Etikett: Lagra

Vitlök ner – tomater fram

Trots drygt en decimeter snö skulle vitlöken ner i jorden – en situation för distansodlare. Kallt men fint var det. Men hur lång tid kan det ta för tomater att mogna inomhus?

Det var meningen att jag skulle hinna sätta vitlöken vid mitt förra besök på Askelid, visst. Men tiden räckte inte till. Det blir mörkt så mycket tidigare och det är bökigt att behöva elda hela tiden. Det skulle ju ändå bli minst ett besök till före jul, och man kan ju ha tur med temperaturen. Riktigt så mycket tur som vi önskat hade vi inte.

Klyftor av sorten Thermidrome, på väg ner till åkern.

7 minusgrader och drygt en decimeter snö. Vackert, bara lite sol fanns att önska. Tystnaden som brukar ligga över gården var ännu mer intensiv nu. Vanligtvis kan man höra en grannes hund skälla lite då och då, eller något annat djur i skogskanten. Varje gång upplever jag tystnaden slå emot mig precis efter att ljudet av bildörren som slår igen ekat över beteshagen. Snön dämpar ljudet och det var bara våra frasande steg i snön som avslöjade att vi inte saknade trumhinnor.

Ett snilledrag skulle vara att köpa jord på påse och hälla ut över bädden. Där skulle vitlöken enkelt och snabbt kunna sättas. Men det gick sådär. Påsjorden var stelfrusen. Men vi kände på bädden som vi räfsat undan snön från. Det skulle gå relativt lätt att göra hål med järnspettet, och så fick det bli. Jorden hällde vi ändå över bädden när klyftorna satts ner. Det gick att dela den i mindre bitar och den kommer att ge ett extra täcke till klyftorna. Överst räfsade vi tillbaka snötäcket.

Med järnspett gjorde vi (Johan) hålor som vitlöksklyftorna kunde sättas ner i. Jorden var inte särskilt frusen under snötäcket.

Planerna inför nästa säsong har givetvis funnits i huvudet under de senaste månaderna. Framförallt har vi utvärderat de grödor vi odlat under säsongen och funderat över växtföljd. Då nästa års första försådder närmar sig är det läge att bestämma sig för vilka fröer som behöver finnas i fröbanken. Samma potatissorter kommer att odlas nästa år, då deras egenskaper varit helt vad vi önskat. Att även ha kunnat odla tomater utan att någon av dessa två fått potatisbladmögel har varit toppen. Därför kommer tomatsorterna också upprepas. Men jag har funderat så mycket över tomaten Ponderosa. NU som först börjar den bli ätmogen. Och visst är den god, och visst är det häftigt att äta sina egenodlade tomater i december, men den är långt ifrån så god som piennolotomaten.

Ponderosa-tomaterna börjar äntligen bli mogna! Flera gånger har jag tittat på dem och tänkt att de nog får bli till marmelad istället.

Det som talar för att jag ska odla båda är väl att säsongen för att äta färska tomater förlängs ännu mer. Jag snålar på de som finns kvar och hade lätt kunnat odla fyra gånger så mycket. Men tanken på att de håller sig fina, om än lite rynkiga i skalet, under flera månader till är bra. Personligen tycker jag att man nästan inte kan ha för mycket tomater.

Tomatskörd och tillväxt

Nu börjar dygnstemperaturen sjunka och framför allt nätterna blir kallare. Vissa grödor behöver skördas nu, innan de förstörs av kylan. Här var det definitivt tid att slutskörda tomaterna.

Samtliga plantor klipptes ner och bladades av för ett par veckor sedan. Det var inte så många frukter som hade fått färg men åtminstone större chans att mogna. Sorten Hundreds & Thousands har gett mycket. Här klippte jag av hela plantan vid skörd och tänker att det ska bli ett pilligt kvällsgöra någon dag framöver. Förra veckan testade jag att konservera några av dem, men har inte öppnat någon av burkarna än. Sorten Black Krim skördades också, men har inte gett så mycket. Den ryska vildtomaten Barbianka kunde vänta en vecka till då den står skyddat.

Två (!) plantor av sorten Hundreds & Thousands

När jag skördade de tomater som ska lagras använde jag sekatör för att kunna klippa av klasarna från plantan. Jag ville ha så många som möjligt av dem i klasar för att underlätta upphängningen. Just dessa två är de som gett mest hos oss i år, vilket är jättekul. Några av piennolotomaterna hade mognat, men de allra flesta inte. Av Ponderosa är det bara ett par som har börjat skifta i gul-orange men då den är helt ny för mig är jag verkligen nyfiken på hur den smakar och hur den funkar att lagras. Det blev fyra större upphängningar (piennolos) och två mindre.

Potatisen Carolus kan utvärderas vidare. Vi tog upp en del av den och såg att den nog ger 8 knölar i snitt. Inte alls illa! Några få hade drabbats av skorv, men annars inget att anmärka på. Den är en god mjölig potatis som hittills, förutom kokt, har gjort sig väldigt bra både i ugn och som mos. En bonus, när den vuxit i täckmaterial i stället för jord, är att man knappt behöver använda grep och att den är nästan ren när man plockar upp den.

Skörd från fem plantor av sorten Carolus

Att täcka morötterna och mangolden var ett bra drag. De har båda fortsatt att växa och verkar klara sig bra. Även all kål har startat om, vilket var glädjande. Små brysslar och rosetter är på gång och bladkålen har bra tillväxt. Det finns hopp om kålskörd i vinter!

