…en hel del saker hände på Askelid. Här kommer listan!
… sniglarna kom. Mördarsniglar? Vet inte. Skogssniglar, antar jag. Åkersniglar i massor, hur som helst. Och jag strösslade Ferramol över bäddarna.
… vi deltog i Land Öppen trädgård. Missade anmälningsdatumet men fick besökare ändå.
… jag anla en ny odlingsplats för tomater och en för perenna grönsaker.
… Johan målade ladan. Härlig slamfärg i rött och svart lyfte fasaden.
… gammelfarmor Linas ros blommade för första gången.
… vi planterade ett sötkörsbärsträd, en äkta kvitten och en hassel.
… en ny eldstad byggdes i trädgården och testades.
… vi hade en sommarfest!
… vi röjde ut rejält med grejer och skräp från verkstan. Nu är det finlir kvar, åtminstone jämfört med i våras.
… fåglarna åt upp aroniabären. Men i vilket fall så vet vi att de ger stora och många bär.
… jag började renovera köket! Ut med masonit och laminat – in med massivt trä och annat naturmaterial.
… vildsvinen kom och plöjde. Två gånger. Åt massor av potatis, men mellan de två besöken tog vi upp det som fanns kvar.
… jag föreläste fler gånger och besökte både pensionärsträffar och flera plantskolor.
Bilden: gammelfarmor Linas ros blommar för första gången sedan flytten två år tidigare. Den blommar alltid, sedan drygt 100 år tillbaka, den 2 juli och så blev det här också.
Och tid för blogg igen. Just idag har den första oktoberstormen dragit över sydsverige och därmed är höstkänslan inte längre följd av ett frågetecken. Jag gissar att nästa helg kan ägnas åt att räfsa ihop lite löv till blåbärsbuskarna.
Den här hösten är jag på Askelid under helgerna och renoverar köket. Jag har spenderat timmar på att läsa om material, metoder, tekniker, stilar, färger samt hur jag får tag på allt detta. Det lilla köket ska bli en första praktisk lektion i några byggnadsvårdskunskaper. Ut med masonit och plats – in med trä och andra naturliga material och metoder. Ett eget inlägg om hur jag har börjat (och planerar att fortsätta) kommer snart!
Men det är även dags att utvärdera årets odling. Att tänka på odlingsplatser, grödor, sorter och jordstruktur. Men också på väder och temperatur och hur jag klarade av att göra säsongen så hållbar som möjligt. Svaret är givetvis: Sådär. Dock är en stunds utvärdering värdefull för att konkretisera och definiera vad som är vad – och hur och vad som kan förbättras.
Inläggets bild visar raden av aroniabuskar som planterades vid den här tiden förra året. Nyss hade de klasar av stora svarta bär. Men fåglarna hann plocka dem före mig.
Efter två år hittade körsbärsträdens rötter till tomatbäddarna. Där fanns det såklart både vatten och näring att ta. Sommaren 2024 blev den en riktigt kass plats för just tomaterna, och helt klart dags att bygga en ny tomatodling. Bättre läge med både sol och utan trädrötter i närheten.
I höstas flyttade vi de långa pallkragarna ner till ytan vid verkstan. Den vanliga metoden att täcka gräsytan med kartong och fylla upp med material dög bra. Nu under vintern har materialet sjunkit och behövde fyllas på. Det är nu ett helt ok jorddjup för en första odlingssäsong. Nästa år kommer att ha ännu bättre jord och bättre förutsättningar.
Jag sådde nästan alla av mina olika ryska fröer som jag fått av en annan odlare. Läs tomatinlägget för mer info. Sådden kompletterades med fröer från förra årets skörd och ett par nya sorter, samt mina italienska lagringsdugliga. I år odlar jag endast en sort med annat växtsätt än de vanliga medelhöga, för att förenkla det för mig under säsongen. Pallkragarna ska nämligen få stolpar och reglar runt sig, förhoppningsvis ganska snart.
Den 7 juni planterades alla tomatplantor ut i de nya bäddarna. Ganska snart kom nästan två veckor av hårda vindar och därför var det nödvändigt med stödpinnar. Ja – i väntan på att få det riktiga växtstödet. Fler bilder kommer i ett senare inlägg!
Tusen trädgårdar var ett roligt evenemang som vi deltog i under 2024. Det tar bara plats vartannat år, och många trädgårdsentusiaster saxar mellan detta och Land (vilket äger rum varje år). Det passar bra in i vår plan för juli då vi ändå har kafé i ladan varje söndag.Den 20 juli är det dags!
