Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:
Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.
Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?
Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:
Tidig skörd
Spenat
Jordärtskocka
Mangold
Kål
Svartrot
Sen skörd
Vintermorot
Palsternacka
Kål
Mangold
Purjolök
Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.
Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.
Dags att se tillbaka på årets odlingssäsong. Åtminstone den del som anses vara förbi. Vad har lyckats bra och varför? Att skriva ner det ordentligt hjälper mig att bli en smartare odlare och mer förberedd på avvikelser.
Torkan under nästan 7 veckor i år tog glädjen ur mycket av odlingen, för många av oss. Särskilt svårt har det varit för distansodlare men även de med liten vattentillgång. Kanske mest för de som behövt prioritera sitt vatten till djur och sig själva. Men läget var ganska kasst, ärligt talat. Först många kallare veckor innan våren släppte loss ordentligt, sen kanonhett utan regn, efter det massor av regn och svalare, toppat med en solig augusti och september. I år har september här varit varmare än både juli och augusti, vilket inte hänt på många år. September 2023 var även så pass varm att den var varmare än alla julimånader fram till 2014 och lika varm som juli 2015. Juli är ur ett klimatologiskt perspektiv den globalt sett varmaste månaden på året. skriver SMHI om årets väder i Sverige.
Hos oss klarade sig potatislöken och schalottenlöken allra sämst. Den växte upp jättefint men torkade mer och mer under de veckor när vi inte var på plats och kunde vattna varje dag. Helgvattningen och täckodlingen räckte inte alls. I stort sett allt annat repade sig efter fredagsvattningen varje vecka. Men mycket annat blev klent. Det var nog löken överlag, faktiskt, för både vitlöken och purjon blev mindre än väntat. Nu är potatislöken och schalottenlöken i jorden ändå, för att etablera sig och få en tidigare start på säsong 2024.
Bärbuskarna fick också ett dåligt år. De blommade jättefint och rikligt i maj, men tappade massor av kart under torkan. Från våra blåbärstry fick vi endast ett bär per buske, men det kan delvis bero på att de planterades sent på hösten dessförinnan och inte hunnit etablera sig än. Det är ju en torkkänslig art.
Men vid närmare eftertanke var det ju tomaterna som brädades i år. Jag som samlat på mig ett helt gäng motståndskraftiga sorter såg fram emot stor skörd från den utbyggda odlingsplatsen. Alla sorter utom en drabbades och massor av tomater slängdes. Jag fick något exemplar av nästan varje sort, och en knapp liter av Hundreds & Thousands. Bedrövligt. Barbianka var den enda som stod emot, men då den nästan kvävts av andra sorter hann den inte ge frukt. Tur att jag har fröer sparade.
I år skulle jag verkligen inte misslyckas med morötter! bestämde jag mig för, och drog därför upp djupa fåror mellan varje rad med sådda frön. Fårorna vattnades flera gånger under dagarna och blev till vattenreservoarer. Resultatet? Jo, vi fick stora, fina, och massor av morötter. Dock började några av vintermorötterna gå i blom och vi skördade av rubbet i mitten av september. Nu i andra halvan av oktober står sommarmorötterna kvar, under lite nytt täckmaterial, men kommer att behöva skördas snart.
De andra rotsakerna blev det lite blandade resultat på. Haverroten grodde inte. Svartroten grodde det väldigt få av och alla utom en gick i blom. Rödbetorna slarvade jag bort. Palsternackorna var av gamla fröer, vilket sällan går bra, men de som tog sig ser gigantiska ut (ej skördade än). Vi får se vad det finns plats för nästa år. Hoppas på att kunna testa allt igen.
Baljväxterna har gett enorma mängder i år! Frysens innehåll består till stor del av brytsockerärtan Delikata och störbrytbönan Matilda. Två favoriter som dominerade odlingsåret. Mangold och nyzeeländsk spenat tog också plats och gav mycket. Den sistnämnda rensades nyligen bort medan mangolden får stå kvar. Inläggets översta bild visar skörd från 1 oktober.
