Ta tillvara och förvara

Distansodling kräver lagringsmöjligheter under vintertiden. Vi stänger ner och besöker inte Askelid så mycket under vintern, av flera skäl. Vilka fröer och blad bör vi ta vara på? Och hur ska vi lagra all mat som tas hem till stan? Vi behöver tänka mer på lagringsplatser och -lösningar så att vi verkligen kan ta vara på allt vi skördar.

All utvärdering behöver skrivas ner. Gärna på flera ställen. Som här, till exempel. Under flera år har vitlök, lök och tomater hängt i korgar och snören i köket. Men allt som odlas har olika förutsättningar för lagring. Och våra frysar är små och kräver att vi prioriterar! Den största skörden av det vi odlar är potatisen. Förrförra vintern stod mycket av vår potatis kvar i jorden under hösten och hela december. I år står en del av den kvar, och en del står i backar i torpets badrum.

Potatisskörden från 2023 fick stå på vinden, i vårt lägenhetsförråd, och vi fick hålla koll på temperaturen där. Jag hade dessvärre inte kollat så att måtten på backarna passade i lagerhyllorna, vilket gjorde att en del av potatisen utsattes för solljus. En del av skörden gick alltså till spillo, men av det som blev solskadat kunde nästan allt användas till nytt utsäde. Och den sista av potatisen åt vi i maj. Hoppas att vintertäcket över potatisen gör ett bra jobb i år också. Det är ganska häftigt att kunna ta upp potatis ur jorden så fort det är tjäle- och snöfritt. I november sådde vi rotsaker som kommer kunna stå länge i jorden och även övervintra till nästa vår. Jorden är en bra förvaringsplats.

I år fick vi ingen dunderskörd av morötter. Klena sorter men heller inte så stor odlingsyta. Förra året fick vi massor och testade då att lagra morötter i sand. Redan i september var vi tvungna att skörda rubbet av våra vintermorötter. Flera hade gått i blom och en del hade spruckit. Vi tog helt enkelt upp alla för att förhindra att flera skulle bli dåliga. Hästarna mittemot vårt hus fick andrasorteringsmorötterna och blev glada. Jag köpte sand från ett upplag i närheten och varvade morötter och sand i en plastback. Den stod sen på balkongen under soffan. Det var inte ett helt smart drag – jag glömde nämligen bort den! När minusgraderna kom hade de behövt flytta upp på vinden. Bättre tankeverkstad nästa år, tack.

Jag tänker bli bättre på frötagning och har därför börjat ta fler fröer från blommor för att få in vanan och också lära mig mer. Det har varit snygga former som har legat som dekoration på stora fat här. De flesta förvaras i glasburkar och frökuvert, men en del strös ut på plats. Jag behöver även komma ihåg att plocka fler blad, blommor, örter och kryddor och torka. Förra året började jag med rölleka och gulmåra, och det här året med klöver och daggkåpa.

Bestämde mig också för att lära mig använda salvia – testa både som te och i matlagning. Att jag kunde koka ett lindrande te på salvia, mynta och fänkålsblad när jag var rejält förkyld blev en bra motivation att utöka förrådet av torkade örter! Gott var det också. (Te på timjan var däremot ingen smaksensation, men det var värt det för att få torrhostan att backa några steg.)

Nästa år ska jag ta fröer från baljväxter också, det är ju inte alls svårt. Jag skulle gjort det i år, men de flesta av mina ärter och bönor kom igång så sent och jag fick en väldigt liten skörd. Det kan vara skäl nog att ta eget frö! De enda som gav mycket var bondbönorna och där har vi torkat en del till utsäde.

Pumporna ligger, precis som förra året, på hyllor i vardagsrummet. Efter skörden fick de vara i köket för att skaftet skulle torka så snabbt som möjligt. Då minskar risken för att bakterier tar sig in och försämrar lagringsegenskaperna. I år är första året som vi har våra egenodlade pumpor i hyllorna. Än så länge är det bara en av sorterna som vi har ätit från. Recension senare!

Inläggets översta bild togs den 7 oktober när jag hade tagit hem de flesta pumporna till stan. De lagras bra i rumstemperatur.