Då vår plats är under uppbyggnad tycker vi att det är roligt att visa upp just det – att trädgården och odlingarna kommer att utökas, förändras och växa till sig från år till år. Hoppas därför att även besökare vill komma tillbaka för att se vad som hänt sen sist.
Nya skyltar är laminerade och ska sättas upp. Ladan är målad. Kaféet har dragit igång. Det mesta rullar på – men oj vad allt växer nu! Vi har fått mycket regn och en del sol och värme. Som vanligt bryts täckmaterialet ner snabbt och ogräset får fart. Så snart gräsytorna torkat upp så kan vi klippa. Att rensa i och runt odlingarna ger besökaren ett tydligare intryck och märkpinnar syns lättare.
Några plantor finns kvar till försäljning. Det är blommor, kryddor och några perenner. Nya sticklingar är nästan alltid på gång och kommer att kunna säljas nästa år. Här blev det inte direkt något bärår i år, men sticklingar kan tas ändå.
Förodlingar i massor, men kallt ute. Ännu mer förodlingar och fortfarande kallt. Pang – nu ska allt ut! Är det alltid såhär?
Årets vår har känts kall. Jag vet att det har varit så under många vårar, men upplevelsen har varit kyla. Särskilt kalla nätter som har gjort att solen liksom inte hinner värma upp dagarna ordentligt. Men sen är det plötsligt maj. Och inte nog med att många plantor kan sättas ut – det är en massa annat att göra också förutom odlingen.
Det är fortfarande mest i sociala medier som jag uppdaterar. Förmodligen p.g.a. snabbare sätt och kortare innehåll. Men visst är det tråkigt att inte ta sig tid till lite bloggande också.
Den här våren har jag haft min kurs på Folkuniversitetet precis som tidigare år. Biologiska mångfaldens dag har uppmärksammats på både Kulturhuset och Huskvarna Folkets park – båda med tillhörande plantmarknad, men med färre besökare i år. Hur som helst har det varit trevligt och roligt, och en del kontakter har knutits.
En plantmarknad på Askelid har också hunnits med, där fiket även varit öppet. Nu laddar vi för söndagar i juli då vi drar igång Östra Örkenrundan igen. Och det rikstäckande evenemanget Land Öppen trädgård som en del av det. Mer om det i ett eget inlägg
I odlingsbäddarna står nu spetskål, ärter, bondbönor, potatislök, vitlök, morötter, svartrot, persiljerot, palsternacka, jordärtskockor och potatis. I helgen sätter jag ut tomaterna på sin nya odlingsplats. Under våren har vi även börjat anlägga en ätbar perennrabatt där rabarber, lungrot, ruccola, pepparrot, strandkål och oxalis än så länge tagit plats. Mer kommer!
Det sparar tid att höstså de grödor som går, men man ger också fröna möjlighet att gro när de själva tycker att det är dags. Det brukar bli en tidigare start. Och det är kul att så på hösten!
Det vanliga för oss är att sätta en del potatislök och vitlöken på hösten. I år höstsådde vi några rotsaker, i november, och hoppas på att de startar när det passar dem. Palsternacksfröerna är sådda lite på vinst och förlust, då en del av dem var gamla. Deras grobarhetstid är ett år eller möjligtvis två, men jag ger dem en chans bland de andra. Vi bredsådde en halv bädd, vilket motsvarar nästan 2 m2 så det kan ändå bli en del om det tar sig.
Vi fick frö till svartrot av några grannar. Med dem följde tipset om att blötlägga fröerna över natten. De fröer som fortfarande flöt dagen därpå hade inget fröämne i sig och kunde därför sorteras bort. Resten av fröerna hade dragit i sig lite vatten och var redo att påbörja en vintervila utomhus. Bredvid dem sådde vi rotpersilja. Alla dessa tre kan dessutom stå kvar över nästa vinter och ger därför en riktigt lång skördesäsong. Sånt tycker jag mycket om!
De nysådda fröerna fick ett tunt lager jord och ett lövtäcke med kompostgaller ovanpå. Det materialet passar en sådd bädd bättre än ensilage då det kommer att ha förmultnat en del då det är dags för groddarna att leta sig upp.
Tidigt på våren sår vi morötter, spenat, dill, persilja och piplök. De tre sistnämnda sparar vi en del fröer av för att förodla i plugg också. När vi rensade inför sådderna strödde vi ut blommornas fröställningar i slänten. Det är krasse, ringblomma och rosenskära, som alltid står bland grönsakerna. Hoppas de vill växa där också och inte bara i våra bäddar. Jag vill gärna ha dem lite överallt!
