Etikett: Vinter

Planera odlingsytor

Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:

Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.

Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?

Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:

Tidig skörd
  • Spenat
  • Jordärtskocka
  • Mangold
  • Kål
  • Svartrot
Sen skörd
  • Vintermorot
  • Palsternacka
  • Kål
  • Mangold
  • Purjolök

Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.

Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.

Sådd och skörd igen

I åtta soliga grader kunde det äntligen bli lite utomhustid på åkern! Det fanns såklart en hel del att göra. Hemma i lägenheten har sådderna rusat iväg. Det har redan behövts två omplanteringar för att möta upp kålens tillväxt och fler är på gång.

För två veckor sedan var vi äntligen på Askelid igen. Det första vi gjorde var att skörda jordärtskockor. Plantorna där hade inte fått de bästa förutsättningarna, men då de var många kunde vi få ett ordentligt gäng skockor med oss hem. Vi kommer att plantera några på samma ställe när vi gräver upp de sista, och under kommande säsong har de bättre och mer jord att växa i.

Jordärtskocksskörd på Askelid. Med vattnet avstängt fick de förbli jordiga tills vi kom hem.

Jag kunde stanna kvar ett par dagar extra och satte då den sista av vår ryska vitlök. Det har ju verkligen varit skiftande i väder och temperatur under våra snabbvisiter på Askelid under vintern, och nu gick det väldigt lätt att få ner de sista klyftorna i jorden. Skulle de inte hinna klyfta sig i år så gör det inget.

Det fanns fortfarande kvar av sommarmorötterna i landet. Några som jag tog upp smakade bra, men många var alldeles för taniga och smaklösa och fick återgå till naturen direkt. Men visst var det häftigt att kunna plocka upp ett gäng övervintrade sommarmorötter.

Jorden hade rett sig fint i de bäddar som inte varit täckta under vintern. Jag krattade igenom en av de högre bäddarna och sådde in med svartrot och haverrot. Ingen av dessa är grödor vi odlat tidigare så det är extra spännande. Har inte ens, som de flesta andra, ätit haverrot! Vi siktar på att ha dem kvar i landet till nästa vår för att fylla ut året med möjliga skördar.

Nu är tiden då man som odlare helst vill krafsa bort vintertäcket från sovande och övervintrande växter, men måste hia sig i ett par månader. Jag är verkligen nyfiken på hur allt har klarat vintern. Jag åkte till det som var mitt sommarjobb förra året och klippte sticklingar från blåbärstry. Så kul att se att de börjat öppna sina knoppar! Sticklingarna åkte direkt ner i krukor som jordslogs i sticklingsgaraget (en inramad bädd som helt enkelt funkar som vinterförvaring av sticklingar och småplantor i kruka).

Hemma i lägenheten har jag fyllt min Hyllis med omplanterade plantor. Jag räknar med att om c:a tre veckor kunna flytta ut några av kålplantorna till skyddat läge på balkongen. Nya frön står på kö för att sås, t.ex. tomater och några sommarblommor. Kålplantorna mäter 1 – 1,5 decimeter, trots nedplantering, och resten har tagit sig fint. Basilika trängs med purjo och kronärtskocka, varav den sistnämnda snart kommer att dra iväg ordentligt på höjden. Samtidigt som jag tycker att jag borde lärt mig att kål har väldigt bra grobarhet, och ser att det liksom svämmar över i hyllan, så tycker jag att 84 kålplantor är jättekul!

Inläggets översta bild visar plantorna av broccolirybs, sorten Quarantina.

Äntligen start!

Som vi längtar till Askelid! Årets första sådder har gjorts och fler blir det. Men hur mycket kan man fylla en Hyllis med?

Jag har verkligen längtat efter att få göra årets första sådder. Det som gör att jag måste tänka mig för ett par gånger extra är att plantorna ska få plats när de blir större. Det finns nämligen ingen plats på någon fönsterbräda här, och inget annat utrymme att använda. Som så många andra odlare använder jag en Hyllis-hylla som station för inomhussådderna, där både tråg/brätten och belysning perfekt får plats.

