Precis som förra året kom varmvåren från en dag till en annan. Åtminstone tog det bara några dagar. Och plötsligt vill både jag och plantor ut. Först till balkongen och sen vidare.
I år har jag ju odlat en del extra, då marknader och annat kul väntade. Det har sammanfallit med att så mycket av det jag sådde faktiskt tog sig. (Absolut inte allt!) Därmed har platsbristen varit värre än vanligt och när våren är kall blir det väldigt trångt innan plantor kan flyttas vidare. Hittills har det varit antingen för kallt eller för torrt (eller annat på gång) för att plantera ut. Men igår kväll packade jag bilen med plantor, och nu bär det iväg.
Örterna jag sådde, och aldrig odlat förr, tog sig väldigt bra. Trots att jag sålt en hel del finns fortfarande ett överskott, så därför blir det plantloppis här under helgen. Och nu när jag har åkt iväg har tomaterna fått flytta ut på balkongen, tillsammans med paprikorna, mangold och rödbetor. Kvar inomhus står pumpa, squash och majs. Det dröjer ett liiitet tag till innan inomhusodlingen är över. Och då har flyttar vi ut till landet för säsongen.
På inläggets bild syns flera backar på balkongen som nu har flyttat ut till landet.
Även den lilla odlingen i pallkragar kräver någon form av växelodling. Hos oss tog kvarteren form redan vid starten av vår första odlingssäsong (2022) men det var först inför den andra som vi byggde fler bäddar och kunde planera en vidare växtföljd. Då blev kvarteren ungefär lika stora och varje växtgrupp fick en egen plats. Här kommer, efter önskan, en större redogörelse av våra odlingsytor!
Då vi inte hade något material att bygga bäddar av, och absolut inte ville gräva på vallåkern, köpte jag i september 2021 ett lastbilsflak med jord. 13 ton anläggningsjord tippades av i en stor hög, och vi började lassa ut den till bäddar. Jag valde just anläggningsjord av två skäl – dels var den inte alls lika dyr som matjord, och dels skulle vi kunna jordförbättra redan under första säsongen. Nu, efter odlingssäsong nummer två, är den mullrik och maskarna har massor att göra och trivas i. Bokashikompost och gräsklipp är anledningen!
Det kvarter som har jordförbättrats i minst omfattning blir baljväxtkvarter i år. Baljväxter är kvävefixerande och klarar sig bra ändå. Det gör att vi dessutom prioriterar våra andra kvarter när det gäller kväverik gödsling, som t.ex. gräsklipp och färskt ogräs. I det här kvarteret får brytbönor varsin bädd – högväxande i en, och en låg sort i en annan. En av de andra bäddarna har såtts in med bondbönor nu, och den fjärde med sockerärter. Ensilaget från november ligger kvar, i väntan på annat täcke. Groddarna kommer att hitta upp ändå.
Det mest jordförbättrade kvarteret kommer att bebos av kål i år. Det jordförbättrades med Bokashi, växtmaterial från sommarblommor samt baljväxter förra säsongen, så det är välpreparerat för kålen. Det blir huvudkål i en bädd, bladkål i en annan, och stockväxande i en tredje. De kommer inte att skugga varandra under dagen.
Kvarteret som hade blandade grödor förra säsongen kommer fyllas av rotsaker i år. I bädden med bäst jorddjup sår vi haverrot och svartrot. I en annan kommer det att växa palsternacka och rotpersilja, och i en tredje sommarmorot och rödbeta. Vintermorot ska växa på odlingslotten, tillsammans med andra som kan stå kvar över vintern. Både första och andra året valde jag en kort morotssort till Askelid, för att minska risken för rotdelning. Likaså har jag gjort i år, och kanske kommer jag att göra det fram tills att växtföljden har gått ett varv eller i alla fall tills jorddjupet är mer än 30 cm. Palsternackan har inte samma benägenhet att dela sin rot vid ojämnheter, så den fixar det. Dessa rotsaker tillhör olika växtfamiljer men kan odlas tillsammans då de har i stort sett samma behov.