Tomater 2024

Alla ryska tomater som jag hade frö till har jag provodlat i år. Jag är nöjd med de allra flesta och framför allt variationen. Förra årets tomatodling var inget att hurra för. Trots motståndskraftiga sorter var det snarare potatisbladmöglet som kunde skörda frukterna av mitt slit. Som jag saknade att ta tomater hängande i köket under vintern! Därför kändes det extra viktigt i år att ha ett gäng stabila sorter – och helt enkelt ge dem en ny chans, då jag knappt fick smaka en handfull förra året.

De behöver ett eget inlägg. För jag behöver skriva ner en hel del om dem, mest för mig själv. Och ett detektivarbete har det varit att få tag i så mycket information som jag har om dem. Jag fick nämligen inte särskilt mycket info medskickat när jag fick fröerna av en annan odlare. Alltså får jag bygga upp faktarutorna själv. Jag har inte lärt mig så många detaljer som behöver tas med när man kartlägger sina sorter, utan fokuserar på frukterna och hur plantan växte. Men med några bilder och korta beskrivningar kan jag kanske nå nån som vet mer än vad jag gör.

Den här är ett exempel på en sort som jag hann smaka förra året. På bilden är den nästan mogen och är alltså gulgrön till färgen när det är dags att äta den. Smakrik, lite mindre bifftomat som håller sig fin länge. Mycket god! Kan vara en Russian Green eller en färgvariant av Brunbjörn.

Golden fish/Goldfish eller Zolotaya Rybka. Klassisk gul/orange tomatsmak, alltså mild och lagom sötsyrlig. Håller sig fin i c:a en månad efter skörd.

En randig snygging som liknar tomater som heter något med tie dye eller nåt randigt djur. Stämmer dock inte in mer än så. Den har mörkt fruktkött och mycket god smak, men är inte särskilt hållbar. Tankarna om ät-fönstret man behöver ha är samma som för avocado.

Taiga. Ungefär så god och så mycket exotisk fruktsmak som de säger. Men inte så enastående så att jag vill satsa extra mycket på den. Klen planta som jag var orolig för i början, även efter utplantering, men sen kom den igång. Gav tyvärr inte så mycket.

Jag väntade mig att Ussuri Tiger skulle bli mycket mer gul, men såhär såg den ut när den var färdig att ätas. God och hållbar! Kom igång sent och fick lite mindre frukter men smaken kompenserar. Syrlig, citrusliknande smak.

Favoriten är den här röda. Den kan vara en ur Brunbjörn-familjen, men vet inte säkert. Vissa är plattrunda, typisk biff, och andra är något hjärtformade. Plantan är stabil och ger massor. Frukten är smakrik och jättegod.

En annan typisk gul tomatsmak har Azoychka. Mild, bra balans mellan syra och sötma. Också lite klenare planta och inte så många frukter, men den ska odlas igen.

Efter den här genomgången av de större tomatsorterna vill jag tillägga att endast ett fåtal av plantorna fick bra förutsättningar i år. Som jag skrivit i tidigare inlägg hade körsbärsträdens rötter tagit sig in i bäddarna. Nästa år får tomaterna en ny växtplats och det blir säkert toppen. Jag hoppas på att få plats med alla av dessa nästa år också, även om jag har ett litet gäng andra sorter att testa.

Inläggets översta bild visar en samling av tomater jag odlat i år. Med på bilden men som saknas i text är även Piennolo del Vesuvio samt Vesuvio Giallo.

Odlat 2024

Det som är roligast, men också lite ångestfyllt, att utvärdera är väl ändå det man odlade? Chansade man på rätt sorter? Vad trivdes? Vad gav mest och bäst? Sortlistorna revideras, nya sorter kommer in och vissa stryks eller pausas.

Alltså måste jag nog utgå från sortlistorna om jag ska göra en ordentlig utvärdering. Uppdelat i kvarter blir det lättare. I listan nedan tar jag alltså med de sorter jag odlade just i år. Sorter som var nya men inte sattes i år finns därför inte med. Tomaterna? De behöver ett eget inlägg!

Klicka på en sort för att få fram en anteckning!

Kålkvarteret

I år pausade vi spetskål för att istället testa savoykålen. Saknade dock att ha en tidigare huvudkål så går nog tillbaka till spetskål nästa år. Bytte till mig en grönkålssort som jag inte testat förut. Mycket bra! De andra sorterna var favoriter sen tidigare år.

SAVOYKÅL Vertus 2

(Impecta.) Växte otroligt bra och fint. Vacker och skrytig planta. Något torr i konsistensen men god. Godast strimlad i kålsallad, coleslaw och hackad i grytor.

