Vi behövde sätta mer vitlök och väntade därför på mildare väder. December brukar ju vara väldigt skiftande i temperatur. Året avslutades med att ta upp den sista potatisen. Heja täckodling!
Till slut fick jag tag på ett par ryska vitlökar och gav mig ut på juldagen för att sätta dem. Under täckmaterialet var jorden fortfarande ganska mjuk och jag kunde göra gropar med hjälp av järnspettet. Sista sättningen av den franska sorten behövde dock vänta och vi skulle snart vara tillbaka. Mycket riktigt – nyårsafton bjöd på 8 varma grader och det gick både snabbt och lätt att fylla resten av bädden med klyftor av Thermidrome.
Med järnspettet gick det lätt att göra hål för vitlöksklyftorna. Närmast i bild syns några purjolökar som blivit toppade. Till höger syns resterna av kålen. Jag misstänker starkt rådjuren för båda dessa dåd. En vecka senare var all snö borta och vi kunde skörda potatis.
Det såg ut som vilken tidig vårdag som helst, egentligen. Trots att himlen var grå kändes luften klar och vi slapp frysa. Lite tveksamt var det om vårt sista potatisland hade tillräckligt tjockt täckmaterial för att potatisen skulle ha klarat den intensiva kylan för ett par veckor sedan. Men vi kunde plocka upp en rejäl laddning och därmed är all potatis skördad. Nöjda och lite malliga över att ha tänkt rätt. Dock överraskade av hur många sommarmorötter som fortfarande stod kvar i landet bredvid, och hur fina de var. Rådjuren kalasar på blasten, och täckmaterialet är ganska klent, men ett gäng Nantaise fick vi med oss hem.
Nu kommer vi inte besöka Askelid på åtminstone en månad. Hoppas att elementet i badrummet håller minusgraderna borta och att allt klarar sig bra. Självklart skulle jag vilja vara där och greja varje vecka, men nu är det bara att ge sig till tåls och istället planera för nästa säsong.
Det går framåt med höstplanteringen. Än är inte allt klart, men vi siktar på att hinna innan det blir för kallt. Nu är alla blåbärsbuskar på plats på en ny växtplats som ska ringa in en sittplats.
Efter upplysningar (som vi i och för sig anat tidigare) om nackdelar med att köpa torv vill vi försöka göra vår egen surjord. På flera ställen har vi läst om hur bra eklöv och barr passar, och det borde vi lätt kunna få tag på då vi har skogen som närmaste granne. Nyligen läste jag (t.ex. på wexthuset.se) att även lönnlöv passar bra att använda i lövmull till surjordsväxter och det är något vi har massor av! Förra året räfsade vi och la löv i ett stort antal säckar, som tidigt på våren och under hela säsongen kunde användas i våra nya odlingsbäddar. Nu när våra odlingar vuxit kan vi lägga löven direkt där vi vill ha dem. Därför går de direkt till platserna för blåbärsbuskarna och till växter som vill ha ett ordentligt vintertäcke.
Våra fina grannar försåg oss med ett gäng pallkragar, och vi kunde fortsätta bygga. Då priserna på pallkragar ökat ordentligt blev vi jätteglada över att inte behöva spendera massor av pengar. Senare kanske pallkragarna byts ut mot någon annan typ av inramning, men just nu är det smidigast såhär. Fyra dubbla pallkragar har nu fyllts med lönnlöv. En skopa jord har använts för att plantera bärbusken stadigt och nu står alltså en buske i varje kragpar. Allteftersom löven sjunker ihop ska vi fylla på med mer material som surjordsväxter föredrar och det blir lite av ett experiment för att se hur vi lyckas. Kanske hinner materialet inte bli tillräckligt nedbrutet under kommande säsong. Det värsta som kan hända är att buskarna inte trivs (okej, de kan ju dö, men det är inte så troligt) och därmed inte vill blomma, men om ett par år räknar vi med att de är ordentligt etablerade och har fått fin jord.
Här står blåbärsbuskarna planterade i varsin dubbel pallkrage med t.ex. lönnlöv. Vi har sorterna Patriot, Pelle, Bluecrop samt en okänd sort.
En indikation på att marken där har ett lägre pH är att det finns andra växter runtom som vill ha surare jord. I kanterna av åkern, där blåbärsbuskarna står, växer vitsippor, ljung, brandlilja, vilda blåbär och förgätmigej. Utanför stenmuren står barrträd och rönn, vilka också gillar ett lägre pH.
