Och tid för blogg igen. Just idag har den första oktoberstormen dragit över sydsverige och därmed är höstkänslan inte längre följd av ett frågetecken. Jag gissar att nästa helg kan ägnas åt att räfsa ihop lite löv till blåbärsbuskarna.
Den här hösten är jag på Askelid under helgerna och renoverar köket. Jag har spenderat timmar på att läsa om material, metoder, tekniker, stilar, färger samt hur jag får tag på allt detta. Det lilla köket ska bli en första praktisk lektion i några byggnadsvårdskunskaper. Ut med masonit och plats – in med trä och andra naturliga material och metoder. Ett eget inlägg om hur jag har börjat (och planerar att fortsätta) kommer snart!
Men det är även dags att utvärdera årets odling. Att tänka på odlingsplatser, grödor, sorter och jordstruktur. Men också på väder och temperatur och hur jag klarade av att göra säsongen så hållbar som möjligt. Svaret är givetvis: Sådär. Dock är en stunds utvärdering värdefull för att konkretisera och definiera vad som är vad – och hur och vad som kan förbättras.
Inläggets bild visar raden av aroniabuskar som planterades vid den här tiden förra året. Nyss hade de klasar av stora svarta bär. Men fåglarna hann plocka dem före mig.
Efter två år hittade körsbärsträdens rötter till tomatbäddarna. Där fanns det såklart både vatten och näring att ta. Sommaren 2024 blev den en riktigt kass plats för just tomaterna, och helt klart dags att bygga en ny tomatodling. Bättre läge med både sol och utan trädrötter i närheten.
I höstas flyttade vi de långa pallkragarna ner till ytan vid verkstan. Den vanliga metoden att täcka gräsytan med kartong och fylla upp med material dög bra. Nu under vintern har materialet sjunkit och behövde fyllas på. Det är nu ett helt ok jorddjup för en första odlingssäsong. Nästa år kommer att ha ännu bättre jord och bättre förutsättningar.
Jag sådde nästan alla av mina olika ryska fröer som jag fått av en annan odlare. Läs tomatinlägget för mer info. Sådden kompletterades med fröer från förra årets skörd och ett par nya sorter, samt mina italienska lagringsdugliga. I år odlar jag endast en sort med annat växtsätt än de vanliga medelhöga, för att förenkla det för mig under säsongen. Pallkragarna ska nämligen få stolpar och reglar runt sig, förhoppningsvis ganska snart.
Den 7 juni planterades alla tomatplantor ut i de nya bäddarna. Ganska snart kom nästan två veckor av hårda vindar och därför var det nödvändigt med stödpinnar. Ja – i väntan på att få det riktiga växtstödet. Fler bilder kommer i ett senare inlägg!
Tusen trädgårdar var ett roligt evenemang som vi deltog i under 2024. Det tar bara plats vartannat år, och många trädgårdsentusiaster saxar mellan detta och Land (vilket äger rum varje år). Det passar bra in i vår plan för juli då vi ändå har kafé i ladan varje söndag.Den 20 juli är det dags!
Då vår plats är under uppbyggnad tycker vi att det är roligt att visa upp just det – att trädgården och odlingarna kommer att utökas, förändras och växa till sig från år till år. Hoppas därför att även besökare vill komma tillbaka för att se vad som hänt sen sist.
Nya skyltar är laminerade och ska sättas upp. Ladan är målad. Kaféet har dragit igång. Det mesta rullar på – men oj vad allt växer nu! Vi har fått mycket regn och en del sol och värme. Som vanligt bryts täckmaterialet ner snabbt och ogräset får fart. Så snart gräsytorna torkat upp så kan vi klippa. Att rensa i och runt odlingarna ger besökaren ett tydligare intryck och märkpinnar syns lättare.
Några plantor finns kvar till försäljning. Det är blommor, kryddor och några perenner. Nya sticklingar är nästan alltid på gång och kommer att kunna säljas nästa år. Här blev det inte direkt något bärår i år, men sticklingar kan tas ändå.
