Precis som förra året kom varmvåren från en dag till en annan. Åtminstone tog det bara några dagar. Och plötsligt vill både jag och plantor ut. Först till balkongen och sen vidare.
I år har jag ju odlat en del extra, då marknader och annat kul väntade. Det har sammanfallit med att så mycket av det jag sådde faktiskt tog sig. (Absolut inte allt!) Därmed har platsbristen varit värre än vanligt och när våren är kall blir det väldigt trångt innan plantor kan flyttas vidare. Hittills har det varit antingen för kallt eller för torrt (eller annat på gång) för att plantera ut. Men igår kväll packade jag bilen med plantor, och nu bär det iväg.
Örterna jag sådde, och aldrig odlat förr, tog sig väldigt bra. Trots att jag sålt en hel del finns fortfarande ett överskott, så därför blir det plantloppis här under helgen. Och nu när jag har åkt iväg har tomaterna fått flytta ut på balkongen, tillsammans med paprikorna, mangold och rödbetor. Kvar inomhus står pumpa, squash och majs. Det dröjer ett liiitet tag till innan inomhusodlingen är över. Och då har flyttar vi ut till landet för säsongen.
På inläggets bild syns flera backar på balkongen som nu har flyttat ut till landet.
En stor del av våren, och nu även försommaren, sprang förbi utan ett enda blogginlägg. Visst finns det anledningar. Har Instagram ersatt bloggen även för mig?
Till en början var april så kall. Alla plantor, stora som små, stod och väntade på nästa steg. Plantor som inte kunde sättas ut tog upp plats på balkongen och hindrade andra plantor att få komma ut dit. De i sin tur hindrade mindre plantor och sådder att planteras om. Utomhus blev nästan ingenting gjort. Tjälen satt i länge. Kylan och den återkommande snön var otrevlig att jobba i. Huttrande stod jag och anlade nya odlingsbäddar och det såg verkligen trist ut. När jag äntligen kunde plantera ut kålen var den i ganska kasst skick. Tiden inomhus var alldeles för lång och bladlössen hade härjat som pirater. Efter utflytten till balkongen blev det varken varmare eller besök av nyckelpigor eller andra lusätare. Deppigt.
De första dagarna i maj kunde vi njuta av 15 grader och soliga dagar, men nätterna var fortfarande kalla. Flera minusgrader. Samma vecka lämnade Pappa oss och det sista regnet (snöblandat!) på många veckor föll. Ja, vi hade faktiskt sju veckor utan regn. Och de höga temperaturerna hade kommit över oss så snabbt. Det verkar ha varit liknande situation i större delen av landet och meteorologer spådde att det kunde bli en repris på 2018 om det inte skulle ändras snart. Många odlare med mig var oroliga. Både över distansodling och över brunnar som kunde sina.
När vi äntligen fick antydan till regn, dagarna före midsommar, var det inte mycket. Men tillräckligt för att marken skulle kunna ta upp vattnet bättre. Och nu, efter flera små skurar, verkar det ha satt fart. Men skadorna är redan skedda på sina håll. De få blåbärstry som var på gång släpptes som kart. Vinbären blir färre och mindre. Löken stannade i växten och har börjat vissna ner alldeles för tidigt.
Men visst är det mycket som trots allt klarat sig. Potatisen växer jättebra som vanligt. Morötter, sockerärter, bönor och squash har tagit sig bra. Jordgubbarna som flyttats till kanterna på odlingsbäddarna har överlevt och några har satt både blommor och bär. Nu i dagarna har mangold och nyzeeländsk spenat planterats ut och verkar stabila.
I övrigt har flera andra små projekt satts igång här. Vi har börjat fylla på sten där vi ska ett minnesmonument. Johan har tömt ladan på bråte och förberett för storstädning. Jag har grävt upp en stor rabatt som varit försummad under många år och fyllt den med blommor.
Inläggets bild visar åkerns odlingsbäddar några dagar före midsommar. En stund senare kom det efterlängtade regnet.
Det blev två effektiva, men framförallt målinriktade, helger. Vi behövde verkligen fixa en odlingsplats för våra tomater, och det var dags för en ganska stor utplantering av flera grödor.
Det finns gott om virke i både vår lada och verkstaden. Men för att spara tid köpte vi istället färdiga ramar. Jag fick tag på en man som sålde pallkragar av det större formatet – 2,40 x 80. Två på rad och två på höjden blev perfekt. Vi grundade med kartong och packade dem med jord, Bokashi, löv och gräs. Det har gått åt en hel del vatten också, men nu kommer det bli bra jord för våra tomatplantor. När materialet sjunkit ihop ännu mer fyller vi på, vattnar och så fortsätter det. Vi tänker köra Kenneths tomatpålar, och slå ner störar att binda upp plantorna vid. Läs mer om Kenneth och se hans fina kolonilott här!
