Åh, så vemodigt det var att stänga lilla torpet för säsongen. Men visst måste det vara så, och visst borde det komma en säsong till. Nu är allt klart för att låta Askelid vila i några månader.
Vi kommer att göra några besök här under vintern och den tidiga våren. Men då i samband med annat och vattnet får vara avstängt tills vi börjar vara här mer och oftare. Lite då och då tittar jag på bilder vi har från olika tider på året. Minns främst den första vintern och den första våren. Det tar tid att lära känna ett nytt ställe och med förändringar kommer nya uttryck. Vi märkte t.ex. att efter att vi röjt ett område kom dolda växter fram i solljuset igen. Det var läckert!
Helgen gick i vänskapens tecken. Det gör den ofta här, men lördagen var en julafton! Först kom vår rörmokare och visade i vilken ordning allt ska stängas av, och efter det fick jag en mapp med dokumentation om platsen, samtidigt som en traktor med en ensilagebale rullade in på åkern. Så mycket värt, alltihop.
Mycket av tiden den här helgen gick till att räfsa löv. Perfekt nu när nästan alla träd fällt sina löv. Jag låter lite ligga kvar och vet att marken kommer att få några fler, men det jag räfsat ihop går ner i sopsäckar ihop med lite Bokashi-strö. Hoppas på fin lövmull som resultat.
Det blev en slutskörd också, av det som inte kan stå kvar. Jag har för första gången lyckats bra med morötter, både sommar- och vintermorötter, och nu var det dags att skörda de förstnämnda. Jättefina! Jag tog också upp 4 palsternackor. Fröerna var gamla och jag strödde ut dem där mangolden skulle planteras ut, på vinst och förlust. Två av dem var de största jag hållit i, så jag är såklart sugen på att odla dem nästa år igen.
Kanske ligger det snö på Askelid nästa gång vi är här och tittar till?
Inläggets översta bild togs när jag låst dörren och ska åka.
Askelids odlingar 