Etikett: April

Kurser, föredrag och marknader

Att hålla fast i något när livet är elakt är viktigt. För mig är det odlingen som jag håller fast i och jag har satsat lite extra på den under den här våren, även om jag bestämde mig för att starta lite senare. Äntligen är odlingsglädjen tillbaka, och jag tror att jag behövde ta i lite extra för att få tillbaka känslan.

Det började redan i februari, med en kurs på Folkuniversitetet. Nu är 4 träffar av 6 genomförda och det har verkligen varit roligt. Planen är att hålla den nästa vår igen, och innan dess väntar ännu ett par föreläsningar i Jönköping. I skrivande stund planerar jag mitt föredrag som jag håller i Lekeryd inom kort. Se fliken Evenemang för att läsa mer om planerna för Askelid!

Ett par växtmarknader finns också i kalendern – en i Huskvarna och en på självaste Askelid med tillhörande öppet hus. Den stora smällen, som vi laddar mest för, är att vi deltar i det rikstäckande Tusen trädgårdar, 2024. Det blir spännande!

Det klassiska aprilvädret är här, såklart. Hittills har det pendlat mellan -3 grader och +16, och mellan vårblommor och halvdecimetern snö. Inte så stora svängningar som i andra delar av landet, men ändå luras man (varje år) att tro att om våren en gång har anlänt, så kommer inga vintriga dagar tillbaka. I skrivande stund yr snön tätt utanför fönstret, och även om jag vet att den inte kommer att lägga sig hajar jag till när jag tittar ut från våning 7 innan jag inser att de stora vita fläckarna på marken är sjok av vitsippor.

Inläggets bild visar en kväll med omplantering på odlingskursens träff nummer 4.

Inventering och start

Två saker i årets uppstart skiljer sig från förra årets förodling. Dels behövde jag köpa fröer det här året och dels tänkte jag vänta lite längre med mina sådder. Det tog sin tid att inventera fröförråden och sen planera för vad jag ville odla. Fram med appen, pärmarna och anteckningsboken!

Den största delen av det här inlägget skrevs i januari. Nu är det lite, lite, redigerat och publicerat för att det ändå är värt det. Jag tänker inte göra någon ”ledsen för att jag inte skrivit på länge” – dels har jag inte lovat något, och dels har livet gett en käftsmäll. Men här kommer resten av inlägget.

Förra året gick det bra att spara pengar när det gällde fröinköp. Jag hade kvar från tidigare år och det mesta hade bra växtkraft. Jag tömde massor av fröpåsar som innehöll tillräckligt och var nöjd över att spara pengar. Hade några påsar som jag inte ens öppnat. Totalt köpte jag kanske frö till 5 grödor. Minns att jag ville odla min favoritböna igen, och att jag letade upp en ny sorts bondböna. Ett par nya kålsorter. Men mer? Jag bytte till mig några fröer av paprika och tomat. Ja, det var det hela. Sättpotatis köpte vi mer av, då vi bestämde oss för att dubblera ytan.

Alltså – i år är det mesta slut. Det väntades ett ganska digert inköp och summan tickade på. Jag hade hittat samtliga av mina önskade sorter hos en och samma fröfirma. Det kändes bra att få hela inköpet på ett bräde. Möjligen kan vi behöva komplettera med något senare, men det är okej. Målet är att även ta frö från flera grödor för att minska beroendet av vad frömonopolet ger mig tillgång till.

Först ut var kallsådder av kål och några sommarblommor. Där hade jag fröer kvar. Jag sådde ett gäng utomhus och några av sorterna även inomhus. Som jag skrivit tidigare så vill jag ha något att visa upp när det är dags för Tusen Trädgårdar, och även på växtmarknader innan dess. Annars står det bara halvfärdiga plantor i bäddarna. Kål är ganska enkelt att få igång tidigt och så är ju kålplantor riktigt snygga!

