Månad: oktober 2022

Amerikabreven

Alla kände någon som emigrerade. Så var det för Hultmans också – både Gunnar och Sigrid hade flera systrar som bodde i Amerika. Vi har en brevsamling och har lyckats komma fram till vilka som skrivit till vem.

Det här inlägget började skrivas i mars i år, och har väntat på att bli färdigskrivet. Tidigare har jag skrivit om Gunnar Hultmans tre systrar som verkade ha försvunnit spårlöst, innan jag hittade dem på amerikanska sidor.

Sigrid gifte sig med Gunnar Hultman 1920 och flyttade samma år in på torpet Askelid. Hon var född 1883 i Södra Solberga, Jönköpings län. I Riksarkivet har jag följt familjen och alla systrarnas flyttar till olika ställen, och ganska ofta, men ganska säker var jag på att tre av Sigrids systrar emigrerat. När jag hittade församlingsboken för åren 1909-1931 fanns där – Anna emigrerade 1912, Beda 1913 och Petronella 1916.

I våras hamnade en hel hög, närmare bestämt ett par kassar, med brev och kort från staterna i våra händer. Ganska snart gick det att se att de alla var adresserade till Sigrid och inleddes ofta med Kära syster Sigrid. Alltså var det dags att titta i Riksarkivet igen. Namnen kändes igen. Det verkar som att alla av de tre emigrerade systrarna skrivit till Sigrid. Det går att känna igen deras handstilar och sätt att formulera sig på och ibland berättar någon någonting om någon av de andra.

Mellan raderna, och ibland tydligt, märker man hur de längtar efter att få ses igen. Undrar om det blev så…

Löv, löv, löv

Det går framåt med höstplanteringen. Än är inte allt klart, men vi siktar på att hinna innan det blir för kallt. Nu är alla blåbärsbuskar på plats på en ny växtplats som ska ringa in en sittplats.

Efter upplysningar (som vi i och för sig anat tidigare) om nackdelar med att köpa torv vill vi försöka göra vår egen surjord. På flera ställen har vi läst om hur bra eklöv och barr passar, och det borde vi lätt kunna få tag på då vi har skogen som närmaste granne. Nyligen läste jag (t.ex. på wexthuset.se) att även lönnlöv passar bra att använda i lövmull till surjordsväxter och det är något vi har massor av! Förra året räfsade vi och la löv i ett stort antal säckar, som tidigt på våren och under hela säsongen kunde användas i våra nya odlingsbäddar. Nu när våra odlingar vuxit kan vi lägga löven direkt där vi vill ha dem. Därför går de direkt till platserna för blåbärsbuskarna och till växter som vill ha ett ordentligt vintertäcke.

Våra fina grannar försåg oss med ett gäng pallkragar, och vi kunde fortsätta bygga. Då priserna på pallkragar ökat ordentligt blev vi jätteglada över att inte behöva spendera massor av pengar. Senare kanske pallkragarna byts ut mot någon annan typ av inramning, men just nu är det smidigast såhär. Fyra dubbla pallkragar har nu fyllts med lönnlöv. En skopa jord har använts för att plantera bärbusken stadigt och nu står alltså en buske i varje kragpar. Allteftersom löven sjunker ihop ska vi fylla på med mer material som surjordsväxter föredrar och det blir lite av ett experiment för att se hur vi lyckas. Kanske hinner materialet inte bli tillräckligt nedbrutet under kommande säsong. Det värsta som kan hända är att buskarna inte trivs (okej, de kan ju dö, men det är inte så troligt) och därmed inte vill blomma, men om ett par år räknar vi med att de är ordentligt etablerade och har fått fin jord.

Här står blåbärsbuskarna planterade i varsin dubbel pallkrage med t.ex. lönnlöv. Vi har sorterna Patriot, Pelle, Bluecrop samt en okänd sort.

En indikation på att marken där har ett lägre pH är att det finns andra växter runtom som vill ha surare jord. I kanterna av åkern, där blåbärsbuskarna står, växer vitsippor, ljung, brandlilja, vilda blåbär och förgätmigej. Utanför stenmuren står barrträd och rönn, vilka också gillar ett lägre pH.

Vi har tömt potatisland nummer två av tre. Carolus har gett stor avkastning och kommer att ha ännu bättre förutsättningar nästa år då materialet kvävt åkerns gröda och kartongen förmultnat helt. Det är en sort vi definitivt kommer att odla igen men också vara mer noggranna med att täcka landet ännu mer för att motverka skorv.

De två potatislanden bredvid varandra är tömda. Materialet kommer att få ligga kvar och fyllas på inför nästa säsong. Här blir det alltså potatis på samma ställe, såhär i början.

När jag pratar om våra grannar menar jag oftast delar av en syskonskara som har en smedja runt kröken. De är inte bara mycket vänliga utan också mycket talangfulla smeder. Deras ljusstakar i järn är både stilrena och smarta – titta på deras familjeföretag Våges hemsida!