Förodlingar i massor, men kallt ute. Ännu mer förodlingar och fortfarande kallt. Pang – nu ska allt ut! Är det alltid såhär?
Årets vår har känts kall. Jag vet att det har varit så under många vårar, men upplevelsen har varit kyla. Särskilt kalla nätter som har gjort att solen liksom inte hinner värma upp dagarna ordentligt. Men sen är det plötsligt maj. Och inte nog med att många plantor kan sättas ut – det är en massa annat att göra också förutom odlingen.
Det är fortfarande mest i sociala medier som jag uppdaterar. Förmodligen p.g.a. snabbare sätt och kortare innehåll. Men visst är det tråkigt att inte ta sig tid till lite bloggande också.
Den här våren har jag haft min kurs på Folkuniversitetet precis som tidigare år. Biologiska mångfaldens dag har uppmärksammats på både Kulturhuset och Huskvarna Folkets park – båda med tillhörande plantmarknad, men med färre besökare i år. Hur som helst har det varit trevligt och roligt, och en del kontakter har knutits.
En plantmarknad på Askelid har också hunnits med, där fiket även varit öppet. Nu laddar vi för söndagar i juli då vi drar igång Östra Örkenrundan igen. Och det rikstäckande evenemanget Land Öppen trädgård som en del av det. Mer om det i ett eget inlägg
I odlingsbäddarna står nu spetskål, ärter, bondbönor, potatislök, vitlök, morötter, svartrot, persiljerot, palsternacka, jordärtskockor och potatis. I helgen sätter jag ut tomaterna på sin nya odlingsplats. Under våren har vi även börjat anlägga en ätbar perennrabatt där rabarber, lungrot, ruccola, pepparrot, strandkål och oxalis än så länge tagit plats. Mer kommer!
Det sparar tid att höstså de grödor som går, men man ger också fröna möjlighet att gro när de själva tycker att det är dags. Det brukar bli en tidigare start. Och det är kul att så på hösten!
Det vanliga för oss är att sätta en del potatislök och vitlöken på hösten. I år höstsådde vi några rotsaker, i november, och hoppas på att de startar när det passar dem. Palsternacksfröerna är sådda lite på vinst och förlust, då en del av dem var gamla. Deras grobarhetstid är ett år eller möjligtvis två, men jag ger dem en chans bland de andra. Vi bredsådde en halv bädd, vilket motsvarar nästan 2 m2 så det kan ändå bli en del om det tar sig.
Vi fick frö till svartrot av några grannar. Med dem följde tipset om att blötlägga fröerna över natten. De fröer som fortfarande flöt dagen därpå hade inget fröämne i sig och kunde därför sorteras bort. Resten av fröerna hade dragit i sig lite vatten och var redo att påbörja en vintervila utomhus. Bredvid dem sådde vi rotpersilja. Alla dessa tre kan dessutom stå kvar över nästa vinter och ger därför en riktigt lång skördesäsong. Sånt tycker jag mycket om!
De nysådda fröerna fick ett tunt lager jord och ett lövtäcke med kompostgaller ovanpå. Det materialet passar en sådd bädd bättre än ensilage då det kommer att ha förmultnat en del då det är dags för groddarna att leta sig upp.
Tidigt på våren sår vi morötter, spenat, dill, persilja och piplök. De tre sistnämnda sparar vi en del fröer av för att förodla i plugg också. När vi rensade inför sådderna strödde vi ut blommornas fröställningar i slänten. Det är krasse, ringblomma och rosenskära, som alltid står bland grönsakerna. Hoppas de vill växa där också och inte bara i våra bäddar. Jag vill gärna ha dem lite överallt!
Inläggets bild visar odlingarna, inbäddade i ensilage och halm och med flis i de grävda kanterna. Bäddarna närmast i bild är sådda med rotsaker och har fått ett lövtäcke.
Det är mycket som behöver utvärderas, tycker jag. Odlingsstrategierna fick ett eget inlägg. Platserna, tiderna, grödorna och sorterna kräver också sin eftertanke. För även om reflektionerna pågår hela tiden, genom hela säsongen, så är det både smart och ganska roligt att ha fått ner dem i text.