Inläggets bild visar odlingarna, inbäddade i ensilage och halm och med flis i de grävda kanterna. Bäddarna närmast i bild är sådda med rotsaker och har fått ett lövtäcke.
Distansodling kräver lagringsmöjligheter under vintertiden. Vi stänger ner och besöker inte Askelid så mycket under vintern, av flera skäl. Vilka fröer och blad bör vi ta vara på?Och hur ska vi lagra all mat som tas hem till stan? Vi behöver tänka mer på lagringsplatser och -lösningar så att vi verkligen kan ta vara på allt vi skördar.
All utvärdering behöver skrivas ner. Gärna på flera ställen. Som här, till exempel. Under flera år har vitlök, lök och tomater hängt i korgar och snören i köket. Men allt som odlas har olika förutsättningar för lagring. Och våra frysar är små och kräver att vi prioriterar! Den största skörden av det vi odlar är potatisen. Förrförra vintern stod mycket av vår potatis kvar i jorden under hösten och hela december. I år står en del av den kvar, och en del står i backar i torpets badrum.
Potatisskörden från 2023 fick stå på vinden, i vårt lägenhetsförråd, och vi fick hålla koll på temperaturen där. Jag hade dessvärre inte kollat så att måtten på backarna passade i lagerhyllorna, vilket gjorde att en del av potatisen utsattes för solljus. En del av skörden gick alltså till spillo, men av det som blev solskadat kunde nästan allt användas till nytt utsäde. Och den sista av potatisen åt vi i maj. Hoppas att vintertäcket över potatisen gör ett bra jobb i år också. Det är ganska häftigt att kunna ta upp potatis ur jorden så fort det är tjäle- och snöfritt. I november sådde vi rotsaker som kommer kunna stå länge i jorden och även övervintra till nästa vår. Jorden är en bra förvaringsplats.
I år fick vi ingen dunderskörd av morötter. Klena sorter men heller inte så stor odlingsyta. Förra året fick vi massor och testade då att lagra morötter i sand. Redan i september var vi tvungna att skörda rubbet av våra vintermorötter. Flera hade gått i blom och en del hade spruckit. Vi tog helt enkelt upp alla för att förhindra att flera skulle bli dåliga. Hästarna mittemot vårt hus fick andrasorteringsmorötterna och blev glada. Jag köpte sand från ett upplag i närheten och varvade morötter och sand i en plastback. Den stod sen på balkongen under soffan. Det var inte ett helt smart drag – jag glömde nämligen bort den! När minusgraderna kom hade de behövt flytta upp på vinden. Bättre tankeverkstad nästa år, tack.
Jag tänker bli bättre på frötagning och har därför börjat ta fler fröer från blommor för att få in vanan och också lära mig mer. Det har varit snygga former som har legat som dekoration på stora fat här. De flesta förvaras i glasburkar och frökuvert, men en del strös ut på plats. Jag behöver även komma ihåg att plocka fler blad, blommor, örter och kryddor och torka. Förra året började jag med rölleka och gulmåra, och det här året med klöver och daggkåpa.
Bestämde mig också för att lära mig använda salvia – testa både som te och i matlagning. Att jag kunde koka ett lindrande te på salvia, mynta och fänkålsblad när jag var rejält förkyld blev en bra motivation att utöka förrådet av torkade örter! Gott var det också. (Te på timjan var däremot ingen smaksensation, men det var värt det för att få torrhostan att backa några steg.)
Nästa år ska jag ta fröer från baljväxter också, det är ju inte alls svårt. Jag skulle gjort det i år, men de flesta av mina ärter och bönor kom igång så sent och jag fick en väldigt liten skörd. Det kan vara skäl nog att ta eget frö! De enda som gav mycket var bondbönorna och där har vi torkat en del till utsäde.
Pumporna ligger, precis som förra året, på hyllor i vardagsrummet. Efter skörden fick de vara i köket för att skaftet skulle torka så snabbt som möjligt. Då minskar risken för att bakterier tar sig in och försämrar lagringsegenskaperna. I år är första året som vi har våra egenodlade pumpor i hyllorna. Än så länge är det bara en av sorterna som vi har ätit från. Recension senare!
Inläggets översta bild togs den 7 oktober när jag hade tagit hem de flesta pumporna till stan. De lagras bra i rumstemperatur.
