Kategori: Odling

Höstgöra på lotten

Vi hade verkligen tur med vädret när vi hade vår årets sista gemensamma städdag i odlarföreningen. Det blev en mysig dag med mycket prat, nya möten och tips. Och jag fick mer att göra – och det fina vädret fortsatte.

Att vara en del i en odlarförening kan låta jobbigt, men är för det mesta mycket trevligt. Grannarna väljer man inte, precis som i andra boendesituationer, men oftast är de vänliga långt fler än de som är lite sträva. Dessutom är det ju en intresseförening och därmed tillåts man prata i flera timmar om just det man har gemensamt. Hos oss har varje medlem ett eller flera uppdrag för att föreningen ska funka smart och smidigt. Vi har dessutom 4 gemensamma städdagar per år då vi gör större insatser i att röja och fixa. Arbetsdagen avslutas sedan med korvgrillning och lite fika.

Den här gången pratade jag med både gamla bekantskaper och nya. Jag pratade om bärbuskar och sticklingar med flera av mina äldre lottgrannar och vi bytte en del med varandra. Det fanns mycket att göra på min egen lott när arbetspasset och kaffet var avslutat. Därför blev det en sväng till, dagen efter.

Två pallkragar och två rabatter är rensade. Jag har jobbat hårt med att dra upp skott från hösthallon och kruka dem ordentligt. De brukar inte vara svåra att få att ta sig. I de rensade pallkragarna står jordslagna tråg med sticklingar och trängs med övervintrade plantor av bladselleri och jordgubbsrevor. Det brukar funka bra att ta sticklingar under större delen av året. Just nu har jag tagit från havtorn, vinbär och salvia. Enorma mängder av jordgubbsrevor finns i pallkragarna! Även om jag tryckt ihop ett ordentligt gäng i plastbackar till min syster och till jobbet så märks det knappt. Jag behöver skänka bort åt alla möjliga håll och kanter. I övrigt laddar jag mentalt för att flytta mina blåbärstry och krusbärsbusken, då jag inte vet hur stora rotsystemen är och då den sistnämnda har många och långa taggar.

Nya sticklingar, jordslagna i tråg i pallkragar. Svarta vinbär närmast i bild, och havtorn bakom.

Rabatten längsmed stugväggen är rensad och har såtts in med vintersallat. Jag hade även ett gäng komatsuna kvar som fick åka med där. De har vuxit sig fina och gröna under ett tag på balkongen. Nu står de ganska skyddade mot väggen bredvid kärleksört. Jag passade på att fylla upp bädden med kompostjord efter att jag rensat den. Jorden i min trippla pallkrage, som funkar som jordfabrik, är toppenfin då den skapats av uttjänt jord, bokashi och rens från odlingarna.

Nu är det tid att göra allt klart inför vintern. Några plantor ska vintervila inne i stugan, som först ska städas ur. Pelargoner och begonior ska delas och märkas upp. Men efter allt prat med grannarna om planer för nästa säsong börjar jag längta till våren!

Inläggets översta bild visar tre kvistar av havtorn som jag fick på odlarföreningens arbetsdag. Tillsammans gav de mig 4 dl bär!

Det blev äpplen i år!

Varje höstdag är den andra lik, eller? Varje septemberhelg på Askelid har hittills varit likadan. Elda, skörda, rensa. Inte alls illa, om man frågar mig. Kallt, såklart, men när solen varit framme är det fint utomhusväder. Och när det regnar kan man tänka på hur mycket regnet behövs och hur lätt jorden blir att jobba i, trots att den är tyngre.

Nu var det dags att ta ner de stora bönplantorna. De har verkligen gett massor av mat, och extra roligt var det att få en stor skörd av sorter vi odlar för första gången. Plantorna blev höga, det blev snyggt och smidig plockhöjd. Längst ut i kanten satte jag några överblivna frön till en låg sort. Ett ganska dåligt drag då den, p.g.a. att den inte klättrade så högt, fick trängas med slingerkrasse och var bökigare att skörda. Om vi inte är trötta på störbönor till våren så lär vi nog odla dessa sorter igen.

Bönplantorna är borttagna. Tur att slingerkrasse, ringblomma och rosenskära står kvar, så det inte blev helt tomt i landet.

