Kommande utmaningar

Så kallade extremväder? Absolut. Är det vad vi ska räkna med, i någon form, varje år? Jag tror det. Men det finns fler fenomen som utmanar våra tillgångar till sådant som vi kallt räknar med att ha inom räckhåll. Även om vi gott och väl överlever så behöver vi tänka både en och flera gånger på hur vi lever.

Det här inlägget skrev jag under de sista dagarna av 2022. Hade funderat på att skriva en liknande reflektion och upptäckte då att detta inte var publicerat. Det känns inte alls främmande att samma funderingar finns under den här tiden på året, varje år. Oroligheterna och kriserna som påverkade oss under både 2022 och 2023 kommer att ha fortsatta konsekvenser som vi behöver vara förberedda på. Inte konstigt att alla prepping-forum på sociala medier växte, och försäljning av överlevnadsutrustning ökade, stadigt sedan den första paniken över Covid19.

För det lilla som absolut kräver el kan portabla solcellspaneler vara en bra metod. Tillgången till belysning har vi förberett med olika oljelampor. Men det gäller ju också att man kan lagra maten på sätt som inte kräver el.

Och visst har även vi sett om vårt hus. Större eller mindre kollaps, så är vi tryggare på Askelid än i vår hyrestrea i stan. För några veckor sen, i början av december, blev det en omfattande vattenläcka här i västra delarna av Jönköping. Vi var utan vatten i bara drygt ett dygn, men det var ändå lite oroligt. Fick åka iväg en bra bit för att hämta vatten i dunk. Toa-bås började sättas upp vid skolorna. De ditställda vattencisternerna där blev snabbt tomma. Personalen i vår närbutik överöstes av frågor. Vi började tänka på hur vi kunde hjälpa våra grannar, särskilt de äldre och ensamma, att hämta vatten. I vårt bostadsområde har långtifrån alla bil. Det är lätt att bli konspiratorisk, men ett strömavbrott i en stad är heller inget vidare om man bor i lägenhet. Inte alltid på landet heller, men vi kan få både värme och tillagad mat genom att elda med ved. Maten finns bokstavligt talat runt knuten (just nu under snötäcke, men relativt enkel att hämta upp). I somras började vi bygga ett nytt brunnshus. Det behövde ändå göras, men nu förbereder vi för att även kunna hissa upp vatten för hand i händelse av ett strömavbrott.

Utmaningarna under året 2022 som odlare var den kyliga våren och den jättevarma veckan utan en droppe regn. Året 2023 blev vädret ännu mer ojämnt och innebar mer oro och sämre skörd. Redan tidigt på året planerade jag för att rodda odlingarna så energisnålt som möjligt, då elpriserna förväntades fortsätta stiga. Och utan tvekan blir det samma tankegångar inför kommande säsong. För oss innebär det att förodlingen inomhus måste begränsas. Utrymmet för de tidigaste sådderna måste prioriteras om. Även om växtbelysning inte är särskilt dyr så kan det bli problem om vi har många plantor väldigt tidigt och inte samma möjligheter att plantera ut. Förra året fick de flesta av plantorna bladlöss och de behövde även flytta ut på balkongen alldeles för tidigt. Kallsådder av fler grödor kommer göras och som får stå på balkongen. Jag sådde kål nu i höst, i krukor på balkongen, och hoppas att några av plantorna klarar vintern. Vi kommer nyttja vår odlingslott till tidiga sådder och vara noggranna med att ta hand om övervintrade plantor som kan ge oss skörd och även skapa nya plantor.

Stora väderskiftningar – alltså måste växternas vattentillgång säkras. För oss själva är det ju viktigt att skörden bli stor då priserna på både mat och el fortsätter att vara höga. Täckodling är nyckeln!

Egentligen skulle vi behöva någon form av bevattningssystem, då vi distansodlar, men just nu finns inte den ekonomiska möjligheten. Men i takt med att odlingarna växer kanske behovet växer, och nån gång förhoppningsvis även ekonomin. I vilket fall har vi återigen fått uppleva fördelarna med täckodling! Trots att vi flera gånger under odlingssäsongens mest intensiva tid, tillväxtmässigt, har varit ifrån våra odlingar under flera dagar i sträck har grödorna klarat sig bra. Visst har ett par gurkväxter strukit med och visst kan tillväxten ha blivit sämre i vissa fall, men på det stora hela har det funkat fint. Det känns bra att veta att man inte är riktigt så beroende av vatten som man ibland tror och att man tänker rätt och hållbart. Vi skapade även vattenreservoarer i odlingsbäddarna vilket visade sig vara en riktigt lyckad metod, inte minst för morötterna.

Då även matpriserna fortsätter stiga känns det såklart ännu bättre att kunna producera mycket av sin mat själv. Dessutom att kunna ha en del egenproducerat utsäde av det som går. Vi har också börjat tänka mer på att utöka våra perenna grönsaker. Än så länge har den bestått av sparris, funkia, kärleksört och olika slags löksorter (och jag skulle gärna räkna in jordärtskockorna, då de både planterar och sköter sig själva) men skulle behöva ha mycket mer. Förra året drog vi upp strandkål från frö och hoppas nu att den klarar vintern. Till våren ska den få en bra växtplats och flytta ut ur sin kruka.

Inläggets bild visar en torr gräsmatta. Det lovades äntligen regn och vi klippte gräset inför det så att vattnet lättare skulle nå jorden. Det första regnet på 7 veckor har just fallit och vi sitter och hoppas på flera regniga dagar. Att de skulle visa sig bli riktigt så många var vi varken beredda på eller glada åt.