Blogg

Odlingsstrategiskt tänkande

Ännu ett ganska stort odlingsår har gått. Lyckanden och misslyckanden. Toppenväder och busväder. Regn och torka. Dags för reflektion och utvärdering igen. För jag vill skilja på mina misslyckanden och min otur. Veta vad jag kunde gjort annorlunda, eller åtminstone vad som inte funkade just där och då. Och när den där oturen är framme – kan jag ha ett ess i ärmen för att hantera krisen som kom?

Jag blir bättre och bättre på att hantera torrperioder. Kylan är också relativt enkel att ta strid mot. Lite svårare är det med regnperioder. Blad drabbas lätt av olika sorters mögel och andra angrepp. Ett knep är att ta av en del blad från plantorna för att luften ska cirkulera och torka upp de blad som lämnats kvar. Kanske kan jag bygga något portabelt regnskydd att ställa över odlingsbäddar, som då går att flytta till en annan bädd nästa regndag?

I år var juli kallare än normalt. De värmekrävande växterna kom inte igång ordentligt förrän i andra halvan av augusti. Den tidiga hösten var visserligen varm, men det hade behövt kombineras med fler soltimmar och torrare nätter. För att klara av det bättre kan jag förså dessa plantor tidigare, eller ha fiberduk över dem under den första tiden utomhus, så att de har ett försprång i tillväxt. Jag var orolig för potatisbladmögel på tomaterna men i år kom inga angrepp. En av tomatsorterna hann inte ge frukt som ens kunde eftermogna. Ett par andra hann bara ge en handfull frukter. De hade behövt mer skydd mot kylan och kanske andra insatser. Men nu har vi börjat bygga en bättre odlingsplats för tomaterna. Mer om det senare!

Var jag bra på att läsa förra årets utvärderingar? Ja! Även följa planerna när det gällde antal och sorter. Men då det här året blev annorlunda och nytt på flera sätt, ändras planerna inför nästa års odling. Mitt hetaste tips är att skriva ner reflektioner så snart det går. Jag har litat på minnet tidigare, men det räcker inte. Skriv!

I vilket fall som helst finns det en tanke som alltid måste finnas med: varje år är det något som går sämre än tidigare år. Alltså kommer inte varje gröda finnas i samma mängd varje år. Det är bra att räkna med det så att man inte bryter ihop när det ett år inte blev lika lyckat. Men man kan hoppas på en ny säsong.

Inläggets bild är tagen i mitten av augusti.

Tusen trädgårdar 2024

En regnig dag, och jag väntade mig inte så många besökare. Men vilken uppslutning det blev ändå! De allra flesta av dem hade jag aldrig träffat, men några lokala vänner dök också in. Glad och något överväldigad var jag när dagen var slut.

I väldigt skiftande väder, från dag till dag, i allt från hög värme till kraftiga skurar och åska, förberedde vi oss för att hålla trädgården och ladan öppen under Tusen trädgårdar 2024. Odlingarna skulle göras iordning och det sista sättas ut, ladan skulle städas och inredas, och små skyltar sättas upp. Vi har varit glada och lagom förväntansfulla. Inte så stressade, med tanke på att vår trädgård ju är under uppbyggnad och vi vill visa upp den som den är. Den är inte – och kommer aldrig vara – en park.

Ladan var full av bråte när vi tillträdde under sommaren 2021. Men redan då planerade vi för att kunna ha loftet till olika små projekt och därför vilja städa ur det helt. Förra sommaren började Johan flytta alla grejer ner till verkstaden, då den byggnaden kommer att göras iordning längre fram. Den här försommaren har loftet städats noggrannare och till slut inretts med möbler. De flesta av möblerna är sådant som vi hittat i verkstaden (som även den inhyser massor av saker) och vi har kompletterat med ett par extra bord, mattor och belysning.

Fiket på loftet, riggat och klart för besökare

Under självaste söndagen hade vi hjälp av min mamma, och fiket i ladan var extra uppskattat då regnet, lättare eller kraftigare, höll i sig under hela dagen. Men flera trädgårdsbesökare stannade och pratade en stund och besökare från bygden gav oss fler berättelser om platsen och personerna bakåt i tiden. Vi fick flera nya lokala bekanta och massor av uppskattning.