Jag tog upp de sista rödbetorna nu. Nästan hälften av dem har varit knytnävsstora. Jag kan alltså konstatera att försådd av rödbetor är en bra metod. Vi sådde inte så många, men alla tog sig och alla blev fina. Jag som aldrig lyckats med rödbetor tidigare.

Som flera helger i rad nu, hade jag med mig kassar och hinkar hem med fin skörd. Därefter tar det alltid tid att ta hand om allt när man väl är hemma, men ett nedre köksskåp jobbar som skafferi för potatis, rödbetor och squash. I gardinstången hänger lök i korgar och piennolos med tomater, några vitlökar har hamnat i en stor ljuslykta i vardagsrummet. På köksbordet trängs fat med mognande tomater, chilis och paprikor, och örter på tork. Rörigt, men trevligt att vara omringad. Den här gången kunde jag även ta med mig en hink med blommor (och grönsaker) till mina föräldrar och min syster.

På tal om lök – jag ska nog vänta med potatislöken till våren i år. Kanske berodde det på ojämnt väder den här säsongen, men flera av mina gick i blom och nu läste jag att det kan hänga ihop. Kanske kan man vänta sig fler säsonger av opålitligt väder framöver. Schalottenlöken och vitlöken, däremot, kommer att sättas nu under hösten. Inför nästa säsong har vi tänkt ut hur växtföljden ska se ut och nu är det det bra att börja förbereda växtplatserna.

Det ena av våra äppelträd ger massor av frukt i år. Vi hade behövt rensa bland karten, men i år fick det bli som det blir. Även om många äpplen har ramlat ner, och fåglarna kalasat på andra, går det att hitta en del fina och lagringsbara frukter. Något som vi började misstänka i slutet av sommaren var att trädet kanske bestod av flera sorter. Nu är det tydligt att så är fallet. Vi är inte så bra på det där med sorter, men det finns det de som är!

Tydliga skillnader mellan de två äppelsorter som vuxit på samma träd!

Omplantering och omstart

Inför vintern behövde alla sticklingar ses över, krukas om och märkas upp. Vildtomaterna har skördats och all kål har kunnat provsmakas igen. På tallriken finns ännu också potatis, vaxbönor, morötter, rödbetor, squash och vitlök.

Förra sommaren och hösten tog jag ett gäng sticklingar i all hast. Jag packade in alla krukor med rejäla mängder löv och satte dem tätt ihop för att de inte skulle stryka med. I början av maj tog jag fram dem i solen och jordslog nästan alla av krukorna. Under våren har jag tagit fler sticklingar för att fylla på. Nu är de allra flesta av dem i ordning.

Att dela på alla sticklingar och plantera dem i krukor en och en tog sin lilla tid. De skulle även beskäras litegrann (för att bli mer lätthanterliga) och märkas upp. Men nu kan vi se att nästa år kan vi börja sälja plantor! På Dalvik har jag fortsatt arbetet och krukat en mängd röda hösthallon.

Skörden av potatissorterna Princess och Twister fotodokumenterades aldrig. Inte heller hann jag ta någon bild på de tvättade knölarna innan Johan bar upp dem i lilla förrådet på loftet. Princess gav tyvärr en dålig skörd. Vad det beror på är svårt att säga. Kanske var täcket för tunt och torkan för stark. Knölarna var ganska få och mycket små. Twister gav bra skörd. Färre men större knölar. Även här fanns tecken på för tunt täcke, då flera knölar blivit gröna. Men de gröna får bli utsäde till nästa år, och de största knölarna blev bakpotatis i öppna spisen på kvällen.

Ja, öppna spisen, förresten, den är ju faktisk en kassett. I vilket fall är vi väldigt glada över att ha både den och i köket en järnspis. Det innebär att elräkningen inte behöver bli så hög och att vi inte heller behöver frysa. När vi kom till Askelid den här lördagen visade termometern i köket 12 grader, men på kvällen hade vi dessutom lagat mat på järnspisen och graderna hade stigit till 22. Vi kan nog vara säkra på att veden inte riktigt kommer att räcka, men vi får stanna i stan om det blir för kallt.

Alla våra kålsorter har startat om! Vi har ätit några blad av alla sorter (7) och ser att plantorna är stabila. På både brysselkålen och rosettkålen syns bra tillväxt i bladvecken och alla sorterna av bladkål har kommit igen.