De långa pallkragarna, dubbla, grundades med kartong i botten och fylldes med jord, Bokashi, löv och gräs. Mycket vatten gick åt och vi fyllde på med material flera gånger.
Den ena av de nya bäddarna som jag byggde av brunnen hästskit har nu blivit växtplats för en del av vår kål. Vi satte ner rosettkålen Autumn star och den grönkålen Scarlet, båda sorterna rödlila i färgen. Brysselkålen Groninger får växa till sig en stund till, innan den får sin plats i en annan bädd tillsammans med den sibiriska kålen.
Utplantering av rosettkålen och den röda grönkålen.
Gräset på åkern har hunnit växa en hel del och nu klippte vi det med vår lilla klippare. Uppsamlaren gör att man bara kan tippa ut klippet på en bädd, vilket ju är jättesmidigt och välkommet när man täckodlar. Den största bädden har krattats igenom och vattnats i omgångar, så nu var det enkelt att göra en plantering och börja täcka med gräsklipp. Plantorna av den högväxta sockerärtan Grijze Roodbloeiende sattes i en rad längsmed mitten av hela bädden. Den försåddes i pluggbrätte och hade ett starkt rotsystem, vilket gjorde den enkel att sätta ner i hål som grepen gjorde i bädden. Pluggbrättet ställdes på balkongen direkt efter sådd och därför växte plantorna inte särskilt mycket på höjden. Dock tillräckligt för att vi kunde knipsa några toppar att äta, för att förhindra att de snurrade in sig i varandra.
Sockerärterna är planterade i en rad längsmed mitten av den största bädden. Ett tunt lager gräsklipp har börjat läggas på bädden för att fyllas på mer och mer allteftersom ärterna växer.
Som vi har väntat och längtat efter körsbärsblom! Nu är de äntligen här. Och flera blommor har gömts under gammalt gräs och kommer fram i vår fortsatta röjning och räfsning. Ännu fler sorters vårblommor tittar upp. Allt har vaknat!
Nu finns det verkligen massor att göra. Om en vecka tänker vi göra våra första utplanteringar. Tiodygnsprognosen visar som lägst 4 grader på natten vid ett tillfälle, annars runt 8-9 grader. Men jag har faktiskt startat lite redan. Satte just ut våra plantor av sibirisk kål. De har stått i kruka på balkongen, dygnet runt och under lång tid, och ville verkligen komma ut på friland. De kommer att klara sig fint.
Vi trodde att luftkudden i hydroforen hade pajat under vintern, eller åtminstone försvagats rejält, men när jag startade vattenpumpen så var det bra tryck. Härligt att kunna börja vattna på riktigt, nu är jorden perfekt att börja växa i.
Tuvor av förgätmigej pryder gräsmattan under körsbärsträden och vid gamla dasset.
Bondbönorna som vi sådde för några veckor sedan har kommit upp med flera centimeter och jag petade lite i täcket för att hjälpa dem att hitta upp till solljuset. Även spenaten i bädden bredvid har kommit upp en bra bit, men jag passade ändå på att så in spenat i ännu en bädd. Man får sällan för mycket spenat. Och om jag inte såg fel så är äntligen morötterna på väg upp också.
Många av bondbönorna har kommit gång. Den här sorten, Hangdown, såddes den 20 mars.
Nu är faktiskt hela vår trädgård räfsad. Massor av andra växter, många blommande, har hittat upp efter allt vårt röjande. Stenmuren som har varit rasad, under gissningsvis decennier, har också blivit synlig och vi planerar att bygga upp den där det går. Det som kanske har varit tyngst, och tagit mycket tid, är att slita loss långa långa revor av kaprifol. Visst är den jättevacker, men den har spritt sig hej vilt. Vi pratar om revor som är uppåt 6 meter långa, och med små rotfästen varannan decimeter längsmed revorna. Den ska få fortsätta leva loppan på utvalda ställen, men behöver klart begränsas.
Vid nästa besök är det absolut ett måste att klippa gräset! Åkern är redan grön och frodig och färskt gräsklipp blir perfekt till bäddarna där det nyss börjat växa. Det är ett kreativt pussel att fundera ut vilka platser som passar bäst för vilken gröda. Snart kommer det väl visa sig igen att det behövs fler odlingsbäddar. Men först ut när det gäller utplantering blir ändå kålen och sockerärterna. Är det helg snart?
