Ovanlig vår

En stor del av våren, och nu även försommaren, sprang förbi utan ett enda blogginlägg. Visst finns det anledningar. Har Instagram ersatt bloggen även för mig?

Till en början var april så kall. Alla plantor, stora som små, stod och väntade på nästa steg. Plantor som inte kunde sättas ut tog upp plats på balkongen och hindrade andra plantor att få komma ut dit. De i sin tur hindrade mindre plantor och sådder att planteras om. Utomhus blev nästan ingenting gjort. Tjälen satt i länge. Kylan och den återkommande snön var otrevlig att jobba i. Huttrande stod jag och anlade nya odlingsbäddar och det såg verkligen trist ut. När jag äntligen kunde plantera ut kålen var den i ganska kasst skick. Tiden inomhus var alldeles för lång och bladlössen hade härjat som pirater. Efter utflytten till balkongen blev det varken varmare eller besök av nyckelpigor eller andra lusätare. Deppigt.

De första dagarna i maj kunde vi njuta av 15 grader och soliga dagar, men nätterna var fortfarande kalla. Flera minusgrader. Samma vecka lämnade Pappa oss och det sista regnet (snöblandat!) på många veckor föll. Ja, vi hade faktiskt sju veckor utan regn. Och de höga temperaturerna hade kommit över oss så snabbt. Det verkar ha varit liknande situation i större delen av landet och meteorologer spådde att det kunde bli en repris på 2018 om det inte skulle ändras snart. Många odlare med mig var oroliga. Både över distansodling och över brunnar som kunde sina.

När vi äntligen fick antydan till regn, dagarna före midsommar, var det inte mycket. Men tillräckligt för att marken skulle kunna ta upp vattnet bättre. Och nu, efter flera små skurar, verkar det ha satt fart. Men skadorna är redan skedda på sina håll. De få blåbärstry som var på gång släpptes som kart. Vinbären blir färre och mindre. Löken stannade i växten och har börjat vissna ner alldeles för tidigt.

Men visst är det mycket som trots allt klarat sig. Potatisen växer jättebra som vanligt. Morötter, sockerärter, bönor och squash har tagit sig bra. Jordgubbarna som flyttats till kanterna på odlingsbäddarna har överlevt och några har satt både blommor och bär. Nu i dagarna har mangold och nyzeeländsk spenat planterats ut och verkar stabila.

I övrigt har flera andra små projekt satts igång här. Vi har börjat fylla på sten där vi ska ett minnesmonument. Johan har tömt ladan på bråte och förberett för storstädning. Jag har grävt upp en stor rabatt som varit försummad under många år och fyllt den med blommor.

Inläggets bild visar åkerns odlingsbäddar några dagar före midsommar. En stund senare kom det efterlängtade regnet.

Två rader av bär

Alla bärbuskar är planterade, det blir två rader längsmed stenmuren. Planen är att kunna sätta ner fler buskar där och alltså låta raderna bli längre, ner över åkern.

Värmen har hållit i sig. Hoppas att det gör att buskarna har chans att etablera sig lite innan kylan drar in. Det tog lång tid att gräva upp dem från platsen på odlingslotten, då de hade rejäla rötter. De borde dock överleva en rotbeskärning och kunna växa till sig under nästa säsong. Vi håller tummar för att vi gett dem det de behöver för att klara sig.

Buskarna har nu planterats med drygt en meters mellanrum. I raden närmast stenmuren står vinbär och krusbär, och i raden bredvid står olika sorters blåbärstry. De sistnämnda hade kraftiga och långa rötter och jag la mycket jobb på att behöva kapa så lite som möjligt av dem. Rötterna behövde även grävas ner på samma djup som de vuxit tidigare, vilket inte alls var särskilt djupt utan snarare läggas ut och täckas över. Längorna är byggda av kompostmaterial och jord ovanpå tidningar direkt på åkermarken. Buskarna har alltså inte grävts ner i marken utan bara i materialet. Nu på hösten är materialet så tungt så att det ändå håller rötter på plats och inte skapar stora luftfickor som kan torka ut. Dessutom har jorden tillräckligt mycket struktur för att inte de nya rötterna ska riskera syrebrist.

