Etikett: Mattips

Plantering och skörd

Vi har haft hektiska dagar med utplanteringar och röj. Vår åkklippare startar inte och därför har vi varit förpassade till grästrimmer och Lillklipparn. Men så kul det är att se alla plantor ta fart!

Snart är allt utplanterat. De senaste av sådderna får vänta några dagar till då prioriteringen ligger på annat. Men det är inte mycket kvar. De ukrainska tomaterna, kronärtskockorna, bönorna, gurkan och zucchinin var senast ut. Några dagar senare hade alla plantor etablerat sig, bara några enstaka bönor slokat. Jag ska så några bönor till i samma bädd, det är bara att fylla ut raden.

Två piennolotomater var redan skördeklara!

Den tredje skörden av spenat är gjord, och snart är det dags för nästa bädd att rensas på frodiga blad. Hittills har sorterna Viking och Matador skördats. Sorten Winter giant fick vi ganska lite av, men den står kvar då den fortfarande inte visar tecken på att vilja gå i blom. Annars är det dags för ett par månaders uppehåll med spenat nu eftersom det är en kortdagsväxt. Men det finns verkligen mycket av gröna blad att skörda ändå. Jag plockade en kasse full av stora kålblad och det märktes inte att jag tagit något. Kålen sattes visst lite för tätt och behöver gallringsskördas en del. Inte mig emot, och plantorna växer glatt vidare.

Spenatsorten Matador smakar utmärkt till pastan.
Jag gallringsskördade lite av rosettkålen Autumn star och grönkålen Scarlet. De planterades ut på platsen för en månad sedan och nu når de över knähöjd.

I det första av potatislandet hade täckmaterialet sjunkit ihop rejält. Nu var det verkligen dags att bygga på täcket. Inte med gräsklipp, då det gynnar blasten mer än knölbildningen, men med torrt gräs och löv går det bra. Det blir till att fortsätta ösa på mer material under sommaren. Alla av våra potatissorter har kommit upp bra, men det märks även på dem att våren varit kall.

Det första av potatislanden fick mer täckmaterial då det sjunkit ihop mycket. Det andra behöver också fyllas på. (Abbe klippte resten av åkern! Nu får hans kor lite tillskott till vinterns matförråd, som tidigare.)

Om jordärtskocka

Vilken fenomenal rotsak! Den sköter sig själv. Den blir rejäl och pampig och vissa sorter blommar. Och den står kvar i landet och skördas på vårkanten, när det inte finns så mycket annat färskt att tillgå.

En lyxgröda, tycker många. Hos mig har det varit detsamma, men nu – med mer plats – ska jag definitivt odla mer av den. Det har varit härligt att kunna ta upp den tidigt på våren, ungefär så snart det går att sätta grepen i jorden.

För ett antal år sedan fick jag ett knippe skockor av en vän. Jag odlade dem i en stor kruka på min inglasade balkong. Den blev låg och klen och gav inte så mycket. Men jag gillade smaken, och tackade gladeligen ja när en kollega på mitt nya jobb skänkte bort knölar. Det var när jag just köpt min odlingslott och trots den varma och torra sommaren (2018) växte den kanonbra i jorden. Så förvånad jag blev när jag i början av april tog upp runt 8 fina skockor från en planta! (Jag delade med mig till min nyfunna kärlek – Johan.)

Förra året fick jag tag på sorten Bianca, som jag planterade på min odlingslott. Det är en sort som blommar, och avslöjar det nära släktskapet med solros. Två meter höga, maffiga stammar med ett gäng små solrosliknande gula blommor i varje topp. Sent i höstas klippte jag ner dem. De hade vuxit mot en vägg på norrsidan och var mest ett experiment i hur de skulle trivas där. För ett par veckor sedan kunde jag sätta ner grepen och leta. En liten skocka på c:a 5 cm fick jag tag på. Om ett par veckor ska jag gräva upp hela den pallkrage som de stått i och se vad jag kan hitta.

I höstas satte jag några få, av en okänd sort, här på Askelid. Jag räknar inte med att de ger skörd i år, möjligtvis till hösten, utan ska mest låta dem etablera sig. Alltså får de stå kvar på samma ställe ett år till. Vill man byta odlingsplats efter varje säsong är det viktigt att man är noggrann när man tar upp dem ur jorden. Även en liten liten skocka blir en ny planta. Dessutom är risken stor, om många knölar blir kvar, att även plantorna blir många och då står tätt. Därmed kommer de konkurrera om plats och näring, och utveckla mycket mindre skockor.

Vill man spara till eget utsäde rekommenderas att man sparar de bästa skockorna. Det verkar alltså vara en växt som på detaljnivå skickar sina anlag vidare. Man bör då välja de största, men även de slätaste då de är lättast att skala. Det blir som egen förädling. På senhösten är det smart att klippa ner de höga stammarna, annars välter de lätt när de vissnar ner. Bra är också att spara ett par decimeter av stammen ovan jord så man hittar tillbaka till dem när det är dags för skörd. Det som klipps bort passar bra som material till att fylla på eller bygga nya bäddar med.

Och så var det det där med tillagning. Pajar magen? Tro mig, min mage är lättstörd, men byter jag vatten två gånger under koktiden så blir det inga problem. Ska jag tillaga dem i ugnen kokar jag dem även innan dess. Det sägs även att den är mildare mot magen om den skördas på våren (och till på köpet godare!). Kan man laga något mer än en lyxig soppa av den? Absolut! Man kan se jordärtskockan som en rotsak bland alla andra och inte något särskilt som bara passar till ett fåtal rätter. Men för den skull, förringa inte en slätmixad soppa med grädde, vitt vin och lite selleri i, toppad med ruccola.

Latmask, många bollar i luften, eller distansodling? Jordärtskockan klarar sig nästan själv. Med täckodling ännu bättre!

Inläggets bild visar en liten del av jordärtskocksskörden den 2 april 2019.