Nåväl. Inomhussådderna gjordes den 23 januari, och bara två dagar senare hade kålen grott. Imorgon måste jag plantera om den! I tråget står följande:

  • Broccolirybs Quarantina
  • Spetskål Express
  • Persilja Grüne Perle
  • Bladselleri Gewone Snij
  • Paprika King of the North
  • Kronärtskocka Green Globe
  • Purjolök De Carentan
  • Schalottenlök Zebrune

Bilden visar kålplantorna som behöver planteras om.

Två kålsorter, nya för mig, har ramlat in i mitt odlande i år. För att kunna delta i Sara Bäckmos utmaning Gröna juni, tyckte jag att det var en bra idé att ta in något snabbväxande. Projektet handlar om att förodla i rätt tid för att vara självförsörjande på grönsaker under juni. Ja, i den mån det går, såklart. Men jag siktar på att kunna skörda kål i juni, i vilket fall!

Det är första året jag odlar paprika från frö. Lite nervöst har det varit, då jag bara har haft ett fåtal frön, men de flesta har grott. Jag packade in deras lilla avdelning med plastfolie och ställde på elementet. Det verkar ju ha funkat! Schalottenlökfröna väntar jag mig inget av, då de är gamla. Ser det som en bonus om någon av dem skulle vilja gro. Purjolöksfröna däremot verkar det vara bra fart i. Bladselleri och persilja tar tid på sig, det vet jag, så de laddar fortfarande. Kronärtskockorna har grott snabbt det här året också. Nu gäller det att hålla dem vid liv!

Efter mina äventyr i början av året med att gräva upp hösthallon på odlingslotten har det frusit och tinat om vartannat. Men i förrgår gick det faktiskt att släta till ytan i en pallkrage och så lite frön. Det blev spenat, dill, rädisor och sommarmorötter. Snart är det tillräckligt upptorkat och milt att gräva upp de sista plantorna och fixa till några fler pallkragar. Hallonen har tagit sig in i odlingarna och få därför flytta till Askelid. Jag passar på att göra nya plantor när jag gräver upp dem och klipper av.

Hösthallonen har tagit sig in i en hel rad av pallkragar, och brett ut sig alldeles för mycket. De uppgrävda plantorna har klippts och delats för att bli fler plantor. Några ska planteras på Askelid.

Mitt i sticklingsgaraget (en pallkrage med ett stort antal jordslagna krukor med sticklingar) sattes fler krukor ner och såddes med sommarblommor, strandkål och sparris. På lite olika ställen på odlingslotten syntes övervintrande mangold och knoppar på både vinbär och kärleksört.

Inläggets översta bild visar paprikafrön som grott. Det vita luddet är inte mögel, utan tunna rottrådar från grodden.

Olika vinterdagar

Vi behövde sätta mer vitlök och väntade därför på mildare väder. December brukar ju vara väldigt skiftande i temperatur. Året avslutades med att ta upp den sista potatisen. Heja täckodling!

Till slut fick jag tag på ett par ryska vitlökar och gav mig ut på juldagen för att sätta dem. Under täckmaterialet var jorden fortfarande ganska mjuk och jag kunde göra gropar med hjälp av järnspettet. Sista sättningen av den franska sorten behövde dock vänta och vi skulle snart vara tillbaka. Mycket riktigt – nyårsafton bjöd på 8 varma grader och det gick både snabbt och lätt att fylla resten av bädden med klyftor av Thermidrome.

Med järnspettet gick det lätt att göra hål för vitlöksklyftorna. Närmast i bild syns några purjolökar som blivit toppade. Till höger syns resterna av kålen. Jag misstänker starkt rådjuren för båda dessa dåd. En vecka senare var all snö borta och vi kunde skörda potatis.