Potatisen har klarat sig hyfsat. Vi hade behövt lägga på ännu mer täckmaterial då det sjönk ihop fortare än vanligt. Många knölar har blivit uppgrävda av rådjur och därmed blivit utsatta för solljus. Det gör att vi i och för sig har mycket utsäde till nästa år.
Årets skörd från ett av de fyra potatislanden, just det här med sorten Twister. Till höger syns backen som innehåller knölar med gröna fläckar. Det blir utsäde till nästa år.
Så vad behöver jag komma ihåg till nästa års odling?
Skydda plantorna bättre mot torka. Komplettera täckodlingen med t.ex. fiberduk efter vattning.
Använd fiberduk som skydd mot sol, värme och kyla på fler ställen. Även till bärbuskar.
Skapa vattenreservoarer nära plantorna att ta av.
Hjälp tomaterna att stå emot bladmögel när det regnar mycket och under lång tid. Blada av dem lite för att göra det luftigt.
Vid minsta tecken på bladmögel – skörda av alla tomater.
Täck potatislanden mer än vad som verkar behövas.
Och så några fler tankar:
Slingerkrasse frösår sig själv. Samla ihop fröerna eller låt bli att så nya. 3 plantor i en 6 meter lång bädd är alldeles för många. De kväver både paprika, persilja och Linnétagetes.
För ringblommor gäller samma som för ovanstående, men med mindre kvävningsrisk. Dock är de vassa på att bre ut sig, men tål att flyttas.
Ja, även rosenskära frösår sig. Och de är gigantiska, som man borde veta.
5 plantor av nyzeeländsk spenat är för mycket för en familj på 2 personer om det dessutom finns mycket mangold. …och frysen är liten.
Senhöst. Lusten att skriva blogginlägg är tillbaka. Säkert beror det delvis på att jag inte är så upptagen med odlandet längre.
I åtta soliga grader kunde det äntligen bli lite utomhustid på åkern! Det fanns såklart en hel del att göra. Hemma i lägenheten har sådderna rusat iväg. Det har redan behövts två omplanteringar för att möta upp kålens tillväxt och fler är på gång.
För två veckor sedan var vi äntligen på Askelid igen. Det första vi gjorde var att skörda jordärtskockor. Plantorna där hade inte fått de bästa förutsättningarna, men då de var många kunde vi få ett ordentligt gäng skockor med oss hem. Vi kommer att plantera några på samma ställe när vi gräver upp de sista, och under kommande säsong har de bättre och mer jord att växa i.
Jordärtskocksskörd på Askelid. Med vattnet avstängt fick de förbli jordiga tills vi kom hem.
Jag kunde stanna kvar ett par dagar extra och satte då den sista av vår ryska vitlök. Det har ju verkligen varit skiftande i väder och temperatur under våra snabbvisiter på Askelid under vintern, och nu gick det väldigt lätt att få ner de sista klyftorna i jorden. Skulle de inte hinna klyfta sig i år så gör det inget.
Det fanns fortfarande kvar av sommarmorötterna i landet. Några som jag tog upp smakade bra, men många var alldeles för taniga och smaklösa och fick återgå till naturen direkt. Men visst var det häftigt att kunna plocka upp ett gäng övervintrade sommarmorötter.
Jorden hade rett sig fint i de bäddar som inte varit täckta under vintern. Jag krattade igenom en av de högre bäddarna och sådde in med svartrot och haverrot. Ingen av dessa är grödor vi odlat tidigare så det är extra spännande. Har inte ens, som de flesta andra, ätit haverrot! Vi siktar på att ha dem kvar i landet till nästa vår för att fylla ut året med möjliga skördar.
Nu är tiden då man som odlare helst vill krafsa bort vintertäcket från sovande och övervintrande växter, men måste hia sig i ett par månader. Jag är verkligen nyfiken på hur allt har klarat vintern. Jag åkte till det som var mitt sommarjobb förra året och klippte sticklingar från blåbärstry. Så kul att se att de börjat öppna sina knoppar! Sticklingarna åkte direkt ner i krukor som jordslogs i sticklingsgaraget (en inramad bädd som helt enkelt funkar som vinterförvaring av sticklingar och småplantor i kruka).