Alla ryska tomater som jag hade frö till har jag provodlat i år. Jag är nöjd med de allra flesta och framför allt variationen. Förra årets tomatodling var inget att hurra för. Trots motståndskraftiga sorter var det snarare potatisbladmöglet som kunde skörda frukterna av mitt slit. Som jag saknade att ta tomater hängande i köket under vintern! Därför kändes det extra viktigt i år att ha ett gäng stabila sorter – och helt enkelt ge dem en ny chans, då jag knappt fick smaka en handfull förra året.
De behöver ett eget inlägg. För jag behöver skriva ner en hel del om dem, mest för mig själv. Och ett detektivarbete har det varit att få tag i så mycket information som jag har om dem. Jag fick nämligen inte särskilt mycket info medskickat när jag fick fröerna av en annan odlare. Alltså får jag bygga upp faktarutorna själv. Jag har inte lärt mig så många detaljer som behöver tas med när man kartlägger sina sorter, utan fokuserar på frukterna och hur plantan växte. Men med några bilder och korta beskrivningar kan jag kanske nå nån som vet mer än vad jag gör.
Den här är ett exempel på en sort som jag hann smaka förra året. På bilden är den nästan mogen och är alltså gulgrön till färgen när det är dags att äta den. Smakrik, lite mindre bifftomat som håller sig fin länge. Mycket god! Kan vara en Russian Green eller en färgvariant av Brunbjörn.
Golden fish/Goldfish eller Zolotaya Rybka. Klassisk gul/orange tomatsmak, alltså mild och lagom sötsyrlig. Håller sig fin i c:a en månad efter skörd.
En randig snygging som liknar tomater som heter något med tie dye eller nåt randigt djur. Stämmer dock inte in mer än så. Den har mörkt fruktkött och mycket god smak, men är inte särskilt hållbar. Tankarna om ät-fönstret man behöver ha är samma som för avocado.
Taiga. Ungefär så god och så mycket exotisk fruktsmak som de säger. Men inte så enastående så att jag vill satsa extra mycket på den. Klen planta som jag var orolig för i början, även efter utplantering, men sen kom den igång. Gav tyvärr inte så mycket.
Jag väntade mig att Ussuri Tiger skulle bli mycket mer gul, men såhär såg den ut när den var färdig att ätas. God och hållbar! Kom igång sent och fick lite mindre frukter men smaken kompenserar. Syrlig, citrusliknande smak.
Favoriten är den här röda. Den kan vara en ur Brunbjörn-familjen, men vet inte säkert. Vissa är plattrunda, typisk biff, och andra är något hjärtformade. Plantan är stabil och ger massor. Frukten är smakrik och jättegod.
En annan typisk gul tomatsmak har Azoychka. Mild, bra balans mellan syra och sötma. Också lite klenare planta och inte så många frukter, men den ska odlas igen.
Efter den här genomgången av de större tomatsorterna vill jag tillägga att endast ett fåtal av plantorna fick bra förutsättningar i år. Som jag skrivit i tidigare inlägg hade körsbärsträdens rötter tagit sig in i bäddarna. Nästa år får tomaterna en ny växtplats och det blir säkert toppen. Jag hoppas på att få plats med alla av dessa nästa år också, även om jag har ett litet gäng andra sorter att testa.
Inläggets översta bild visar en samling av tomater jag odlat i år. Med på bilden men som saknas i text är även Piennolo del Vesuvio samt Vesuvio Giallo.
Det som är roligast, men också lite ångestfyllt, att utvärdera är väl ändå det man odlade? Chansade man på rätt sorter? Vad trivdes? Vad gav mest och bäst? Sortlistorna revideras, nya sorter kommer in och vissa stryks eller pausas.
Alltså måste jag nog utgå från sortlistorna om jag ska göra en ordentlig utvärdering. Uppdelat i kvarter blir det lättare. I listan nedan tar jag alltså med de sorter jag odlade just i år. Sorter som var nya men inte sattes i år finns därför inte med. Tomaterna? De behöver ett eget inlägg!
Klicka på en sort för att få fram en anteckning!
Kålkvarteret
I år pausade vi spetskål för att istället testa savoykålen. Saknade dock att ha en tidigare huvudkål så går nog tillbaka till spetskål nästa år. Bytte till mig en grönkålssort som jag inte testat förut. Mycket bra! De andra sorterna var favoriter sen tidigare år.