Så, jag börjar med platserna. Vi har några växtplatser som nu har lagts igen, bytt användningsområde eller flyttats. Främst handlar det om att vi märkt att ytan inte har bra förutsättningar och att vi inte kan förbättra förutsättningarna. I samtliga fall är anledningen trädrötter! Alltså måste vi tänka om och nya odlingsplatser göras iordning. Uppe i trädgården tog sig trädrötterna in i tomatbäddarna. Dessa bäddar har nu flyttat till en bättre plats medan den gamla ytan istället har fått fler fruktträd. Ytan där majsen växte (och knappt hann blomma) kommer att bli plats för sittmöbler. Till våren ska en ny rabatt för ätbara perenner anläggas, då den nuvarande är alldeles för torr och dessutom för liten.
Bra platser? Ja, typ alla de andra. De bäddar som har jordförbättrats med flest antal olika material har tveklöst bäst struktur! I år har vi (läs Johan) kantgrävt runt alla kvarter och märkte hur mörk och mullrik jorden var vid vissa bäddar. Alltså konstaterar jag det jag i princip förstått: blandningen är bäst. Och påminner mig om att man kan väcka jord till liv igen – även stenig anläggningsjord (som valde av just den anledningen, plus att det var mindre än hälften så dyrt).
Men visst inser vi att på sikt behöver vissa träd nära åkern tas ner. Det faller dock på skogsägarens lott och än har vi inte diskuterat saken med honom. Jag tror att vi kan hitta en lösning som passar oss båda, då han var den tidigare ägaren till vårt Askelid. Det känns ändå fint att vara förankrad i det.
Och som utgångsläge tänker jag att odlingsytorna behöver få flyta, alltså både flyttas, utökas och/eller läggas igen. Inga förutsättningar är ju egentligen konstanta. Och det gör det ännu mer intressant, tycker jag.
Inläggets bild är tagen i mitten av oktober och de flesta av kvarteren är kantgrävda.
Ännu ett ganska stort odlingsår har gått. Lyckanden och misslyckanden. Toppenväder och busväder. Regn och torka. Dags för reflektion och utvärdering igen. För jag vill skilja på mina misslyckanden och min otur. Veta vad jag kunde gjort annorlunda, eller åtminstone vad som inte funkade just där och då. Och när den där oturen är framme – kan jag ha ett ess i ärmen för att hantera krisen som kom?
Jag blir bättre och bättre på att hantera torrperioder. Kylan är också relativt enkel att ta strid mot. Lite svårare är det med regnperioder. Blad drabbas lätt av olika sorters mögel och andra angrepp. Ett knep är att ta av en del blad från plantorna för att luften ska cirkulera och torka upp de blad som lämnats kvar. Kanske kan jag bygga något portabelt regnskydd att ställa över odlingsbäddar, som då går att flytta till en annan bädd nästa regndag?
I år var juli kallare än normalt. De värmekrävande växterna kom inte igång ordentligt förrän i andra halvan av augusti. Den tidiga hösten var visserligen varm, men det hade behövt kombineras med fler soltimmar och torrare nätter. För att klara av det bättre kan jag förså dessa plantor tidigare, eller ha fiberduk över dem under den första tiden utomhus, så att de har ett försprång i tillväxt. Jag var orolig för potatisbladmögel på tomaterna men i år kom inga angrepp. En av tomatsorterna hann inte ge frukt som ens kunde eftermogna. Ett par andra hann bara ge en handfull frukter. De hade behövt mer skydd mot kylan och kanske andra insatser. Men nu har vi börjat bygga en bättre odlingsplats för tomaterna. Mer om det senare!
Var jag bra på att läsa förra årets utvärderingar? Ja! Även följa planerna när det gällde antal och sorter. Men då det här året blev annorlunda och nytt på flera sätt, ändras planerna inför nästa års odling. Mitt hetaste tips är att skriva ner reflektioner så snart det går. Jag har litat på minnet tidigare, men det räcker inte. Skriv!