Hemma i lägenheten har jag fyllt min Hyllis med omplanterade plantor. Jag räknar med att om c:a tre veckor kunna flytta ut några av kålplantorna till skyddat läge på balkongen. Nya frön står på kö för att sås, t.ex. tomater och några sommarblommor. Kålplantorna mäter 1 – 1,5 decimeter, trots nedplantering, och resten har tagit sig fint. Basilika trängs med purjo och kronärtskocka, varav den sistnämnda snart kommer att dra iväg ordentligt på höjden. Samtidigt som jag tycker att jag borde lärt mig att kål har väldigt bra grobarhet, och ser att det liksom svämmar över i hyllan, så tycker jag att 84 kålplantor är jättekul!
Inläggets översta bild visar plantorna av broccolirybs, sorten Quarantina.
Vi behövde sätta mer vitlök och väntade därför på mildare väder. December brukar ju vara väldigt skiftande i temperatur. Året avslutades med att ta upp den sista potatisen. Heja täckodling!
Till slut fick jag tag på ett par ryska vitlökar och gav mig ut på juldagen för att sätta dem. Under täckmaterialet var jorden fortfarande ganska mjuk och jag kunde göra gropar med hjälp av järnspettet. Sista sättningen av den franska sorten behövde dock vänta och vi skulle snart vara tillbaka. Mycket riktigt – nyårsafton bjöd på 8 varma grader och det gick både snabbt och lätt att fylla resten av bädden med klyftor av Thermidrome.
Med järnspettet gick det lätt att göra hål för vitlöksklyftorna. Närmast i bild syns några purjolökar som blivit toppade. Till höger syns resterna av kålen. Jag misstänker starkt rådjuren för båda dessa dåd. En vecka senare var all snö borta och vi kunde skörda potatis.
Det såg ut som vilken tidig vårdag som helst, egentligen. Trots att himlen var grå kändes luften klar och vi slapp frysa. Lite tveksamt var det om vårt sista potatisland hade tillräckligt tjockt täckmaterial för att potatisen skulle ha klarat den intensiva kylan för ett par veckor sedan. Men vi kunde plocka upp en rejäl laddning och därmed är all potatis skördad. Nöjda och lite malliga över att ha tänkt rätt. Dock överraskade av hur många sommarmorötter som fortfarande stod kvar i landet bredvid, och hur fina de var. Rådjuren kalasar på blasten, och täckmaterialet är ganska klent, men ett gäng Nantaise fick vi med oss hem.
Nu kommer vi inte besöka Askelid på åtminstone en månad. Hoppas att elementet i badrummet håller minusgraderna borta och att allt klarar sig bra. Självklart skulle jag vilja vara där och greja varje vecka, men nu är det bara att ge sig till tåls och istället planera för nästa säsong.
Det går framåt med höstplanteringen. Än är inte allt klart, men vi siktar på att hinna innan det blir för kallt. Nu är alla blåbärsbuskar på plats på en ny växtplats som ska ringa in en sittplats.
Efter upplysningar (som vi i och för sig anat tidigare) om nackdelar med att köpa torv vill vi försöka göra vår egen surjord. På flera ställen har vi läst om hur bra eklöv och barr passar, och det borde vi lätt kunna få tag på då vi har skogen som närmaste granne. Nyligen läste jag (t.ex. på wexthuset.se) att även lönnlöv passar bra att använda i lövmull till surjordsväxter och det är något vi har massor av! Förra året räfsade vi och la löv i ett stort antal säckar, som tidigt på våren och under hela säsongen kunde användas i våra nya odlingsbäddar. Nu när våra odlingar vuxit kan vi lägga löven direkt där vi vill ha dem. Därför går de direkt till platserna för blåbärsbuskarna och till växter som vill ha ett ordentligt vintertäcke.