Det såg ut som vilken tidig vårdag som helst, egentligen. Trots att himlen var grå kändes luften klar och vi slapp frysa. Lite tveksamt var det om vårt sista potatisland hade tillräckligt tjockt täckmaterial för att potatisen skulle ha klarat den intensiva kylan för ett par veckor sedan. Men vi kunde plocka upp en rejäl laddning och därmed är all potatis skördad. Nöjda och lite malliga över att ha tänkt rätt. Dock överraskade av hur många sommarmorötter som fortfarande stod kvar i landet bredvid, och hur fina de var. Rådjuren kalasar på blasten, och täckmaterialet är ganska klent, men ett gäng Nantaise fick vi med oss hem.

Nu kommer vi inte besöka Askelid på åtminstone en månad. Hoppas att elementet i badrummet håller minusgraderna borta och att allt klarar sig bra. Självklart skulle jag vilja vara där och greja varje vecka, men nu är det bara att ge sig till tåls och istället planera för nästa säsong.

Vitlök ner – tomater fram

Trots drygt en decimeter snö skulle vitlöken ner i jorden – en situation för distansodlare. Kallt men fint var det. Men hur lång tid kan det ta för tomater att mogna inomhus?

Det var meningen att jag skulle hinna sätta vitlöken vid mitt förra besök på Askelid, visst. Men tiden räckte inte till. Det blir mörkt så mycket tidigare och det är bökigt att behöva elda hela tiden. Det skulle ju ändå bli minst ett besök till före jul, och man kan ju ha tur med temperaturen. Riktigt så mycket tur som vi önskat hade vi inte.

Klyftor av sorten Thermidrome, på väg ner till åkern.

7 minusgrader och drygt en decimeter snö. Vackert, bara lite sol fanns att önska. Tystnaden som brukar ligga över gården var ännu mer intensiv nu. Vanligtvis kan man höra en grannes hund skälla lite då och då, eller något annat djur i skogskanten. Varje gång upplever jag tystnaden slå emot mig precis efter att ljudet av bildörren som slår igen ekat över beteshagen. Snön dämpar ljudet och det var bara våra frasande steg i snön som avslöjade att vi inte saknade trumhinnor.

Ett snilledrag skulle vara att köpa jord på påse och hälla ut över bädden. Där skulle vitlöken enkelt och snabbt kunna sättas. Men det gick sådär. Påsjorden var stelfrusen. Men vi kände på bädden som vi räfsat undan snön från. Det skulle gå relativt lätt att göra hål med järnspettet, och så fick det bli. Jorden hällde vi ändå över bädden när klyftorna satts ner. Det gick att dela den i mindre bitar och den kommer att ge ett extra täcke till klyftorna. Överst räfsade vi tillbaka snötäcket.

Med järnspett gjorde vi (Johan) hålor som vitlöksklyftorna kunde sättas ner i. Jorden var inte särskilt frusen under snötäcket.

Planerna inför nästa säsong har givetvis funnits i huvudet under de senaste månaderna. Framförallt har vi utvärderat de grödor vi odlat under säsongen och funderat över växtföljd. Då nästa års första försådder närmar sig är det läge att bestämma sig för vilka fröer som behöver finnas i fröbanken. Samma potatissorter kommer att odlas nästa år, då deras egenskaper varit helt vad vi önskat. Att även ha kunnat odla tomater utan att någon av dessa två fått potatisbladmögel har varit toppen. Därför kommer tomatsorterna också upprepas. Men jag har funderat så mycket över tomaten Ponderosa. NU som först börjar den bli ätmogen. Och visst är den god, och visst är det häftigt att äta sina egenodlade tomater i december, men den är långt ifrån så god som piennolotomaten.

Ponderosa-tomaterna börjar äntligen bli mogna! Flera gånger har jag tittat på dem och tänkt att de nog får bli till marmelad istället.