På bilden ses rosettkålen Autumn star med sina typiska rosetter. Inläggets översta bild visar den sibiriska kålen Red Russian – även den med massor av nya blad.

Tomatskörd och tillväxt

Nu börjar dygnstemperaturen sjunka och framför allt nätterna blir kallare. Vissa grödor behöver skördas nu, innan de förstörs av kylan. Här var det definitivt tid att slutskörda tomaterna.

Samtliga plantor klipptes ner och bladades av för ett par veckor sedan. Det var inte så många frukter som hade fått färg men åtminstone större chans att mogna. Sorten Hundreds & Thousands har gett mycket. Här klippte jag av hela plantan vid skörd och tänker att det ska bli ett pilligt kvällsgöra någon dag framöver. Förra veckan testade jag att konservera några av dem, men har inte öppnat någon av burkarna än. Sorten Black Krim skördades också, men har inte gett så mycket. Den ryska vildtomaten Barbianka kunde vänta en vecka till då den står skyddat.

Två (!) plantor av sorten Hundreds & Thousands

När jag skördade de tomater som ska lagras använde jag sekatör för att kunna klippa av klasarna från plantan. Jag ville ha så många som möjligt av dem i klasar för att underlätta upphängningen. Just dessa två är de som gett mest hos oss i år, vilket är jättekul. Några av piennolotomaterna hade mognat, men de allra flesta inte. Av Ponderosa är det bara ett par som har börjat skifta i gul-orange men då den är helt ny för mig är jag verkligen nyfiken på hur den smakar och hur den funkar att lagras. Det blev fyra större upphängningar (piennolos) och två mindre.

Potatisen Carolus kan utvärderas vidare. Vi tog upp en del av den och såg att den nog ger 8 knölar i snitt. Inte alls illa! Några få hade drabbats av skorv, men annars inget att anmärka på. Den är en god mjölig potatis som hittills, förutom kokt, har gjort sig väldigt bra både i ugn och som mos. En bonus, när den vuxit i täckmaterial i stället för jord, är att man knappt behöver använda grep och att den är nästan ren när man plockar upp den.

Skörd från fem plantor av sorten Carolus

Att täcka morötterna och mangolden var ett bra drag. De har båda fortsatt att växa och verkar klara sig bra. Även all kål har startat om, vilket var glädjande. Små brysslar och rosetter är på gång och bladkålen har bra tillväxt. Det finns hopp om kålskörd i vinter!

Skörden av bönor, gurkor, squash, rödbetor och morötter var lika stor som sist, men det var förmodligen de sista av bönorna för i år. Jag räknar med att gurkan och squashen snart tackar för sig. Men lika roligt är det att planera inför nästa säsong då det är dags att försöka få till en växtföljd. Ett av kvarteren behöver utökas med en bädd, och i ett annat behöver ett par bäddar breddas, sedan kommer det att funka. Det kvarter som kålen ska få växa i ska preppas med Bokashi under hösten-vintern. Där rotsakerna ska hålla till ska vi smygstarta med att så svartrot och haverrot, något som är helt nytt för oss att odla själva.

Fortfarande blommar det överallt i odlingarna. Det är fint att ha något som står kvar nu när man har börjat klippa ner och plocka bort. Att det dessutom är något färgglatt är ännu bättre. Jag passade på att ta frön från krasse, linnétagetes och ringblommor.

Solrosen Red sun blev inte så stor, men trivs vid risstaketet

Om Bokashi

När jag skulle börja odla på riktigt, våren 2018, fick jag tipset om Bokashi. Det kom från en vän som hade vinterförvarat mina olivträd och vattnat dem med lakvatten från Bokashi – som de hade frodats!

Jag svarade att jag nog skulle ”ta det lite lugnt och inte kasta mig in i allt på en gång”. Men många vet ju hur svagt det rimmar med mig. I vilket fall tog det ett tag innan jag började med Bokashi. Drygt ett år, för att vara ärlig. I början var det ovant på alla sätt, men resultatet har varit värt allt slabb och stundtals vass doft. När jag fick se vilken jord det gav, även hos mig, så förstod jag att det är såhär det måste vara.

Pallkrage som funkar som jordfabrik. Här blandas gammal jord och skräp med Bokashi och blir till ny jord.