Våra fina grannar försåg oss med ett gäng pallkragar, och vi kunde fortsätta bygga. Då priserna på pallkragar ökat ordentligt blev vi jätteglada över att inte behöva spendera massor av pengar. Senare kanske pallkragarna byts ut mot någon annan typ av inramning, men just nu är det smidigast såhär. Fyra dubbla pallkragar har nu fyllts med lönnlöv. En skopa jord har använts för att plantera bärbusken stadigt och nu står alltså en buske i varje kragpar. Allteftersom löven sjunker ihop ska vi fylla på med mer material som surjordsväxter föredrar och det blir lite av ett experiment för att se hur vi lyckas. Kanske hinner materialet inte bli tillräckligt nedbrutet under kommande säsong. Det värsta som kan hända är att buskarna inte trivs (okej, de kan ju dö, men det är inte så troligt) och därmed inte vill blomma, men om ett par år räknar vi med att de är ordentligt etablerade och har fått fin jord.
Här står blåbärsbuskarna planterade i varsin dubbel pallkrage med t.ex. lönnlöv. Vi har sorterna Patriot, Pelle, Bluecrop samt en okänd sort.
En indikation på att marken där har ett lägre pH är att det finns andra växter runtom som vill ha surare jord. I kanterna av åkern, där blåbärsbuskarna står, växer vitsippor, ljung, brandlilja, vilda blåbär och förgätmigej. Utanför stenmuren står barrträd och rönn, vilka också gillar ett lägre pH.
Vi har tömt potatisland nummer två av tre. Carolus har gett stor avkastning och kommer att ha ännu bättre förutsättningar nästa år då materialet kvävt åkerns gröda och kartongen förmultnat helt. Det är en sort vi definitivt kommer att odla igen men också vara mer noggranna med att täcka landet ännu mer för att motverka skorv.
De två potatislanden bredvid varandra är tömda. Materialet kommer att få ligga kvar och fyllas på inför nästa säsong. Här blir det alltså potatis på samma ställe, såhär i början.
När jag pratar om våra grannar menar jag oftast delar av en syskonskara som har en smedja runt kröken. De är inte bara mycket vänliga utan också mycket talangfulla smeder. Deras ljusstakar i järn är både stilrena och smarta – titta på deras familjeföretag Våges hemsida!
Inläggets översta bild visar dahliaknölarna som nu tagits upp för att klara vintern. En rosa, en röd och en vit sort.
Varje höstdag är den andra lik, eller? Varje septemberhelg på Askelid har hittills varit likadan. Elda, skörda, rensa. Inte alls illa, om man frågar mig. Kallt, såklart, men när solen varit framme är det fint utomhusväder. Och när det regnar kan man tänka på hur mycket regnet behövs och hur lätt jorden blir att jobba i, trots att den är tyngre.
Nu var det dags att ta ner de stora bönplantorna. De har verkligen gett massor av mat, och extra roligt var det att få en stor skörd av sorter vi odlar för första gången. Plantorna blev höga, det blev snyggt och smidig plockhöjd. Längst ut i kanten satte jag några överblivna frön till en låg sort. Ett ganska dåligt drag då den, p.g.a. att den inte klättrade så högt, fick trängas med slingerkrasse och var bökigare att skörda. Om vi inte är trötta på störbönor till våren så lär vi nog odla dessa sorter igen.
Bönplantorna är borttagna. Tur att slingerkrasse, ringblomma och rosenskära står kvar, så det inte blev helt tomt i landet.
Jag tog upp de sista rödbetorna nu. Nästan hälften av dem har varit knytnävsstora. Jag kan alltså konstatera att försådd av rödbetor är en bra metod. Vi sådde inte så många, men alla tog sig och alla blev fina. Jag som aldrig lyckats med rödbetor tidigare.