Det som talar för att jag ska odla båda är väl att säsongen för att äta färska tomater förlängs ännu mer. Jag snålar på de som finns kvar och hade lätt kunnat odla fyra gånger så mycket. Men tanken på att de håller sig fina, om än lite rynkiga i skalet, under flera månader till är bra. Personligen tycker jag att man nästan inte kan ha för mycket tomater.

Överraskningar

Den chockerande elprishöjningen och Covid gjorde att vi knappt kunnat åka till vårt kära Askelid alls. Men den stora överraskningen, när vi väl kom dit igen, var nog ändå snön.

Att göra en vintersådd till, det var verkligen efterlängtat. Fröer som valts ut noggrant skulle äntligen komma ner i jorden och kunna gro tidigt. Det skulle inte ta så lång tid att så in den heller. Det skulle säkert finnas tid att skopa ut lite av jorden och hästgödslet också. Men, nej – så blev det inte! Vi möttes av ett vinterlandskap. Väldigt vackert, som tidigare, men en och en halv decimeter snö grusade en del av våra planer. Vintersådden skulle dock prioriteras, så det var bara att plocka fram plasträfsan för att flytta på all snö som täckte bädden.

Snön täckte bäddarna på åkern. Jag hade sett fram emot att se om min förra vintersådd hade börjat vakna (markeringarna i form av pinnar synd i bädden i bakgrunden) men nu vågade jag inte störa den med att krafsa undan snön.

Bädden anlades i somras, av anläggningsjord och brunnen hästgödsel. Den har under hösten preparerats med både löv och gräsklipp, och nyligen även en hink Bokashi. Eftersom den inte skulle ha odlats förrän senare i vår, eller mot försommaren, var det perfekt att välja den som plats för en vintersådd.

Den här gången använde jag fröer från Fröbanken, för första gången. Jag blev förvånad över hur många spännande – och härdiga – grödor och sorter de hade. Grödor som fyller ut bädden är nu följande:

  • Kål, Mizuna Kyona
  • Kål, Mizuna Red frills
  • Spenat Winter giant, s.k. jättespenat
  • Spenat Matador, lågväxande

Här var jag inte särskilt noggrann. Bädden var inte helt snöfri när jag bredsådde den, och då högen med hästgödsel fortfarande var stelfrusen använde jag snön som ett täcke.

Som tur var hade stormen inte tagit tag i så mycket hos oss. Någon plåtbit hade lyft från ett takhörn, men annars var det bara dassdörren som hade lossnat och det gör inget.

En och en halv decimeter snö – jämfört med nästintill barmark i stan. Även den här gången fick vi skotta för att kunna parkera vid vårt lilla hus

I skrivande stund rasar ett väpnat krig i Ukraina. I nästan alla odlingsgrupper på Facebook ses inlägg om att förbereda sig för en kollaps och folk preppar på samma sätt som i början av Corona-pandemin. Själva köpte vi en nödradio, och börjar fundera på hur vi skulle klara oss under ett strömavbrott. Svaret är ‘Jo, ganska bra’. Vi kan lagra vår mat svalt och tillaga den på vedspis, och värma upp huset genom att elda. Det som behöver fixas är i så fall att kunna ta upp vatten från vår brunn med handkraft. Det återstår att se vad vi prioriterar under kommande sommarsäsong. Hur som helst ser vi fram emot den.

Inläggets översta bild visar bädden som precis är insådd. Efter detta skopades en del av snön tillbaka över den. I bakgrunden syns snön som börjar rasa nerför taket på vår lada, och när man stod nära kunde man se och höra droppandet från hörnet mot fähuset.

Februari och planering

Imorgon är det februari – äntligen! Bara en enda vintermånad kvar. I den här delen av landet är februari oftast lite kallare, om så än bara någon grad, än januari. Ljuset är dock den stora skillnaden, och man både kan och vill vara utomhus lite mer.