I vilket fall som helst finns det en tanke som alltid måste finnas med: varje år är det något som går sämre än tidigare år. Alltså kommer inte varje gröda finnas i samma mängd varje år. Det är bra att räkna med det så att man inte bryter ihop när det ett år inte blev lika lyckat. Men man kan hoppas på en ny säsong.
Även den lilla odlingen i pallkragar kräver någon form av växelodling. Hos oss tog kvarteren form redan vid starten av vår första odlingssäsong (2022) men det var först inför den andra som vi byggde fler bäddar och kunde planera en vidare växtföljd. Då blev kvarteren ungefär lika stora och varje växtgrupp fick en egen plats. Här kommer, efter önskan, en större redogörelse av våra odlingsytor!
Då vi inte hade något material att bygga bäddar av, och absolut inte ville gräva på vallåkern, köpte jag i september 2021 ett lastbilsflak med jord. 13 ton anläggningsjord tippades av i en stor hög, och vi började lassa ut den till bäddar. Jag valde just anläggningsjord av två skäl – dels var den inte alls lika dyr som matjord, och dels skulle vi kunna jordförbättra redan under första säsongen. Nu, efter odlingssäsong nummer två, är den mullrik och maskarna har massor att göra och trivas i. Bokashikompost och gräsklipp är anledningen!
Det kvarter som har jordförbättrats i minst omfattning blir baljväxtkvarter i år. Baljväxter är kvävefixerande och klarar sig bra ändå. Det gör att vi dessutom prioriterar våra andra kvarter när det gäller kväverik gödsling, som t.ex. gräsklipp och färskt ogräs. I det här kvarteret får brytbönor varsin bädd – högväxande i en, och en låg sort i en annan. En av de andra bäddarna har såtts in med bondbönor nu, och den fjärde med sockerärter. Ensilaget från november ligger kvar, i väntan på annat täcke. Groddarna kommer att hitta upp ändå.
Det mest jordförbättrade kvarteret kommer att bebos av kål i år. Det jordförbättrades med Bokashi, växtmaterial från sommarblommor samt baljväxter förra säsongen, så det är välpreparerat för kålen. Det blir huvudkål i en bädd, bladkål i en annan, och stockväxande i en tredje. De kommer inte att skugga varandra under dagen.
Kvarteret som hade blandade grödor förra säsongen kommer fyllas av rotsaker i år. I bädden med bäst jorddjup sår vi haverrot och svartrot. I en annan kommer det att växa palsternacka och rotpersilja, och i en tredje sommarmorot och rödbeta. Vintermorot ska växa på odlingslotten, tillsammans med andra som kan stå kvar över vintern. Både första och andra året valde jag en kort morotssort till Askelid, för att minska risken för rotdelning. Likaså har jag gjort i år, och kanske kommer jag att göra det fram tills att växtföljden har gått ett varv eller i alla fall tills jorddjupet är mer än 30 cm. Palsternackan har inte samma benägenhet att dela sin rot vid ojämnheter, så den fixar det. Dessa rotsaker tillhör olika växtfamiljer men kan odlas tillsammans då de har i stort sett samma behov.
I år ska vi odla lök i större skala, så de får ett helt kvarter det här året. I en av bäddarna satte jag potatislök och schalottenlök i oktober. I en annan, halva på länden, satte jag vitlök i november. Båda fick vintertäcke av löv och ensilage, som får ligga kvar tills det finns färskt täckmaterial igen. Längsmed sätter vi mangold. Den tredje bädden sätter vi snart sättlök i. De perenna bladlökarna har en egen plats uppe i trädgården.
Potatisen har vi lyft ut ur växtföljden, och använder den istället till att bryta ny odlingsmark. Knölarna gräver sig ner i jorden, och då vi täckodlar den lämnar den en ny lucker plats. Vi odlar den två gånger på samma ställe, vilket är ok, och det är framför allt efter den andra säsongen som den helt har grävt sig igenom kartongen som bädden anlagts med. I år anlägger vi två nya potatisland, och låter en sort flytta dit. Två av de tidigare landen har försiktigt grepats igenom (rensats på revsmörblomma och övervintrad potatis) och preppats med hästskit och ensilage. Vi hoppas att pumpa och squash ska trivas där, och att de senare kan gå vidare i växtföljden.
