Odling – Sida 6 – Askelids odlingar

Varmvåren och sticklingarna

Äntligen kunde alla bärbuskar och sticklingar få komma fram ur sin vintervila. Nästan alla kvistar hade blad på gång och i strålande sol har de nu fått flytta ut från vintervilan vid muren. Nästan allt har överlevt!

Bärbuskarna och alla sticklingar har i sina krukor stått inpackade vid stenmuren under vintern, under ett tjockt täcke av löv. Varje besök när det har varit snöfritt har jag varit där och lyft försiktigt, med spänd förväntan på ett bra resultat. Nu plockade jag ut dem alla. Alla krukor fick stå ute i full sol och värme och c:a hälften av krukorna med sticklingar jordslogs i den flätade bädden. Där ska de stå tills att platsen på åkern är klar och förmodligen kunna flyttas ner till hösten. Tills nästa vår kommer de stå kvar i sina krukor, kanske längre. Jag vill att de ska ha utvecklat rejäla rötter så de kan etablera sig snabbt när de väl kommer i jord.

Här står krukorna med sticklingar nerstuckna i en bädd. Vinbären är de som har störst blad och även blommor på gång. Till vänster syns en blåbärstry som redan blommar.

De buskar som köptes i höstas får också bo i kruka över sommaren. Mest för att jag behöver anlägga en ordentlig plats för dem men också för att det är bra för dem att känna in sitt nya ställe. Blåbären har fått en plats i jordfabriken, som efterhand ska fyllas på med mer löv för att hålla rätt pH. Till hösten kommer de få med sig sin favoritjord till planteringsplatsen. Blåbärstrybusken är stor och har redan flera bladrosetter och sparrisen har utvecklat kraftiga rötter.

Att möta en fjärde årstid på Askelid är spännande. Vi hade ju ingen aning om vad som kunde dyka upp ur jorden. Ganska snart efter vårt tillträde röjde Johan ner ett ganska stort område med gullris. Det hade fullkomligen tagit över hela slänten och sedan dess har vi dragit upp rötter lite då och då. Fortfarande, när det är lite fuktigare i marken, sitter jag och drar loss revor. Men fanns det något mer i slänten? Ja, absolut! Ganska tidigt såg vi något som liknade påskliljor, andra små vårlökar och vitsippsblad. Nu är det fullt av dessa, och de små lökstrån jag hittat visade sig vara blå pärlhyacint. Likadan trio står runt äppelträden, och på framsidan skymtar någon form av narciss. Under körsbärsträden kommer förgätmigej fram tillsammans med vitsippor. Det är något särskilt med vårblommor nu när det fortfarande är ganska kalt.

Jag rensar vidare i slänten. Här står fyllda påskliljor i tuvor och likaså pärlhyacint. Båda mycket uppskattade av fjärilar, och oss.

Nu är det extra mysigt att bara gå runt och skrota. Även om det finns mycket att göra så vill jag gärna bara traska omkring med termosmuggen och titta på allt som finns. Och drömma. Visualisera. Planera. Och som en bonus fanns det gott om vild mat att plocka. Både nässelsoppan och kirskålspajen blev god.

Det börjar bli ont om plats bland alla försådder nu, men fler sådder är på gång. Snart är det frostfritt och jag vill kunna sätta ut plantor av fler ärter och bönor. Dem vill jag gärna förodla för att undvika att fåglarna tar dem som små groddar, och det kommer att bli ett par pluggbrätten med plantor. Men här på balkongen står tomatplantor och vill ha större lägenheter i väntan på frilandsyta. En av piennolotomaterna har redan satt frukter, trots att den bara står i en 5-centimeterskruka. I vilket fall är den tidigare än Vilma, som hade en ganska lång startsträcka här.

Brytsockerärter växer till sig i pluggbrätte på balkongen. Utplantering om ett par veckor!

Piennolotomaten har redan flera frukter på gång.

Vi fick ett par nya lass hästskit av Roy. De skyfflades snabbt ut till tre nya bäddar. Det börjar bli lite bråttom att fixa odlingsyta till plantorna som laddar för utplantering, trots att det dröjer ett par veckor innan vi är där.

Två nya bäddar närmast i bild. Här kommer olika sorters kål planteras ut. I bakgrunden till vänster syns en långsmal ny bädd. Den kan bli en bra plats för squash eller något annat.

I kanterna på de högre bäddarna har vi sått slingerkrasse. De är inte så näringskrävande och kommer därför att få växa där tillsammans med ärter och bönor. Baljväxter fixerar kvävet från luften helt själva och hjälper på så sätt till att gödsla jorden i sin bädd inför nästa års odling.

Aprilväder? Nähä!

Ena helgen står man i T-shirt och räfsar – och drygt en vecka senare är det dubbla ylletröjor som gäller när man traskar till jobbet. Efter flera veckors torka var nederbörden verkligen välkommen. Den har landat som både snö, regn och hagel – typiskt april. Och nu – en vecka med sol och värme!