Vi har tömt potatisland nummer två av tre. Carolus har gett stor avkastning och kommer att ha ännu bättre förutsättningar nästa år då materialet kvävt åkerns gröda och kartongen förmultnat helt. Det är en sort vi definitivt kommer att odla igen men också vara mer noggranna med att täcka landet ännu mer för att motverka skorv.
De två potatislanden bredvid varandra är tömda. Materialet kommer att få ligga kvar och fyllas på inför nästa säsong. Här blir det alltså potatis på samma ställe, såhär i början.
När jag pratar om våra grannar menar jag oftast delar av en syskonskara som har en smedja runt kröken. De är inte bara mycket vänliga utan också mycket talangfulla smeder. Deras ljusstakar i järn är både stilrena och smarta – titta på deras familjeföretag Våges hemsida!
Inläggets översta bild visar dahliaknölarna som nu tagits upp för att klara vintern. En rosa, en röd och en vit sort.
Inför vintern behövde alla sticklingar ses över, krukas om och märkas upp. Vildtomaterna har skördats och all kål har kunnat provsmakas igen. På tallriken finns ännu också potatis, vaxbönor, morötter, rödbetor, squash och vitlök.
Förra sommaren och hösten tog jag ett gäng sticklingar i all hast. Jag packade in alla krukor med rejäla mängder löv och satte dem tätt ihop för att de inte skulle stryka med. I början av maj tog jag fram dem i solen och jordslog nästan alla av krukorna. Under våren har jag tagit fler sticklingar för att fylla på. Nu är de allra flesta av dem i ordning.
Att dela på alla sticklingar och plantera dem i krukor en och en tog sin lilla tid. De skulle även beskäras litegrann (för att bli mer lätthanterliga) och märkas upp. Men nu kan vi se att nästa år kan vi börja sälja plantor! På Dalvik har jag fortsatt arbetet och krukat en mängd röda hösthallon.
Skörden av potatissorterna Princess och Twister fotodokumenterades aldrig. Inte heller hann jag ta någon bild på de tvättade knölarna innan Johan bar upp dem i lilla förrådet på loftet. Princess gav tyvärr en dålig skörd. Vad det beror på är svårt att säga. Kanske var täcket för tunt och torkan för stark. Knölarna var ganska få och mycket små. Twister gav bra skörd. Färre men större knölar. Även här fanns tecken på för tunt täcke, då flera knölar blivit gröna. Men de gröna får bli utsäde till nästa år, och de största knölarna blev bakpotatis i öppna spisen på kvällen.
Ja, öppna spisen, förresten, den är ju faktisk en kassett. I vilket fall är vi väldigt glada över att ha både den och i köket en järnspis. Det innebär att elräkningen inte behöver bli så hög och att vi inte heller behöver frysa. När vi kom till Askelid den här lördagen visade termometern i köket 12 grader, men på kvällen hade vi dessutom lagat mat på järnspisen och graderna hade stigit till 22. Vi kan nog vara säkra på att veden inte riktigt kommer att räcka, men vi får stanna i stan om det blir för kallt.
Alla våra kålsorter har startat om! Vi har ätit några blad av alla sorter (7) och ser att plantorna är stabila. På både brysselkålen och rosettkålen syns bra tillväxt i bladvecken och alla sorterna av bladkål har kommit igen.
På bilden ses rosettkålen Autumn star med sina typiska rosetter.Inläggets översta bild visar den sibiriska kålen Red Russian – även den med massor av nya blad.
Nu börjar dygnstemperaturen sjunka och framför allt nätterna blir kallare. Vissa grödor behöver skördas nu, innan de förstörs av kylan. Här var det definitivt tid att slutskörda tomaterna.
Samtliga plantor klipptes ner och bladades av för ett par veckor sedan. Det var inte så många frukter som hade fått färg men åtminstone större chans att mogna. Sorten Hundreds & Thousands har gett mycket. Här klippte jag av hela plantan vid skörd och tänker att det ska bli ett pilligt kvällsgöra någon dag framöver. Förra veckan testade jag att konservera några av dem, men har inte öppnat någon av burkarna än. Sorten Black Krim skördades också, men har inte gett så mycket. Den ryska vildtomaten Barbianka kunde vänta en vecka till då den står skyddat.
Två (!) plantor av sorten Hundreds & Thousands
När jag skördade de tomater som ska lagras använde jag sekatör för att kunna klippa av klasarna från plantan. Jag ville ha så många som möjligt av dem i klasar för att underlätta upphängningen. Just dessa två är de som gett mest hos oss i år, vilket är jättekul. Några av piennolotomaterna hade mognat, men de allra flesta inte. Av Ponderosa är det bara ett par som har börjat skifta i gul-orange men då den är helt ny för mig är jag verkligen nyfiken på hur den smakar och hur den funkar att lagras. Det blev fyra större upphängningar (piennolos) och två mindre.