I år ska vi odla lök i större skala, så de får ett helt kvarter det här året. I en av bäddarna satte jag potatislök och schalottenlök i oktober. I en annan, halva på länden, satte jag vitlök i november. Båda fick vintertäcke av löv och ensilage, som får ligga kvar tills det finns färskt täckmaterial igen. Längsmed sätter vi mangold. Den tredje bädden sätter vi snart sättlök i. De perenna bladlökarna har en egen plats uppe i trädgården.
Potatisen har vi lyft ut ur växtföljden, och använder den istället till att bryta ny odlingsmark. Knölarna gräver sig ner i jorden, och då vi täckodlar den lämnar den en ny lucker plats. Vi odlar den två gånger på samma ställe, vilket är ok, och det är framför allt efter den andra säsongen som den helt har grävt sig igenom kartongen som bädden anlagts med. I år anlägger vi två nya potatisland, och låter en sort flytta dit. Två av de tidigare landen har försiktigt grepats igenom (rensats på revsmörblomma och övervintrad potatis) och preppats med hästskit och ensilage. Vi hoppas att pumpa och squash ska trivas där, och att de senare kan gå vidare i växtföljden.
Tidigare potatisland – bädden bakom skottkärran och till höger om den – har rensats, gödslats och täckts. Nu är den förberedd för pumpa och squash. Lite finns kvar av gödselhögen som ska användas när de andra två potatislanden – framför högen och till höger om den – har rensats. Längst bort i bild syns ett nytt potatisland som nyss anlagts. Bredvid ska det ligga ett likadant.
Så från och med den här odlingssäsongen kommer vår växtföljd starta på riktigt. Hoppas på att få till en rotation som funkar och att vi klarar att tillgodose behoven. Nu när både pumpa och squash får bre ut sig, och potatisen traskar vidare, kommer vi ständigt få in mer yta. I och med det måste nog kvarteren slås ihop framöver, men det blir en senare fråga.
Blommor blandas alltid in! Slingerkrasse är ett vackert och smart sätt att täcka jorden om inte täckmaterialet väntas räcka till alla platser. Hos oss blir det åtminstone vid baljväxterna i år. Andra blommor som fått ta plats bland grönsakerna är rosenskära och den snygga ringblomman Sunset buff (med röd undersida!). Efter en säsong med dem så finns de lite överallt då de självsår sig. I år sätter vi även in zinnior i röda toner. Vi låter även ruccolan gå i blom.
Rosenskäran tar blicken från den uppätna kålenSlingerkrasse, rosenskära och blommande ruccola bland svartkålSlingerkrassen och ringblomman tog över nästan hela bädden
I två kvarter har vi satt jordgubbsplantor längs bäddarnas kanter. I år hoppas vi på skörd då de växte till sig ordentligt förra året. Man behöver vara lite försiktig med kvävetillgången så att det inte bara blir blad, men det finns egentligen inget i vår växtföljd som inte trivs tillsammans med jordgubbar. Nytt för i år är majs. Den ska få växa där det stod druvgurka förra året, i en kort och bred bädd för att lättare pollineras men framförallt inte bli lika känsliga för vind.
Nu önskar jag att erfarenhet, kunskap och flyt kan samarbeta, och att jag om några månader har en bra rapport att skapa ett inlägg av!
Inläggets översta bild visar åkern, sedd uppifrån trädgården, och är tagen i juli 2023. Närmast i bild är förra årets rotsakskvarter, där bädden närmast i bild fick bli en överskottsbädd. Där stod jordgubbar, örter, blommor, nyzeeländsk spenat, svartrot och paprika i en blandning, som senare blev översållad av krasse.
Att hålla fast i något när livet är elakt är viktigt. För mig är det odlingen som jag håller fast i och jag har satsat lite extra på den under den här våren, även om jag bestämde mig för att starta lite senare. Äntligen är odlingsglädjen tillbaka, och jag tror att jag behövde ta i lite extra för att få tillbaka känslan.
Det började redan i februari, med en kurs på Folkuniversitetet. Nu är 4 träffar av 6 genomförda och det har verkligen varit roligt. Planen är att hålla den nästa vår igen, och innan dess väntar ännu ett par föreläsningar i Jönköping. I skrivande stund planerar jag mitt föredrag som jag håller i Lekeryd inom kort. Se fliken Evenemang för att läsa mer om planerna för Askelid!