Som flera helger i rad nu, hade jag med mig kassar och hinkar hem med fin skörd. Därefter tar det alltid tid att ta hand om allt när man väl är hemma, men ett nedre köksskåp jobbar som skafferi för potatis, rödbetor och squash. I gardinstången hänger lök i korgar och piennolos med tomater, några vitlökar har hamnat i en stor ljuslykta i vardagsrummet. På köksbordet trängs fat med mognande tomater, chilis och paprikor, och örter på tork. Rörigt, men trevligt att vara omringad. Den här gången kunde jag även ta med mig en hink med blommor (och grönsaker) till mina föräldrar och min syster.
På tal om lök – jag ska nog vänta med potatislöken till våren i år. Kanske berodde det på ojämnt väder den här säsongen, men flera av mina gick i blom och nu läste jag att det kan hänga ihop. Kanske kan man vänta sig fler säsonger av opålitligt väder framöver. Schalottenlöken och vitlöken, däremot, kommer att sättas nu under hösten. Inför nästa säsong har vi tänkt ut hur växtföljden ska se ut och nu är det det bra att börja förbereda växtplatserna.
Det ena av våra äppelträd ger massor av frukt i år. Vi hade behövt rensa bland karten, men i år fick det bli som det blir. Även om många äpplen har ramlat ner, och fåglarna kalasat på andra, går det att hitta en del fina och lagringsbara frukter. Något som vi började misstänka i slutet av sommaren var att trädet kanske bestod av flera sorter. Nu är det tydligt att så är fallet. Vi är inte så bra på det där med sorter, men det finns det de som är!
Tydliga skillnader mellan de två äppelsorter som vuxit på samma träd!
Inför vintern behövde alla sticklingar ses över, krukas om och märkas upp. Vildtomaterna har skördats och all kål har kunnat provsmakas igen. På tallriken finns ännu också potatis, vaxbönor, morötter, rödbetor, squash och vitlök.
Förra sommaren och hösten tog jag ett gäng sticklingar i all hast. Jag packade in alla krukor med rejäla mängder löv och satte dem tätt ihop för att de inte skulle stryka med. I början av maj tog jag fram dem i solen och jordslog nästan alla av krukorna. Under våren har jag tagit fler sticklingar för att fylla på. Nu är de allra flesta av dem i ordning.
Att dela på alla sticklingar och plantera dem i krukor en och en tog sin lilla tid. De skulle även beskäras litegrann (för att bli mer lätthanterliga) och märkas upp. Men nu kan vi se att nästa år kan vi börja sälja plantor! På Dalvik har jag fortsatt arbetet och krukat en mängd röda hösthallon.
Skörden av potatissorterna Princess och Twister fotodokumenterades aldrig. Inte heller hann jag ta någon bild på de tvättade knölarna innan Johan bar upp dem i lilla förrådet på loftet. Princess gav tyvärr en dålig skörd. Vad det beror på är svårt att säga. Kanske var täcket för tunt och torkan för stark. Knölarna var ganska få och mycket små. Twister gav bra skörd. Färre men större knölar. Även här fanns tecken på för tunt täcke, då flera knölar blivit gröna. Men de gröna får bli utsäde till nästa år, och de största knölarna blev bakpotatis i öppna spisen på kvällen.
Ja, öppna spisen, förresten, den är ju faktisk en kassett. I vilket fall är vi väldigt glada över att ha både den och i köket en järnspis. Det innebär att elräkningen inte behöver bli så hög och att vi inte heller behöver frysa. När vi kom till Askelid den här lördagen visade termometern i köket 12 grader, men på kvällen hade vi dessutom lagat mat på järnspisen och graderna hade stigit till 22. Vi kan nog vara säkra på att veden inte riktigt kommer att räcka, men vi får stanna i stan om det blir för kallt.
Alla våra kålsorter har startat om! Vi har ätit några blad av alla sorter (7) och ser att plantorna är stabila. På både brysselkålen och rosettkålen syns bra tillväxt i bladvecken och alla sorterna av bladkål har kommit igen.
På bilden ses rosettkålen Autumn star med sina typiska rosetter.Inläggets översta bild visar den sibiriska kålen Red Russian – även den med massor av nya blad.