SVARTKÅL Nero di Toscana

(Fröbanken.) Stabil, något lägre planta med tät bladväxt. Mycket god både rå och tillagad. Något mindre angripen av kålfjäril

PURPURKÅL Scarlet

(Fröbanken.) Stabil planta och något mer motståndskraftig mot kålfjäril. Växte till bra höjd och fortsatte hela hösten. Mycket god både rå och tillagad.

JÄTTEKÅL Thousand head

(Fröbanken.) Vacker, något lägre planta med stora blad. Något mindre angripen. De tunna bladen är godast råa men passar även tillagade.

GRÖNKÅL Westland winter

Tät planta med lite ljusare blad än klassisk grönkål. Stabil planta som fortsatte ge blad under hela säsongen. Mycket god!

Baljväxtkvarteret

En andra sådd av bondbönor misslyckades även i år och jag måste komma ihåg att så den andra sådden tidigare. Inget fel på den första skörden, men hade kunnat få flera ytor att avlösa varann i odlingen. Förutom Threefold White var samtliga sorter i år nya för oss.

SOCKERÄRTA Boaryd

(Fröbanken.) Lokal sort från en gård söder om Växjö. Något lägre grobarhet men kraftig och stabil planta. Producerade ganska mycket. Skidorna tjänar en hel del i smak på att skördas när de blivit rundare, är dessutom trådfria. Fint möte med en dam i somras vars föräldrar varit med och bevarat sorten!

JÄTTEÄRT Lokförare Bergfälts

Såddes för sent så hann knappt ge något. Ska odlas igen! Vacker och stabil planta.

FINNMARKSÄRT

Kultursort från norra Sverige. Stabil och rikgivande planta som var snabb upp och fortsatte producera under hela säsongen. Skidorna är goda i alla stadier, även ärtorna som torkade och kokta.

STÖRBRYTBÖNA Neckargold

(Fröbanken.) Kom igång sent då det blev kallare vid utplanteringen och en tid framöver. Gav ändå en hel del. Goda, trådfria, stora vaxgula bönor med mild smak.

BRYTBÖNA Särdal

(Föbanken.) Lågväxande kultursort från Halland. Gröna baljor som är långa, runda och raka. Kom igång sent då det blev kallare vid utplanteringen och en tid framåt. Goda, trådfria, ganska vanliga bönor.

BONDBÖNA Threefold White

(Fröbanken.) Snabb och stabil planta. Favorit sedan förra året som ger 9-13 baljor per planta. Stora och goda bönor som passar bra att frysa. Tagit eget frö från några plantor i år.

Lökkvarteret

Jag satte Longor och Beddinge i slutet av oktober, men kommer framöver att sätta till våren istället. Biztro sattes lite för sent för att hinna växa till sig och därför sattes alla lökar ner igen när de togs upp i september. Vi fick några röda sättlökar (okänd sort) av en vän. Den trivdes bra och var god, men får nog inte plats nästa år. De 3 vitlökssorterna glömde jag märka upp och då sorterna är lika gick de inte att urskilja från varann ens efter skörd.

SCHALOTTENLÖK Longor

Sattes på hösten och växte ganska dåligt. Blev trängd av jordgubbar och krasse och ska få bättre förutsättningar nästa år! Ska sättas på våren 2025.

POTATISLÖK Beddinge

Sattes på hösten och flera gick i blom (slutade därmed växa). Ska sättas på våren nästa säsong och få bättre förutsättningar.

SCHALOTTENLÖK Biztro

Sattes lite väl sent och hämmades av jordgubbar och slingerkrasse. Har nu satts ner då samtliga var små och har nu bättre plats.

VITLÖK Thermidrome/Sabagold/Rustisem

Ihopblandade sorter som senare inte gick att urskilja p.g.a. liknande utseende. Växte bra, blev inte så stora men fina. Gödsla ännu mer nästa år!

Rotsakskvarteret

Jordgubbsplantorna runt bäddarna bredde ut sig över hela ytan i två av tre bäddar. Då jag ville ha mycket bär lät jag dem vara och kompromissade med att inte så något mer än morot och rödbeta. Glad över jordgubbsfrossan men har saknat rotsaker. Nu har en del jordgubbar fått flytta och kan bre ut sig på andra platser.