Ett par växtmarknader finns också i kalendern – en i Huskvarna och en på självaste Askelid med tillhörande öppet hus. Den stora smällen, som vi laddar mest för, är att vi deltar i det rikstäckande Tusen trädgårdar, 2024. Det blir spännande!
Det klassiska aprilvädret är här, såklart. Hittills har det pendlat mellan -3 grader och +16, och mellan vårblommor och halvdecimetern snö. Inte så stora svängningar som i andra delar av landet, men ändå luras man (varje år) att tro att om våren en gång har anlänt, så kommer inga vintriga dagar tillbaka. I skrivande stund yr snön tätt utanför fönstret, och även om jag vet att den inte kommer att lägga sig hajar jag till när jag tittar ut från våning 7 innan jag inser att de stora vita fläckarna på marken är sjok av vitsippor.
Inläggets bild visar en kväll med omplantering på odlingskursens träff nummer 4.
Två saker i årets uppstart skiljer sig från förra årets förodling. Dels behövde jag köpa fröer det här året och dels tänkte jag vänta lite längre med mina sådder. Det tog sin tid att inventera fröförråden och sen planera för vad jag ville odla. Fram med appen, pärmarna och anteckningsboken!
Den största delen av det här inlägget skrevs i januari. Nu är det lite, lite, redigerat och publicerat för att det ändå är värt det. Jag tänker inte göra någon ”ledsen för att jag inte skrivit på länge” – dels har jag inte lovat något, och dels har livet gett en käftsmäll. Men här kommer resten av inlägget.
Förra året gick det bra att spara pengar när det gällde fröinköp. Jag hade kvar från tidigare år och det mesta hade bra växtkraft. Jag tömde massor av fröpåsar som innehöll tillräckligt och var nöjd över att spara pengar. Hade några påsar som jag inte ens öppnat. Totalt köpte jag kanske frö till 5 grödor. Minns att jag ville odla min favoritböna igen, och att jag letade upp en ny sorts bondböna. Ett par nya kålsorter. Men mer? Jag bytte till mig några fröer av paprika och tomat. Ja, det var det hela. Sättpotatis köpte vi mer av, då vi bestämde oss för att dubblera ytan.
Alltså – i år är det mesta slut. Det väntades ett ganska digert inköp och summan tickade på. Jag hade hittat samtliga av mina önskade sorter hos en och samma fröfirma. Det kändes bra att få hela inköpet på ett bräde. Möjligen kan vi behöva komplettera med något senare, men det är okej. Målet är att även ta frö från flera grödor för att minska beroendet av vad frömonopolet ger mig tillgång till.
Först ut var kallsådder av kål och några sommarblommor. Där hade jag fröer kvar. Jag sådde ett gäng utomhus och några av sorterna även inomhus. Som jag skrivit tidigare så vill jag ha något att visa upp när det är dags för Tusen Trädgårdar, och även på växtmarknader innan dess. Annars står det bara halvfärdiga plantor i bäddarna. Kål är ganska enkelt att få igång tidigt och så är ju kålplantor riktigt snygga!
Så, nya sorter för mig i år är följande:
Sommarmorot Ochsenhertz, kort
Palsternacka Northern snow, övervintrar lätt
Rotpersilja Berliner Hamburg root, övervintrar lätt
Sockerärta Svartbjörnsbyn, kultursort från Norrland
Sockerärta Boaryd, kultursort från gården Boaryd mellan Växjö och Tingsryd
Brytböna Neckargold, högväxande vaxböna
Brytböna Särdal, kultursort från Halland, lågväxande grön
Spetskål Kalibos, köldtålig
Svartkål Nero di Toscana
Squash Bianca trieste, kultursort från Italien, tidig
Pumpa Blue Hubbard
Pumpa Futsu black
Pumpa Nagydobosi
Pumpa Marina di Chioggia
Citronmeliss
Temynta
Rysk dragon
Grekisk oregano
Salladslök Winter’s nest, köldtålig, perenn
Vitlök Sabagold
Majs Damaun, passar nordisk klimat
Dessa ska samsas med några tidigare favoriter. Det blir spännande att se om vi får nya favoriter under den här säsongen och vilka sorter som trivs bäst hos oss. Vissa kommer att sås på Dalvik (lotten) och vissa på Askelid. Ett par sorter på båda ställen. Odlingsglädjen tog lång tid på sig att vakna i år, men nu när plantorna är många och stora finns den här igen!