Nu börjar dygnstemperaturen sjunka och framför allt nätterna blir kallare. Vissa grödor behöver skördas nu, innan de förstörs av kylan. Här var det definitivt tid att slutskörda tomaterna.
Samtliga plantor klipptes ner och bladades av för ett par veckor sedan. Det var inte så många frukter som hade fått färg men åtminstone större chans att mogna. Sorten Hundreds & Thousands har gett mycket. Här klippte jag av hela plantan vid skörd och tänker att det ska bli ett pilligt kvällsgöra någon dag framöver. Förra veckan testade jag att konservera några av dem, men har inte öppnat någon av burkarna än. Sorten Black Krim skördades också, men har inte gett så mycket. Den ryska vildtomaten Barbianka kunde vänta en vecka till då den står skyddat.
Två (!) plantor av sorten Hundreds & Thousands
När jag skördade de tomater som ska lagras använde jag sekatör för att kunna klippa av klasarna från plantan. Jag ville ha så många som möjligt av dem i klasar för att underlätta upphängningen. Just dessa två är de som gett mest hos oss i år, vilket är jättekul. Några av piennolotomaterna hade mognat, men de allra flesta inte. Av Ponderosa är det bara ett par som har börjat skifta i gul-orange men då den är helt ny för mig är jag verkligen nyfiken på hur den smakar och hur den funkar att lagras. Det blev fyra större upphängningar (piennolos) och två mindre.
Potatisen Carolus kan utvärderas vidare. Vi tog upp en del av den och såg att den nog ger 8 knölar i snitt. Inte alls illa! Några få hade drabbats av skorv, men annars inget att anmärka på. Den är en god mjölig potatis som hittills, förutom kokt, har gjort sig väldigt bra både i ugn och som mos. En bonus, när den vuxit i täckmaterial i stället för jord, är att man knappt behöver använda grep och att den är nästan ren när man plockar upp den.
Skörd från fem plantor av sorten Carolus
Att täcka morötterna och mangolden var ett bra drag. De har båda fortsatt att växa och verkar klara sig bra. Även all kål har startat om, vilket var glädjande. Små brysslar och rosetter är på gång och bladkålen har bra tillväxt. Det finns hopp om kålskörd i vinter!
Skörden av bönor, gurkor, squash, rödbetor och morötter var lika stor som sist, men det var förmodligen de sista av bönorna för i år. Jag räknar med att gurkan och squashen snart tackar för sig. Men lika roligt är det att planera inför nästa säsong då det är dags att försöka få till en växtföljd. Ett av kvarteren behöver utökas med en bädd, och i ett annat behöver ett par bäddar breddas, sedan kommer det att funka. Det kvarter som kålen ska få växa i ska preppas med Bokashi under hösten-vintern. Där rotsakerna ska hålla till ska vi smygstarta med att så svartrot och haverrot, något som är helt nytt för oss att odla själva.
Fortfarande blommar det överallt i odlingarna. Det är fint att ha något som står kvar nu när man har börjat klippa ner och plocka bort. Att det dessutom är något färgglatt är ännu bättre. Jag passade på att ta frön från krasse, linnétagetes och ringblommor.
Solrosen Red sun blev inte så stor, men trivs vid risstaketet
Den här helgen tänkte vi att en hel del grödor skulle ha slokat, packat ihop, eller blivit naggade i kanten. Det var delvis rätt. Två veckors frånvaro gör stor skillnad.
Vi hade räknat med att få ha det mesta av mangolden för oss själva. Det var tydligen naivt – rådjuren har kapat den någon centimeter från roten. De har också toppat morot, potatis och rödbetor. Innan vi åkte hem la jag fiberduk över bäddarna med mangold och morötter. Plantorna kan faktiskt komma igen om de bara blir lämnade ifred.
Mangolden, bara en stubbe av den står kvar. Nästan alla plantorna ser likadana ut. Förhoppningsvis kan fiberduken hjälpa till att skydda och den kan fortsätta växa.