Bärbuskarna får lite sol i väntan på plantering

Jordärtskockans stänglar hade vissnat och börjat tippa. De blev ett bra material på risstaketet. Jag lämnade ett par decimeter av stänglarna i marken för att underlätta vid skörden till våren. Vi ser fram emot att ha något att skörda tidigt! Läs gärna tidigare inlägg om jordärtskocka!

Rådjuren har varit på besök igen, det var ganska väntat. De har som tidigare knaprat blad på kålplantorna och kapat morotsblasten. Här fick jag dock syn på något jag inte visste – de verkar inte gilla själva moroten. Har de råkat få med sig en liten rot har de släppt den på plats. Sparat den till mig?

Morötter uppdragna av rådjuren blev mat till mig

Löv, löv, löv

Det går framåt med höstplanteringen. Än är inte allt klart, men vi siktar på att hinna innan det blir för kallt. Nu är alla blåbärsbuskar på plats på en ny växtplats som ska ringa in en sittplats.

Efter upplysningar (som vi i och för sig anat tidigare) om nackdelar med att köpa torv vill vi försöka göra vår egen surjord. På flera ställen har vi läst om hur bra eklöv och barr passar, och det borde vi lätt kunna få tag på då vi har skogen som närmaste granne. Nyligen läste jag (t.ex. på wexthuset.se) att även lönnlöv passar bra att använda i lövmull till surjordsväxter och det är något vi har massor av! Förra året räfsade vi och la löv i ett stort antal säckar, som tidigt på våren och under hela säsongen kunde användas i våra nya odlingsbäddar. Nu när våra odlingar vuxit kan vi lägga löven direkt där vi vill ha dem. Därför går de direkt till platserna för blåbärsbuskarna och till växter som vill ha ett ordentligt vintertäcke.

Våra fina grannar försåg oss med ett gäng pallkragar, och vi kunde fortsätta bygga. Då priserna på pallkragar ökat ordentligt blev vi jätteglada över att inte behöva spendera massor av pengar. Senare kanske pallkragarna byts ut mot någon annan typ av inramning, men just nu är det smidigast såhär. Fyra dubbla pallkragar har nu fyllts med lönnlöv. En skopa jord har använts för att plantera bärbusken stadigt och nu står alltså en buske i varje kragpar. Allteftersom löven sjunker ihop ska vi fylla på med mer material som surjordsväxter föredrar och det blir lite av ett experiment för att se hur vi lyckas. Kanske hinner materialet inte bli tillräckligt nedbrutet under kommande säsong. Det värsta som kan hända är att buskarna inte trivs (okej, de kan ju dö, men det är inte så troligt) och därmed inte vill blomma, men om ett par år räknar vi med att de är ordentligt etablerade och har fått fin jord.

Här står blåbärsbuskarna planterade i varsin dubbel pallkrage med t.ex. lönnlöv. Vi har sorterna Patriot, Pelle, Bluecrop samt en okänd sort.

En indikation på att marken där har ett lägre pH är att det finns andra växter runtom som vill ha surare jord. I kanterna av åkern, där blåbärsbuskarna står, växer vitsippor, ljung, brandlilja, vilda blåbär och förgätmigej. Utanför stenmuren står barrträd och rönn, vilka också gillar ett lägre pH.

Vi har tömt potatisland nummer två av tre. Carolus har gett stor avkastning och kommer att ha ännu bättre förutsättningar nästa år då materialet kvävt åkerns gröda och kartongen förmultnat helt. Det är en sort vi definitivt kommer att odla igen men också vara mer noggranna med att täcka landet ännu mer för att motverka skorv.

De två potatislanden bredvid varandra är tömda. Materialet kommer att få ligga kvar och fyllas på inför nästa säsong. Här blir det alltså potatis på samma ställe, såhär i början.