Inläggets bild visar alla plantor som står inomhus just nu.
Så kallade extremväder? Absolut. Är det vad vi ska räkna med, i någon form, varje år? Jag tror det. Men det finns fler fenomen som utmanar våra tillgångar till sådant som vi kallt räknar med att ha inom räckhåll. Även om vi gott och väl överlever så behöver vi tänka både en och flera gånger på hur vi lever.
Det här inlägget skrev jag under de sista dagarna av 2022. Hade funderat på att skriva en liknande reflektion och upptäckte då att detta inte var publicerat. Det känns inte alls främmande att samma funderingar finns under den här tiden på året, varje år. Oroligheterna och kriserna som påverkade oss under både 2022 och 2023 kommer att ha fortsatta konsekvenser som vi behöver vara förberedda på. Inte konstigt att alla prepping-forum på sociala medier växte, och försäljning av överlevnadsutrustning ökade, stadigt sedan den första paniken över Covid19.
För det lilla som absolut kräver el kan portabla solcellspaneler vara en bra metod. Tillgången till belysning har vi förberett med olika oljelampor. Men det gäller ju också att man kan lagra maten på sätt som inte kräver el.
Och visst har även vi sett om vårt hus. Större eller mindre kollaps, så är vi tryggare på Askelid än i vår hyrestrea i stan. För några veckor sen, i början av december, blev det en omfattande vattenläcka här i västra delarna av Jönköping. Vi var utan vatten i bara drygt ett dygn, men det var ändå lite oroligt. Fick åka iväg en bra bit för att hämta vatten i dunk. Toa-bås började sättas upp vid skolorna. De ditställda vattencisternerna där blev snabbt tomma. Personalen i vår närbutik överöstes av frågor. Vi började tänka på hur vi kunde hjälpa våra grannar, särskilt de äldre och ensamma, att hämta vatten. I vårt bostadsområde har långtifrån alla bil. Det är lätt att bli konspiratorisk, men ett strömavbrott i en stad är heller inget vidare om man bor i lägenhet. Inte alltid på landet heller, men vi kan få både värme och tillagad mat genom att elda med ved. Maten finns bokstavligt talat runt knuten (just nu under snötäcke, men relativt enkel att hämta upp). I somras började vi bygga ett nytt brunnshus. Det behövde ändå göras, men nu förbereder vi för att även kunna hissa upp vatten för hand i händelse av ett strömavbrott.
Utmaningarna under året 2022 som odlare var den kyliga våren och den jättevarma veckan utan en droppe regn. Året 2023 blev vädret ännu mer ojämnt och innebar mer oro och sämre skörd. Redan tidigt på året planerade jag för att rodda odlingarna så energisnålt som möjligt, då elpriserna förväntades fortsätta stiga. Och utan tvekan blir det samma tankegångar inför kommande säsong. För oss innebär det att förodlingen inomhus måste begränsas. Utrymmet för de tidigaste sådderna måste prioriteras om. Även om växtbelysning inte är särskilt dyr så kan det bli problem om vi har många plantor väldigt tidigt och inte samma möjligheter att plantera ut. Förra året fick de flesta av plantorna bladlöss och de behövde även flytta ut på balkongen alldeles för tidigt. Kallsådder av fler grödor kommer göras och som får stå på balkongen. Jag sådde kål nu i höst, i krukor på balkongen, och hoppas att några av plantorna klarar vintern. Vi kommer nyttja vår odlingslott till tidiga sådder och vara noggranna med att ta hand om övervintrade plantor som kan ge oss skörd och även skapa nya plantor.
Stora väderskiftningar – alltså måste växternas vattentillgång säkras. För oss själva är det ju viktigt att skörden bli stor då priserna på både mat och el fortsätter att vara höga. Täckodling är nyckeln!