Under kommande söndagar i juli håller vi fiket igång och trädgården och odlingarna öppna för besökare. Vi vet att det betyder mycket för människor som bor i krokarna och att många stannade hemma i söndags p.g.a. regnet. Hoppas på soliga och glada söndagar framöver!

Ladan, efter stängningdags på söndagskvällen

På inläggets översta bild är allt färdigt, dagen innan Tusen trädgårdar 2024.

Ut! Ut! Nu!

Precis som förra året kom varmvåren från en dag till en annan. Åtminstone tog det bara några dagar. Och plötsligt vill både jag och plantor ut. Först till balkongen och sen vidare.

I år har jag ju odlat en del extra, då marknader och annat kul väntade. Det har sammanfallit med att så mycket av det jag sådde faktiskt tog sig. (Absolut inte allt!) Därmed har platsbristen varit värre än vanligt och när våren är kall blir det väldigt trångt innan plantor kan flyttas vidare. Hittills har det varit antingen för kallt eller för torrt (eller annat på gång) för att plantera ut. Men igår kväll packade jag bilen med plantor, och nu bär det iväg.

Örterna jag sådde, och aldrig odlat förr, tog sig väldigt bra. Trots att jag sålt en hel del finns fortfarande ett överskott, så därför blir det plantloppis här under helgen. Och nu när jag har åkt iväg har tomaterna fått flytta ut på balkongen, tillsammans med paprikorna, mangold och rödbetor. Kvar inomhus står pumpa, squash och majs. Det dröjer ett liiitet tag till innan inomhusodlingen är över. Och då har flyttar vi ut till landet för säsongen.

På inläggets bild syns flera backar på balkongen som nu har flyttat ut till landet.

Ytor, bäddar och kvarter

Även den lilla odlingen i pallkragar kräver någon form av växelodling. Hos oss tog kvarteren form redan vid starten av vår första odlingssäsong (2022) men det var först inför den andra som vi byggde fler bäddar och kunde planera en vidare växtföljd. Då blev kvarteren ungefär lika stora och varje växtgrupp fick en egen plats. Här kommer, efter önskan, en större redogörelse av våra odlingsytor!

Då vi inte hade något material att bygga bäddar av, och absolut inte ville gräva på vallåkern, köpte jag i september 2021 ett lastbilsflak med jord. 13 ton anläggningsjord tippades av i en stor hög, och vi började lassa ut den till bäddar. Jag valde just anläggningsjord av två skäl – dels var den inte alls lika dyr som matjord, och dels skulle vi kunna jordförbättra redan under första säsongen. Nu, efter odlingssäsong nummer två, är den mullrik och maskarna har massor att göra och trivas i. Bokashikompost och gräsklipp är anledningen!

Det kvarter som har jordförbättrats i minst omfattning blir baljväxtkvarter i år. Baljväxter är kvävefixerande och klarar sig bra ändå. Det gör att vi dessutom prioriterar våra andra kvarter när det gäller kväverik gödsling, som t.ex. gräsklipp och färskt ogräs. I det här kvarteret får brytbönor varsin bädd – högväxande i en, och en låg sort i en annan. En av de andra bäddarna har såtts in med bondbönor nu, och den fjärde med sockerärter. Ensilaget från november ligger kvar, i väntan på annat täcke. Groddarna kommer att hitta upp ändå.

Det mest jordförbättrade kvarteret kommer att bebos av kål i år. Det jordförbättrades med Bokashi, växtmaterial från sommarblommor samt baljväxter förra säsongen, så det är välpreparerat för kålen. Det blir huvudkål i en bädd, bladkål i en annan, och stockväxande i en tredje. De kommer inte att skugga varandra under dagen.