Snart är det väl dags att fler grödor än spenaten börjar komma upp. Gissningsvis har många fröer väntat och väntat på regnet, och nu äntligen kunnat starta. Marken vid stenmuren och gamla dasset har hållit sig fuktig då den varit gömd under lövtäcket. Den perenna löken mår fint och de nya tillskotten har planterats ut på samma ställe.

Det var hur som helst dags att få färdigt potatislanden, åtminstone en större del av det och kunna täcka för att inte åkerns vall skulle börja växa sig stark. En del av potatisen har lagts på förodling, inte bara groddning, för att få en snabbare start när den väl satts i landet. Därför får den både jord och vatten redan nu.

Vi blev snabbt klara med markeringarna för det ena landet och fick hjälp av våra gäster att sätta den första potatisen. Det var den sena sorten Carolus som sattes direkt. Att sätta potatis är en utmärkt metod i sig att bryta ny mark. Vi gräver så lite vi kan, och så även när det gäller potatislandet. Potatisar gräver ju själva, liksom. Därför har vi bara grundat med ett tunt lager jord direkt på marken.

Förberedelser för att sätta den första potatisen! Bara ett tunt lager jord har lagts ut på platsen.

Potatisen fick ett täcke av gräs och löv, och några bräder för att det inte ska blåsa bort. Till höger ses det andra potatislandet där de tidiga sorterna ska sättas.

Med regn kom kyla och därmed snö. Länge var det lite oklart vilka av kallsådderna på balkongen som dukat under. Risken var att de som inte är så härdiga helt enkelt fryser och ruttnar innan de ens kommit upp. Flera av dem tål kyla och hade redan kommit upp med hjärtblad, t.ex. purjolöken och de olika kålsorterna. Såhär såg det ut för ett par veckor sedan, när snön började töa igen.

Nu har det som sagt varit varmt under många dagar och vi har haft plusgrader på nätterna. Inte så mycket regn men marken är fortfarande tillräckligt fuktig för att sådder kan ta fart. Vi passade på att göra en ny bädd och så ett par rader lågväxande sockerärter.

Den franska vitlöken hade kommit upp c:a en decimeter, och det var dags för den att få ett nytt täcke. Även potatislöken har börjat titta upp och det ska bli spännande att se hur den trivs att växa här.

Vitlöken *Thermidrome*, satt den 19 december, har kommit upp bra. Nytt täcke av halvt förmultnade löv och gräs, och kompostgaller som tyngd och skydd.

Freden, vaccinet och potäterna

Esaias Tegnérs ord är alla aktuella nu. Den minst dramatiska, och lättaste att prata om, av dessa tre, är den som vi behöver fokusera på när det gäller odlingen just nu. För vilken djungel det är, potatisletandet.

Då vi ska odla både tomater och potatis är det viktigt att vara så försiktig som det bara går när det gäller valet av sorter. Det har tagit en del tid att hitta potatissorter som är motståndskraftiga. Vi hade heller inte lust att lägga så stora summor på årets utsäde, då utgifterna ändå är ganska stora och har så varit sedan starten av vår tid på Askelid. Alltså har det lagts en hel del tid på att hitta bra sorter och som håller lite lägre pris.

Favoriten Orla finns inte att få tag på sedan ett par år, p.g.a. Brexit. Jättetrist, då den var motståndskraftig, tidig och dessutom lagringsduglig. Avkastningen var också bra, precis som smaken. Ja, du hör ju, vilken höjdare! Jag har sett att den är ersatt av en annan sort, men är lite skeptisk då jag hört att smaken inte är lika god. Hos min syster serverades den tidiga och goda sorten Rocket i somras. Den kommer dessvärre inte kunna odlas hos oss då den är känslig för sjukdomar. Alouette trivdes inte bra på min lott förra säsongen, och inte heller Anya. Nu testar vi därför helt nya sorter.

Redan i mitten av juli kunde jag skörda mina Orla. Jag hoppas på att i framtiden få odla den igen, men också att de nya sorterna ger lika fin och god skörd.

Jag kastade mig raskt vidare till Granngårdens sortiment, för att snåla lite. De har inte så många sorter, men dessa motståndskraftiga kommer vi att välja:

Princess: högavkastande, fast, tidig och lagringsduglig. Något lågväxande så kräver bra plats för att inte bli skuggad.
Carolus: beskrivs som en King Edward, med mer motståndskraft. Också högavkastande och lagringsduglig. Mjölig och medeltidig, men kan stå kvar för senare skörd.
Twister: beskrivs ha samma egenskaper som Princess.

Nu har vi nog gjort vad som kan göras när det gäller potatis i kampen mot bladmögel. Återstår att se hur tomaterna klarar sig. Jag tror att ett par av de sorter vi har är ganska känsliga, men det kan räcka långt att kolla dem ofta och skörda dem tidigare än planerat.

Koll på lotten

I maj 2018, mitt i den hetta som skulle hålla i sig i drygt tre månader, köpte jag min lilla odlingslott på Dalvik i Jönköping. Ja, köpte, eftersom det står en stuga på den. Det har varit avslappnat, och passat mig bättre, att vara en del av en odlarförening i stället för en koloniförening. Nu börjar jag dela växter därifrån för att fylla Askelid med nya plantor.