SOMMARMOROT Ochsenhertz

(Fröbanken.)Lite för kort och knubbig för att kunna få bre ut sig här. Ganska svag smak men god. Stabil sort som klarade svalare period. Grodde ganska snabbt och jämnt.

VINTERMOROT Chanteney Red cored

(Fröbanken.) Favorit sen tidigare. Stabil smakrik sort i mycket bra storlek. Sådd samtidigt med Ochsenhertz och höll jämna steg.

RÖDBETA Cylindra

(Fröbanken.) Hämmades av jordgubbar men växte ganska bra. Mycket god, lättskalad och lagom fast.

Gurkkvarteret

Vårt första år med pumpa blev bra. Stor skörd av en sort och en av varje av de andra sorterna. Dock ingen squash, men det gjorde inte så mycket. Pumpa kommer vi kunna äta hela vintern.

SQUASH Bianca Trieste

(Fröbanken.)Klen planta, en av 4 grodde och växte bra. Överlevde inte utplanteringen. Kanske odla igen för att ge en ny chans.

PUMPA Futsu Black

(Fröbanken.) Lite klenare planta, en överlevde och gav en frukt. Tålig, lagringsduglig frukt. Har inte ätits än.

PUMPA Marina di Chioggia

(Fröbanken.) Mycket stabil planta, alla (?) frön grodde och överlevde. Gav många frukter, både stora och mindre. Väldigt god smak och ganska torrt fruktkött som passar bra att ugnsbaka.

PUMPA Nagydobosi

(Fröbanken.) Bara en planta överlevde och gav en frukt. Lagringsduglig. Har inte ätits än.

PUMPA Blue Hubbard

(Fröbanken.) Lite klenare planta som gav endast en frukt. Har inte ätits än men förra året fick vi ett exemplar av en vän så har goda förhoppningar.

Inläggets översta bild visar mig med ett knippe av bondbönan Threefold White.

Odlingsplatserna 2024

Det är mycket som behöver utvärderas, tycker jag. Odlingsstrategierna fick ett eget inlägg. Platserna, tiderna, grödorna och sorterna kräver också sin eftertanke. För även om reflektionerna pågår hela tiden, genom hela säsongen, så är det både smart och ganska roligt att ha fått ner dem i text.

Så, jag börjar med platserna. Vi har några växtplatser som nu har lagts igen, bytt användningsområde eller flyttats. Främst handlar det om att vi märkt att ytan inte har bra förutsättningar och att vi inte kan förbättra förutsättningarna. I samtliga fall är anledningen trädrötter! Alltså måste vi tänka om och nya odlingsplatser göras iordning. Uppe i trädgården tog sig trädrötterna in i tomatbäddarna. Dessa bäddar har nu flyttat till en bättre plats medan den gamla ytan istället har fått fler fruktträd. Ytan där majsen växte (och knappt hann blomma) kommer att bli plats för sittmöbler. Till våren ska en ny rabatt för ätbara perenner anläggas, då den nuvarande är alldeles för torr och dessutom för liten.

Bra platser? Ja, typ alla de andra. De bäddar som har jordförbättrats med flest antal olika material har tveklöst bäst struktur! I år har vi (läs Johan) kantgrävt runt alla kvarter och märkte hur mörk och mullrik jorden var vid vissa bäddar. Alltså konstaterar jag det jag i princip förstått: blandningen är bäst. Och påminner mig om att man kan väcka jord till liv igen – även stenig anläggningsjord (som valde av just den anledningen, plus att det var mindre än hälften så dyrt).

Men visst inser vi att på sikt behöver vissa träd nära åkern tas ner. Det faller dock på skogsägarens lott och än har vi inte diskuterat saken med honom. Jag tror att vi kan hitta en lösning som passar oss båda, då han var den tidigare ägaren till vårt Askelid. Det känns ändå fint att vara förankrad i det.

Och som utgångsläge tänker jag att odlingsytorna behöver få flyta, alltså både flyttas, utökas och/eller läggas igen. Inga förutsättningar är ju egentligen konstanta. Och det gör det ännu mer intressant, tycker jag.

Inläggets bild är tagen i mitten av oktober och de flesta av kvarteren är kantgrävda.

Planera odlingsytor

Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:

Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.

Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?

Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:

Tidig skörd
  • Spenat
  • Jordärtskocka
  • Mangold
  • Kål
  • Svartrot
Sen skörd
  • Vintermorot
  • Palsternacka
  • Kål
  • Mangold
  • Purjolök

Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.

Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.

Odlingsåret 2023

Dags att se tillbaka på årets odlingssäsong. Åtminstone den del som anses vara förbi. Vad har lyckats bra och varför? Att skriva ner det ordentligt hjälper mig att bli en smartare odlare och mer förberedd på avvikelser.

Torkan under nästan 7 veckor i år tog glädjen ur mycket av odlingen, för många av oss. Särskilt svårt har det varit för distansodlare men även de med liten vattentillgång. Kanske mest för de som behövt prioritera sitt vatten till djur och sig själva. Men läget var ganska kasst, ärligt talat. Först många kallare veckor innan våren släppte loss ordentligt, sen kanonhett utan regn, efter det massor av regn och svalare, toppat med en solig augusti och september. I år har september här varit varmare än både juli och augusti, vilket inte hänt på många år. September 2023 var även så pass varm att den var varmare än alla julimånader fram till 2014 och lika varm som juli 2015. Juli är ur ett klimatologiskt perspektiv den globalt sett varmaste månaden på året. skriver SMHI om årets väder i Sverige.

Hos oss klarade sig potatislöken och schalottenlöken allra sämst. Den växte upp jättefint men torkade mer och mer under de veckor när vi inte var på plats och kunde vattna varje dag. Helgvattningen och täckodlingen räckte inte alls. I stort sett allt annat repade sig efter fredagsvattningen varje vecka. Men mycket annat blev klent. Det var nog löken överlag, faktiskt, för både vitlöken och purjon blev mindre än väntat. Nu är potatislöken och schalottenlöken i jorden ändå, för att etablera sig och få en tidigare start på säsong 2024.

Bärbuskarna fick också ett dåligt år. De blommade jättefint och rikligt i maj, men tappade massor av kart under torkan. Från våra blåbärstry fick vi endast ett bär per buske, men det kan delvis bero på att de planterades sent på hösten dessförinnan och inte hunnit etablera sig än. Det är ju en torkkänslig art.

Men vid närmare eftertanke var det ju tomaterna som brädades i år. Jag som samlat på mig ett helt gäng motståndskraftiga sorter såg fram emot stor skörd från den utbyggda odlingsplatsen. Alla sorter utom en drabbades och massor av tomater slängdes. Jag fick något exemplar av nästan varje sort, och en knapp liter av Hundreds & Thousands. Bedrövligt. Barbianka var den enda som stod emot, men då den nästan kvävts av andra sorter hann den inte ge frukt. Tur att jag har fröer sparade.

I år skulle jag verkligen inte misslyckas med morötter! bestämde jag mig för, och drog därför upp djupa fåror mellan varje rad med sådda frön. Fårorna vattnades flera gånger under dagarna och blev till vattenreservoarer. Resultatet? Jo, vi fick stora, fina, och massor av morötter. Dock började några av vintermorötterna gå i blom och vi skördade av rubbet i mitten av september. Nu i andra halvan av oktober står sommarmorötterna kvar, under lite nytt täckmaterial, men kommer att behöva skördas snart.

De andra rotsakerna blev det lite blandade resultat på. Haverroten grodde inte. Svartroten grodde det väldigt få av och alla utom en gick i blom. Rödbetorna slarvade jag bort. Palsternackorna var av gamla fröer, vilket sällan går bra, men de som tog sig ser gigantiska ut (ej skördade än). Vi får se vad det finns plats för nästa år. Hoppas på att kunna testa allt igen.

Baljväxterna har gett enorma mängder i år! Frysens innehåll består till stor del av brytsockerärtan Delikata och störbrytbönan Matilda. Två favoriter som dominerade odlingsåret. Mangold och nyzeeländsk spenat tog också plats och gav mycket. Den sistnämnda rensades nyligen bort medan mangolden får stå kvar. Inläggets översta bild visar skörd från 1 oktober.

Potatisen har klarat sig hyfsat. Vi hade behövt lägga på ännu mer täckmaterial då det sjönk ihop fortare än vanligt. Många knölar har blivit uppgrävda av rådjur och därmed blivit utsatta för solljus. Det gör att vi i och för sig har mycket utsäde till nästa år.

Årets skörd från ett av de fyra potatislanden, just det här med sorten Twister. Till höger syns backen som innehåller knölar med gröna fläckar. Det blir utsäde till nästa år.