Det som avskräcker många från att börja med Bokashi är slabbet och stanken, för att tala klarspråk. Okej, visst, det är lite slabbigt, men egentligen inte mycket värre än att du lägger köksavfallet i en brun påse. Så det där med lukten, då? Visst luktar det. Och ibland kan det stinka! Men om det gör det så har det gått lite snett. Går allt som det ska så kommer det lukta lite som surdeg eller syrade grönsaker. Logiskt, då dessa processer är nära släkt.

Bokashi är en metod som från början härstammar från Japan. I Sverige har den varit välkänd i åtminstone ett decennium. Ofta ser vi personer som Sara Bäckmo och Stefan Sundström uttala sig om alla fördelar med Bokashi. (Klicka på deras namn för att se mer!)

Det vanligaste är att man har någon form av plasthink med lock, gärna med kran, som man slänger sitt köksavfall i. Detta varvas med ett strö som är preparerat med mikrober, som i sin tur kommer att smygstarta nedbrytningen av köksavfallet. Det fermenteras i stället för att brytas ner på det vanliga sättet, och när det kommer i kontakt med de bakterier som finns i jorden så sker nedbrytningen snabbare och effektivare. Jorden får all näring direkt, istället för att vi komposterar avfallet först och lägger det i jorden senare. Många forskare menar också att den koldioxid som frigörs i vanlig nedbrytning stannar i marken vid användning av Bokashi-metoden. Allt det här är ju fantastiskt!

Kanonfin ny jord från jordfabriken, krattad och redo att så mangold i

När en bädd är slutskördad passar det perfekt att gräva ner en hink Bokashi i den. Finns det ingen ledig plats töms hinken i en av komposterna och lite jord tillsätts. Det blir en bra mellanstation i väntan på att kunna preparera någon bädd.

Allas skörd?

Den här helgen tänkte vi att en hel del grödor skulle ha slokat, packat ihop, eller blivit naggade i kanten. Det var delvis rätt. Två veckors frånvaro gör stor skillnad.

Vi hade räknat med att få ha det mesta av mangolden för oss själva. Det var tydligen naivt – rådjuren har kapat den någon centimeter från roten. De har också toppat morot, potatis och rödbetor. Innan vi åkte hem la jag fiberduk över bäddarna med mangold och morötter. Plantorna kan faktiskt komma igen om de bara blir lämnade ifred.

Mangolden, bara en stubbe av den står kvar. Nästan alla plantorna ser likadana ut. Förhoppningsvis kan fiberduken hjälpa till att skydda och den kan fortsätta växa.

Jo, de syntes faktiskt lite överallt, spåren av små klövar i bäddarna. Men mest förvånande var nog att de inte nöjt sig med att äta blasten från rödbetorna – de har dragit upp ett gäng betor också. Fina, dock, och jag skulle ändå ta upp några, men…

Kapad blast på rödbetorna, men även ett gäng uppdragna. Tydligen har inte roten varit lika god. Betorna låg på bädden, uppdragna och välta. Innan bilden togs hade jag redan lagt dem bredvid varann.

Den här helgen var det dags att provsmaka potatisen. Först och främst se hur knölsättningen hade blivit, förresten. Vi chansade med att ge varje potatis (förodlad) en näve jord att växa i, men hade täckt marken med kartong. Täckmaterialet har varit 20-40 cm tjockt, bestått av blandat okomposterat material och fyllts på när det sjunkit ihop. Var det tillräckligt för potatisen att röra sig i? Kanske. Förmodligen blir avkastningen högre nästa år, då den ska odlas på redan bruten mark, men knölsättningen var klart godkänd. Carolus gav bäst avkastning, både störst och flest antal knölar. De andra sorterna, Princess och Twister, var klenare, men det var också de två som var väldigt sega i starten.

Knölar från en planta av potatisen Carolus. En sort vi absolut kommer att odla igen.

När vi vaknade på lördagen var det 15 grader på nedervåningen. Alltså, dags för höstens första eldning. 17 grader fick vara ok att äta frukost i och efter det började solen värma upp luften utomhus. Nu gäller det att se till att det finns ved under de kalla månaderna som kommer.

Nu är alla tomatplantor nerklippta och avbladade. Det är en lite ledsam syn, men går man nära så ser man att det är många frukter på gång. Här syns Ponderosa, Black Krim och längst bort en okänd sort av piennolotomat.