Potatisen Carolus kan utvärderas vidare. Vi tog upp en del av den och såg att den nog ger 8 knölar i snitt. Inte alls illa! Några få hade drabbats av skorv, men annars inget att anmärka på. Den är en god mjölig potatis som hittills, förutom kokt, har gjort sig väldigt bra både i ugn och som mos. En bonus, när den vuxit i täckmaterial i stället för jord, är att man knappt behöver använda grep och att den är nästan ren när man plockar upp den.
Skörd från fem plantor av sorten Carolus
Att täcka morötterna och mangolden var ett bra drag. De har båda fortsatt att växa och verkar klara sig bra. Även all kål har startat om, vilket var glädjande. Små brysslar och rosetter är på gång och bladkålen har bra tillväxt. Det finns hopp om kålskörd i vinter!
Skörden av bönor, gurkor, squash, rödbetor och morötter var lika stor som sist, men det var förmodligen de sista av bönorna för i år. Jag räknar med att gurkan och squashen snart tackar för sig. Men lika roligt är det att planera inför nästa säsong då det är dags att försöka få till en växtföljd. Ett av kvarteren behöver utökas med en bädd, och i ett annat behöver ett par bäddar breddas, sedan kommer det att funka. Det kvarter som kålen ska få växa i ska preppas med Bokashi under hösten-vintern. Där rotsakerna ska hålla till ska vi smygstarta med att så svartrot och haverrot, något som är helt nytt för oss att odla själva.
Fortfarande blommar det överallt i odlingarna. Det är fint att ha något som står kvar nu när man har börjat klippa ner och plocka bort. Att det dessutom är något färgglatt är ännu bättre. Jag passade på att ta frön från krasse, linnétagetes och ringblommor.
Solrosen Red sun blev inte så stor, men trivs vid risstaketet
Den här helgen tänkte vi att en hel del grödor skulle ha slokat, packat ihop, eller blivit naggade i kanten. Det var delvis rätt. Två veckors frånvaro gör stor skillnad.
Vi hade räknat med att få ha det mesta av mangolden för oss själva. Det var tydligen naivt – rådjuren har kapat den någon centimeter från roten. De har också toppat morot, potatis och rödbetor. Innan vi åkte hem la jag fiberduk över bäddarna med mangold och morötter. Plantorna kan faktiskt komma igen om de bara blir lämnade ifred.
Mangolden, bara en stubbe av den står kvar. Nästan alla plantorna ser likadana ut. Förhoppningsvis kan fiberduken hjälpa till att skydda och den kan fortsätta växa.
Jo, de syntes faktiskt lite överallt, spåren av små klövar i bäddarna. Men mest förvånande var nog att de inte nöjt sig med att äta blasten från rödbetorna – de har dragit upp ett gäng betor också. Fina, dock, och jag skulle ändå ta upp några, men…
Kapad blast på rödbetorna, men även ett gäng uppdragna. Tydligen har inte roten varit lika god. Betorna låg på bädden, uppdragna och välta. Innan bilden togs hade jag redan lagt dem bredvid varann.
Den här helgen var det dags att provsmaka potatisen. Först och främst se hur knölsättningen hade blivit, förresten. Vi chansade med att ge varje potatis (förodlad) en näve jord att växa i, men hade täckt marken med kartong. Täckmaterialet har varit 20-40 cm tjockt, bestått av blandat okomposterat material och fyllts på när det sjunkit ihop. Var det tillräckligt för potatisen att röra sig i? Kanske. Förmodligen blir avkastningen högre nästa år, då den ska odlas på redan bruten mark, men knölsättningen var klart godkänd. Carolus gav bäst avkastning, både störst och flest antal knölar. De andra sorterna, Princess och Twister, var klenare, men det var också de två som var väldigt sega i starten.
Knölar från en planta av potatisen Carolus. En sort vi absolut kommer att odla igen.
När vi vaknade på lördagen var det 15 grader på nedervåningen. Alltså, dags för höstens första eldning. 17 grader fick vara ok att äta frukost i och efter det började solen värma upp luften utomhus. Nu gäller det att se till att det finns ved under de kalla månaderna som kommer.
