Sådd och skörd igen

I åtta soliga grader kunde det äntligen bli lite utomhustid på åkern! Det fanns såklart en hel del att göra. Hemma i lägenheten har sådderna rusat iväg. Det har redan behövts två omplanteringar för att möta upp kålens tillväxt och fler är på gång.

För två veckor sedan var vi äntligen på Askelid igen. Det första vi gjorde var att skörda jordärtskockor. Plantorna där hade inte fått de bästa förutsättningarna, men då de var många kunde vi få ett ordentligt gäng skockor med oss hem. Vi kommer att plantera några på samma ställe när vi gräver upp de sista, och under kommande säsong har de bättre och mer jord att växa i.

Jordärtskocksskörd på Askelid. Med vattnet avstängt fick de förbli jordiga tills vi kom hem.

Jag kunde stanna kvar ett par dagar extra och satte då den sista av vår ryska vitlök. Det har ju verkligen varit skiftande i väder och temperatur under våra snabbvisiter på Askelid under vintern, och nu gick det väldigt lätt att få ner de sista klyftorna i jorden. Skulle de inte hinna klyfta sig i år så gör det inget.

Det fanns fortfarande kvar av sommarmorötterna i landet. Några som jag tog upp smakade bra, men många var alldeles för taniga och smaklösa och fick återgå till naturen direkt. Men visst var det häftigt att kunna plocka upp ett gäng övervintrade sommarmorötter.

Jorden hade rett sig fint i de bäddar som inte varit täckta under vintern. Jag krattade igenom en av de högre bäddarna och sådde in med svartrot och haverrot. Ingen av dessa är grödor vi odlat tidigare så det är extra spännande. Har inte ens, som de flesta andra, ätit haverrot! Vi siktar på att ha dem kvar i landet till nästa vår för att fylla ut året med möjliga skördar.

Nu är tiden då man som odlare helst vill krafsa bort vintertäcket från sovande och övervintrande växter, men måste hia sig i ett par månader. Jag är verkligen nyfiken på hur allt har klarat vintern. Jag åkte till det som var mitt sommarjobb förra året och klippte sticklingar från blåbärstry. Så kul att se att de börjat öppna sina knoppar! Sticklingarna åkte direkt ner i krukor som jordslogs i sticklingsgaraget (en inramad bädd som helt enkelt funkar som vinterförvaring av sticklingar och småplantor i kruka).

Hemma i lägenheten har jag fyllt min Hyllis med omplanterade plantor. Jag räknar med att om c:a tre veckor kunna flytta ut några av kålplantorna till skyddat läge på balkongen. Nya frön står på kö för att sås, t.ex. tomater och några sommarblommor. Kålplantorna mäter 1 – 1,5 decimeter, trots nedplantering, och resten har tagit sig fint. Basilika trängs med purjo och kronärtskocka, varav den sistnämnda snart kommer att dra iväg ordentligt på höjden. Samtidigt som jag tycker att jag borde lärt mig att kål har väldigt bra grobarhet, och ser att det liksom svämmar över i hyllan, så tycker jag att 84 kålplantor är jättekul!

Inläggets översta bild visar plantorna av broccolirybs, sorten Quarantina.

Två rader av bär

Alla bärbuskar är planterade, det blir två rader längsmed stenmuren. Planen är att kunna sätta ner fler buskar där och alltså låta raderna bli längre, ner över åkern.

Värmen har hållit i sig. Hoppas att det gör att buskarna har chans att etablera sig lite innan kylan drar in. Det tog lång tid att gräva upp dem från platsen på odlingslotten, då de hade rejäla rötter. De borde dock överleva en rotbeskärning och kunna växa till sig under nästa säsong. Vi håller tummar för att vi gett dem det de behöver för att klara sig.

Buskarna har nu planterats med drygt en meters mellanrum. I raden närmast stenmuren står vinbär och krusbär, och i raden bredvid står olika sorters blåbärstry. De sistnämnda hade kraftiga och långa rötter och jag la mycket jobb på att behöva kapa så lite som möjligt av dem. Rötterna behövde även grävas ner på samma djup som de vuxit tidigare, vilket inte alls var särskilt djupt utan snarare läggas ut och täckas över. Längorna är byggda av kompostmaterial och jord ovanpå tidningar direkt på åkermarken. Buskarna har alltså inte grävts ner i marken utan bara i materialet. Nu på hösten är materialet så tungt så att det ändå håller rötter på plats och inte skapar stora luftfickor som kan torka ut. Dessutom har jorden tillräckligt mycket struktur för att inte de nya rötterna ska riskera syrebrist.

Bärbuskarna får lite sol i väntan på plantering

Jordärtskockans stänglar hade vissnat och börjat tippa. De blev ett bra material på risstaketet. Jag lämnade ett par decimeter av stänglarna i marken för att underlätta vid skörden till våren. Vi ser fram emot att ha något att skörda tidigt! Läs gärna tidigare inlägg om jordärtskocka!

Rådjuren har varit på besök igen, det var ganska väntat. De har som tidigare knaprat blad på kålplantorna och kapat morotsblasten. Här fick jag dock syn på något jag inte visste – de verkar inte gilla själva moroten. Har de råkat få med sig en liten rot har de släppt den på plats. Sparat den till mig?

Morötter uppdragna av rådjuren blev mat till mig

Koll på lotten

I maj 2018, mitt i den hetta som skulle hålla i sig i drygt tre månader, köpte jag min lilla odlingslott på Dalvik i Jönköping. Ja, köpte, eftersom det står en stuga på den. Det har varit avslappnat, och passat mig bättre, att vara en del av en odlarförening i stället för en koloniförening. Nu börjar jag dela växter därifrån för att fylla Askelid med nya plantor.

