Etikett: December

Olika vinterdagar

Vi behövde sätta mer vitlök och väntade därför på mildare väder. December brukar ju vara väldigt skiftande i temperatur. Året avslutades med att ta upp den sista potatisen. Heja täckodling!

Till slut fick jag tag på ett par ryska vitlökar och gav mig ut på juldagen för att sätta dem. Under täckmaterialet var jorden fortfarande ganska mjuk och jag kunde göra gropar med hjälp av järnspettet. Sista sättningen av den franska sorten behövde dock vänta och vi skulle snart vara tillbaka. Mycket riktigt – nyårsafton bjöd på 8 varma grader och det gick både snabbt och lätt att fylla resten av bädden med klyftor av Thermidrome.

Med järnspettet gick det lätt att göra hål för vitlöksklyftorna. Närmast i bild syns några purjolökar som blivit toppade. Till höger syns resterna av kålen. Jag misstänker starkt rådjuren för båda dessa dåd. En vecka senare var all snö borta och vi kunde skörda potatis.

Det såg ut som vilken tidig vårdag som helst, egentligen. Trots att himlen var grå kändes luften klar och vi slapp frysa. Lite tveksamt var det om vårt sista potatisland hade tillräckligt tjockt täckmaterial för att potatisen skulle ha klarat den intensiva kylan för ett par veckor sedan. Men vi kunde plocka upp en rejäl laddning och därmed är all potatis skördad. Nöjda och lite malliga över att ha tänkt rätt. Dock överraskade av hur många sommarmorötter som fortfarande stod kvar i landet bredvid, och hur fina de var. Rådjuren kalasar på blasten, och täckmaterialet är ganska klent, men ett gäng Nantaise fick vi med oss hem.

Nu kommer vi inte besöka Askelid på åtminstone en månad. Hoppas att elementet i badrummet håller minusgraderna borta och att allt klarar sig bra. Självklart skulle jag vilja vara där och greja varje vecka, men nu är det bara att ge sig till tåls och istället planera för nästa säsong.

Vitlök ner – tomater fram

Trots drygt en decimeter snö skulle vitlöken ner i jorden – en situation för distansodlare. Kallt men fint var det. Men hur lång tid kan det ta för tomater att mogna inomhus?

Det var meningen att jag skulle hinna sätta vitlöken vid mitt förra besök på Askelid, visst. Men tiden räckte inte till. Det blir mörkt så mycket tidigare och det är bökigt att behöva elda hela tiden. Det skulle ju ändå bli minst ett besök till före jul, och man kan ju ha tur med temperaturen. Riktigt så mycket tur som vi önskat hade vi inte.

Klyftor av sorten Thermidrome, på väg ner till åkern.

7 minusgrader och drygt en decimeter snö. Vackert, bara lite sol fanns att önska. Tystnaden som brukar ligga över gården var ännu mer intensiv nu. Vanligtvis kan man höra en grannes hund skälla lite då och då, eller något annat djur i skogskanten. Varje gång upplever jag tystnaden slå emot mig precis efter att ljudet av bildörren som slår igen ekat över beteshagen. Snön dämpar ljudet och det var bara våra frasande steg i snön som avslöjade att vi inte saknade trumhinnor.

Ett snilledrag skulle vara att köpa jord på påse och hälla ut över bädden. Där skulle vitlöken enkelt och snabbt kunna sättas. Men det gick sådär. Påsjorden var stelfrusen. Men vi kände på bädden som vi räfsat undan snön från. Det skulle gå relativt lätt att göra hål med järnspettet, och så fick det bli. Jorden hällde vi ändå över bädden när klyftorna satts ner. Det gick att dela den i mindre bitar och den kommer att ge ett extra täcke till klyftorna. Överst räfsade vi tillbaka snötäcket.

Med järnspett gjorde vi (Johan) hålor som vitlöksklyftorna kunde sättas ner i. Jorden var inte särskilt frusen under snötäcket.

Planerna inför nästa säsong har givetvis funnits i huvudet under de senaste månaderna. Framförallt har vi utvärderat de grödor vi odlat under säsongen och funderat över växtföljd. Då nästa års första försådder närmar sig är det läge att bestämma sig för vilka fröer som behöver finnas i fröbanken. Samma potatissorter kommer att odlas nästa år, då deras egenskaper varit helt vad vi önskat. Att även ha kunnat odla tomater utan att någon av dessa två fått potatisbladmögel har varit toppen. Därför kommer tomatsorterna också upprepas. Men jag har funderat så mycket över tomaten Ponderosa. NU som först börjar den bli ätmogen. Och visst är den god, och visst är det häftigt att äta sina egenodlade tomater i december, men den är långt ifrån så god som piennolotomaten.

Ponderosa-tomaterna börjar äntligen bli mogna! Flera gånger har jag tittat på dem och tänkt att de nog får bli till marmelad istället.

Det som talar för att jag ska odla båda är väl att säsongen för att äta färska tomater förlängs ännu mer. Jag snålar på de som finns kvar och hade lätt kunnat odla fyra gånger så mycket. Men tanken på att de håller sig fina, om än lite rynkiga i skalet, under flera månader till är bra. Personligen tycker jag att man nästan inte kan ha för mycket tomater.

Plusgrader och vitlök

Den sista vitlöken är satt! Efter en del plusgrader och sol under några dagar hade jorden börjat tina upp.