Kvarteret som hade blandade grödor förra säsongen kommer fyllas av rotsaker i år. I bädden med bäst jorddjup sår vi haverrot och svartrot. I en annan kommer det att växa palsternacka och rotpersilja, och i en tredje sommarmorot och rödbeta. Vintermorot ska växa på odlingslotten, tillsammans med andra som kan stå kvar över vintern. Både första och andra året valde jag en kort morotssort till Askelid, för att minska risken för rotdelning. Likaså har jag gjort i år, och kanske kommer jag att göra det fram tills att växtföljden har gått ett varv eller i alla fall tills jorddjupet är mer än 30 cm. Palsternackan har inte samma benägenhet att dela sin rot vid ojämnheter, så den fixar det. Dessa rotsaker tillhör olika växtfamiljer men kan odlas tillsammans då de har i stort sett samma behov.

I år ska vi odla lök i större skala, så de får ett helt kvarter det här året. I en av bäddarna satte jag potatislök och schalottenlök i oktober. I en annan, halva på länden, satte jag vitlök i november. Båda fick vintertäcke av löv och ensilage, som får ligga kvar tills det finns färskt täckmaterial igen. Längsmed sätter vi mangold. Den tredje bädden sätter vi snart sättlök i. De perenna bladlökarna har en egen plats uppe i trädgården.

Potatisen har vi lyft ut ur växtföljden, och använder den istället till att bryta ny odlingsmark. Knölarna gräver sig ner i jorden, och då vi täckodlar den lämnar den en ny lucker plats. Vi odlar den två gånger på samma ställe, vilket är ok, och det är framför allt efter den andra säsongen som den helt har grävt sig igenom kartongen som bädden anlagts med. I år anlägger vi två nya potatisland, och låter en sort flytta dit. Två av de tidigare landen har försiktigt grepats igenom (rensats på revsmörblomma och övervintrad potatis) och preppats med hästskit och ensilage. Vi hoppas att pumpa och squash ska trivas där, och att de senare kan gå vidare i växtföljden.

Tidigare potatisland – bädden bakom skottkärran och till höger om den – har rensats, gödslats och täckts. Nu är den förberedd för pumpa och squash. Lite finns kvar av gödselhögen som ska användas när de andra två potatislanden – framför högen och till höger om den – har rensats. Längst bort i bild syns ett nytt potatisland som nyss anlagts. Bredvid ska det ligga ett likadant.

Så från och med den här odlingssäsongen kommer vår växtföljd starta på riktigt. Hoppas på att få till en rotation som funkar och att vi klarar att tillgodose behoven. Nu när både pumpa och squash får bre ut sig, och potatisen traskar vidare, kommer vi ständigt få in mer yta. I och med det måste nog kvarteren slås ihop framöver, men det blir en senare fråga.

Blommor blandas alltid in! Slingerkrasse är ett vackert och smart sätt att täcka jorden om inte täckmaterialet väntas räcka till alla platser. Hos oss blir det åtminstone vid baljväxterna i år. Andra blommor som fått ta plats bland grönsakerna är rosenskära och den snygga ringblomman Sunset buff (med röd undersida!). Efter en säsong med dem så finns de lite överallt då de självsår sig. I år sätter vi även in zinnior i röda toner. Vi låter även ruccolan gå i blom.

I två kvarter har vi satt jordgubbsplantor längs bäddarnas kanter. I år hoppas vi på skörd då de växte till sig ordentligt förra året. Man behöver vara lite försiktig med kvävetillgången så att det inte bara blir blad, men det finns egentligen inget i vår växtföljd som inte trivs tillsammans med jordgubbar. Nytt för i år är majs. Den ska få växa där det stod druvgurka förra året, i en kort och bred bädd för att lättare pollineras men framförallt inte bli lika känsliga för vind.

Nu önskar jag att erfarenhet, kunskap och flyt kan samarbeta, och att jag om några månader har en bra rapport att skapa ett inlägg av!

Inläggets översta bild visar åkern, sedd uppifrån trädgården, och är tagen i juli 2023. Närmast i bild är förra årets rotsakskvarter, där bädden närmast i bild fick bli en överskottsbädd. Där stod jordgubbar, örter, blommor, nyzeeländsk spenat, svartrot och paprika i en blandning, som senare blev översållad av krasse.

Kurser, föredrag och marknader

Att hålla fast i något när livet är elakt är viktigt. För mig är det odlingen som jag håller fast i och jag har satsat lite extra på den under den här våren, även om jag bestämde mig för att starta lite senare. Äntligen är odlingsglädjen tillbaka, och jag tror att jag behövde ta i lite extra för att få tillbaka känslan.

