Blogg

De försvunna döttrarna, del 2

I Riksarkivets folkräkningar försvann skomakarfamiljens fyra döttrar – först två, sedan de andra två. Vad hände? Var de döda, bortförda eller hade de gift sig och flyttat? Jag letade mer i Riksarkivet och hoppades att jag skulle hitta dem på annan ort. Inga spår efter dem. Jag kunde inte släppa dem och en ny tanke började formuleras. Men jag trodde inte riktigt på den. Ända tills…

Den ena av döttrarna hade ett ganska ovanligt namn: Hulda Elise. Mycket riktigt gav det en träff när jag googlade. Och vilken guldgruva! Hon och systrarna visade sig finnas i ett släktträd hos ett amerikansk par med svenska anor. De hade verkligen gjort ett gediget arbete med att kartlägga så mycket de kunnat få fram. Jag hittade dem, alla fyra döttrarna. En av dem hade dött som litet barn, men de andra tre hade emigrerat och sedan stannat kvar i Amerika. Med tanke på vilken tid det var så är det inte så förvånande, men visst var det häftigt att hitta dem på det sättet.

Gustav Viktor Hultman hade alltså blivit änkling och sedan gift om sig. Då den första folkräkningen som fanns hos Riksarkivet för denna socken var år 1880 hade detta inte framkommit. År 1879 gifte han om sig med Stina och därefter fick de två barn. Men hans första fru Johanna hade jag missat om jag inte hittar familjen Griffees släktträd.

Jag har försökt nå familjen Griffee via mail, Facebook och Instagram, utan resultat. Vi skulle kunna komplettera varandras uppgifter och de kunde få se bilder på anfädernas Askelid. Hoppas att vi kommer i kontakt med varandra någon gång framöver.

Inläggets bild visar en del av släkttavlan för Gustaf Victor Hultman, hans första fru Johanna och deras barn.

De försvunna döttrarna, del 1. Eller Riksarkivet, del 1

Som nörd när det gäller lokalhistoria visste jag från början att jag skulle ha ett stort och lustfyllt jobb med att söka efter tidigare ägare, huset och gårdens förändringar, berättelser etc. Det fick en ordentlig start när jag första gången googlade Askelid.

Förutom annonser kom en text upp som berättade om skomakarmästaren som med sin familj flyttat in i torpet år 1866. Men mitt nyinköpta torp var ju byggt 1909?

Ja, det blev direkt något att klura på. Men ganska snart fick jag reda på två saker. För det första hade det stått ett äldre torp precis norr om vårt. För det andra bytte Sverige taxeringssystem år 1909, vilket innebär att massor av hus/torp är registrerade med just år 1909 som byggår. Vilket är som det egentligen rör sig om när det gäller det nuvarande Askelid är svårt att veta men något jag gräver vidare i.

Men det kom snart upp flera gåtor som lockade mig. Något som redan vid första mötet med Askelid slog mig var att det inte finns några askar på platsen. En backe/kulle/krön (=lid) är tydligt, men inga askar. När jag vid överlämningen frågade en av säljarna berättade han att det hade bott någon i torpet som hette just Ask.

Så var skulle jag börja? Vid min googling gavs inte mycket att gå på. Egentligen var det, förutom annonser, just bara texten som nämner skomakarn som fanns att läsa. Och den var kort. Men i vilket fall gav den mig ett par namn. Abraham Hultman hette skomakarmästaren vars son Gustav Viktor, också skomakare, flyttade med sin familj till torpet Askelid år 1866. Efter detta fynd väntade många timmar på Riksarkivets webbsidor. Jag kunde lätt och snabbt hitta skomakarna Hultman och deras familjemedlemmar i folkräkningarna. Men snart kom nästa frågetecken. Gustav Viktor och hans fru Stina hade 4 döttrar och en son. I folkräkningen 1880 fanns döttrarna med, och 1890 hade familjen utökats med en lillebror. Samtidigt saknades tre av döttrarna och år 1900 var det bara föräldrarna och sonen kvar. Vad hände med döttrarna?

Lökplantering på hösten

Nu är lökarna satta – både potatislök och schalottenlök. Tydligen går båda varianterna att sätta på hösten. Förra året klarade min potatislök sig bra över vintern med lite gräs som täckmaterial och jag räknar med att den gör det i år också.

Schalottenlöken Longor är en sort som klyftar sig och den passar därför bra att sättas nu. (Schalottenlöken Zebrune, bland andra, är en sort som inte klyftar sig och behöver därför odlas från frö.)