Just nu är jag ändå glad att jag inte har ett växthus. Så många odlare har fått sina växthus kraschade, eller till och med bortblåsta, av stormen Malik som drog runt och härjade i helgen som var. Våra närmaste grannar har koll åt oss, på vad som eventuellt händer. Faktum är att det för bara drygt en vecka sedan blåste ordentligt, redan då. Ett gångjärn till en av de gamla dörrarna gav tydligen med sig, men annars inget. Vi som inte alls är byggare tycker att det är lite otäckt att saker riskerar att gå sönder.

Igår fick pelargonerna komma fram ur sin vintervistelse i källaren. De såg klena ut med långa, tunna blad, och behövde en hel del rensning. Men ett par av dem blommade faktiskt och det blir man ju glad av! Jag är säker på att de hämtar sig snabbt och kommer må bra av en omplantering.

Det har blivit dags för fler sådder. Det har inneburit en del inköp, en del letande, och en hel del planering. Många odlare upplever ju den stora platsbristen, som brukar slå till i april. Månaden innan alla plantor, som nu står och stampar och/eller tar plats, kan planteras ut. Hur som helst ska fler utomhussådder göras, men även mer försådder inomhus.

Inköp
  • Fler fröer för både inomhus- och utomhussådd
  • Etiketter (tomma) att sätta runt sticklingar
  • (Planeras: Namnlappar att märka etiketterna med)

I år testar jag Fröbanken. Där fanns det mesta jag sökte, och mycket mer. Efter att tidigare testat en del brittiska fröer, samt Runåbergs, Nelson gardens och Impectas sortiment ville jag ha något mer att jämföra med. Nordfrö är också något som står på listan att testa framöver, men den här gången hade de inte alla sorter jag ville ha.

Sådder
  • I pluggbox: sommarblommor, köldtåliga kålsorter
  • I frigolitkruka på balkongen: bladgrönsaker
  • (Planerat: I låda utomhus: sommarblommor)

Jag tillhör de som steriliserar jorden före inomhussådd, samt den första omskolningen. Varje gång har jag fått bevis på att det är ett bra sätt att slippa sorgmygg – alltså har jag sluppit dem om har steriliserat jorden, och haft dem i sådderna om jag inte gjort det. Farbror Gröns instruktioner är de jag håller mig till. Jorden blir lite torrare och näringsfattigare, men det problemet är lätt åtgärdat. Äntligen dags!

Inläggets bild visar Växjös medeltemperatur över ett år.

Våra första vintersådder här

Efter flera dagar av plusgrader är det läge att göra några vintersådder. Jag behövde vänta på att gödselhögen (brunnen hästskit) skulle tina upp, igen, för att ha något att täcka sådderna med. Mina tidigare erfarenheter säger att fröerna annars lätt blir fågelmat.

Flera av bäddarna är ju tomma nu och det vore trist att bara låta dem förbli det. Alltså ska de nu fyllas på med det som finns kvar i fröpärmarna. En del fröer är kvar i Jönköping, så det dröjer ett par veckor innan de kan komma i jorden.

Här är listan
  • Spenat (Viking)
  • Rädisor (Topsi)
  • Röd trädgårdsmålla
  • Grönkål
  • Svartkål
  • Ruccola

Fröer som väntar på att bli hämtade i Jönköping

  • Dill
  • Pak choi-mix
  • Sommarmorötter
  • Persilja
En hink Bokashi har strötts ut i den tomma bädden längst ner

Eftersom jorden nu var tinad kunde jag även gräva ner en hink Bokashi. Den förra fick jag dessvärre dumpa i skogen p.g.a. tjälen. Gissar att den laddningen är helt uppäten nu av skogens djur. Men nu hade jag en som kunde komma oss människor (och nedbrytare) till nytta. Den här bädden kommer att vara fullproppad med näring tills det är dags att sätta mangold här. Den är byggd av jord, hästskit, gräsklipp och löv. När jag lyfte på löv och gräsklipp såg jag många maskar som hade mycket att göra. Det bådar gott inför kommande säsong!