Inläggets översta bild visar dahliaknölarna som nu tagits upp för att klara vintern. En rosa, en röd och en vit sort.

Sista och första

En höstplantering på vinst och förlust när bärbuskarna blivit för stora. Ett par nya kompostbäddar har anlagts för att få odlingskvarteren mer jämnstora. Lönnlöv får nya jobb!

Slutskörd av squash. En enda planta har gett lagom mycket för en liten familj som vår, både att äta direkt och att testa att lagra i rumstemperatur. Ingen överskotts-panik. Min egensådda squash hade jag otur med – just efter utplanteringen kom en veckas torka och klippte den. Lyckligtvis kunde jag få tag på en kraftig planta på Ekobacken. Vi har skördat drygt ett tiotal under säsongen och den största ligger i vardagsrummet och torkar.

Bärbuskarna på odlingslotten har vuxit sig för stora för allas bästa. Det är dags för dem att få bre ut sig ordentligt utan konkurrens. Nu har vi grävt upp en av blåbärstrybuskarna och satt ner på åkern. En mindre variant, lite skraltig, står bredvid. Nästa vecka är det dags för resten av buskarna att sättas ner, på rad efter de andra. Nu är det bara att hoppas att vi tänkt rätt när det gäller planteringen.

För att förbereda planteringen av bärbuskarna började vi redan under sommaren att lägga ut kartong med jord och kompostmaterial ovanpå. Så fort lite material blivit över så har raden förlängts en bit till. Nu är materialet delvis komposterat och raden räcker till några fler buskar. Vid planteringen gjorde vi en grop i materialet, satte ner rötterna och gav rotklumpen lite jord närmast sig, och la tillbaka materialet. Planen är att fortsätta fylla på med ogräsrens, kvistar och löv.

Blåbärstry av sorterna Silginka och Wojtek är planterade i bädden närmast stenmuren.

Något som är nytt för oss är blåbärsbuskar. Förra året köptes ett par små som då inte gav några bär, och nyligen köpte vi två till (höstrea!). Då de vill ha sur jord får de egna platser att växa på och här passar det bäst med pallkragar. Vi började med den nyaste av plantorna och satte den i kompostjord och massor av löv. Eklöv ska tydligen vara det bästa, men lönnlöv – vilket vi har drivor av – ska visst också vara bra, för att skapa en sur jord. Visst kan man lägga till torv också, men bäst vore det om det funkar utan. Vi testar! De multnade löven fylldes på med nya, nyss uppräfsade från gräsmattan. Det blir ett bra täcke under vintern och hjälper plantan att etablera sig innan den riktiga kylan kommer.

Några röda små kvistar syns av blåbärsbusken Bluecrop, där den står nerbäddad bland lönnlöv.

Jag har fått plocka ner våra upphängda Ponderosa-tomater då jag upptäckte spinn på dem. Blä! Alla tomater sköljdes noggrant och länge och får nu ligga på vårt gigantiska glasfat på köksbordet. De andra piennolotomaterna har klarat sig fint och mognar i ganska rask takt. …och tar slut i samma takt. Så goda!

Alla Ponderosa-tomater har plockats ner till det stora glasfatet. I bakgrunden ett mindre fat med Hundreds & Thousands-tomater

Inläggets översta bild visar kronärtskockornas vintertäcke av lönnlöv i ett kompostgaller.

Höstgöra på lotten

Vi hade verkligen tur med vädret när vi hade vår årets sista gemensamma städdag i odlarföreningen. Det blev en mysig dag med mycket prat, nya möten och tips. Och jag fick mer att göra – och det fina vädret fortsatte.

Att vara en del i en odlarförening kan låta jobbigt, men är för det mesta mycket trevligt. Grannarna väljer man inte, precis som i andra boendesituationer, men oftast är de vänliga långt fler än de som är lite sträva. Dessutom är det ju en intresseförening och därmed tillåts man prata i flera timmar om just det man har gemensamt. Hos oss har varje medlem ett eller flera uppdrag för att föreningen ska funka smart och smidigt. Vi har dessutom 4 gemensamma städdagar per år då vi gör större insatser i att röja och fixa. Arbetsdagen avslutas sedan med korvgrillning och lite fika.

Den här gången pratade jag med både gamla bekantskaper och nya. Jag pratade om bärbuskar och sticklingar med flera av mina äldre lottgrannar och vi bytte en del med varandra. Det fanns mycket att göra på min egen lott när arbetspasset och kaffet var avslutat. Därför blev det en sväng till, dagen efter.