Sedan vi flyttade från Jönköping har jag tittat till min lott nästan en gång i månaden. Av det som såddes i våras kunde mycket skördas innan vi flyttade i slutet av juli, men en hel del av plantorna har gett mer under hösten. Jag har under hösten fått med mig massor av bladselleri, bär, morötter, nyzeeländsk spenat och stora mangoldblad. Potatisen gick sådär och löken sparades till utsäde. Jag såg fram emot en vårskörd av jordärtskockor!

Tre skockor gav bra skörd

Det var just jordärtskockorna jag blev förvånad över – två gånger. Första gången var när jag tänkte skörda och bara fick upp en enda. Märkte då att det var tjäle som gjorde att grepen inte nådde hela vägen. Andra gången var nu i helgen när jag kunde skörda en ordentlig mängd, av tre planterade skockor. En del av dem har ätits upp (se recept i tidigare inlägg), men ett gäng ska snart planteras på Askelid.

Sticklingar av bärbuskar redo att fraktas till Askelid

Längsmed en liten stenmur på Askelid står en hel del krukor, ihoptryckta och med löv runtom och ovanpå, med sticklingar och plantor. Nästan alla sticklingar kommer från lotten, eller allmänningarna, på Dalvik. Varje gång jag har varit på lotten har jag tagit fler sticklingar och kvistar, för att känna mig säker på att få ett bra resultat. Nu senast blev det fler av röda krusbär, röda och gula hösthallon och vita vinbär.

Att vintersallat fröar av sig har jag hört, men det var nog inget som gällde mig. Jo, det var det!

Just nu fanns övervintrad bladselleri och vintersallat i pallkragarna. Nån kvarglömd liten lök hade börjat spira och smultronen börjat klättra från sin pallkrage ut på gräsmattan. Hallon, vinbär och blåbärstry var i full gång med att få fram sina första blad.

Om jordärtskocka

Vilken fenomenal rotsak! Den sköter sig själv. Den blir rejäl och pampig och vissa sorter blommar. Och den står kvar i landet och skördas på vårkanten, när det inte finns så mycket annat färskt att tillgå.

En lyxgröda, tycker många. Hos mig har det varit detsamma, men nu – med mer plats – ska jag definitivt odla mer av den. Det har varit härligt att kunna ta upp den tidigt på våren, ungefär så snart det går att sätta grepen i jorden.

För ett antal år sedan fick jag ett knippe skockor av en vän. Jag odlade dem i en stor kruka på min inglasade balkong. Den blev låg och klen och gav inte så mycket. Men jag gillade smaken, och tackade gladeligen ja när en kollega på mitt nya jobb skänkte bort knölar. Det var när jag just köpt min odlingslott och trots den varma och torra sommaren (2018) växte den kanonbra i jorden. Så förvånad jag blev när jag i början av april tog upp runt 8 fina skockor från en planta! (Jag delade med mig till min nyfunna kärlek – Johan.)

Förra året fick jag tag på sorten Bianca, som jag planterade på min odlingslott. Det är en sort som blommar, och avslöjar det nära släktskapet med solros. Två meter höga, maffiga stammar med ett gäng små solrosliknande gula blommor i varje topp. Sent i höstas klippte jag ner dem. De hade vuxit mot en vägg på norrsidan och var mest ett experiment i hur de skulle trivas där. För ett par veckor sedan kunde jag sätta ner grepen och leta. En liten skocka på c:a 5 cm fick jag tag på. Om ett par veckor ska jag gräva upp hela den pallkrage som de stått i och se vad jag kan hitta.

I höstas satte jag några få, av en okänd sort, här på Askelid. Jag räknar inte med att de ger skörd i år, möjligtvis till hösten, utan ska mest låta dem etablera sig. Alltså får de stå kvar på samma ställe ett år till. Vill man byta odlingsplats efter varje säsong är det viktigt att man är noggrann när man tar upp dem ur jorden. Även en liten liten skocka blir en ny planta. Dessutom är risken stor, om många knölar blir kvar, att även plantorna blir många och då står tätt. Därmed kommer de konkurrera om plats och näring, och utveckla mycket mindre skockor.

Vill man spara till eget utsäde rekommenderas att man sparar de bästa skockorna. Det verkar alltså vara en växt som på detaljnivå skickar sina anlag vidare. Man bör då välja de största, men även de slätaste då de är lättast att skala. Det blir som egen förädling. På senhösten är det smart att klippa ner de höga stammarna, annars välter de lätt när de vissnar ner. Bra är också att spara ett par decimeter av stammen ovan jord så man hittar tillbaka till dem när det är dags för skörd. Det som klipps bort passar bra som material till att fylla på eller bygga nya bäddar med.

Och så var det det där med tillagning. Pajar magen? Tro mig, min mage är lättstörd, men byter jag vatten två gånger under koktiden så blir det inga problem. Ska jag tillaga dem i ugnen kokar jag dem även innan dess. Det sägs även att den är mildare mot magen om den skördas på våren (och till på köpet godare!). Kan man laga något mer än en lyxig soppa av den? Absolut! Man kan se jordärtskockan som en rotsak bland alla andra och inte något särskilt som bara passar till ett fåtal rätter. Men för den skull, förringa inte en slätmixad soppa med grädde, vitt vin och lite selleri i, toppad med ruccola.

Latmask, många bollar i luften, eller distansodling? Jordärtskockan klarar sig nästan själv. Med täckodling ännu bättre!

Inläggets bild visar en liten del av jordärtskocksskörden den 2 april 2019.