Soldat, smed och skomakare – eller Riksarkivet, del 3

Jag har ända sedan köpet velat veta mer om vilka som bott på Askelid. Så många varv jag har tagit i Riksarkivet, allt eftersom jag lärt mig mer om hur och vad jag kan hitta information! Och såklart stämmer inte allt överens med vartannat.

Att släktforska liknar akademiska studier – det gäller att dubbelkolla källor. Och självklart att räkna med att människor har fel, minns fel och antecknar fel. Mina tidigare inlägg här behöver revideras, men det finns någon form av värde i att låta dem vara oredigerade för att se processen i sökandet. Uppgifter jag har samlat består av lokala berättelser, personers kunskaper, brev, böcker och så min kära vän Riksarkivet.

I korta drag, i form av en lista, har jag funnit att

  • det inte bara är vårt torp som heter Askelid, det är hela platsen där utmarkerna från de båda gårdarna möttes
  • den backstuga/torp som hette Askelid och som brann ner 1824 stod på andra sidan vägen och tillhörde gården Lilla Eskås
  • backstugan som stod på vår tomt tillhörde gården Lilla Eskås och hette Östrakärr
  • vårt torp byggdes troligen 1831 och har alltid tillhört Harshult Norregård
  • vårt torp var till en början en backstuga och beboddes av en pensionerad soldat
  • smeden som flyttade in efter soldaten byggde en smedja i närheten
  • marken som tillhör vårt torp i dagsläget är friköpt från både Eskås och Harshult.

Lantmäteriet har en gigantisk samling av kartor, och även tillhörande dokument. Jag har kunnat se var vägen gick tidigare, hur böndernas laga skifte såg ut och vilka byggnader som fanns. 1843 gick vägen bakom vårt hus istället för rakt igenom gården, som nu, men jag vet inte varför den drogs om. Jag har också kunnat se att gården vuxit och expanderat i flera steg och hittat både kartor och köpekontrakt.

Här är kartan för den lilla bit mark som köps från Eskås.

Det här året är det 99 år sedan som Gunnar Hultman och hans hustru Sigrid köpte tre små områden för att utöka sin gård. På den lilla yta som de köpte Eskås lillegård stod en backstuga. Vid köpet fick de skriftligen lova att änkan Lovisa Löf skulle få bo kvar så länge hon levde.

Lämna en kommentar