Vi hoppades på att åtminstone högen med brunnen hästgödsel skulle vara så upptinad att det skulle gå att lägga ett lager av den på vitlöksbädden, och så blev det. Det räckte med drygt en decimeter för att klyftorna skulle gå att trycka ner. Jag lassade upp på bädden och jorden fick vila lite i solen medan jag plockade isär de stora vitlökarna.

Brunnen hästgödsel på bädden och klyftorna utplacerade

Jag köpte sorten Thermidrome från Törnviks frö. När jag upptäckte att mitt första utsäde inte räckte var det helt enkelt bara den sorten kvar. Jag visste inte mycket om den men slog till på ett gäng. Vitlökarna var stora och otroligt fina med 12-14 stora klyftor i varje lök. Ett par av dem hade börjat gro men det är ingen fara. Enligt Törnviks frö kan den få halslök men är ändå en flätbar sort. Under senare halvan av juli är den skördeklar men går såklart att ta upp och provsmaka innan dess. Nu väntar vi med spänning för att se hur den trivs hos oss och att kunna jämföra den med våra andra sorter.

Stora klyftor av sorten Thermidrome

I övrigt låg det mesta i trädgården och på åkern fruset och vilande. Gräsmattan, löven och stråna var alldeles krispiga att gå på. Träden, stenarna och vissa växter glittrade med sin frost i solen. Så fort hösten är förbi och solen tittar fram börjar jag längta efter våren på allvar. Jag ser alltid fram emot att kunna vara ute en solig dag trots kylan och även om jag knappt kan göra något särskilt ändå bara gå runt och titta. Det finns alltid växter som rör på sig lite mellan köldknäpparna och jag är deras trogna följeslagare.

Nu ser vi fram emot att göra en del vintersådder. Vitlöksbädden och lökbädden är täckta med löv, men flera av de andra bäddarna kommer att kunna vintersås en del. Förra året startade jag med vintersallat, dill, spenat, pak choi och sommarmorot. Det lyckades bra och därför prioriteras de i år också.

Vitlöksbädden täckt med löv. Solen står lågt redan kl 15

Första eldningen

Nu var det äntligen dags att elda! Den här veckan har temperaturen varit nere på 16 minusgrader och då verkar det bättre att värma upp torpet med eldning än element. Och dessutom har vi längtat efter känslan. Men vi har känt oss som två stadsråttor när det gäller att elda i vedspisen och öppna spisen.

Vi vet bara TYP hur man gör, men det räcker inte när det gäller eld. Ved fanns det en del av, dock. Den ena brorsan i syskontrion som jag köpte Askelid av hade sagt att vi fick höra av oss om det var något vi var osäkra på när det gällde stället. Det är ju så mycket som är nytt för oss så det var uppskattat. Vi fick igång brasan i öppna spisen, men vid vedspisen i köket tog det stopp. Jag hittade flera spikar när jag slevade ut de stora högarna med aska och misstänkte att något var på tok. Men när vår utlovade expertis dök upp så visade han att det jag trott var askluckan var ett spjäll. En asklucka som den borde se ut finns inte. Det här är tydligen en lite ovanlig modell.

Äntligen lite fyr i vedspisen också!

Vi var också ute en stund ock njöt av Askelids vinterskrud. Vad vi vet kommer snön att bara ligga i små högar nästa gång vi är där.

Huset sett från åkern
Från trädgården ner mot ladan och verkstaden

Inläggets översta bild visar vår öppna spis (med kassett i) i rummet. Rummet som i ‘ett rum och kök’. (Vi sover på övervåningen.)

Och så kom snön

Förra helgen mötte vi snön på vägen upp mot Jönköping. När vi kom hem hade det snöat i Växjö också, och vi vaknade till en vit måndag. Snön reflekterar så mycket ljus att rummen får en härlig allmänbelysning. Och det är så skönt att få slippa novemberlocket! Nu ligger det nästan tre decimeter ny, vit snö här.

Även om jag verkligen vill få ner mina sista vitlökar i jorden så vet jag att det är okej att det blir sent. Så länge jag kan få tag på jord som inte är stelfrusen så går det att plantera. Att ösa ut en rejäl mängd jord ovanpå bädden och trycka ner klyftorna i funkar bra. Jag har också en hortensia som skulle behöva komma ner i jorden, men frågan är om den inte skulle få en rejäl chock nu om jag gjorde det.

På väg ut till torpet igår fastnade vi med ena framhjulet i slänten ner från vägkanten. Jag väjde lite för mycket för mjölkbilen (men ändå inte, för vägarna är extremt smala). På vägen tillbaka, efter bara en stund, kunde mjölkbilen dra upp oss igen. Föraren hade bra utrustning med sig i bilen och hon hade gjort det där flera gånger tidigare.

Askelid 5 december 2021

Väl framme stod allt rätt till och torpet var extra gulligt med all snö runtomkring. På åkern syntes tydliga spår efter stora djur. Jag gissade på älgar då de varit och krafsat upp vår Bokashi i den ena bädden. Senare samma kväll läste jag att man hade sett lo nära Ramkvilla. Inte omöjligt att det även är den som traskat runt hos oss. Jag gick ju faktiskt inte ut på åkern för att se formen på spåren.

Stora spår på åkern, 5 december 2021