Egentligen skulle vi behöva någon form av bevattningssystem, då vi distansodlar, men just nu finns inte den ekonomiska möjligheten. Men i takt med att odlingarna växer kanske behovet växer, och nån gång förhoppningsvis även ekonomin. I vilket fall har vi återigen fått uppleva fördelarna med täckodling! Trots att vi flera gånger under odlingssäsongens mest intensiva tid, tillväxtmässigt, har varit ifrån våra odlingar under flera dagar i sträck har grödorna klarat sig bra. Visst har ett par gurkväxter strukit med och visst kan tillväxten ha blivit sämre i vissa fall, men på det stora hela har det funkat fint. Det känns bra att veta att man inte är riktigt så beroende av vatten som man ibland tror och att man tänker rätt och hållbart. Vi skapade även vattenreservoarer i odlingsbäddarna vilket visade sig vara en riktigt lyckad metod, inte minst för morötterna.
Lagringsbara grödor är smart att odla! I år blev det dessvärre knappt några tomater. Och det berodde till allra största delen på vädret. Regnet gjorde att potatisbladmöglet fick fäste även på de motståndskraftiga sorterna. Nu hoppas vi på att det här årets odling ska ge oss skörd. Det är en trist vinter utan färska tomater.
Då även matpriserna fortsätter stiga känns det såklart ännu bättre att kunna producera mycket av sin mat själv. Dessutom att kunna ha en del egenproducerat utsäde av det som går. Vi har också börjat tänka mer på att utöka våra perenna grönsaker. Än så länge har den bestått av sparris, funkia, kärleksört och olika slags löksorter (och jag skulle gärna räkna in jordärtskockorna, då de både planterar och sköter sig själva) men skulle behöva ha mycket mer. Förra året drog vi upp strandkål från frö och hoppas nu att den klarar vintern. Till våren ska den få en bra växtplats och flytta ut ur sin kruka.
Inläggets bild visar en torr gräsmatta. Det lovades äntligen regn och vi klippte gräset inför det så att vattnet lättare skulle nå jorden. Det första regnet på 7 veckor har just fallit och vi sitter och hoppas på flera regniga dagar. Att de skulle visa sig bli riktigt så många var vi varken beredda på eller glada åt.
Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:
Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.
Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?
Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:
Tidig skörd
Spenat
Jordärtskocka
Mangold
Kål
Svartrot
Sen skörd
Vintermorot
Palsternacka
Kål
Mangold
Purjolök
Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.
Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.
Nästa år ska vara vårt första år med pumpa. Som vanligt letar vi stabila sorter som borde trivas hos oss. Men först och främst behöver man ju ändå lära sig äta dem? ”Odla det du äter och ät det du odlar!”
Jag har helt enkelt varit kass på att äta pumpa. I princip bara gillat Butternut, och hållit mig till just den i affären och i det egna köket. Ätit andra sorter, men inte fascinerats. De är ok, och har absolut gått ner, men vad är grejen? Jo, det är ju jättesmart mat. Jag älskar ju grönsaker som går att lagra som de är. Och det är nu, när pumpasäsongen och lagringen är i full gång, som jag (och J) borde börja äta pumpa!
Det här är ett inlägg med listor. Och du som läsare förstår att det här är det första pumpa-inlägget av flera. Det börjar med att jag för några veckor sen var hos min gamla kompis Ylvali. Hon hade nyligen skördat ett stort gäng pumpor. Jag kände igen den stora blågrågröna sorten och frågade ”Åh, är det en Blue Hubbard?” Det var det, och när jag berättade att jag tänkt odla den men aldrig ätit den fick jag den med mig hem. Den är päronformad och stor som en fotboll. Och inte bara snygg, tydligen, vilket ju är det bästa.
Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.
Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.
Uchiki Kuri med ris, öländska gula ärtor och crème fraîche.
Så, här kommer listan över sorter jag fick:
Blue Hubbard. Kulturarvssort från slutet av 1700- eller början av 1800-talet. Beskrivs som söt. Kan lagras i ett år.
Blue Ballet. Söt och med fast, trådfritt fruktkött. Mycket lagringsduglig p.g.a. hårt skal.
Uchiki Kuri. Nötaktig smak och sägs vara en av de godaste sorterna. Mycket lagringsduglig.
Delica. Italiensk, mindre sort. Kryddig i smaken.
Blue Ballet, delad och ska just läggas i en form och sättas in i ugnen.