Tidigare potatisland – bädden bakom skottkärran och till höger om den – har rensats, gödslats och täckts. Nu är den förberedd för pumpa och squash. Lite finns kvar av gödselhögen som ska användas när de andra två potatislanden – framför högen och till höger om den – har rensats. Längst bort i bild syns ett nytt potatisland som nyss anlagts. Bredvid ska det ligga ett likadant.
Så från och med den här odlingssäsongen kommer vår växtföljd starta på riktigt. Hoppas på att få till en rotation som funkar och att vi klarar att tillgodose behoven. Nu när både pumpa och squash får bre ut sig, och potatisen traskar vidare, kommer vi ständigt få in mer yta. I och med det måste nog kvarteren slås ihop framöver, men det blir en senare fråga.
Blommor blandas alltid in! Slingerkrasse är ett vackert och smart sätt att täcka jorden om inte täckmaterialet väntas räcka till alla platser. Hos oss blir det åtminstone vid baljväxterna i år. Andra blommor som fått ta plats bland grönsakerna är rosenskära och den snygga ringblomman Sunset buff (med röd undersida!). Efter en säsong med dem så finns de lite överallt då de självsår sig. I år sätter vi även in zinnior i röda toner. Vi låter även ruccolan gå i blom.
Rosenskäran tar blicken från den uppätna kålenSlingerkrasse, rosenskära och blommande ruccola bland svartkålSlingerkrassen och ringblomman tog över nästan hela bädden
I två kvarter har vi satt jordgubbsplantor längs bäddarnas kanter. I år hoppas vi på skörd då de växte till sig ordentligt förra året. Man behöver vara lite försiktig med kvävetillgången så att det inte bara blir blad, men det finns egentligen inget i vår växtföljd som inte trivs tillsammans med jordgubbar. Nytt för i år är majs. Den ska få växa där det stod druvgurka förra året, i en kort och bred bädd för att lättare pollineras men framförallt inte bli lika känsliga för vind.
Nu önskar jag att erfarenhet, kunskap och flyt kan samarbeta, och att jag om några månader har en bra rapport att skapa ett inlägg av!
Inläggets översta bild visar åkern, sedd uppifrån trädgården, och är tagen i juli 2023. Närmast i bild är förra årets rotsakskvarter, där bädden närmast i bild fick bli en överskottsbädd. Där stod jordgubbar, örter, blommor, nyzeeländsk spenat, svartrot och paprika i en blandning, som senare blev översållad av krasse.
Två saker i årets uppstart skiljer sig från förra årets förodling. Dels behövde jag köpa fröer det här året och dels tänkte jag vänta lite längre med mina sådder. Det tog sin tid att inventera fröförråden och sen planera för vad jag ville odla. Fram med appen, pärmarna och anteckningsboken!
Den största delen av det här inlägget skrevs i januari. Nu är det lite, lite, redigerat och publicerat för att det ändå är värt det. Jag tänker inte göra någon ”ledsen för att jag inte skrivit på länge” – dels har jag inte lovat något, och dels har livet gett en käftsmäll. Men här kommer resten av inlägget.
Förra året gick det bra att spara pengar när det gällde fröinköp. Jag hade kvar från tidigare år och det mesta hade bra växtkraft. Jag tömde massor av fröpåsar som innehöll tillräckligt och var nöjd över att spara pengar. Hade några påsar som jag inte ens öppnat. Totalt köpte jag kanske frö till 5 grödor. Minns att jag ville odla min favoritböna igen, och att jag letade upp en ny sorts bondböna. Ett par nya kålsorter. Men mer? Jag bytte till mig några fröer av paprika och tomat. Ja, det var det hela. Sättpotatis köpte vi mer av, då vi bestämde oss för att dubblera ytan.