När jag pratar om våra grannar menar jag oftast delar av en syskonskara som har en smedja runt kröken. De är inte bara mycket vänliga utan också mycket talangfulla smeder. Deras ljusstakar i järn är både stilrena och smarta – titta på deras familjeföretag Våges hemsida!

Inläggets översta bild visar dahliaknölarna som nu tagits upp för att klara vintern. En rosa, en röd och en vit sort.

Ett år på Askelid

Det har redan gått ett år sedan vi fick nycklarna till Askelid! Och jag kan konstatera att den dröm jag hade, om att ha anlagt och odlat ett antal bäddar under året, faktiskt realiserats. Jag har helt enkelt jobbat på bra.

Ett år på ett nytt ställe är häftigt. Att få se sitt nya ställe i alla årstiders skepnader är spännande just för att man inte vet. Under vårt år här har vi både upptäckt hur årstidernas väder ser ut på den här platsen, men också vilka växter som visar sig under bara en viss tid av året. Vi har lärt oss hur det är att bo här en kort tid, vilka ovanligheter vi behöver tänka på och vad vi behöver kunna som nya lantisar. Det mesta har varit spännande, men lite läskigt ibland.

Att jämföra fotot på åkern från i höstas med det nytagna är extra kul. Jag ser att det har gått bra att odla på åkern, just som jag hoppats på. Dokumentationen i den här bloggen funkar som en utbyggnad av de korta anteckningarna på Gardenize, precis som planerat. På nya bilder syns också vad vi hittat och upptäckt när vi röjt i trädgården. Det finns såklart massor kvar på vår mentala lista och vision, men sett under året har det hänt en hel del.

Utsikt över åkern från vårt sovrumsfönster på loftet. Några bäddar skyms av syrénhäcken, men i övrigt ser det ut som jag hoppats på. Här lyser kvällssolen på åkern, och efter att bilden togs var det dags att skörda spenat i en av bäddarna, och plantera ut mangold på den tomma ytan.

Nu när vi snart flyttar tillbaka till Jönköping kommer lilla odlingslotten få ett lyft igen. Det blir lite annan struktur där, eftersom den kommer att få lite annan funktion än den haft tidigare. Bärbuskar ska få stå kvar, men behöver flyttas isär då de vuxit rejält. Vi kommer även vilja ha vår tidigaste och senaste odling där, så bäddarna behöver anpassas lite efter det. Då jag jobbar deltid kommer jag ändå kunna ha långa helger på Askelid, så det kommer inte bli övergivet. Vi räknar också med att spendera längre tid där under kommande somrar.

I helgen kunde vi skörda en hel del blåbärstry. Jag kan verkligen rekommendera detta bär till alla som har en plats över till en bärbuske! Mina inköptes i mars 2020, och planterades då ner ganska omgående. Förra året gav de en del bär, som räckte till både oss och fåglarna, men i år var det en klar skillnad. Trots att jag beskurit dem mycket har de många nya skott och brett ut sig. Jag har tagit sticklingar under sensommaren/hösten med bra resultat.

Blåbärstry av sorten Silginka. De mognar något tidigare än sorten Honeybee, men vi plockade någon deciliter av båda sorterna. När bären blivit blåa får man vänta ett par, helst tre, veckor till för att de ska ha hunnit utveckla hela sin smak.

Plantering och skörd

Vi har haft hektiska dagar med utplanteringar och röj. Vår åkklippare startar inte och därför har vi varit förpassade till grästrimmer och Lillklipparn. Men så kul det är att se alla plantor ta fart!

Snart är allt utplanterat. De senaste av sådderna får vänta några dagar till då prioriteringen ligger på annat. Men det är inte mycket kvar. De ukrainska tomaterna, kronärtskockorna, bönorna, gurkan och zucchinin var senast ut. Några dagar senare hade alla plantor etablerat sig, bara några enstaka bönor slokat. Jag ska så några bönor till i samma bädd, det är bara att fylla ut raden.

Två piennolotomater var redan skördeklara!