Så mycket bönor! Två hinkar kunde vi fylla med stora favoriter. Och några får växa en vecka till. Det är nu man behöver en frys till, eller? Inläggets översta bild visar skörd av bönorna Matilda och GoldMarie.

Höst och planer

Medan vi tackar för allt som vi kan skörda den här sommaren och hösten är det dags att planera för nästa år. Vad kan vi förbereda nu? Och vad kan förbättras till nästa säsong?

Så snart en bädd har tömts kan vi göra något av följande: så nytt för höst-/vinter-/vårskörd, eller jordförbättra inför vårsådder. Vissa av bäddarna passar bra för höstsådd. Det är framförallt de som är lite högre, då de värms upp snabbare när solen är framme. Men ett par av dem ska grävas ur, så det kan inte bli höstsådd överallt. Bäddarna som ska jordförbättras täcks med material vi rensat ut under säsongen. Det är allt ifrån ogräs till oätliga växtdelar på grödor vi skördat. Även kvistar, pinnar och torrt gräs får hänga med.

Under de senaste två veckorna har jag tagit sticklingar från bärbuskar och satt ner i krukor. Det handlar mest om sticklingar från mina egna bärbuskar, både från Dalvik och Askelid. Hittills verkar det vara bäst fart på de svarta vinbären. Nu har alltså vår förökning smygstartat, och om ett par år har vi en liten plantskola! Etiketter har också införskaffats för att kunna märka upp plantorna i stället för att behöva lita på minnet.

Hängetiketter från ett företag och klisterlappar från ett annat. Nu ska plantor märkas upp!

Vi har inte så bra koll på när första frosten kan tänkas komma hit. Det här området är tydligen ett köldhål så därför räknar vi med att den kan bli lite tidigare än andra delar av zon 4 (t.ex. hemma). Vi får räkna med att grödor ovan jord kommer att tacka för sig snart. Kortare dagar, mörkare kvällar.

Börja rensa bort

Vi har fortsatt skörda massor av bönor, squash och rotsaker. Men kålen skördas av fjärilslarver! Jag tror dock att de kommer repa sig under hösten och kan ge oss skörd sent under året.

Nu har jag klippt ner ruccolan. Det har varit massor av fjärilar, mest citronfjärilar, på den och jag har inte haft hjärta att ta ner den. Men nu hade den nästan blommat över. Det kommer nya små blad till oss eftersom jag bara klippt ner och inte dragit upp den. Dessutom blir det mer plats till andra plantor som står där. Jag längtar till att kunna skörda den första paprikan!

Paprikan Ferenc tender har vuxit sig stor. Nu kommer den snart att börja skifta färg.

Luften har blivit fuktigare och det har börjat bli lättare att arbeta med grepen i jorden. Dessutom har det varit god tillväxt på mycket. Morötterna som såddes för en månad sedan har drygt 5 centimeter hög blast och bönorna har kommit upp en bra bit. Det var dags att täcka jorden runt dem.

Mangolden Fordhook giant
Moroten Nantaise
Rödbetan Moulin rouge

Vår kål har blivit rejält äten av fjärilslarver av olika slag. Jag är dock ganska säker på att de kommer att repa sig efter invasionen och ändå ge skörd. De flesta av våra sorter är ju trots allt sådana som både kan skördas mycket sent på året och i vissa fall övervintra. Utvärdering av teorierna låter såhär:

  • ”Fjärilar lägger sina ägg på röda kålsorter mer sällan än på gröna.” Ja, till viss del. Vår rödaste sort (Scarlet emperor) har klarat sig bäst, men både den sibiriska (Russian red) och rosettkålen (Autumn star) har blivit illa åtgångna – särskilt den förstnämnda.
  • ”Fjärilar lägger även sina ägg på krasseblad och kan därför avledas med krasse.” Också här blir svaret ‘ja, till viss del’. Jag visste inte alls att fjärilen tycker att bladen liknar kål, men jag har en hel del bildbevis.
Larverna mumsar på både blommor och blad från slingerkrassen.

Översta bilden visar en båge av haricots verts-sorten Matilda.

Skörd, extremvärme och störtskurar

Vi har hunnit flytta och börjat jobba, men varit på Askelid för att andas ett par dagar här och var. Varje dag äter vi något från våra odlingar, och det har bara börjat. Nu kan jag börja utvärdera mina teorier om vad som funkar och var.