Så, nya sorter för mig i år är följande:

  • Sommarmorot Ochsenhertz, kort
  • Palsternacka Northern snow, övervintrar lätt
  • Rotpersilja Berliner Hamburg root, övervintrar lätt
  • Sockerärta Svartbjörnsbyn, kultursort från Norrland
  • Sockerärta Boaryd, kultursort från gården Boaryd mellan Växjö och Tingsryd
  • Brytböna Neckargold, högväxande vaxböna
  • Brytböna Särdal, kultursort från Halland, lågväxande grön
  • Spetskål Kalibos, köldtålig
  • Svartkål Nero di Toscana
  • Squash Bianca trieste, kultursort från Italien, tidig
  • Pumpa Blue Hubbard
  • Pumpa Futsu black
  • Pumpa Nagydobosi
  • Pumpa Marina di Chioggia
  • Citronmeliss
  • Temynta
  • Rysk dragon
  • Grekisk oregano
  • Salladslök Winter’s nest, köldtålig, perenn
  • Vitlök Sabagold
  • Majs Damaun, passar nordisk klimat

Dessa ska samsas med några tidigare favoriter. Det blir spännande att se om vi får nya favoriter under den här säsongen och vilka sorter som trivs bäst hos oss. Vissa kommer att sås på Dalvik (lotten) och vissa på Askelid. Ett par sorter på båda ställen. Odlingsglädjen tog lång tid på sig att vakna i år, men nu när plantorna är många och stora finns den här igen!

Inläggets bild visar alla plantor som står inomhus just nu.

Ovanlig vår

En stor del av våren, och nu även försommaren, sprang förbi utan ett enda blogginlägg. Visst finns det anledningar. Har Instagram ersatt bloggen även för mig?

Till en början var april så kall. Alla plantor, stora som små, stod och väntade på nästa steg. Plantor som inte kunde sättas ut tog upp plats på balkongen och hindrade andra plantor att få komma ut dit. De i sin tur hindrade mindre plantor och sådder att planteras om. Utomhus blev nästan ingenting gjort. Tjälen satt i länge. Kylan och den återkommande snön var otrevlig att jobba i. Huttrande stod jag och anlade nya odlingsbäddar och det såg verkligen trist ut. När jag äntligen kunde plantera ut kålen var den i ganska kasst skick. Tiden inomhus var alldeles för lång och bladlössen hade härjat som pirater. Efter utflytten till balkongen blev det varken varmare eller besök av nyckelpigor eller andra lusätare. Deppigt.

De första dagarna i maj kunde vi njuta av 15 grader och soliga dagar, men nätterna var fortfarande kalla. Flera minusgrader. Samma vecka lämnade Pappa oss och det sista regnet (snöblandat!) på många veckor föll. Ja, vi hade faktiskt sju veckor utan regn. Och de höga temperaturerna hade kommit över oss så snabbt. Det verkar ha varit liknande situation i större delen av landet och meteorologer spådde att det kunde bli en repris på 2018 om det inte skulle ändras snart. Många odlare med mig var oroliga. Både över distansodling och över brunnar som kunde sina.

När vi äntligen fick antydan till regn, dagarna före midsommar, var det inte mycket. Men tillräckligt för att marken skulle kunna ta upp vattnet bättre. Och nu, efter flera små skurar, verkar det ha satt fart. Men skadorna är redan skedda på sina håll. De få blåbärstry som var på gång släpptes som kart. Vinbären blir färre och mindre. Löken stannade i växten och har börjat vissna ner alldeles för tidigt.

Men visst är det mycket som trots allt klarat sig. Potatisen växer jättebra som vanligt. Morötter, sockerärter, bönor och squash har tagit sig bra. Jordgubbarna som flyttats till kanterna på odlingsbäddarna har överlevt och några har satt både blommor och bär. Nu i dagarna har mangold och nyzeeländsk spenat planterats ut och verkar stabila.

I övrigt har flera andra små projekt satts igång här. Vi har börjat fylla på sten där vi ska ett minnesmonument. Johan har tömt ladan på bråte och förberett för storstädning. Jag har grävt upp en stor rabatt som varit försummad under många år och fyllt den med blommor.

Inläggets bild visar åkerns odlingsbäddar några dagar före midsommar. En stund senare kom det efterlängtade regnet.

Aprilväder? Nähä!

Ena helgen står man i T-shirt och räfsar – och drygt en vecka senare är det dubbla ylletröjor som gäller när man traskar till jobbet. Efter flera veckors torka var nederbörden verkligen välkommen. Den har landat som både snö, regn och hagel – typiskt april. Och nu – en vecka med sol och värme!

Snart är det väl dags att fler grödor än spenaten börjar komma upp. Gissningsvis har många fröer väntat och väntat på regnet, och nu äntligen kunnat starta. Marken vid stenmuren och gamla dasset har hållit sig fuktig då den varit gömd under lövtäcket. Den perenna löken mår fint och de nya tillskotten har planterats ut på samma ställe.