Nu är alla tomatplantor nerklippta och avbladade. Det är en lite ledsam syn, men går man nära så ser man att det är många frukter på gång. Här syns Ponderosa, Black Krim och längst bort en okänd sort av piennolotomat.
Så mycket bönor! Två hinkar kunde vi fylla med stora favoriter. Och några får växa en vecka till. Det är nu man behöver en frys till, eller? Inläggets översta bild visar skörd av bönorna Matilda och GoldMarie.
Ena helgen står man i T-shirt och räfsar – och drygt en vecka senare är det dubbla ylletröjor som gäller när man traskar till jobbet. Efter flera veckors torka var nederbörden verkligen välkommen. Den har landat som både snö, regn och hagel – typiskt april. Och nu – en vecka med sol och värme!
Snart är det väl dags att fler grödor än spenaten börjar komma upp. Gissningsvis har många fröer väntat och väntat på regnet, och nu äntligen kunnat starta. Marken vid stenmuren och gamla dasset har hållit sig fuktig då den varit gömd under lövtäcket. Den perenna löken mår fint och de nya tillskotten har planterats ut på samma ställe.
Luftlöken har övervintratSibirisk kantlökRamslök
Det var hur som helst dags att få färdigt potatislanden, åtminstone en större del av det och kunna täcka för att inte åkerns vall skulle börja växa sig stark. En del av potatisen har lagts på förodling, inte bara groddning, för att få en snabbare start när den väl satts i landet. Därför får den både jord och vatten redan nu.
Vi blev snabbt klara med markeringarna för det ena landet och fick hjälp av våra gäster att sätta den första potatisen. Det var den sena sorten Carolus som sattes direkt. Att sätta potatis är en utmärkt metod i sig att bryta ny mark. Vi gräver så lite vi kan, och så även när det gäller potatislandet. Potatisar gräver ju själva, liksom. Därför har vi bara grundat med ett tunt lager jord direkt på marken.
Förberedelser för att sätta den första potatisen! Bara ett tunt lager jord har lagts ut på platsen.
Potatisen fick ett täcke av gräs och löv, och några bräder för att det inte ska blåsa bort. Till höger ses det andra potatislandet där de tidiga sorterna ska sättas.
Med regn kom kyla och därmed snö. Länge var det lite oklart vilka av kallsådderna på balkongen som dukat under. Risken var att de som inte är så härdiga helt enkelt fryser och ruttnar innan de ens kommit upp. Flera av dem tål kyla och hade redan kommit upp med hjärtblad, t.ex. purjolöken och de olika kålsorterna. Såhär såg det ut för ett par veckor sedan, när snön började töa igen.
Nu har det som sagt varit varmt under många dagar och vi har haft plusgrader på nätterna. Inte så mycket regn men marken är fortfarande tillräckligt fuktig för att sådder kan ta fart. Vi passade på att göra en ny bädd och så ett par rader lågväxande sockerärter.
Den franska vitlöken hade kommit upp c:a en decimeter, och det var dags för den att få ett nytt täcke. Även potatislöken har börjat titta upp och det ska bli spännande att se hur den trivs att växa här.
Vitlöken Thermidrome, satt den 19 december, har kommit upp bra. Nytt täcke av halvt förmultnade löv och gräs, och kompostgaller som tyngd och skydd.
Esaias Tegnérs ord är alla aktuella nu. Den minst dramatiska, och lättaste att prata om, av dessa tre, är den som vi behöver fokusera på när det gäller odlingen just nu. För vilken djungel det är, potatisletandet.
Då vi ska odla både tomater och potatis är det viktigt att vara så försiktig som det bara går när det gäller valet av sorter. Det har tagit en del tid att hitta potatissorter som är motståndskraftiga. Vi hade heller inte lust att lägga så stora summor på årets utsäde, då utgifterna ändå är ganska stora och har så varit sedan starten av vår tid på Askelid. Alltså har det lagts en hel del tid på att hitta bra sorter och som håller lite lägre pris.
Favoriten Orla finns inte att få tag på sedan ett par år, p.g.a. Brexit. Jättetrist, då den var motståndskraftig, tidig och dessutom lagringsduglig. Avkastningen var också bra, precis som smaken. Ja, du hör ju, vilken höjdare! Jag har sett att den är ersatt av en annan sort, men är lite skeptisk då jag hört att smaken inte är lika god. Hos min syster serverades den tidiga och goda sorten Rocket i somras. Den kommer dessvärre inte kunna odlas hos oss då den är känslig för sjukdomar. Alouette trivdes inte bra på min lott förra säsongen, och inte heller Anya. Nu testar vi därför helt nya sorter.