Så vad behöver jag komma ihåg till nästa års odling?

  • Skydda plantorna bättre mot torka. Komplettera täckodlingen med t.ex. fiberduk efter vattning.
  • Använd fiberduk som skydd mot sol, värme och kyla på fler ställen. Även till bärbuskar.
  • Skapa vattenreservoarer nära plantorna att ta av.
  • Hjälp tomaterna att stå emot bladmögel när det regnar mycket och under lång tid. Blada av dem lite för att göra det luftigt.
  • Vid minsta tecken på bladmögel – skörda av alla tomater.
  • Täck potatislanden mer än vad som verkar behövas.

Och så några fler tankar:

  • Slingerkrasse frösår sig själv. Samla ihop fröerna eller låt bli att så nya. 3 plantor i en 6 meter lång bädd är alldeles för många. De kväver både paprika, persilja och Linnétagetes.
  • För ringblommor gäller samma som för ovanstående, men med mindre kvävningsrisk. Dock är de vassa på att bre ut sig, men tål att flyttas.
  • Ja, även rosenskära frösår sig. Och de är gigantiska, som man borde veta.
  • 5 plantor av nyzeeländsk spenat är för mycket för en familj på 2 personer om det dessutom finns mycket mangold. …och frysen är liten.

Senhöst. Lusten att skriva blogginlägg är tillbaka. Säkert beror det delvis på att jag inte är så upptagen med odlandet längre.

Sådd och skörd igen

I åtta soliga grader kunde det äntligen bli lite utomhustid på åkern! Det fanns såklart en hel del att göra. Hemma i lägenheten har sådderna rusat iväg. Det har redan behövts två omplanteringar för att möta upp kålens tillväxt och fler är på gång.

För två veckor sedan var vi äntligen på Askelid igen. Det första vi gjorde var att skörda jordärtskockor. Plantorna där hade inte fått de bästa förutsättningarna, men då de var många kunde vi få ett ordentligt gäng skockor med oss hem. Vi kommer att plantera några på samma ställe när vi gräver upp de sista, och under kommande säsong har de bättre och mer jord att växa i.

Jordärtskocksskörd på Askelid. Med vattnet avstängt fick de förbli jordiga tills vi kom hem.

Jag kunde stanna kvar ett par dagar extra och satte då den sista av vår ryska vitlök. Det har ju verkligen varit skiftande i väder och temperatur under våra snabbvisiter på Askelid under vintern, och nu gick det väldigt lätt att få ner de sista klyftorna i jorden. Skulle de inte hinna klyfta sig i år så gör det inget.

Det fanns fortfarande kvar av sommarmorötterna i landet. Några som jag tog upp smakade bra, men många var alldeles för taniga och smaklösa och fick återgå till naturen direkt. Men visst var det häftigt att kunna plocka upp ett gäng övervintrade sommarmorötter.

Jorden hade rett sig fint i de bäddar som inte varit täckta under vintern. Jag krattade igenom en av de högre bäddarna och sådde in med svartrot och haverrot. Ingen av dessa är grödor vi odlat tidigare så det är extra spännande. Har inte ens, som de flesta andra, ätit haverrot! Vi siktar på att ha dem kvar i landet till nästa vår för att fylla ut året med möjliga skördar.

Nu är tiden då man som odlare helst vill krafsa bort vintertäcket från sovande och övervintrande växter, men måste hia sig i ett par månader. Jag är verkligen nyfiken på hur allt har klarat vintern. Jag åkte till det som var mitt sommarjobb förra året och klippte sticklingar från blåbärstry. Så kul att se att de börjat öppna sina knoppar! Sticklingarna åkte direkt ner i krukor som jordslogs i sticklingsgaraget (en inramad bädd som helt enkelt funkar som vinterförvaring av sticklingar och småplantor i kruka).

Hemma i lägenheten har jag fyllt min Hyllis med omplanterade plantor. Jag räknar med att om c:a tre veckor kunna flytta ut några av kålplantorna till skyddat läge på balkongen. Nya frön står på kö för att sås, t.ex. tomater och några sommarblommor. Kålplantorna mäter 1 – 1,5 decimeter, trots nedplantering, och resten har tagit sig fint. Basilika trängs med purjo och kronärtskocka, varav den sistnämnda snart kommer att dra iväg ordentligt på höjden. Samtidigt som jag tycker att jag borde lärt mig att kål har väldigt bra grobarhet, och ser att det liksom svämmar över i hyllan, så tycker jag att 84 kålplantor är jättekul!