Inläggets översta bild visar den största av bäddarna, snart helt insådd.

Plusgrader och vitlök

Den sista vitlöken är satt! Efter en del plusgrader och sol under några dagar hade jorden börjat tina upp.

Vi hoppades på att åtminstone högen med brunnen hästgödsel skulle vara så upptinad att det skulle gå att lägga ett lager av den på vitlöksbädden, och så blev det. Det räckte med drygt en decimeter för att klyftorna skulle gå att trycka ner. Jag lassade upp på bädden och jorden fick vila lite i solen medan jag plockade isär de stora vitlökarna.

Brunnen hästgödsel på bädden och klyftorna utplacerade

Jag köpte sorten Thermidrome från Törnviks frö. När jag upptäckte att mitt första utsäde inte räckte var det helt enkelt bara den sorten kvar. Jag visste inte mycket om den men slog till på ett gäng. Vitlökarna var stora och otroligt fina med 12-14 stora klyftor i varje lök. Ett par av dem hade börjat gro men det är ingen fara. Enligt Törnviks frö kan den få halslök men är ändå en flätbar sort. Under senare halvan av juli är den skördeklar men går såklart att ta upp och provsmaka innan dess. Nu väntar vi med spänning för att se hur den trivs hos oss och att kunna jämföra den med våra andra sorter.

Stora klyftor av sorten Thermidrome

I övrigt låg det mesta i trädgården och på åkern fruset och vilande. Gräsmattan, löven och stråna var alldeles krispiga att gå på. Träden, stenarna och vissa växter glittrade med sin frost i solen. Så fort hösten är förbi och solen tittar fram börjar jag längta efter våren på allvar. Jag ser alltid fram emot att kunna vara ute en solig dag trots kylan och även om jag knappt kan göra något särskilt ändå bara gå runt och titta. Det finns alltid växter som rör på sig lite mellan köldknäpparna och jag är deras trogna följeslagare.

Nu ser vi fram emot att göra en del vintersådder. Vitlöksbädden och lökbädden är täckta med löv, men flera av de andra bäddarna kommer att kunna vintersås en del. Förra året startade jag med vintersallat, dill, spenat, pak choi och sommarmorot. Det lyckades bra och därför prioriteras de i år också.

Vitlöksbädden täckt med löv. Solen står lågt redan kl 15

Första eldningen

Nu var det äntligen dags att elda! Den här veckan har temperaturen varit nere på 16 minusgrader och då verkar det bättre att värma upp torpet med eldning än element. Och dessutom har vi längtat efter känslan. Men vi har känt oss som två stadsråttor när det gäller att elda i vedspisen och öppna spisen.

Vi vet bara TYP hur man gör, men det räcker inte när det gäller eld. Ved fanns det en del av, dock. Den ena brorsan i syskontrion som jag köpte Askelid av hade sagt att vi fick höra av oss om det var något vi var osäkra på när det gällde stället. Det är ju så mycket som är nytt för oss så det var uppskattat. Vi fick igång brasan i öppna spisen, men vid vedspisen i köket tog det stopp. Jag hittade flera spikar när jag slevade ut de stora högarna med aska och misstänkte att något var på tok. Men när vår utlovade expertis dök upp så visade han att det jag trott var askluckan var ett spjäll. En asklucka som den borde se ut finns inte. Det här är tydligen en lite ovanlig modell.

Äntligen lite fyr i vedspisen också!

Vi var också ute en stund ock njöt av Askelids vinterskrud. Vad vi vet kommer snön att bara ligga i små högar nästa gång vi är där.

Huset sett från åkern
Från trädgården ner mot ladan och verkstaden

Inläggets översta bild visar vår öppna spis (med kassett i) i rummet. Rummet som i ‘ett rum och kök’. (Vi sover på övervåningen.)