Jag har flera som jag skulle vilja testa, men jag har märkt att vissa sorter kan vara svåra att få tag på frö till, från år till år. Det blir nog tillgången som får avgöra, helt enkelt. Räkna med fler inlägg om både pumpa och andra grödor när det är dags att välja sorter och fröer.
Andra sorter som jag tycker verkar intressanta:
Kroschka. Rysk sort som ska passa bra i vårt klimat. Fast fruktkött och söt i smaken. (Passar att göra gnocchi av!) Kan lagras i minst ett år.
Nagydobosi. Ungersk, ganska sen sort. Mycket lagringsduglig.
Marina di Chioggia. Italiensk, men passar även här. Fast kött som passar till mycket.
Futsu Black. Japansk kulturarv. Mindre muskatpumpa med trådfritt fruktkött.
Den uppmärksamme och/eller sortkunniga misstänker nu att jag har svårt för färgen orange. Det är korrekt uppfattat.
Inläggets översta bild visar en fin samling av mat som jag fick med mig från min vän Ylvali. Du kan läsa mer om henne och deras gård på deras hemsida Groblads permakultur. Och om just permakultur hos Groblads finns en jättefin öppen artikel från Smålandsposten här.
Åh, så vemodigt det var att stänga lilla torpet för säsongen. Men visst måste det vara så, och visst borde det komma en säsong till. Nu är allt klart för att låta Askelid vila i några månader.
Vi kommer att göra några besök här under vintern och den tidiga våren. Men då i samband med annat och vattnet får vara avstängt tills vi börjar vara här mer och oftare. Lite då och då tittar jag på bilder vi har från olika tider på året. Minns främst den första vintern och den första våren. Det tar tid att lära känna ett nytt ställe och med förändringar kommer nya uttryck. Vi märkte t.ex. att efter att vi röjt ett område kom dolda växter fram i solljuset igen. Det var läckert!
Helgen gick i vänskapens tecken. Det gör den ofta här, men lördagen var en julafton! Först kom vår rörmokare och visade i vilken ordning allt ska stängas av, och efter det fick jag en mapp med dokumentation om platsen, samtidigt som en traktor med en ensilagebale rullade in på åkern. Så mycket värt, alltihop.
Mycket av tiden den här helgen gick till att räfsa löv. Perfekt nu när nästan alla träd fällt sina löv. Jag låter lite ligga kvar och vet att marken kommer att få några fler, men det jag räfsat ihop går ner i sopsäckar ihop med lite Bokashi-strö. Hoppas på fin lövmull som resultat.
Det blev en slutskörd också, av det som inte kan stå kvar. Jag har för första gången lyckats bra med morötter, både sommar- och vintermorötter, och nu var det dags att skörda de förstnämnda. Jättefina! Jag tog också upp 4 palsternackor. Fröerna var gamla och jag strödde ut dem där mangolden skulle planteras ut, på vinst och förlust. Två av dem var de största jag hållit i, så jag är såklart sugen på att odla dem nästa år igen.
Kanske ligger det snö på Askelid nästa gång vi är här och tittar till?
Inläggets översta bild togs när jag låst dörren och ska åka.
Dags att sammanfatta lite mer från årets odlingssäsong. Hur blev de nya bäddarna och ytorna, och vilka sådder var bäst planerade? Särskilda händelser väntar 2024 och kräver att lärdomarna tar skruv!
Året 2023 började med skörd. Eller inte riktigt. Året 2022 avslutades med skörd, rättare sagt. På nyårsafton plockade vi upp den sista potatisen och morötterna och några jordärtskockor. Det var inte alls tokigt. Väl hemma igen var det dags för sådder.
Jag satsade på en tidig skörd av kål och valde en spetskål och en broccolirybs. Båda sorterna fick mängder av bladlöss! (Var kommer de ens ifrån?) Och då det dessutom svämmade över av andra plantor i hyllan fick de åka ut på balkongen, i hylla med överdrag. Jag hoppades att en och annan lusätare skulle ha vaknat, men så var det inte. Plantorna kämpade mot både löss och kyla och en hel del av dem gick under. När det hade blivit dags för utplantering var plantorna fortfarande täckta av löss. För spetskålen gick det ganska bra, men broccolirybsen var verkligen jättesvåra att få rena när man skulle äta dem. Jag lät dem därför gå i blom och såg att många insekter uppskattade dem. Spetskålen blev verkligen färdig tidigt, men vi skördade då och då under en lång tid.