Flera grödor av de som jag aldrig odlat förr har börjat ge skörd. Det har varit speciellt att äta sin första gurka, squash och jättekål. Samtidigt plockar vi fortfarande mängder av sockerärter och nu även brytbönor. Gallringsskörd av morötter och rödbetor har behövt göras ett par gånger och det är smart att gallra ut de största exemplaren, äta upp dem och lämna större plats åt de mindre som står kvar.

Den första gurkan av sorten Adam var en dubbel. Skivorna var snygga och goda.
Första exemplaret av squashen Parthenon. Mycket god!

Trots att det är sensommar är det bra läge för nya sådder. På vår balkong står nya små plantor av mangold och snart tittar komatsunan upp. De ska sättas ut i en av bäddarna om ett par veckor och det ska även göras plats för spenatsådd.

Det här året har jag låtit blommor ta plats i odlingarna. Först tänkte jag hålla mig till en särskild färgskala, men bröt det när jag ville ha rosenskäror nära vägen. Dessutom lät vi ruccolan gå i blom, och därmed kom ännu en färg in i paletten. Hur som helst har det varit trevligt med annat än grönt i odlingarna (även om grön är min favoritfärg) och kul att testa nya arter och sorter av blommor.

Ringblomman Pygmy buff
Fjäril på ruccolablommor
Tvåfärgad slingerkrasse
Rosenskära och buskkrasse
Ringblomman Sunset buff

Gångarna mellan bäddarna i de olika kvarteren börjar ta form. Vi har jobbat med att rensa dem från resterna av den vall som vuxit på åkern i åratal. När gångarna grävts ut har de täckts med gammalt täckmaterial från bäddarna, och bäddarna har fått nytt material.

Jag har gjort min första vitlöksfläta! Det var rejält mycket vitlök att putsa, och bara en liten del av dem är klara. Här är sorten Thermidrome som alltså fick ta plats i den första flätan.

Inläggets översta bild visar den fina lilla paddan som klättrade upp på min sandal när jag skördade lite blad i regnet. Den krälade vidare in under den sibiriska kålen efter att bilden togs.

Som klippt och slaget

Nu känns det okej att slå (de flesta av) områdena med högt gräs och vilda blommor. Vi riskerar att gräset växer sig för kraftigt och det blir svårt att klippa det om det står för länge. Framöver ska jag lära mig slå med lie.

Vi ville få fram kanterna av trädgården och har kämpat för att röja det sista. Så kan det gå när man av flera anledningar hamnat efter. Men nu när vi ser hur hela trädgården ser ut har vi också kunnat planera för hur vi kan skapa olika rum och platser. I verkstaden har vi hittat en hel del gamla stolar (varav två har fått flytta till stan) men bekväma utemöbler lite här och där vore toppen.

Även om jag vet hur syréner brukar tacka för beskärning så behöves det faktiskt en rejäl rensning bland stammarna. Många av stammarna låg ner, flera meter långa, och några var murkna. En föryngring blir det nu, och mer plats för andra växter och projekt. Materialet gick direkt till risstaketet.

Jag tog bort en stor del av den gamla syrénen. Den hade nog varit försummad länge och en riktig rensning behövdes nu.

Mangolden fick en kass start. Under flera dagar i rad med torka var vi inne i stan då jag jobbade. Täcket räckte inte, vilket gjorde att 7 av 50 plantor klarade sig. Det var bara att så nytt när vi kom hem. Den nyzeeländska spenaten klarade sig inte alls och även den fick sås på nytt. Då vi är i det sista av flyttpackandet nu är det lite stressigt läge att få ut de nya små plantorna. De får växa ett par dagar till på balkongen, och planteras ut efter flyttstädningen.

Bönorna vi sått började klättra förbi stödpinnarna, och förra veckan fick de stora grenar att klättra vidare på. Nu har vi kunnat smaka våra första Haricots verts av sorten Matilda!

Våra första haricots verts av sorten Matilda. Den växer i bädden till höger, tillsammans med skärbönan Goldmarie, och med morötter och rödbetor på varsin sida om raden.

Men det har blivit fler provsmakningar. Vi har ätit blad av våra kålsorter, nu senast av jättebladkålen Thousand head och svartkålen Nero di Toscana, men även gurkan Adam, flera tomatsorter och morötterna som jag skrev om i förra inlägget.

Inläggets översta bild visar en Linnétagetes, Burning embers.