Äntligen kunde alla bärbuskar och sticklingar få komma fram ur sin vintervila. Nästan alla kvistar hade blad på gång och i strålande sol har de nu fått flytta ut från vintervilan vid muren. Nästan allt har överlevt!
Bärbuskarna och alla sticklingar har i sina krukor stått inpackade vid stenmuren under vintern, under ett tjockt täcke av löv. Varje besök när det har varit snöfritt har jag varit där och lyft försiktigt, med spänd förväntan på ett bra resultat. Nu plockade jag ut dem alla. Alla krukor fick stå ute i full sol och värme och c:a hälften av krukorna med sticklingar jordslogs i den flätade bädden. Där ska de stå tills att platsen på åkern är klar och förmodligen kunna flyttas ner till hösten. Tills nästa vår kommer de stå kvar i sina krukor, kanske längre. Jag vill att de ska ha utvecklat rejäla rötter så de kan etablera sig snabbt när de väl kommer i jord.
Här står krukorna med sticklingar nerstuckna i en bädd. Vinbären är de som har störst blad och även blommor på gång. Till vänster syns en blåbärstry som redan blommar.
De buskar som köptes i höstas får också bo i kruka över sommaren. Mest för att jag behöver anlägga en ordentlig plats för dem men också för att det är bra för dem att känna in sitt nya ställe. Blåbären har fått en plats i jordfabriken, som efterhand ska fyllas på med mer löv för att hålla rätt pH. Till hösten kommer de få med sig sin favoritjord till planteringsplatsen. Blåbärstrybusken är stor och har redan flera bladrosetter och sparrisen har utvecklat kraftiga rötter.
Att möta en fjärde årstid på Askelid är spännande. Vi hade ju ingen aning om vad som kunde dyka upp ur jorden. Ganska snart efter vårt tillträde röjde Johan ner ett ganska stort område med gullris. Det hade fullkomligen tagit över hela slänten och sedan dess har vi dragit upp rötter lite då och då. Fortfarande, när det är lite fuktigare i marken, sitter jag och drar loss revor. Men fanns det något mer i slänten? Ja, absolut! Ganska tidigt såg vi något som liknade påskliljor, andra små vårlökar och vitsippsblad. Nu är det fullt av dessa, och de små lökstrån jag hittat visade sig vara blå pärlhyacint. Likadan trio står runt äppelträden, och på framsidan skymtar någon form av narciss. Under körsbärsträden kommer förgätmigej fram tillsammans med vitsippor. Det är något särskilt med vårblommor nu när det fortfarande är ganska kalt.
Jag rensar vidare i slänten. Här står fyllda påskliljor i tuvor och likaså pärlhyacint. Båda mycket uppskattade av fjärilar, och oss.
Nu är det extra mysigt att bara gå runt och skrota. Även om det finns mycket att göra så vill jag gärna bara traska omkring med termosmuggen och titta på allt som finns. Och drömma. Visualisera. Planera. Och som en bonus fanns det gott om vild mat att plocka. Både nässelsoppan och kirskålspajen blev god.
Det börjar bli ont om plats bland alla försådder nu, men fler sådder är på gång. Snart är det frostfritt och jag vill kunna sätta ut plantor av fler ärter och bönor. Dem vill jag gärna förodla för att undvika att fåglarna tar dem som små groddar, och det kommer att bli ett par pluggbrätten med plantor. Men här på balkongen står tomatplantor och vill ha större lägenheter i väntan på frilandsyta. En av piennolotomaterna har redan satt frukter, trots att den bara står i en 5-centimeterskruka. I vilket fall är den tidigare än Vilma, som hade en ganska lång startsträcka här.
Brytsockerärter växer till sig i pluggbrätte på balkongen. Utplantering om ett par veckor!Piennolotomaten har redan flera frukter på gång.
Vi fick ett par nya lass hästskit av Roy. De skyfflades snabbt ut till tre nya bäddar. Det börjar bli lite bråttom att fixa odlingsyta till plantorna som laddar för utplantering, trots att det dröjer ett par veckor innan vi är där.
Två nya bäddar närmast i bild. Här kommer olika sorters kål planteras ut. I bakgrunden till vänster syns en långsmal ny bädd. Den kan bli en bra plats för squash eller något annat.
I kanterna på de högre bäddarna har vi sått slingerkrasse. De är inte så näringskrävande och kommer därför att få växa där tillsammans med ärter och bönor. Baljväxter fixerar kvävet från luften helt själva och hjälper på så sätt till att gödsla jorden i sin bädd inför nästa års odling.
Askelids odlingar 