Jo, de syntes faktiskt lite överallt, spåren av små klövar i bäddarna. Men mest förvånande var nog att de inte nöjt sig med att äta blasten från rödbetorna – de har dragit upp ett gäng betor också. Fina, dock, och jag skulle ändå ta upp några, men…
Kapad blast på rödbetorna, men även ett gäng uppdragna. Tydligen har inte roten varit lika god. Betorna låg på bädden, uppdragna och välta. Innan bilden togs hade jag redan lagt dem bredvid varann.
Den här helgen var det dags att provsmaka potatisen. Först och främst se hur knölsättningen hade blivit, förresten. Vi chansade med att ge varje potatis (förodlad) en näve jord att växa i, men hade täckt marken med kartong. Täckmaterialet har varit 20-40 cm tjockt, bestått av blandat okomposterat material och fyllts på när det sjunkit ihop. Var det tillräckligt för potatisen att röra sig i? Kanske. Förmodligen blir avkastningen högre nästa år, då den ska odlas på redan bruten mark, men knölsättningen var klart godkänd. Carolus gav bäst avkastning, både störst och flest antal knölar. De andra sorterna, Princess och Twister, var klenare, men det var också de två som var väldigt sega i starten.
Knölar från en planta av potatisen Carolus. En sort vi absolut kommer att odla igen.
När vi vaknade på lördagen var det 15 grader på nedervåningen. Alltså, dags för höstens första eldning. 17 grader fick vara ok att äta frukost i och efter det började solen värma upp luften utomhus. Nu gäller det att se till att det finns ved under de kalla månaderna som kommer.
Nu är alla tomatplantor nerklippta och avbladade. Det är en lite ledsam syn, men går man nära så ser man att det är många frukter på gång. Här syns Ponderosa, Black Krim och längst bort en okänd sort av piennolotomat.
Så mycket bönor! Två hinkar kunde vi fylla med stora favoriter. Och några får växa en vecka till. Det är nu man behöver en frys till, eller? Inläggets översta bild visar skörd av bönorna Matilda och GoldMarie.
Vi har fortsatt skörda massor av bönor, squash och rotsaker. Men kålen skördas av fjärilslarver! Jag tror dock att de kommer repa sig under hösten och kan ge oss skörd sent under året.
Nu har jag klippt ner ruccolan. Det har varit massor av fjärilar, mest citronfjärilar, på den och jag har inte haft hjärta att ta ner den. Men nu hade den nästan blommat över. Det kommer nya små blad till oss eftersom jag bara klippt ner och inte dragit upp den. Dessutom blir det mer plats till andra plantor som står där. Jag längtar till att kunna skörda den första paprikan!
Paprikan Ferenc tender har vuxit sig stor. Nu kommer den snart att börja skifta färg.
Luften har blivit fuktigare och det har börjat bli lättare att arbeta med grepen i jorden. Dessutom har det varit god tillväxt på mycket. Morötterna som såddes för en månad sedan har drygt 5 centimeter hög blast och bönorna har kommit upp en bra bit. Det var dags att täcka jorden runt dem.
Vår kål har blivit rejält äten av fjärilslarver av olika slag. Jag är dock ganska säker på att de kommer att repa sig efter invasionen och ändå ge skörd. De flesta av våra sorter är ju trots allt sådana som både kan skördas mycket sent på året och i vissa fall övervintra. Utvärdering av teorierna låter såhär:
”Fjärilar lägger sina ägg på röda kålsorter mer sällan än på gröna.” Ja, till viss del. Vår rödaste sort (Scarlet emperor) har klarat sig bäst, men både den sibiriska (Russian red) och rosettkålen (Autumn star) har blivit illa åtgångna – särskilt den förstnämnda.
”Fjärilar lägger även sina ägg på krasseblad och kan därför avledas med krasse.” Också här blir svaret ‘ja, till viss del’. Jag visste inte alls att fjärilen tycker att bladen liknar kål, men jag har en hel del bildbevis.
Larverna mumsar på både blommor och blad från slingerkrassen.
Översta bilden visar en båge av haricots verts-sorten Matilda.
Askelids odlingar 