Inläggets översta bild visar plantorna av broccolirybs, sorten Quarantina.

Olika vinterdagar

Vi behövde sätta mer vitlök och väntade därför på mildare väder. December brukar ju vara väldigt skiftande i temperatur. Året avslutades med att ta upp den sista potatisen. Heja täckodling!

Till slut fick jag tag på ett par ryska vitlökar och gav mig ut på juldagen för att sätta dem. Under täckmaterialet var jorden fortfarande ganska mjuk och jag kunde göra gropar med hjälp av järnspettet. Sista sättningen av den franska sorten behövde dock vänta och vi skulle snart vara tillbaka. Mycket riktigt – nyårsafton bjöd på 8 varma grader och det gick både snabbt och lätt att fylla resten av bädden med klyftor av Thermidrome.

Med järnspettet gick det lätt att göra hål för vitlöksklyftorna. Närmast i bild syns några purjolökar som blivit toppade. Till höger syns resterna av kålen. Jag misstänker starkt rådjuren för båda dessa dåd. En vecka senare var all snö borta och vi kunde skörda potatis.

Det såg ut som vilken tidig vårdag som helst, egentligen. Trots att himlen var grå kändes luften klar och vi slapp frysa. Lite tveksamt var det om vårt sista potatisland hade tillräckligt tjockt täckmaterial för att potatisen skulle ha klarat den intensiva kylan för ett par veckor sedan. Men vi kunde plocka upp en rejäl laddning och därmed är all potatis skördad. Nöjda och lite malliga över att ha tänkt rätt. Dock överraskade av hur många sommarmorötter som fortfarande stod kvar i landet bredvid, och hur fina de var. Rådjuren kalasar på blasten, och täckmaterialet är ganska klent, men ett gäng Nantaise fick vi med oss hem.

Nu kommer vi inte besöka Askelid på åtminstone en månad. Hoppas att elementet i badrummet håller minusgraderna borta och att allt klarar sig bra. Självklart skulle jag vilja vara där och greja varje vecka, men nu är det bara att ge sig till tåls och istället planera för nästa säsong.

Löv, löv, löv

Det går framåt med höstplanteringen. Än är inte allt klart, men vi siktar på att hinna innan det blir för kallt. Nu är alla blåbärsbuskar på plats på en ny växtplats som ska ringa in en sittplats.

Efter upplysningar (som vi i och för sig anat tidigare) om nackdelar med att köpa torv vill vi försöka göra vår egen surjord. På flera ställen har vi läst om hur bra eklöv och barr passar, och det borde vi lätt kunna få tag på då vi har skogen som närmaste granne. Nyligen läste jag (t.ex. på wexthuset.se) att även lönnlöv passar bra att använda i lövmull till surjordsväxter och det är något vi har massor av! Förra året räfsade vi och la löv i ett stort antal säckar, som tidigt på våren och under hela säsongen kunde användas i våra nya odlingsbäddar. Nu när våra odlingar vuxit kan vi lägga löven direkt där vi vill ha dem. Därför går de direkt till platserna för blåbärsbuskarna och till växter som vill ha ett ordentligt vintertäcke.

Våra fina grannar försåg oss med ett gäng pallkragar, och vi kunde fortsätta bygga. Då priserna på pallkragar ökat ordentligt blev vi jätteglada över att inte behöva spendera massor av pengar. Senare kanske pallkragarna byts ut mot någon annan typ av inramning, men just nu är det smidigast såhär. Fyra dubbla pallkragar har nu fyllts med lönnlöv. En skopa jord har använts för att plantera bärbusken stadigt och nu står alltså en buske i varje kragpar. Allteftersom löven sjunker ihop ska vi fylla på med mer material som surjordsväxter föredrar och det blir lite av ett experiment för att se hur vi lyckas. Kanske hinner materialet inte bli tillräckligt nedbrutet under kommande säsong. Det värsta som kan hända är att buskarna inte trivs (okej, de kan ju dö, men det är inte så troligt) och därmed inte vill blomma, men om ett par år räknar vi med att de är ordentligt etablerade och har fått fin jord.

Här står blåbärsbuskarna planterade i varsin dubbel pallkrage med t.ex. lönnlöv. Vi har sorterna Patriot, Pelle, Bluecrop samt en okänd sort.