Det började redan i februari, med en kurs på Folkuniversitetet. Nu är 4 träffar av 6 genomförda och det har verkligen varit roligt. Planen är att hålla den nästa vår igen, och innan dess väntar ännu ett par föreläsningar i Jönköping. I skrivande stund planerar jag mitt föredrag som jag håller i Lekeryd inom kort. Se fliken Evenemang för att läsa mer om planerna för Askelid!

Ett par växtmarknader finns också i kalendern – en i Huskvarna och en på självaste Askelid med tillhörande öppet hus. Den stora smällen, som vi laddar mest för, är att vi deltar i det rikstäckande Tusen trädgårdar, 2024. Det blir spännande!

Det klassiska aprilvädret är här, såklart. Hittills har det pendlat mellan -3 grader och +16, och mellan vårblommor och halvdecimetern snö. Inte så stora svängningar som i andra delar av landet, men ändå luras man (varje år) att tro att om våren en gång har anlänt, så kommer inga vintriga dagar tillbaka. I skrivande stund yr snön tätt utanför fönstret, och även om jag vet att den inte kommer att lägga sig hajar jag till när jag tittar ut från våning 7 innan jag inser att de stora vita fläckarna på marken är sjok av vitsippor.

Inläggets bild visar en kväll med omplantering på odlingskursens träff nummer 4.

Inventering och start

Två saker i årets uppstart skiljer sig från förra årets förodling. Dels behövde jag köpa fröer det här året och dels tänkte jag vänta lite längre med mina sådder. Det tog sin tid att inventera fröförråden och sen planera för vad jag ville odla. Fram med appen, pärmarna och anteckningsboken!

Den största delen av det här inlägget skrevs i januari. Nu är det lite, lite, redigerat och publicerat för att det ändå är värt det. Jag tänker inte göra någon ”ledsen för att jag inte skrivit på länge” – dels har jag inte lovat något, och dels har livet gett en käftsmäll. Men här kommer resten av inlägget.

Förra året gick det bra att spara pengar när det gällde fröinköp. Jag hade kvar från tidigare år och det mesta hade bra växtkraft. Jag tömde massor av fröpåsar som innehöll tillräckligt och var nöjd över att spara pengar. Hade några påsar som jag inte ens öppnat. Totalt köpte jag kanske frö till 5 grödor. Minns att jag ville odla min favoritböna igen, och att jag letade upp en ny sorts bondböna. Ett par nya kålsorter. Men mer? Jag bytte till mig några fröer av paprika och tomat. Ja, det var det hela. Sättpotatis köpte vi mer av, då vi bestämde oss för att dubblera ytan.

Alltså – i år är det mesta slut. Det väntades ett ganska digert inköp och summan tickade på. Jag hade hittat samtliga av mina önskade sorter hos en och samma fröfirma. Det kändes bra att få hela inköpet på ett bräde. Möjligen kan vi behöva komplettera med något senare, men det är okej. Målet är att även ta frö från flera grödor för att minska beroendet av vad frömonopolet ger mig tillgång till.

Först ut var kallsådder av kål och några sommarblommor. Där hade jag fröer kvar. Jag sådde ett gäng utomhus och några av sorterna även inomhus. Som jag skrivit tidigare så vill jag ha något att visa upp när det är dags för Tusen Trädgårdar, och även på växtmarknader innan dess. Annars står det bara halvfärdiga plantor i bäddarna. Kål är ganska enkelt att få igång tidigt och så är ju kålplantor riktigt snygga!