Redan i mitten av juli kunde jag skörda mina Orla. Jag hoppas på att i framtiden få odla den igen, men också att de nya sorterna ger lika fin och god skörd.
Jag kastade mig raskt vidare till Granngårdens sortiment, för att snåla lite. De har inte så många sorter, men dessa motståndskraftiga kommer vi att välja:
Princess: högavkastande, fast, tidig och lagringsduglig. Något lågväxande så kräver bra plats för att inte bli skuggad.
Carolus: beskrivs som en King Edward, med mer motståndskraft. Också högavkastande och lagringsduglig. Mjölig och medeltidig, men kan stå kvar för senare skörd.
Twister: beskrivs ha samma egenskaper som Princess.
Nu har vi nog gjort vad som kan göras när det gäller potatis i kampen mot bladmögel. Återstår att se hur tomaterna klarar sig. Jag tror att ett par av de sorter vi har är ganska känsliga, men det kan räcka långt att kolla dem ofta och skörda dem tidigare än planerat.
Jag har släppt tanken på att skaffa ett växthus redan i år. Trist, givetvis, men något måste väljas bort. Och att låta växthuset vänta innebär stora möjligheter att expandera odlingsytan på åkern. Det blir ett nytt potatisland.
Det är helt onödigt att sätta potatisen i de höga bäddarna. Lite slöseri, faktiskt. Den platsen kommer istället att användas till morötter och eventuellt någon annan gröda som vill ha djup. I bäddarna finns ju inget jorddjup att tala om, då de är nya, så varje centimeter räknas. Det finns ett litet överskott av jord i en av bäddarna och den jorden kommer att skyfflas ut i ett tunt lager för att bli ett nytt potatisland.
Det är en gammal metod att sätta potatis för att bryta ny mark. Potatisen kommer liksom att göra en stor del av jobbet med att luckra upp jorden när den bildar nya knölar. Vi kommer att lägga ut potatisen direkt på marken, eller med endast ett litet lager jord under, och täcka med halm. Inget grävande behövs, som sagt, och det känns bra att kunna lägga tid och energi på annat. Nu finns det nämligen hur mycket som helst att göra, så även om tjälen bromsar in en del av odlandet så behöver man inte ha långtråkigt.
Längst ner markeras ett yta som ska bli ett nytt potatisland. En av de höga bäddarna närmast i bild får dela med sig av lite jord, men än så länge sitter tjäle kvar så det gick inte att få loss så mycket jord. Även lite snö syns i små fläckar. Men solen var fortfarande uppe kl 17.13 när bilden togs!
Potatissorter? Jag håller som bäst på att välja ut. Många är slut i butikerna men vissa av dem kommer att komma in om ett par veckor igen. Min favoritpotatis Orla får vi nog inte se på ett tag, dock. Den är irländsk från början och Brexit stoppar den från att levereras till Sverige. Den har i butiker ersatts med en liknande, som jag funderar testa i år. Jag spanar framförallt på motståndskraftiga sorter, allt för att ducka för potatisbladmögel så gott det går. Även lagringsdugliga sorter kommer prioriteras här. Totalt blir det nog 4 sorter den här gången, men först behöver butikerna fyllas på.
När det är platt och kalt syns tomtgränsen tydligare och man får en bättre uppfattning om hur stort stället egentligen är. Området längst norrut i trädgården var igenvuxet och, delvis planerat, lämnat orört. Nu syns det tydligt var vi kan och bör räfsa, röja och klippa. Körsbärsträden behövde klippas ur, mest i den nedre delen av dem. Under allt visset gräs fanns massor av smultronblad och jag hoppas att de vill komma fram lite mer under den här säsongen. Trots att jag röjde på området i ett par timmar tycker jag att det knappt märks när jag står vid huset och tittar på raden med träd.
Äntligen vårsol! Flera varma dagar (men kalla nätter) på rad har tagit fram trädgården ur vintervilan. Nu väntar en vecka med liknande väder och vi ser redan fram emot helgen.
Sådder, inomhus i pluggbox: fler sommarblommor. Sådder i isolerad kruka på balkongen: bondbönor och köldtåliga sockerärtor. 8 varma grader och strålande sol, och flera likadana dagar väntar. På Askelid syns fläckar av snö, men våren är klart närvarande!
Inläggets översta bild visar hur vi har röjt och gallrat vid körsbärsträden. Jag klippte och räfsade i ett par timmar, och det syns knappt. Jo, högarna av pinnar och gräs syns, såklart.
Askelids odlingar 