SAVOYKÅL Vertus 2
(Impecta.) Växte otroligt bra och fint. Vacker och skrytig planta. Något torr i konsistensen men god. Godast strimlad i kålsallad, coleslaw och hackad i grytor.
SVARTKÅL Nero di Toscana
(Fröbanken.) Stabil, något lägre planta med tät bladväxt. Mycket god både rå och tillagad. Något mindre angripen av kålfjäril
PURPURKÅL Scarlet
(Fröbanken.) Stabil planta och något mer motståndskraftig mot kålfjäril. Växte till bra höjd och fortsatte hela hösten. Mycket god både rå och tillagad.
JÄTTEKÅL Thousand head
(Fröbanken.) Vacker, något lägre planta med stora blad. Något mindre angripen. De tunna bladen är godast råa men passar även tillagade.
GRÖNKÅL Westland winter
Tät planta med lite ljusare blad än klassisk grönkål. Stabil planta som fortsatte ge blad under hela säsongen. Mycket god!
1. Savoykål i förgrunden med purpurkål bakom. 2. Grönkål närmast i bild. 3. Snygg savoykål. 4. Skörd av jättekål. 5 & 6. Blandade kålblad i september och november.
Baljväxtkvarteret
En andra sådd av bondbönor misslyckades även i år och jag måste komma ihåg att så den andra sådden tidigare. Inget fel på den första skörden, men hade kunnat få flera ytor att avlösa varann i odlingen. Förutom Threefold White var samtliga sorter i år nya för oss.
SOCKERÄRTA Boaryd
(Fröbanken.) Lokal sort från en gård söder om Växjö. Något lägre grobarhet men kraftig och stabil planta. Producerade ganska mycket. Skidorna tjänar en hel del i smak på att skördas när de blivit rundare, är dessutom trådfria. Fint möte med en dam i somras vars föräldrar varit med och bevarat sorten!
JÄTTEÄRT Lokförare Bergfälts
Såddes för sent så hann knappt ge något. Ska odlas igen! Vacker och stabil planta.
FINNMARKSÄRT
Kultursort från norra Sverige. Stabil och rikgivande planta som var snabb upp och fortsatte producera under hela säsongen. Skidorna är goda i alla stadier, även ärtorna som torkade och kokta.
STÖRBRYTBÖNA Neckargold
(Fröbanken.) Kom igång sent då det blev kallare vid utplanteringen och en tid framöver. Gav ändå en hel del. Goda, trådfria, stora vaxgula bönor med mild smak.
BRYTBÖNA Särdal
(Föbanken.) Lågväxande kultursort från Halland. Gröna baljor som är långa, runda och raka. Kom igång sent då det blev kallare vid utplanteringen och en tid framåt. Goda, trådfria, ganska vanliga bönor.
BONDBÖNA Threefold White
(Fröbanken.) Snabb och stabil planta. Favorit sedan förra året som ger 9-13 baljor per planta. Stora och goda bönor som passar bra att frysa. Tagit eget frö från några plantor i år.
Lökkvarteret
Jag satte Longor och Beddinge i slutet av oktober, men kommer framöver att sätta till våren istället. Biztro sattes lite för sent för att hinna växa till sig och därför sattes alla lökar ner igen när de togs upp i september. Vi fick några röda sättlökar (okänd sort) av en vän. Den trivdes bra och var god, men får nog inte plats nästa år. De 3 vitlökssorterna glömde jag märka upp och då sorterna är lika gick de inte att urskilja från varann ens efter skörd.
SCHALOTTENLÖK Longor
Sattes på hösten och växte ganska dåligt. Blev trängd av jordgubbar och krasse och ska få bättre förutsättningar nästa år! Ska sättas på våren 2025.
POTATISLÖK Beddinge
Sattes på hösten och flera gick i blom (slutade därmed växa). Ska sättas på våren nästa säsong och få bättre förutsättningar.
SCHALOTTENLÖK Biztro
Sattes lite väl sent och hämmades av jordgubbar och slingerkrasse. Har nu satts ner då samtliga var små och har nu bättre plats.
VITLÖK Thermidrome/Sabagold/Rustisem
Ihopblandade sorter som senare inte gick att urskilja p.g.a. liknande utseende. Växte bra, blev inte så stora men fina. Gödsla ännu mer nästa år!
Rotsakskvarteret
Jordgubbsplantorna runt bäddarna bredde ut sig över hela ytan i två av tre bäddar. Då jag ville ha mycket bär lät jag dem vara och kompromissade med att inte så något mer än morot och rödbeta. Glad över jordgubbsfrossan men har saknat rotsaker. Nu har en del jordgubbar fått flytta och kan bre ut sig på andra platser.