Vi anla två nya potatisland och byggde ut några andra bäddar. Länge var det riktigt kallt och jag använde snö för att tynga ner tidningarna som skulle ligga på botten. Den 8 april låg det fortfarande snö på vissa plättar i vår trädgård och det var tungt att jobba i bara några plusgrader! En månad senare var vi helt färdiga med de båda nya landen och kunde sätta vår potatis. Då hade vi fått leverans från två grannar, med både ensilage och hästskit.
Jag hämtade snö från trädgårdens norrsida och använde för att hålla tidningarna på plats. Ovanpå la jag de förra potatislandens täckmaterial. 4 plusgrader den 8 april.
Kronärtskockorna fick en bra start, men ett mycket kassare slutställe. De trivdes inte alls och ser nu så klena ut att jag bestämt mig för att inte försöka övervintra dem. Paprika lyckades jag få upp två plantor av, av kanske tio frön. Tomaterna sådde jag i pluggbrätte direkt, men alla frön grodde inte. Det hade varit bättre att så dem i tråg och sen prickla dem till varsin plugg, så att varje plugg innehåller en planta.
Jag tror att jag överlag ska se till att ha lite is i magen när det gäller alla inomhussådder. Vi har inte särskilt mycket plats för förodlingen och det blir bökigt och trångt. Även om vi har en ganska stor balkong så kan plantorna inte flytta ut hur tidigt som helst.
Äntligen går det att sitta i balkongsoffan, tänker nog Kajsa. Här, den 3 juni, har hälften av plantorna flyttat till Askelid och resten åker veckan därpå.
En liten lista på tankar inför 2024:
Förså spetskål först av allt. Bladkål kan kallsås i hyllan på balkongen med gott resultat.
Förså purjolök tidigt och gödsla också tidigt.
Hoppa över paprika och köp plantor istället.
Så tomater i tråg och flytta över till tråg när de kommit upp.
Att inte odla 2024: broccolirybs, basilika, persilja, kronärtskocka.
Nästa år vill vi delta i Tusen trädgårdar! (Mer om den en annan gång.) Den är lagd den 30 juni, vilket är ganska tidigt, och jag vill absolut ha plantor som verkligen är igång då. Därför kommer det bli några tidiga sådder som kan planteras ut tidigt och ha vuxit till sig ordentligt tills dess. Förutom kål, som är snygg i vilken form som helst, blir det ärter och bönor som drar iväg på höjden, men också en del blommor som vi brukar ha i odlingen.
Inläggets översta bild togs den 5 juni och visar broccolirybs som fått gå i blom.
Dags att se tillbaka på årets odlingssäsong. Åtminstone den del som anses vara förbi. Vad har lyckats bra och varför? Att skriva ner det ordentligt hjälper mig att bli en smartare odlare och mer förberedd på avvikelser.
Torkan under nästan 7 veckor i år tog glädjen ur mycket av odlingen, för många av oss. Särskilt svårt har det varit för distansodlare men även de med liten vattentillgång. Kanske mest för de som behövt prioritera sitt vatten till djur och sig själva. Men läget var ganska kasst, ärligt talat. Först många kallare veckor innan våren släppte loss ordentligt, sen kanonhett utan regn, efter det massor av regn och svalare, toppat med en solig augusti och september. I år har september här varit varmare än både juli och augusti, vilket inte hänt på många år. September 2023 var även så pass varm att den var varmare än alla julimånader fram till 2014 och lika varm som juli 2015. Juli är ur ett klimatologiskt perspektiv den globalt sett varmaste månaden på året. skriver SMHI om årets väder i Sverige.
Hos oss klarade sig potatislöken och schalottenlöken allra sämst. Den växte upp jättefint men torkade mer och mer under de veckor när vi inte var på plats och kunde vattna varje dag. Helgvattningen och täckodlingen räckte inte alls. I stort sett allt annat repade sig efter fredagsvattningen varje vecka. Men mycket annat blev klent. Det var nog löken överlag, faktiskt, för både vitlöken och purjon blev mindre än väntat. Nu är potatislöken och schalottenlöken i jorden ändå, för att etablera sig och få en tidigare start på säsong 2024.