En indikation på att marken där har ett lägre pH är att det finns andra växter runtom som vill ha surare jord. I kanterna av åkern, där blåbärsbuskarna står, växer vitsippor, ljung, brandlilja, vilda blåbär och förgätmigej. Utanför stenmuren står barrträd och rönn, vilka också gillar ett lägre pH.

Vi har tömt potatisland nummer två av tre. Carolus har gett stor avkastning och kommer att ha ännu bättre förutsättningar nästa år då materialet kvävt åkerns gröda och kartongen förmultnat helt. Det är en sort vi definitivt kommer att odla igen men också vara mer noggranna med att täcka landet ännu mer för att motverka skorv.

De två potatislanden bredvid varandra är tömda. Materialet kommer att få ligga kvar och fyllas på inför nästa säsong. Här blir det alltså potatis på samma ställe, såhär i början.

När jag pratar om våra grannar menar jag oftast delar av en syskonskara som har en smedja runt kröken. De är inte bara mycket vänliga utan också mycket talangfulla smeder. Deras ljusstakar i järn är både stilrena och smarta – titta på deras familjeföretag Våges hemsida!

Inläggets översta bild visar dahliaknölarna som nu tagits upp för att klara vintern. En rosa, en röd och en vit sort.

Det blev äpplen i år!

Varje höstdag är den andra lik, eller? Varje septemberhelg på Askelid har hittills varit likadan. Elda, skörda, rensa. Inte alls illa, om man frågar mig. Kallt, såklart, men när solen varit framme är det fint utomhusväder. Och när det regnar kan man tänka på hur mycket regnet behövs och hur lätt jorden blir att jobba i, trots att den är tyngre.

Nu var det dags att ta ner de stora bönplantorna. De har verkligen gett massor av mat, och extra roligt var det att få en stor skörd av sorter vi odlar för första gången. Plantorna blev höga, det blev snyggt och smidig plockhöjd. Längst ut i kanten satte jag några överblivna frön till en låg sort. Ett ganska dåligt drag då den, p.g.a. att den inte klättrade så högt, fick trängas med slingerkrasse och var bökigare att skörda. Om vi inte är trötta på störbönor till våren så lär vi nog odla dessa sorter igen.

Bönplantorna är borttagna. Tur att slingerkrasse, ringblomma och rosenskära står kvar, så det inte blev helt tomt i landet.

Jag tog upp de sista rödbetorna nu. Nästan hälften av dem har varit knytnävsstora. Jag kan alltså konstatera att försådd av rödbetor är en bra metod. Vi sådde inte så många, men alla tog sig och alla blev fina. Jag som aldrig lyckats med rödbetor tidigare.

Som flera helger i rad nu, hade jag med mig kassar och hinkar hem med fin skörd. Därefter tar det alltid tid att ta hand om allt när man väl är hemma, men ett nedre köksskåp jobbar som skafferi för potatis, rödbetor och squash. I gardinstången hänger lök i korgar och piennolos med tomater, några vitlökar har hamnat i en stor ljuslykta i vardagsrummet. På köksbordet trängs fat med mognande tomater, chilis och paprikor, och örter på tork. Rörigt, men trevligt att vara omringad. Den här gången kunde jag även ta med mig en hink med blommor (och grönsaker) till mina föräldrar och min syster.

På tal om lök – jag ska nog vänta med potatislöken till våren i år. Kanske berodde det på ojämnt väder den här säsongen, men flera av mina gick i blom och nu läste jag att det kan hänga ihop. Kanske kan man vänta sig fler säsonger av opålitligt väder framöver. Schalottenlöken och vitlöken, däremot, kommer att sättas nu under hösten. Inför nästa säsong har vi tänkt ut hur växtföljden ska se ut och nu är det det bra att börja förbereda växtplatserna.

Det ena av våra äppelträd ger massor av frukt i år. Vi hade behövt rensa bland karten, men i år fick det bli som det blir. Även om många äpplen har ramlat ner, och fåglarna kalasat på andra, går det att hitta en del fina och lagringsbara frukter. Något som vi började misstänka i slutet av sommaren var att trädet kanske bestod av flera sorter. Nu är det tydligt att så är fallet. Vi är inte så bra på det där med sorter, men det finns det de som är!

Tydliga skillnader mellan de två äppelsorter som vuxit på samma träd!