Så, nya sorter för mig i år är följande:

  • Sommarmorot Ochsenhertz, kort
  • Palsternacka Northern snow, övervintrar lätt
  • Rotpersilja Berliner Hamburg root, övervintrar lätt
  • Sockerärta Svartbjörnsbyn, kultursort från Norrland
  • Sockerärta Boaryd, kultursort från gården Boaryd mellan Växjö och Tingsryd
  • Brytböna Neckargold, högväxande vaxböna
  • Brytböna Särdal, kultursort från Halland, lågväxande grön
  • Spetskål Kalibos, köldtålig
  • Svartkål Nero di Toscana
  • Squash Bianca trieste, kultursort från Italien, tidig
  • Pumpa Blue Hubbard
  • Pumpa Futsu black
  • Pumpa Nagydobosi
  • Pumpa Marina di Chioggia
  • Citronmeliss
  • Temynta
  • Rysk dragon
  • Grekisk oregano
  • Salladslök Winter’s nest, köldtålig, perenn
  • Vitlök Sabagold
  • Majs Damaun, passar nordisk klimat

Dessa ska samsas med några tidigare favoriter. Det blir spännande att se om vi får nya favoriter under den här säsongen och vilka sorter som trivs bäst hos oss. Vissa kommer att sås på Dalvik (lotten) och vissa på Askelid. Ett par sorter på båda ställen. Odlingsglädjen tog lång tid på sig att vakna i år, men nu när plantorna är många och stora finns den här igen!

Inläggets bild visar alla plantor som står inomhus just nu.

Kommande utmaningar

Så kallade extremväder? Absolut. Är det vad vi ska räkna med, i någon form, varje år? Jag tror det. Men det finns fler fenomen som utmanar våra tillgångar till sådant som vi kallt räknar med att ha inom räckhåll. Även om vi gott och väl överlever så behöver vi tänka både en och flera gånger på hur vi lever.

Det här inlägget skrev jag under de sista dagarna av 2022. Hade funderat på att skriva en liknande reflektion och upptäckte då att detta inte var publicerat. Det känns inte alls främmande att samma funderingar finns under den här tiden på året, varje år. Oroligheterna och kriserna som påverkade oss under både 2022 och 2023 kommer att ha fortsatta konsekvenser som vi behöver vara förberedda på. Inte konstigt att alla prepping-forum på sociala medier växte, och försäljning av överlevnadsutrustning ökade, stadigt sedan den första paniken över Covid19.

För det lilla som absolut kräver el kan portabla solcellspaneler vara en bra metod. Tillgången till belysning har vi förberett med olika oljelampor. Men det gäller ju också att man kan lagra maten på sätt som inte kräver el.

Och visst har även vi sett om vårt hus. Större eller mindre kollaps, så är vi tryggare på Askelid än i vår hyrestrea i stan. För några veckor sen, i början av december, blev det en omfattande vattenläcka här i västra delarna av Jönköping. Vi var utan vatten i bara drygt ett dygn, men det var ändå lite oroligt. Fick åka iväg en bra bit för att hämta vatten i dunk. Toa-bås började sättas upp vid skolorna. De ditställda vattencisternerna där blev snabbt tomma. Personalen i vår närbutik överöstes av frågor. Vi började tänka på hur vi kunde hjälpa våra grannar, särskilt de äldre och ensamma, att hämta vatten. I vårt bostadsområde har långtifrån alla bil. Det är lätt att bli konspiratorisk, men ett strömavbrott i en stad är heller inget vidare om man bor i lägenhet. Inte alltid på landet heller, men vi kan få både värme och tillagad mat genom att elda med ved. Maten finns bokstavligt talat runt knuten (just nu under snötäcke, men relativt enkel att hämta upp). I somras började vi bygga ett nytt brunnshus. Det behövde ändå göras, men nu förbereder vi för att även kunna hissa upp vatten för hand i händelse av ett strömavbrott.

Utmaningarna under året 2022 som odlare var den kyliga våren och den jättevarma veckan utan en droppe regn. Året 2023 blev vädret ännu mer ojämnt och innebar mer oro och sämre skörd. Redan tidigt på året planerade jag för att rodda odlingarna så energisnålt som möjligt, då elpriserna förväntades fortsätta stiga. Och utan tvekan blir det samma tankegångar inför kommande säsong. För oss innebär det att förodlingen inomhus måste begränsas. Utrymmet för de tidigaste sådderna måste prioriteras om. Även om växtbelysning inte är särskilt dyr så kan det bli problem om vi har många plantor väldigt tidigt och inte samma möjligheter att plantera ut. Förra året fick de flesta av plantorna bladlöss och de behövde även flytta ut på balkongen alldeles för tidigt. Kallsådder av fler grödor kommer göras och som får stå på balkongen. Jag sådde kål nu i höst, i krukor på balkongen, och hoppas att några av plantorna klarar vintern. Vi kommer nyttja vår odlingslott till tidiga sådder och vara noggranna med att ta hand om övervintrade plantor som kan ge oss skörd och även skapa nya plantor.