Skörden av bönor, gurkor, squash, rödbetor och morötter var lika stor som sist, men det var förmodligen de sista av bönorna för i år. Jag räknar med att gurkan och squashen snart tackar för sig. Men lika roligt är det att planera inför nästa säsong då det är dags att försöka få till en växtföljd. Ett av kvarteren behöver utökas med en bädd, och i ett annat behöver ett par bäddar breddas, sedan kommer det att funka. Det kvarter som kålen ska få växa i ska preppas med Bokashi under hösten-vintern. Där rotsakerna ska hålla till ska vi smygstarta med att så svartrot och haverrot, något som är helt nytt för oss att odla själva.

Fortfarande blommar det överallt i odlingarna. Det är fint att ha något som står kvar nu när man har börjat klippa ner och plocka bort. Att det dessutom är något färgglatt är ännu bättre. Jag passade på att ta frön från krasse, linnétagetes och ringblommor.

Solrosen Red sun blev inte så stor, men trivs vid risstaketet

Fyra inomhussådder

I flytten hamnade de olika delarna av utrustningen på olika håll. Alltså var jag tvungen att starta väldigt smått, men det fick väl gå bra. Fyra små krukor fick plats på det runda fatet och då var det bara att välja vilka grödor som skulle få prioriteras. Planen att så kronärtskocka och tomat gick i lås.

I år testar jag två nya tomatsorter men tänker också odla den piennolotomat som blivit min favorit. Kronärtskocka har jag heller inte testat förut men har valt en sort med omsorg. Alltså, dessa 4 grödor är sådda hos oss nu:

Tomat Vilma: en dvärgbusktomat (c:a 30 cm hög) körsbärstomat som passar att så tidigt och ha som krukväxt inomhus. Kan senare planteras ut. Den här är en F1-hybrid, vilket jag brukar undvika, men så får det vara i år. Just p.g.a. detta har jag valt att köpa från fröfirma och inte av annan odlare, då korspollinering kan ge helt andra egenskaper hos avkomman. Det är vanligt att tomater som odlas inomhus inte utvecklar den fylliga smak som den skulle haft om den vuxit utomhus, men för den här sorten är det tydligen tvärtom.

Tomat 100/1000 (Hundreds and thousands): en ampeltomat med meterlånga grenar som ger massor av små, riktigt små, frukter. Fördelarna är att den är högproducerande och att frukterna har tjockt skal. Nackdelar kan vara att frukterna är små som vinbär och att plantan breder ut sig mycket. Den här sorten är svår att få tag på frön till. Den säljs inte av någon svensk fröfirma och p.g.a. brexit har den inte importerats på ett tag. Själv fick jag tag på frön via en annan odlare i en Facebook-grupp. Det finns såklart ingen garanti för grobarhet eller isolering för att undvika korspollinering, men jag chansar.

Tomat av någon piennolo-sort: en högväxande sort av typen som ofta kallas vintertomat/evighetstomat/lagringsduglig tomat. Ordet piennolo är namnet på metoden för lagring och betyder att man hänger uppklasarna på ett snöre, oftast på höjden. Jag vet inte sortnamnet på min. Jag köpte den av en annan odlare (också hon i en Facebook-grupp) som hade plockat med sig några frön hem från en resa i Italien. Jag har odlat den i två år och sorten har verkligen varit lagringsduglig. Vi har hängt upp klasarna inomhus, direkt efter skörd i augusti/september, och tittat till dem lite då och då för att se om någon skulle mögla. De sista av dem har vi ätit upp i januari/februari!

År 2020 års skörd av piennolotomater hänger i fönstret. Bilden är tagen på julafton (ingen vit jul) då vi passade på att plocka av några och äta till annat gott på lunchtallriken. Till vänster om tomaterna syns en vitlök och till höger en stickling av en piennolo-planta.

Kronärtskocka Green globe: en kulturarvssort från 1886 som kan gå att övervintra även i zon 4. Plantan blir c:a 75 cm hög och knopparna kraftiga. Groningstiden är minst 10 dagar, upp till 30 (!), och utvecklingstiden är c:a 100 dagar. Alltså gör man bäst i att så den tidigt. Dock tror jag att det är tiden mellan utplantering och skörd som här räknas som utvecklingstid, det kan vara så hos vissa fröproducenter. Men sedan är skördetiden mellan 2-4 månader lång. Lyckas man övervintra plantan blir den kraftigare under kommande säsonger.

Sådderna gjordes den 9 januari. Tomater brukar vara snabbast upp och jag har i flera dagar gått och tittat efter groddning. När jag sedan såg ett par sorgmyggor på fönsterrutan slog det mig att jag glömt sterilisera jorden! Var helt inne på att få börja om och kanske måste jag göra det, vi får se. Hur som helst – i förrgår vid frukost sa plötsligt Johan: ”Kolla, kronärtskockan har grott.” Jag sa att nej, nej, den tar tid på sig, och det som syns är bara näringskorn. Men jag fick ge honom rätt. Ett av kronärtskockans frön hade grott – på bara 6 dagar! Nu återstår bara att se hur jag klarar av att ta hand om dem. Jag har petat ner 9 frön för att öka chanserna att lyckas. Tomaterna har så smått börjat titta upp, de också, någon från varje sort. Hittar jag inte alla delar till förodlingen blir det nog att köpa nya.

Inläggets översta bild visar att ett frö av kronärtskockan Green globe har grott, efter bara 6 dagar.