Månad: januari 2023

Äntligen start!

Som vi längtar till Askelid! Årets första sådder har gjorts och fler blir det. Men hur mycket kan man fylla en Hyllis med?

Jag har verkligen längtat efter att få göra årets första sådder. Det som gör att jag måste tänka mig för ett par gånger extra är att plantorna ska få plats när de blir större. Det finns nämligen ingen plats på någon fönsterbräda här, och inget annat utrymme att använda. Som så många andra odlare använder jag en Hyllis-hylla som station för inomhussådderna, där både tråg/brätten och belysning perfekt får plats.

Nåväl. Inomhussådderna gjordes den 23 januari, och bara två dagar senare hade kålen grott. Imorgon måste jag plantera om den! I tråget står följande:

  • Broccolirybs Quarantina
  • Spetskål Express
  • Persilja Grüne Perle
  • Bladselleri Gewone Snij
  • Paprika King of the North
  • Kronärtskocka Green Globe
  • Purjolök De Carentan
  • Schalottenlök Zebrune

Bilden visar kålplantorna som behöver planteras om.

Två kålsorter, nya för mig, har ramlat in i mitt odlande i år. För att kunna delta i Sara Bäckmos utmaning Gröna juni, tyckte jag att det var en bra idé att ta in något snabbväxande. Projektet handlar om att förodla i rätt tid för att vara självförsörjande på grönsaker under juni. Ja, i den mån det går, såklart. Men jag siktar på att kunna skörda kål i juni, i vilket fall!

Det är första året jag odlar paprika från frö. Lite nervöst har det varit, då jag bara har haft ett fåtal frön, men de flesta har grott. Jag packade in deras lilla avdelning med plastfolie och ställde på elementet. Det verkar ju ha funkat! Schalottenlökfröna väntar jag mig inget av, då de är gamla. Ser det som en bonus om någon av dem skulle vilja gro. Purjolöksfröna däremot verkar det vara bra fart i. Bladselleri och persilja tar tid på sig, det vet jag, så de laddar fortfarande. Kronärtskockorna har grott snabbt det här året också. Nu gäller det att hålla dem vid liv!

Efter mina äventyr i början av året med att gräva upp hösthallon på odlingslotten har det frusit och tinat om vartannat. Men i förrgår gick det faktiskt att släta till ytan i en pallkrage och så lite frön. Det blev spenat, dill, rädisor och sommarmorötter. Snart är det tillräckligt upptorkat och milt att gräva upp de sista plantorna och fixa till några fler pallkragar. Hallonen har tagit sig in i odlingarna och få därför flytta till Askelid. Jag passar på att göra nya plantor när jag gräver upp dem och klipper av.

Hösthallonen har tagit sig in i en hel rad av pallkragar, och brett ut sig alldeles för mycket. De uppgrävda plantorna har klippts och delats för att bli fler plantor. Några ska planteras på Askelid.

Mitt i sticklingsgaraget (en pallkrage med ett stort antal jordslagna krukor med sticklingar) sattes fler krukor ner och såddes med sommarblommor, strandkål och sparris. På lite olika ställen på odlingslotten syntes övervintrande mangold och knoppar på både vinbär och kärleksört.

Inläggets översta bild visar paprikafrön som grott. Det vita luddet är inte mögel, utan tunna rottrådar från grodden.

Soldat, smed och skomakare – eller Riksarkivet, del 3

Jag har ända sedan köpet velat veta mer om vilka som bott på Askelid. Så många varv jag har tagit i Riksarkivet, allt eftersom jag lärt mig mer om hur och vad jag kan hitta information! Och såklart stämmer inte allt överens med vartannat.

Att släktforska liknar akademiska studier – det gäller att dubbelkolla källor. Och självklart att räkna med att människor har fel, minns fel och antecknar fel. Mina tidigare inlägg här behöver revideras, men det finns någon form av värde i att låta dem vara oredigerade för att se processen i sökandet. Uppgifter jag har samlat består av lokala berättelser, personers kunskaper, brev, böcker och så min kära vän Riksarkivet.

I korta drag, i form av en lista, har jag funnit att

  • det inte bara är vårt torp som heter Askelid, det är hela platsen där utmarkerna från de båda gårdarna möttes
  • den backstuga/torp som hette Askelid och som brann ner 1824 stod på andra sidan vägen och tillhörde gården Lilla Eskås
  • backstugan som stod på vår tomt tillhörde gården Lilla Eskås och hette Östrakärr
  • vårt torp byggdes troligen 1831 och har alltid tillhört Harshult Norregård
  • vårt torp var till en början en backstuga och beboddes av en pensionerad soldat
  • smeden som flyttade in efter soldaten byggde en smedja i närheten
  • marken som tillhör vårt torp i dagsläget är friköpt från både Eskås och Harshult.

Lantmäteriet har en gigantisk samling av kartor, och även tillhörande dokument. Jag har kunnat se var vägen gick tidigare, hur böndernas laga skifte såg ut och vilka byggnader som fanns. 1843 gick vägen bakom vårt hus istället för rakt igenom gården, som nu, men jag vet inte varför den drogs om. Jag har också kunnat se att gården vuxit och expanderat i flera steg och hittat både kartor och köpekontrakt.

Här är kartan för den lilla bit mark som köps från Eskås.

Det här året är det 99 år sedan som Gunnar Hultman och hans hustru Sigrid köpte tre små områden för att utöka sin gård. På den lilla yta som de köpte Eskås lillegård stod en backstuga. Vid köpet fick de skriftligen lova att änkan Lovisa Löf skulle få bo kvar så länge hon levde.

Olika vinterdagar

Vi behövde sätta mer vitlök och väntade därför på mildare väder. December brukar ju vara väldigt skiftande i temperatur. Året avslutades med att ta upp den sista potatisen. Heja täckodling!

Till slut fick jag tag på ett par ryska vitlökar och gav mig ut på juldagen för att sätta dem. Under täckmaterialet var jorden fortfarande ganska mjuk och jag kunde göra gropar med hjälp av järnspettet. Sista sättningen av den franska sorten behövde dock vänta och vi skulle snart vara tillbaka. Mycket riktigt – nyårsafton bjöd på 8 varma grader och det gick både snabbt och lätt att fylla resten av bädden med klyftor av Thermidrome.

Med järnspettet gick det lätt att göra hål för vitlöksklyftorna. Närmast i bild syns några purjolökar som blivit toppade. Till höger syns resterna av kålen. Jag misstänker starkt rådjuren för båda dessa dåd. En vecka senare var all snö borta och vi kunde skörda potatis.

Det såg ut som vilken tidig vårdag som helst, egentligen. Trots att himlen var grå kändes luften klar och vi slapp frysa. Lite tveksamt var det om vårt sista potatisland hade tillräckligt tjockt täckmaterial för att potatisen skulle ha klarat den intensiva kylan för ett par veckor sedan. Men vi kunde plocka upp en rejäl laddning och därmed är all potatis skördad. Nöjda och lite malliga över att ha tänkt rätt. Dock överraskade av hur många sommarmorötter som fortfarande stod kvar i landet bredvid, och hur fina de var. Rådjuren kalasar på blasten, och täckmaterialet är ganska klent, men ett gäng Nantaise fick vi med oss hem.

Nu kommer vi inte besöka Askelid på åtminstone en månad. Hoppas att elementet i badrummet håller minusgraderna borta och att allt klarar sig bra. Självklart skulle jag vilja vara där och greja varje vecka, men nu är det bara att ge sig till tåls och istället planera för nästa säsong.