Den tredje skörden av spenat är gjord, och snart är det dags för nästa bädd att rensas på frodiga blad. Hittills har sorterna Viking och Matador skördats. Sorten Winter giant fick vi ganska lite av, men den står kvar då den fortfarande inte visar tecken på att vilja gå i blom. Annars är det dags för ett par månaders uppehåll med spenat nu eftersom det är en kortdagsväxt. Men det finns verkligen mycket av gröna blad att skörda ändå. Jag plockade en kasse full av stora kålblad och det märktes inte att jag tagit något. Kålen sattes visst lite för tätt och behöver gallringsskördas en del. Inte mig emot, och plantorna växer glatt vidare.

Spenatsorten Matador smakar utmärkt till pastan.
Jag gallringsskördade lite av rosettkålen Autumn star och grönkålen Scarlet. De planterades ut på platsen för en månad sedan och nu når de över knähöjd.

I det första av potatislandet hade täckmaterialet sjunkit ihop rejält. Nu var det verkligen dags att bygga på täcket. Inte med gräsklipp, då det gynnar blasten mer än knölbildningen, men med torrt gräs och löv går det bra. Det blir till att fortsätta ösa på mer material under sommaren. Alla av våra potatissorter har kommit upp bra, men det märks även på dem att våren varit kall.

Det första av potatislanden fick mer täckmaterial då det sjunkit ihop mycket. Det andra behöver också fyllas på. (Abbe klippte resten av åkern! Nu får hans kor lite tillskott till vinterns matförråd, som tidigare.)

Utplanteringar

Det blev två effektiva, men framförallt målinriktade, helger. Vi behövde verkligen fixa en odlingsplats för våra tomater, och det var dags för en ganska stor utplantering av flera grödor.

Det finns gott om virke i både vår lada och verkstaden. Men för att spara tid köpte vi istället färdiga ramar. Jag fick tag på en man som sålde pallkragar av det större formatet – 2,40 x 80. Två på rad och två på höjden blev perfekt. Vi grundade med kartong och packade dem med jord, Bokashi, löv och gräs. Det har gått åt en hel del vatten också, men nu kommer det bli bra jord för våra tomatplantor. När materialet sjunkit ihop ännu mer fyller vi på, vattnar och så fortsätter det. Vi tänker köra Kenneths tomatpålar, och slå ner störar att binda upp plantorna vid. Läs mer om Kenneth och se hans fina kolonilott här!

De långa pallkragarna, dubbla, grundades med kartong i botten och fylldes med jord, Bokashi, löv och gräs. Mycket vatten gick åt och vi fyllde på med material flera gånger.

Den ena av de nya bäddarna som jag byggde av brunnen hästskit har nu blivit växtplats för en del av vår kål. Vi satte ner rosettkålen Autumn star och den grönkålen Scarlet, båda sorterna rödlila i färgen. Brysselkålen Groninger får växa till sig en stund till, innan den får sin plats i en annan bädd tillsammans med den sibiriska kålen.

Utplantering av rosettkålen och den röda grönkålen.

Gräset på åkern har hunnit växa en hel del och nu klippte vi det med vår lilla klippare. Uppsamlaren gör att man bara kan tippa ut klippet på en bädd, vilket ju är jättesmidigt och välkommet när man täckodlar. Den största bädden har krattats igenom och vattnats i omgångar, så nu var det enkelt att göra en plantering och börja täcka med gräsklipp. Plantorna av den högväxta sockerärtan Grijze Roodbloeiende sattes i en rad längsmed mitten av hela bädden. Den försåddes i pluggbrätte och hade ett starkt rotsystem, vilket gjorde den enkel att sätta ner i hål som grepen gjorde i bädden. Pluggbrättet ställdes på balkongen direkt efter sådd och därför växte plantorna inte särskilt mycket på höjden. Dock tillräckligt för att vi kunde knipsa några toppar att äta, för att förhindra att de snurrade in sig i varandra.

Sockerärterna är planterade i en rad längsmed mitten av den största bädden. Ett tunt lager gräsklipp har börjat läggas på bädden för att fyllas på mer och mer allteftersom ärterna växer.