Potatislöken gav inte någon avkastning att skryta med det här året. Sniglarna åt upp all blast och löken stannade i växten. Nästan alla var små som krusbär och därför gick allt till nytt utsäde i år. När jag i oktober tittade i pallkragen där de vuxit hade jag missat att ta upp några. Två kluster hade satt ny blast, men lökarna var såklart lika små. Vi åt inga alls, men hade istället gott om utsäde. Jag glömde räkna dem men gissar att vi satte c:a 50 lökar.

Vid ett besök på gårdsbutiken Ravelsmarks gård i Gränna började jag prata om schalottenlök med en av ägarna. De sålde en sort som jag misstänkte var Longor och så var fallet. Då jag läst att denna sort var slut hos alla försäljare jag kunde hitta blev jag glad och frågade om han trodde jag kunde använda den som utsäde. Han hade trots allt koll på både inköp och odlingen i en obruten kedja. Han trodde inte det skulle vara några problem och jag köpte ett gäng. Det är första gången jag odlar schalottenlök och det är spännande.

Schalottenlöken Longor samt ett gäng potatislök, redo att sättas ner

Jag har hört flera teorier om huruvida små lökar ger små lökar i avkastning eller inte. Teorierna har bestått i att lökens DNA ju ser likadant ut, men att en större lök har mer kraft att producera. Jag antar att min odling i år får utgöra ett experiment i den frågan och jag får mitt svar under sommaren 2022. Samma teorier och diskussion har gällt vitlök men hittills har jag bara odlat vitlök från bulbiller och måste därför experimentera även där.

Potatislök är fortfarande svår att få tag på och jag köpte min via Tradera av en annan odlare. Angående DNA har det för forskare varit svårt att skilja på potatislök och schalottenlök. Detta trots att de ju visuellt tydligt skiljer sig från varandra. Det som fångar mig mest är att dessa sorter gör att man blir självförsörjande på utsäde. Dessutom passar det en latmask som mig att bara behöva sätta ner en lök i jorden och låta den sköta sig själv i stället för att dalta med en frösådd. Det är väl egentligen ett mer hållbart system än att köpa färdig sättlök, eller?

Vintervila och lite sådd

Ett stort gäng bärbuskar har gått i ide inför vintern, men framförallt alla sticklingar. Många sticklingar togs från odlingslotten i Jönköping för drygt en månad sedan och jag har inte koll på hur många som tagit sig. Det återstår att se till våren, helt enkelt. Men har vi tur så finns exemplar kvar av hallon, blåbärstry, vinbär och krusbär när vårsolens timmar ökar.

I lördags var jag på medlemsträff hos en av mina odlingsförebilder, Sara Bäckmo. Det blev en jättemysig dag tillsammans med andra odlingsnördar. Mycket prat och skratt. Som jag har längtat! De flesta deltagare på träffen kom från Skåne, men en tjej hade rest från Norge. Hennes odlingszon verkade vara samma som min och det var kul att utbyta erfarenheter. Vi fick en rundvisning på Berghem, åt och fikade tillsammans och bytte plantor och andra grejer. Jag bytte smultron mot sparris och träffade även min odlingslärare Jennifer från kursen på Österlen förra året. Sparrisen? Den kom också från Österlen, och nu får den vintervila med alla bärbuskar.

Men jag har gjort några planteringar och sådder också. Det känns fint att få börja med något när det är kallt och man går och längtar efter våren (jo, redan nu). De perenna löksorterna har planterats och såtts där de ska få växa. Jag har vild gräslök från Öland och luftlök från Bottnaryd. Kajplöken har åkt ner i jorden bredvid dem. Fröer till ramslök och piplök i samma hörna.

Inläggets bild visar platsen vid muren, där hela gänget står och vilar. Snart är det svårt att skilja på hallon, blåbärstry, blåbär, hassel och skogsolvon, då alla snart har tappat sina blad och ser ut som döda pinnar.

Att börja

Det finns så mycket att göra. Så många planer och så svårt att prioritera. Kan vi anlägga något redan i höst? Hinner vi städa loftet innan det blir för kallt? Var ska högen med jord läggas?

Nu har jag nog bestämt mig för att anlägga en del innan det blir vinter. På min odlingslott kunde jag anlägga in i slutet av november. Det ger en hel del tid. Bonden har slagit åkern en gång till och kanske blir det extra varv innan allt stannar av i växten. Allt beroende på när frosten kommer. Men tids nog ska upphöjda bäddar byggas och till det behövs både jord och hästgödsel. Det sistnämnda kan leveras från vår granngård, det är bara att beställa en skopa.

Förra helgen bjöd på otroligt väder – 19 grader och bara några enstaka moln. Det gick att röja en hel del och börja anlägga ett par bäddar uppe vid huset. Där kommer plantorna från odlingslotten snart planterats ut, när jag fått med mig dem hem i helgen.

Inläggets bild visar åkern, sett från trädgården, där vi ska anlägga våra odlingar.