Bärbuskarna fick också ett dåligt år. De blommade jättefint och rikligt i maj, men tappade massor av kart under torkan. Från våra blåbärstry fick vi endast ett bär per buske, men det kan delvis bero på att de planterades sent på hösten dessförinnan och inte hunnit etablera sig än. Det är ju en torkkänslig art.
Men vid närmare eftertanke var det ju tomaterna som brädades i år. Jag som samlat på mig ett helt gäng motståndskraftiga sorter såg fram emot stor skörd från den utbyggda odlingsplatsen. Alla sorter utom en drabbades och massor av tomater slängdes. Jag fick något exemplar av nästan varje sort, och en knapp liter av Hundreds & Thousands. Bedrövligt. Barbianka var den enda som stod emot, men då den nästan kvävts av andra sorter hann den inte ge frukt. Tur att jag har fröer sparade.
I år skulle jag verkligen inte misslyckas med morötter! bestämde jag mig för, och drog därför upp djupa fåror mellan varje rad med sådda frön. Fårorna vattnades flera gånger under dagarna och blev till vattenreservoarer. Resultatet? Jo, vi fick stora, fina, och massor av morötter. Dock började några av vintermorötterna gå i blom och vi skördade av rubbet i mitten av september. Nu i andra halvan av oktober står sommarmorötterna kvar, under lite nytt täckmaterial, men kommer att behöva skördas snart.
De andra rotsakerna blev det lite blandade resultat på. Haverroten grodde inte. Svartroten grodde det väldigt få av och alla utom en gick i blom. Rödbetorna slarvade jag bort. Palsternackorna var av gamla fröer, vilket sällan går bra, men de som tog sig ser gigantiska ut (ej skördade än). Vi får se vad det finns plats för nästa år. Hoppas på att kunna testa allt igen.
Baljväxterna har gett enorma mängder i år! Frysens innehåll består till stor del av brytsockerärtan Delikata och störbrytbönan Matilda. Två favoriter som dominerade odlingsåret. Mangold och nyzeeländsk spenat tog också plats och gav mycket. Den sistnämnda rensades nyligen bort medan mangolden får stå kvar. Inläggets översta bild visar skörd från 1 oktober.
Potatisen har klarat sig hyfsat. Vi hade behövt lägga på ännu mer täckmaterial då det sjönk ihop fortare än vanligt. Många knölar har blivit uppgrävda av rådjur och därmed blivit utsatta för solljus. Det gör att vi i och för sig har mycket utsäde till nästa år.
Årets skörd från ett av de fyra potatislanden, just det här med sorten Twister. Till höger syns backen som innehåller knölar med gröna fläckar. Det blir utsäde till nästa år.
Så vad behöver jag komma ihåg till nästa års odling?
Skydda plantorna bättre mot torka. Komplettera täckodlingen med t.ex. fiberduk efter vattning.
Använd fiberduk som skydd mot sol, värme och kyla på fler ställen. Även till bärbuskar.
Skapa vattenreservoarer nära plantorna att ta av.
Hjälp tomaterna att stå emot bladmögel när det regnar mycket och under lång tid. Blada av dem lite för att göra det luftigt.
Vid minsta tecken på bladmögel – skörda av alla tomater.
Täck potatislanden mer än vad som verkar behövas.
Och så några fler tankar:
Slingerkrasse frösår sig själv. Samla ihop fröerna eller låt bli att så nya. 3 plantor i en 6 meter lång bädd är alldeles för många. De kväver både paprika, persilja och Linnétagetes.
För ringblommor gäller samma som för ovanstående, men med mindre kvävningsrisk. Dock är de vassa på att bre ut sig, men tål att flyttas.
Ja, även rosenskära frösår sig. Och de är gigantiska, som man borde veta.
5 plantor av nyzeeländsk spenat är för mycket för en familj på 2 personer om det dessutom finns mycket mangold. …och frysen är liten.
Senhöst. Lusten att skriva blogginlägg är tillbaka. Säkert beror det delvis på att jag inte är så upptagen med odlandet längre.
Askelids odlingar 