Plusgrader och vitlök

Den sista vitlöken är satt! Efter en del plusgrader och sol under några dagar hade jorden börjat tina upp.

Vi hoppades på att åtminstone högen med brunnen hästgödsel skulle vara så upptinad att det skulle gå att lägga ett lager av den på vitlöksbädden, och så blev det. Det räckte med drygt en decimeter för att klyftorna skulle gå att trycka ner. Jag lassade upp på bädden och jorden fick vila lite i solen medan jag plockade isär de stora vitlökarna.

Brunnen hästgödsel på bädden och klyftorna utplacerade

Jag köpte sorten Thermidrome från Törnviks frö. När jag upptäckte att mitt första utsäde inte räckte var det helt enkelt bara den sorten kvar. Jag visste inte mycket om den men slog till på ett gäng. Vitlökarna var stora och otroligt fina med 12-14 stora klyftor i varje lök. Ett par av dem hade börjat gro men det är ingen fara. Enligt Törnviks frö kan den få halslök men är ändå en flätbar sort. Under senare halvan av juli är den skördeklar men går såklart att ta upp och provsmaka innan dess. Nu väntar vi med spänning för att se hur den trivs hos oss och att kunna jämföra den med våra andra sorter.

Stora klyftor av sorten Thermidrome

I övrigt låg det mesta i trädgården och på åkern fruset och vilande. Gräsmattan, löven och stråna var alldeles krispiga att gå på. Träden, stenarna och vissa växter glittrade med sin frost i solen. Så fort hösten är förbi och solen tittar fram börjar jag längta efter våren på allvar. Jag ser alltid fram emot att kunna vara ute en solig dag trots kylan och även om jag knappt kan göra något särskilt ändå bara gå runt och titta. Det finns alltid växter som rör på sig lite mellan köldknäpparna och jag är deras trogna följeslagare.

Nu ser vi fram emot att göra en del vintersådder. Vitlöksbädden och lökbädden är täckta med löv, men flera av de andra bäddarna kommer att kunna vintersås en del. Förra året startade jag med vintersallat, dill, spenat, pak choi och sommarmorot. Det lyckades bra och därför prioriteras de i år också.

Vitlöksbädden täckt med löv. Solen står lågt redan kl 15

Första eldningen

Nu var det äntligen dags att elda! Den här veckan har temperaturen varit nere på 16 minusgrader och då verkar det bättre att värma upp torpet med eldning än element. Och dessutom har vi längtat efter känslan. Men vi har känt oss som två stadsråttor när det gäller att elda i vedspisen och öppna spisen.

Vi vet bara TYP hur man gör, men det räcker inte när det gäller eld. Ved fanns det en del av, dock. Den ena brorsan i syskontrion som jag köpte Askelid av hade sagt att vi fick höra av oss om det var något vi var osäkra på när det gällde stället. Det är ju så mycket som är nytt för oss så det var uppskattat. Vi fick igång brasan i öppna spisen, men vid vedspisen i köket tog det stopp. Jag hittade flera spikar när jag slevade ut de stora högarna med aska och misstänkte att något var på tok. Men när vår utlovade expertis dök upp så visade han att det jag trott var askluckan var ett spjäll. En asklucka som den borde se ut finns inte. Det här är tydligen en lite ovanlig modell.

Äntligen lite fyr i vedspisen också!

Vi var också ute en stund ock njöt av Askelids vinterskrud. Vad vi vet kommer snön att bara ligga i små högar nästa gång vi är där.

Huset sett från åkern
Från trädgården ner mot ladan och verkstaden

Inläggets översta bild visar vår öppna spis (med kassett i) i rummet. Rummet som i ‘ett rum och kök’. (Vi sover på övervåningen.)

Och så kom snön

Förra helgen mötte vi snön på vägen upp mot Jönköping. När vi kom hem hade det snöat i Växjö också, och vi vaknade till en vit måndag. Snön reflekterar så mycket ljus att rummen får en härlig allmänbelysning. Och det är så skönt att få slippa novemberlocket! Nu ligger det nästan tre decimeter ny, vit snö här.

Även om jag verkligen vill få ner mina sista vitlökar i jorden så vet jag att det är okej att det blir sent. Så länge jag kan få tag på jord som inte är stelfrusen så går det att plantera. Att ösa ut en rejäl mängd jord ovanpå bädden och trycka ner klyftorna i funkar bra. Jag har också en hortensia som skulle behöva komma ner i jorden, men frågan är om den inte skulle få en rejäl chock nu om jag gjorde det.

På väg ut till torpet igår fastnade vi med ena framhjulet i slänten ner från vägkanten. Jag väjde lite för mycket för mjölkbilen (men ändå inte, för vägarna är extremt smala). På vägen tillbaka, efter bara en stund, kunde mjölkbilen dra upp oss igen. Föraren hade bra utrustning med sig i bilen och hon hade gjort det där flera gånger tidigare.

Askelid 5 december 2021

Väl framme stod allt rätt till och torpet var extra gulligt med all snö runtomkring. På åkern syntes tydliga spår efter stora djur. Jag gissade på älgar då de varit och krafsat upp vår Bokashi i den ena bädden. Senare samma kväll läste jag att man hade sett lo nära Ramkvilla. Inte omöjligt att det även är den som traskat runt hos oss. Jag gick ju faktiskt inte ut på åkern för att se formen på spåren.

Stora spår på åkern, 5 december 2021

Jag hittade soldat Ask

Ask som i Askelid. Jag fick ju veta att namnet kom från någon som hette Ask i efternamn, och förmodligen var han en av soldaterna som bott här.

Precis bredvid nuvarande Askelid fanns tidigare ett äldre torp. I vår trappa hänger ett flygfoto från gissningsvis 1950-talet där båda torpen syns. Spår av grunden till det äldsta finns fortfarande kvar och jag vill gärna frilägga den.

Källan säger att han var son till en piga och en dräng. Längre bakåt i tiden finns inget just här. Vad jag har hört var det ganska vanligt att pojkar utan någon vidare framtid valde att skriva in sig som soldat. Det var trots allt ett uppehälle.

Men Ask var inte den första soldaten på Askelid. (Så undrar varför just hans namn även blev torpets?) Jag hittade, när jag googlade ‘Äskås soldattorp’ även Johan Månsson Dahlberg. I Soldatregistret står att han föddes år 1700 men kyrkoboken säger 1698. Han var dock inte bosatt på Askelid, utan nordväst om Lenhovda. Hur som helst kan han ha varit trossdräng när Karl XII sköts! Krigskommendering: Ryska kriget på Örlogsflottan 1720-1721. Kommenderad i Kalmar under Ryska kriget 1741-1743. Kan som Trossdräng ha varit med i Norge 1718 när Karl XII avlider. 

Så, här sitter jag, nyligen exakt 300 år senare, och igår var det Karl XII:s dödsdag. Vilken konstig känsla att jag har någon sorts koppling till det.