Luftlöken har övervintrat
Sibirisk kantlök
Ramslök

Det var hur som helst dags att få färdigt potatislanden, åtminstone en större del av det och kunna täcka för att inte åkerns vall skulle börja växa sig stark. En del av potatisen har lagts på förodling, inte bara groddning, för att få en snabbare start när den väl satts i landet. Därför får den både jord och vatten redan nu.

Vi blev snabbt klara med markeringarna för det ena landet och fick hjälp av våra gäster att sätta den första potatisen. Det var den sena sorten Carolus som sattes direkt. Att sätta potatis är en utmärkt metod i sig att bryta ny mark. Vi gräver så lite vi kan, och så även när det gäller potatislandet. Potatisar gräver ju själva, liksom. Därför har vi bara grundat med ett tunt lager jord direkt på marken.

Förberedelser för att sätta den första potatisen! Bara ett tunt lager jord har lagts ut på platsen.
Potatisen fick ett täcke av gräs och löv, och några bräder för att det inte ska blåsa bort. Till höger ses det andra potatislandet där de tidiga sorterna ska sättas.

Med regn kom kyla och därmed snö. Länge var det lite oklart vilka av kallsådderna på balkongen som dukat under. Risken var att de som inte är så härdiga helt enkelt fryser och ruttnar innan de ens kommit upp. Flera av dem tål kyla och hade redan kommit upp med hjärtblad, t.ex. purjolöken och de olika kålsorterna. Såhär såg det ut för ett par veckor sedan, när snön började töa igen.

Nu har det som sagt varit varmt under många dagar och vi har haft plusgrader på nätterna. Inte så mycket regn men marken är fortfarande tillräckligt fuktig för att sådder kan ta fart. Vi passade på att göra en ny bädd och så ett par rader lågväxande sockerärter.

Den franska vitlöken hade kommit upp c:a en decimeter, och det var dags för den att få ett nytt täcke. Även potatislöken har börjat titta upp och det ska bli spännande att se hur den trivs att växa här.

Vitlöken Thermidrome, satt den 19 december, har kommit upp bra. Nytt täcke av halvt förmultnade löv och gräs, och kompostgaller som tyngd och skydd.

Freden, vaccinet och potäterna

Esaias Tegnérs ord är alla aktuella nu. Den minst dramatiska, och lättaste att prata om, av dessa tre, är den som vi behöver fokusera på när det gäller odlingen just nu. För vilken djungel det är, potatisletandet.

Då vi ska odla både tomater och potatis är det viktigt att vara så försiktig som det bara går när det gäller valet av sorter. Det har tagit en del tid att hitta potatissorter som är motståndskraftiga. Vi hade heller inte lust att lägga så stora summor på årets utsäde, då utgifterna ändå är ganska stora och har så varit sedan starten av vår tid på Askelid. Alltså har det lagts en hel del tid på att hitta bra sorter och som håller lite lägre pris.

Favoriten Orla finns inte att få tag på sedan ett par år, p.g.a. Brexit. Jättetrist, då den var motståndskraftig, tidig och dessutom lagringsduglig. Avkastningen var också bra, precis som smaken. Ja, du hör ju, vilken höjdare! Jag har sett att den är ersatt av en annan sort, men är lite skeptisk då jag hört att smaken inte är lika god. Hos min syster serverades den tidiga och goda sorten Rocket i somras. Den kommer dessvärre inte kunna odlas hos oss då den är känslig för sjukdomar. Alouette trivdes inte bra på min lott förra säsongen, och inte heller Anya. Nu testar vi därför helt nya sorter.

Redan i mitten av juli kunde jag skörda mina Orla. Jag hoppas på att i framtiden få odla den igen, men också att de nya sorterna ger lika fin och god skörd.

Jag kastade mig raskt vidare till Granngårdens sortiment, för att snåla lite. De har inte så många sorter, men dessa motståndskraftiga kommer vi att välja:

  • Princess: högavkastande, fast, tidig och lagringsduglig. Något lågväxande så kräver bra plats för att inte bli skuggad.
  • Carolus: beskrivs som en King Edward, med mer motståndskraft. Också högavkastande och lagringsduglig. Mjölig och medeltidig, men kan stå kvar för senare skörd.
  • Twister: beskrivs ha samma egenskaper som Princess.

Nu har vi nog gjort vad som kan göras när det gäller potatis i kampen mot bladmögel. Återstår att se hur tomaterna klarar sig. Jag tror att ett par av de sorter vi har är ganska känsliga, men det kan räcka långt att kolla dem ofta och skörda dem tidigare än planerat.