Två pallkragar och två rabatter är rensade. Jag har jobbat hårt med att dra upp skott från hösthallon och kruka dem ordentligt. De brukar inte vara svåra att få att ta sig. I de rensade pallkragarna står jordslagna tråg med sticklingar och trängs med övervintrade plantor av bladselleri och jordgubbsrevor. Det brukar funka bra att ta sticklingar under större delen av året. Just nu har jag tagit från havtorn, vinbär och salvia. Enorma mängder av jordgubbsrevor finns i pallkragarna! Även om jag tryckt ihop ett ordentligt gäng i plastbackar till min syster och till jobbet så märks det knappt. Jag behöver skänka bort åt alla möjliga håll och kanter. I övrigt laddar jag mentalt för att flytta mina blåbärstry och krusbärsbusken, då jag inte vet hur stora rotsystemen är och då den sistnämnda har många och långa taggar.

Nya sticklingar, jordslagna i tråg i pallkragar. Svarta vinbär närmast i bild, och havtorn bakom.

Rabatten längsmed stugväggen är rensad och har såtts in med vintersallat. Jag hade även ett gäng komatsuna kvar som fick åka med där. De har vuxit sig fina och gröna under ett tag på balkongen. Nu står de ganska skyddade mot väggen bredvid kärleksört. Jag passade på att fylla upp bädden med kompostjord efter att jag rensat den. Jorden i min trippla pallkrage, som funkar som jordfabrik, är toppenfin då den skapats av uttjänt jord, bokashi och rens från odlingarna.

Nu är det tid att göra allt klart inför vintern. Några plantor ska vintervila inne i stugan, som först ska städas ur. Pelargoner och begonior ska delas och märkas upp. Men efter allt prat med grannarna om planer för nästa säsong börjar jag längta till våren!

Inläggets översta bild visar tre kvistar av havtorn som jag fick på odlarföreningens arbetsdag. Tillsammans gav de mig 4 dl bär!

Det blev äpplen i år!

Varje höstdag är den andra lik, eller? Varje septemberhelg på Askelid har hittills varit likadan. Elda, skörda, rensa. Inte alls illa, om man frågar mig. Kallt, såklart, men när solen varit framme är det fint utomhusväder. Och när det regnar kan man tänka på hur mycket regnet behövs och hur lätt jorden blir att jobba i, trots att den är tyngre.

Nu var det dags att ta ner de stora bönplantorna. De har verkligen gett massor av mat, och extra roligt var det att få en stor skörd av sorter vi odlar för första gången. Plantorna blev höga, det blev snyggt och smidig plockhöjd. Längst ut i kanten satte jag några överblivna frön till en låg sort. Ett ganska dåligt drag då den, p.g.a. att den inte klättrade så högt, fick trängas med slingerkrasse och var bökigare att skörda. Om vi inte är trötta på störbönor till våren så lär vi nog odla dessa sorter igen.

Bönplantorna är borttagna. Tur att slingerkrasse, ringblomma och rosenskära står kvar, så det inte blev helt tomt i landet.

Jag tog upp de sista rödbetorna nu. Nästan hälften av dem har varit knytnävsstora. Jag kan alltså konstatera att försådd av rödbetor är en bra metod. Vi sådde inte så många, men alla tog sig och alla blev fina. Jag som aldrig lyckats med rödbetor tidigare.

Som flera helger i rad nu, hade jag med mig kassar och hinkar hem med fin skörd. Därefter tar det alltid tid att ta hand om allt när man väl är hemma, men ett nedre köksskåp jobbar som skafferi för potatis, rödbetor och squash. I gardinstången hänger lök i korgar och piennolos med tomater, några vitlökar har hamnat i en stor ljuslykta i vardagsrummet. På köksbordet trängs fat med mognande tomater, chilis och paprikor, och örter på tork. Rörigt, men trevligt att vara omringad. Den här gången kunde jag även ta med mig en hink med blommor (och grönsaker) till mina föräldrar och min syster.

På tal om lök – jag ska nog vänta med potatislöken till våren i år. Kanske berodde det på ojämnt väder den här säsongen, men flera av mina gick i blom och nu läste jag att det kan hänga ihop. Kanske kan man vänta sig fler säsonger av opålitligt väder framöver. Schalottenlöken och vitlöken, däremot, kommer att sättas nu under hösten. Inför nästa säsong har vi tänkt ut hur växtföljden ska se ut och nu är det det bra att börja förbereda växtplatserna.

Det ena av våra äppelträd ger massor av frukt i år. Vi hade behövt rensa bland karten, men i år fick det bli som det blir. Även om många äpplen har ramlat ner, och fåglarna kalasat på andra, går det att hitta en del fina och lagringsbara frukter. Något som vi började misstänka i slutet av sommaren var att trädet kanske bestod av flera sorter. Nu är det tydligt att så är fallet. Vi är inte så bra på det där med sorter, men det finns det de som är!

Tydliga skillnader mellan de två äppelsorter som vuxit på samma träd!