Månad: november 2022

Lök och snö

Äntligen fanns tid att få ner löken i jorden! Nu experimenterar jag med potatislöken och väntar på resultatet i juli. Och samtidigt, i blyga en endaste plusgrad i luften, började det snöa på Askelid.

Schalottenlöken Longor och potatislöken behövde verkligen komma ner i jorden nu. Hoppas att det inte var för sent. Förra årets skörd av schalottenlöken var över förväntan och mitt utsäde från Ravelsmarks gård funkade utmärkt här. Hela vår skörd åkte ner i jorden igår. Läs mer om förra årets sättning och skörd genom att klicka på ordet Schalottenlök i högerspalten. Mina funderingar runt potatislöken kvarstår – ger en liten utsädeslök mindre lökar eller inte? Och hur mycket tid tjänar man på att sätta den på hösten? Och var det det växlande vädret och torkan som gjorde att vissa satte en blomställning i år? Den här hösten valde jag att sätta enbart en del av potatislöken nu. Resten blir till våren.

Förra årets skörd av schalottenlöken Longor, torkad och klar för förvaring. Vår lök har legat på ett fat i sval rumstemperatur sedan dess.

Det har varit varmt länge nu. Förra helgen var det värmerekord i östra Småland på 16° C, och vi har inte direkt haft någon minusgrad att tala om. Alltså har det varit för tidigt att sätta vitlöken. Jag hade kunnat sätta den nu igår men väntar tills nästa gång vi är på Askelid, även om det dröjer. Jorden kan vara frusen men det kan funka i vilket fall. Jag var helt klart nöjd med skörden av Thermidrome från den här säsongen och det är den sorten som vi kommer att sätta i år.

På tal om väderväxlingar och värmerekord så har det varit svårare att få tag på sättvitlök i år. Franska sorter har inte funnits i några mängder då Europas odlingssäsong inte gett vad den brukar. Därmed har sorter från andra länder gått åt och ökat i pris. Extremväder, av någon variant, är något vi måste räkna med att alltid drabbas av framöver. För oss odlare känns det än mer angeläget att vara självförsörjande på utsäde av de grödor man odlar. Många hävdar envist motsatsen, men att klimatförändringarna är på riktigt går knappast att förneka nu.

Kommande vecka ska ge oss några minusgrader och vi förväntas ha både vinterdäcken och tjockaste jackan på. I våra trakter går vi från 14 till -5° C på en vecka. Snön började falla på mig där jag stod och räfsade ihop ett lövtäcke åt sticklingarna och på vägen hem hade det kommit igång rejält. Nästa omgång kommer snön säkert att lägga sig då minusgraderna blivit fler och vinterns omedelbara och tysta stillhet infinner sig.

Löken har satts på åkern och den lilla skuggan av snö började fyllas på ungefär en halvtimme efter att bilden togs.

Två rader av bär

Alla bärbuskar är planterade, det blir två rader längsmed stenmuren. Planen är att kunna sätta ner fler buskar där och alltså låta raderna bli längre, ner över åkern.

Värmen har hållit i sig. Hoppas att det gör att buskarna har chans att etablera sig lite innan kylan drar in. Det tog lång tid att gräva upp dem från platsen på odlingslotten, då de hade rejäla rötter. De borde dock överleva en rotbeskärning och kunna växa till sig under nästa säsong. Vi håller tummar för att vi gett dem det de behöver för att klara sig.

Buskarna har nu planterats med drygt en meters mellanrum. I raden närmast stenmuren står vinbär och krusbär, och i raden bredvid står olika sorters blåbärstry. De sistnämnda hade kraftiga och långa rötter och jag la mycket jobb på att behöva kapa så lite som möjligt av dem. Rötterna behövde även grävas ner på samma djup som de vuxit tidigare, vilket inte alls var särskilt djupt utan snarare läggas ut och täckas över. Längorna är byggda av kompostmaterial och jord ovanpå tidningar direkt på åkermarken. Buskarna har alltså inte grävts ner i marken utan bara i materialet. Nu på hösten är materialet så tungt så att det ändå håller rötter på plats och inte skapar stora luftfickor som kan torka ut. Dessutom har jorden tillräckligt mycket struktur för att inte de nya rötterna ska riskera syrebrist.

Bärbuskarna får lite sol i väntan på plantering

Jordärtskockans stänglar hade vissnat och börjat tippa. De blev ett bra material på risstaketet. Jag lämnade ett par decimeter av stänglarna i marken för att underlätta vid skörden till våren. Vi ser fram emot att ha något att skörda tidigt! Läs gärna tidigare inlägg om jordärtskocka!

Rådjuren har varit på besök igen, det var ganska väntat. De har som tidigare knaprat blad på kålplantorna och kapat morotsblasten. Här fick jag dock syn på något jag inte visste – de verkar inte gilla själva moroten. Har de råkat få med sig en liten rot har de släppt den på plats. Sparat den till mig?

Morötter uppdragna av rådjuren blev mat till mig