SOMMARMOROT Ochsenhertz
(Fröbanken.)Lite för kort och knubbig för att kunna få bre ut sig här. Ganska svag smak men god. Stabil sort som klarade svalare period. Grodde ganska snabbt och jämnt.
VINTERMOROT Chanteney Red cored
(Fröbanken.) Favorit sen tidigare. Stabil smakrik sort i mycket bra storlek. Sådd samtidigt med Ochsenhertz och höll jämna steg.
RÖDBETA Cylindra
(Fröbanken.) Hämmades av jordgubbar men växte ganska bra. Mycket god, lättskalad och lagom fast.
Gurkkvarteret
Vårt första år med pumpa blev bra. Stor skörd av en sort och en av varje av de andra sorterna. Dock ingen squash, men det gjorde inte så mycket. Pumpa kommer vi kunna äta hela vintern.
SQUASH Bianca Trieste
(Fröbanken.)Klen planta, en av 4 grodde och växte bra. Överlevde inte utplanteringen. Kanske odla igen för att ge en ny chans.
PUMPA Futsu Black
(Fröbanken.) Lite klenare planta, en överlevde och gav en frukt. Tålig, lagringsduglig frukt. Har inte ätits än.
PUMPA Marina di Chioggia
(Fröbanken.) Mycket stabil planta, alla (?) frön grodde och överlevde. Gav många frukter, både stora och mindre. Väldigt god smak och ganska torrt fruktkött som passar bra att ugnsbaka.
PUMPA Nagydobosi
(Fröbanken.) Bara en planta överlevde och gav en frukt. Lagringsduglig. Har inte ätits än.
PUMPA Blue Hubbard
(Fröbanken.) Lite klenare planta som gav endast en frukt. Har inte ätits än men förra året fick vi ett exemplar av en vän så har goda förhoppningar.
1. Marina di Chioggia. 2. Nagydobosi. 3 & 5. Pumpaskörd. 4. Futsu black. 6. Blue Hubbard
Inläggets översta bild visar mig med ett knippe av bondbönan Threefold White.
Det är mycket som behöver utvärderas, tycker jag. Odlingsstrategierna fick ett eget inlägg. Platserna, tiderna, grödorna och sorterna kräver också sin eftertanke. För även om reflektionerna pågår hela tiden, genom hela säsongen, så är det både smart och ganska roligt att ha fått ner dem i text.
Så, jag börjar med platserna. Vi har några växtplatser som nu har lagts igen, bytt användningsområde eller flyttats. Främst handlar det om att vi märkt att ytan inte har bra förutsättningar och att vi inte kan förbättra förutsättningarna. I samtliga fall är anledningen trädrötter! Alltså måste vi tänka om och nya odlingsplatser göras iordning. Uppe i trädgården tog sig trädrötterna in i tomatbäddarna. Dessa bäddar har nu flyttat till en bättre plats medan den gamla ytan istället har fått fler fruktträd. Ytan där majsen växte (och knappt hann blomma) kommer att bli plats för sittmöbler. Till våren ska en ny rabatt för ätbara perenner anläggas, då den nuvarande är alldeles för torr och dessutom för liten.
Bra platser? Ja, typ alla de andra. De bäddar som har jordförbättrats med flest antal olika material har tveklöst bäst struktur! I år har vi (läs Johan) kantgrävt runt alla kvarter och märkte hur mörk och mullrik jorden var vid vissa bäddar. Alltså konstaterar jag det jag i princip förstått: blandningen är bäst. Och påminner mig om att man kan väcka jord till liv igen – även stenig anläggningsjord (som valde av just den anledningen, plus att det var mindre än hälften så dyrt).
Men visst inser vi att på sikt behöver vissa träd nära åkern tas ner. Det faller dock på skogsägarens lott och än har vi inte diskuterat saken med honom. Jag tror att vi kan hitta en lösning som passar oss båda, då han var den tidigare ägaren till vårt Askelid. Det känns ändå fint att vara förankrad i det.
Och som utgångsläge tänker jag att odlingsytorna behöver få flyta, alltså både flyttas, utökas och/eller läggas igen. Inga förutsättningar är ju egentligen konstanta. Och det gör det ännu mer intressant, tycker jag.
Inläggets bild är tagen i mitten av oktober och de flesta av kvarteren är kantgrävda.
Askelids odlingar 