Alltså – i år är det mesta slut. Det väntades ett ganska digert inköp och summan tickade på. Jag hade hittat samtliga av mina önskade sorter hos en och samma fröfirma. Det kändes bra att få hela inköpet på ett bräde. Möjligen kan vi behöva komplettera med något senare, men det är okej. Målet är att även ta frö från flera grödor för att minska beroendet av vad frömonopolet ger mig tillgång till.
Först ut var kallsådder av kål och några sommarblommor. Där hade jag fröer kvar. Jag sådde ett gäng utomhus och några av sorterna även inomhus. Som jag skrivit tidigare så vill jag ha något att visa upp när det är dags för Tusen Trädgårdar, och även på växtmarknader innan dess. Annars står det bara halvfärdiga plantor i bäddarna. Kål är ganska enkelt att få igång tidigt och så är ju kålplantor riktigt snygga!
Så, nya sorter för mig i år är följande:
Sommarmorot Ochsenhertz, kort
Palsternacka Northern snow, övervintrar lätt
Rotpersilja Berliner Hamburg root, övervintrar lätt
Sockerärta Svartbjörnsbyn, kultursort från Norrland
Sockerärta Boaryd, kultursort från gården Boaryd mellan Växjö och Tingsryd
Brytböna Neckargold, högväxande vaxböna
Brytböna Särdal, kultursort från Halland, lågväxande grön
Spetskål Kalibos, köldtålig
Svartkål Nero di Toscana
Squash Bianca trieste, kultursort från Italien, tidig
Pumpa Blue Hubbard
Pumpa Futsu black
Pumpa Nagydobosi
Pumpa Marina di Chioggia
Citronmeliss
Temynta
Rysk dragon
Grekisk oregano
Salladslök Winter’s nest, köldtålig, perenn
Vitlök Sabagold
Majs Damaun, passar nordisk klimat
Dessa ska samsas med några tidigare favoriter. Det blir spännande att se om vi får nya favoriter under den här säsongen och vilka sorter som trivs bäst hos oss. Vissa kommer att sås på Dalvik (lotten) och vissa på Askelid. Ett par sorter på båda ställen. Odlingsglädjen tog lång tid på sig att vakna i år, men nu när plantorna är många och stora finns den här igen!
Inläggets bild visar alla plantor som står inomhus just nu.
Det är nu, såhär på senhösten och vintern, jag inser att jag har varit korkad. Främst vad gäller odlingsytor. Självklart ska varje gröda ha en optimal plats, men jag har tänkt ganska tokigt. Tur att det finns fler distansodlare som kan hjälpa en att tänka rätt! För det var delvis det som fick mig att inse något som helt ärligt är lite pinsamt att erkänna. Men, här kommer det:
Vad ska skördas när? Och var är vi då? Den tidigaste och senaste odlingen skulle ju ta plats på odlingslotten. Givetvis måste detta även gälla skörd! Om vintermorot och palsternacka ska skördas i november så står de bättre en kvarts promenad härifrån än 10 mil. Om kål och mangold kan övervintra och skördas under tidig vår så står också de bäst här på Dalvik. Bra att det kommer ännu en odlingssäsong så att man kan göra om och göra rätt.
Det är alltså den tidigaste skörden och den senaste skörden som ska sättas här. Det här året gjorde jag en tidig sådd, men då inte bara av grödor som skulle skördas tidigt. Det är ju, återigen, skörden jag ska utgå ifrån – inte sådden! Hur svårt ska det vara, egentligen..?
Om jag gör en snabb och enkel lista så skulle det se ut ungefär såhär:
Tidig skörd
Spenat
Jordärtskocka
Mangold
Kål
Svartrot
Sen skörd
Vintermorot
Palsternacka
Kål
Mangold
Purjolök
Med fiberduk för pallkragar blir det enklare att skydda grödorna – både från stark sol, kyla och diverse snyltare. Plantor som är stora under sommartiden är svårare, men jag får väl klura på det under nästa vår och sommar.
Inläggets bild visar övervintrad mangold som just börjat komma fram med nya blad under den tidiga våren.