Stora väderskiftningar – alltså måste växternas vattentillgång säkras. För oss själva är det ju viktigt att skörden bli stor då priserna på både mat och el fortsätter att vara höga. Täckodling är nyckeln!

Egentligen skulle vi behöva någon form av bevattningssystem, då vi distansodlar, men just nu finns inte den ekonomiska möjligheten. Men i takt med att odlingarna växer kanske behovet växer, och nån gång förhoppningsvis även ekonomin. I vilket fall har vi återigen fått uppleva fördelarna med täckodling! Trots att vi flera gånger under odlingssäsongens mest intensiva tid, tillväxtmässigt, har varit ifrån våra odlingar under flera dagar i sträck har grödorna klarat sig bra. Visst har ett par gurkväxter strukit med och visst kan tillväxten ha blivit sämre i vissa fall, men på det stora hela har det funkat fint. Det känns bra att veta att man inte är riktigt så beroende av vatten som man ibland tror och att man tänker rätt och hållbart. Vi skapade även vattenreservoarer i odlingsbäddarna vilket visade sig vara en riktigt lyckad metod, inte minst för morötterna.

Lagringsbara grödor är smart att odla! I år blev det dessvärre knappt några tomater. Och det berodde till allra största delen på vädret. Regnet gjorde att potatisbladmöglet fick fäste även på de motståndskraftiga sorterna. Nu hoppas vi på att det här årets odling ska ge oss skörd. Det är en trist vinter utan färska tomater.

Då även matpriserna fortsätter stiga känns det såklart ännu bättre att kunna producera mycket av sin mat själv. Dessutom att kunna ha en del egenproducerat utsäde av det som går. Vi har också börjat tänka mer på att utöka våra perenna grönsaker. Än så länge har den bestått av sparris, funkia, kärleksört och olika slags löksorter (och jag skulle gärna räkna in jordärtskockorna, då de både planterar och sköter sig själva) men skulle behöva ha mycket mer. Förra året drog vi upp strandkål från frö och hoppas nu att den klarar vintern. Till våren ska den få en bra växtplats och flytta ut ur sin kruka.

Inläggets bild visar en torr gräsmatta. Det lovades äntligen regn och vi klippte gräset inför det så att vattnet lättare skulle nå jorden. Det första regnet på 7 veckor har just fallit och vi sitter och hoppas på flera regniga dagar. Att de skulle visa sig bli riktigt så många var vi varken beredda på eller glada åt.

Planera odlingsytor

Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:

Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.

Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?

Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:

Tidig skörd
  • Spenat
  • Jordärtskocka
  • Mangold
  • Kål
  • Svartrot
Sen skörd
  • Vintermorot
  • Palsternacka
  • Kål
  • Mangold
  • Purjolök

Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.

Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.

Mitt första, ärliga, möte med pumpor

Nästa år ska vara vårt första år med pumpa. Som vanligt letar vi stabila sorter som borde trivas hos oss. Men först och främst behöver man ju ändå lära sig äta dem? ”Odla det du äter och ät det du odlar!”

Jag har helt enkelt varit kass på att äta pumpa. I princip bara gillat Butternut, och hållit mig till just den i affären och i det egna köket. Ätit andra sorter, men inte fascinerats. De är ok, och har absolut gått ner, men vad är grejen? Jo, det är ju jättesmart mat. Jag älskar ju grönsaker som går att lagra som de är. Och det är nu, när pumpasäsongen och lagringen är i full gång, som jag (och J) borde börja äta pumpa!

Det här är ett inlägg med listor. Och du som läsare förstår att det här är det första pumpa-inlägget av flera. Det börjar med att jag för några veckor sen var hos min gamla kompis Ylvali. Hon hade nyligen skördat ett stort gäng pumpor. Jag kände igen den stora blågrågröna sorten och frågade ”Åh, är det en Blue Hubbard?” Det var det, och när jag berättade att jag tänkt odla den men aldrig ätit den fick jag den med mig hem. Den är päronformad och stor som en fotboll. Och inte bara snygg, tydligen, vilket ju är det bästa.

Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.

Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.

Uchiki Kuri med ris, öländska gula ärtor och crème fraîche.

Så, här kommer listan över sorter jag fick:

  • Blue Hubbard. Kulturarvssort från slutet av 1700- eller början av 1800-talet. Beskrivs som söt. Kan lagras i ett år.
  • Blue Ballet. Söt och med fast, trådfritt fruktkött. Mycket lagringsduglig p.g.a. hårt skal.
  • Uchiki Kuri. Nötaktig smak och sägs vara en av de godaste sorterna. Mycket lagringsduglig.
  • Delica. Italiensk, mindre sort. Kryddig i smaken.
Blue Ballet, delad och ska just läggas i en form och sättas in i ugnen.

Jag har flera som jag skulle vilja testa, men jag har märkt att vissa sorter kan vara svåra att få tag på frö till, från år till år. Det blir nog tillgången som får avgöra, helt enkelt. Räkna med fler inlägg om både pumpa och andra grödor när det är dags att välja sorter och fröer.

Andra sorter som jag tycker verkar intressanta:

  • Kroschka. Rysk sort som ska passa bra i vårt klimat. Fast fruktkött och söt i smaken. (Passar att göra gnocchi av!) Kan lagras i minst ett år.
  • Nagydobosi. Ungersk, ganska sen sort. Mycket lagringsduglig.
  • Marina di Chioggia. Italiensk, men passar även här. Fast kött som passar till mycket.
  • Futsu Black. Japansk kulturarv. Mindre muskatpumpa med trådfritt fruktkött.

Den uppmärksamme och/eller sortkunniga misstänker nu att jag har svårt för färgen orange. Det är korrekt uppfattat.

Här kan du läsa mer:

Inläggets översta bild visar en fin samling av mat som jag fick med mig från min vän Ylvali. Du kan läsa mer om henne och deras gård på deras hemsida Groblads permakultur. Och om just permakultur hos Groblads finns en jättefin öppen artikel från Smålandsposten här.

Dags att stänga

Åh, så vemodigt det var att stänga lilla torpet för säsongen. Men visst måste det vara så, och visst borde det komma en säsong till. Nu är allt klart för att låta Askelid vila i några månader.

Vi kommer att göra några besök här under vintern och den tidiga våren. Men då i samband med annat och vattnet får vara avstängt tills vi börjar vara här mer och oftare. Lite då och då tittar jag på bilder vi har från olika tider på året. Minns främst den första vintern och den första våren. Det tar tid att lära känna ett nytt ställe och med förändringar kommer nya uttryck. Vi märkte t.ex. att efter att vi röjt ett område kom dolda växter fram i solljuset igen. Det var läckert!

Helgen gick i vänskapens tecken. Det gör den ofta här, men lördagen var en julafton! Först kom vår rörmokare och visade i vilken ordning allt ska stängas av, och efter det fick jag en mapp med dokumentation om platsen, samtidigt som en traktor med en ensilagebale rullade in på åkern. Så mycket värt, alltihop.

Mycket av tiden den här helgen gick till att räfsa löv. Perfekt nu när nästan alla träd fällt sina löv. Jag låter lite ligga kvar och vet att marken kommer att få några fler, men det jag räfsat ihop går ner i sopsäckar ihop med lite Bokashi-strö. Hoppas på fin lövmull som resultat.

Det blev en slutskörd också, av det som inte kan stå kvar. Jag har för första gången lyckats bra med morötter, både sommar- och vintermorötter, och nu var det dags att skörda de förstnämnda. Jättefina! Jag tog också upp 4 palsternackor. Fröerna var gamla och jag strödde ut dem där mangolden skulle planteras ut, på vinst och förlust. Två av dem var de största jag hållit i, så jag är såklart sugen på att odla dem nästa år igen.

Kanske ligger det snö på Askelid nästa gång vi är här och tittar till?

Inläggets översta bild togs när jag låst dörren och ska åka.