragen där de vuxit hade jag missat att ta upp några. Två kluster hade satt ny blast, men lökarna var såklart lika små. Vi åt inga alls, men hade istället gott om utsäde. Jag glömde räkna dem men gissar att vi satte c:a 50 lökar.
Vid ett besök på gårdsbutiken Ravelsmarks gård i Gränna började jag prata om schalottenlök med en av ägarna. De sålde en sort som jag misstänkte var Longor och så var fallet. Då jag läst att denna sort var slut hos alla försäljare jag kunde hitta blev jag glad och frågade om han trodde jag kunde använda den som utsäde. Han hade trots allt koll på både inköp och odlingen i en obruten kedja. Han trodde inte det skulle vara några problem och jag köpte ett gäng. Det är första gången jag odlar schalottenlök och det är spännande.
Schalottenlöken Longor samt ett gäng potatislök, redo att sättas ner
Jag har hört flera teorier om huruvida små lökar ger små lökar i avkastning eller inte. Teorierna har bestått i att lökens DNA ju ser likadant ut, men att en större lök har mer kraft att producera. Jag antar att min odling i år får utgöra ett experiment i den frågan och jag får mitt svar under sommaren 2022. Samma teorier och diskussion har gällt vitlök men hittills har jag bara odlat vitlök från bulbiller och måste därför experimentera även där.
Potatislök är fortfarande svår att få tag på och jag köpte min via Tradera av en annan odlare. Angående DNA har det för forskare varit svårt att skilja på potatislök och schalottenlök. Detta trots att de ju visuellt tydligt skiljer sig från varandra. Det som fångar mig mest är att dessa sorter gör att man blir självförsörjande på utsäde. Dessutom passar det en latmask som mig att bara behöva sätta ner en lök i jorden och låta den sköta sig själv i stället för att dalta med en frösådd. Det är väl egentligen ett mer hållbart system än att köpa färdig sättlök, eller?
Ett stort gäng bärbuskar har gått i ide inför vintern, men framförallt alla sticklingar. Många sticklingar togs från odlingslotten i Jönköping för drygt en månad sedan och jag har inte koll på hur många som tagit sig. Det återstår att se till våren, helt enkelt. Men har vi tur så finns exemplar kvar av hallon, blåbärstry, vinbär och krusbär när vårsolens timmar ökar.
I lördags var jag på medlemsträff hos en av mina odlingsförebilder, Sara Bäckmo. Det blev en jättemysig dag tillsammans med andra odlingsnördar. Mycket prat och skratt. Som jag har längtat! De flesta deltagare på träffen kom från Skåne, men en tjej hade rest från Norge. Hennes odlingszon verkade vara samma som min och det var kul att utbyta erfarenheter. Vi fick en rundvisning på Berghem, åt och fikade tillsammans och bytte plantor och andra grejer. Jag bytte smultron mot sparris och träffade även min odlingslärare Jennifer från kursen på Österlen förra året. Sparrisen? Den kom också från Österlen, och nu får den vintervila med alla bärbuskar.
Men jag har gjort några planteringar och sådder också. Det känns fint att få börja med något när det är kallt och man går och längtar efter våren (jo, redan nu). De perenna löksorterna har planterats och såtts där de ska få växa. Jag har vild gräslök från Öland och luftlök från Bottnaryd. Kajplöken har åkt ner i jorden bredvid dem. Fröer till ramslök och piplök i samma hörna.
Inläggets bild visar platsen vid muren, där hela gänget står och vilar. Snart är det svårt att skilja på hallon, blåbärstry, blåbär, hassel och skogsolvon, då alla snart har tappat sina blad och ser ut som döda pinnar.
Det finns så mycket att göra. Så många planer och så svårt att prioritera. Kan vi anlägga något redan i höst? Hinner vi städa loftet innan det blir för kallt? Var ska högen med jord läggas?
Nu har jag nog bestämt mig för att anlägga en del innan det blir vinter. På min odlingslott kunde jag anlägga in i slutet av november. Det ger en hel del tid. Bonden har slagit åkern en gång till och kanske blir det extra varv innan allt stannar av i växten. Allt beroende på när frosten kommer. Men tids nog ska upphöjda bäddar byggas och till det behövs både jord och hästgödsel. Det sistnämnda kan leveras från vår granngård, det är bara att beställa en skopa.
Förra helgen bjöd på otroligt väder – 19 grader och bara några enstaka moln. Det gick att röja en hel del och börja anlägga ett par bäddar uppe vid huset. Där kommer plantorna från odlingslotten snart planterats ut, när jag fått med mig dem hem i helgen.
Inläggets bild visar åkern, sett från trädgården, där vi ska anlägga våra odlingar.
Askelids odlingar 