Sedan vi flyttade från Jönköping har jag tittat till min lott nästan en gång i månaden. Av det som såddes i våras kunde mycket skördas innan vi flyttade i slutet av juli, men en hel del av plantorna har gett mer under hösten. Jag har under hösten fått med mig massor av bladselleri, bär, morötter, nyzeeländsk spenat och stora mangoldblad. Potatisen gick sådär och löken sparades till utsäde. Jag såg fram emot en vårskörd av jordärtskockor!

Det var just jordärtskockorna jag blev förvånad över – två gånger. Första gången var när jag tänkte skörda och bara fick upp en enda. Märkte då att det var tjäle som gjorde att grepen inte nådde hela vägen. Andra gången var nu i helgen när jag kunde skörda en ordentlig mängd, av tre planterade skockor. En del av dem har ätits upp (se recept i tidigare inlägg), men ett gäng ska snart planteras på Askelid.

Sticklingar av bärbuskar redo att fraktas till Askelid

Längsmed en liten stenmur på Askelid står en hel del krukor, ihoptryckta och med löv runtom och ovanpå, med sticklingar och plantor. Nästan alla sticklingar kommer från lotten, eller allmänningarna, på Dalvik. Varje gång jag har varit på lotten har jag tagit fler sticklingar och kvistar, för att känna mig säker på att få ett bra resultat. Nu senast blev det fler av röda krusbär, röda och gula hösthallon och vita vinbär.

Att vintersallat fröar av sig har jag hört, men det var nog inget som gällde mig. Jo, det var det!

Just nu fanns övervintrad bladselleri och vintersallat i pallkragarna. Nån kvarglömd liten lök hade börjat spira och smultronen börjat klättra från sin pallkrage ut på gräsmattan. Hallon, vinbär och blåbärstry var i full gång med att få fram sina första blad.

Om jordärtskocka

Vilken fenomenal rotsak! Den sköter sig själv. Den blir rejäl och pampig och vissa sorter blommar. Och den står kvar i landet och skördas på vårkanten, när det inte finns så mycket annat färskt att tillgå.

En lyxgröda, tycker många. Hos mig har det varit detsamma, men nu – med mer plats – ska jag definitivt odla mer av den. Det har varit härligt att kunna ta upp den tidigt på våren, ungefär så snart det går att sätta grepen i jorden.

För ett antal år sedan fick jag ett knippe skockor av en vän. Jag odlade dem i en stor kruka på min inglasade balkong. Den blev låg och klen och gav inte så mycket. Men jag gillade smaken, och tackade gladeligen ja när en kollega på mitt nya jobb skänkte bort knölar. Det var när jag just köpt min odlingslott och trots den varma och torra sommaren (2018) växte den kanonbra i jorden. Så förvånad jag blev när jag i början av april tog upp runt 8 fina skockor från en planta! (Jag delade med mig till min nyfunna kärlek – Johan.)

Förra året fick jag tag på sorten Bianca, som jag planterade på min odlingslott. Det är en sort som blommar, och avslöjar det nära släktskapet med solros. Två meter höga, maffiga stammar med ett gäng små solrosliknande gula blommor i varje topp. Sent i höstas klippte jag ner dem. De hade vuxit mot en vägg på norrsidan och var mest ett experiment i hur de skulle trivas där. För ett par veckor sedan kunde jag sätta ner grepen och leta. En liten skocka på c:a 5 cm fick jag tag på. Om ett par veckor ska jag gräva upp hela den pallkrage som de stått i och se vad jag kan hitta.

I höstas satte jag några få, av en okänd sort, här på Askelid. Jag räknar inte med att de ger skörd i år, möjligtvis till hösten, utan ska mest låta dem etablera sig. Alltså får de stå kvar på samma ställe ett år till. Vill man byta odlingsplats efter varje säsong är det viktigt att man är noggrann när man tar upp dem ur jorden. Även en liten liten skocka blir en ny planta. Dessutom är risken stor, om många knölar blir kvar, att även plantorna blir många och då står tätt. Därmed kommer de konkurrera om plats och näring, och utveckla mycket mindre skockor.

Vill man spara till eget utsäde rekommenderas att man sparar de bästa skockorna. Det verkar alltså vara en växt som på detaljnivå skickar sina anlag vidare. Man bör då välja de största, men även de slätaste då de är lättast att skala. Det blir som egen förädling. På senhösten är det smart att klippa ner de höga stammarna, annars välter de lätt när de vissnar ner. Bra är också att spara ett par decimeter av stammen ovan jord så man hittar tillbaka till dem när det är dags för skörd. Det som klipps bort passar bra som material till att fylla på eller bygga nya bäddar med.

Och så var det det där med tillagning. Pajar magen? Tro mig, min mage är lättstörd, men byter jag vatten två gånger under koktiden så blir det inga problem. Ska jag tillaga dem i ugnen kokar jag dem även innan dess. Det sägs även att den är mildare mot magen om den skördas på våren (och till på köpet godare!). Kan man laga något mer än en lyxig soppa av den? Absolut! Man kan se jordärtskockan som en rotsak bland alla andra och inte något särskilt som bara passar till ett fåtal rätter. Men för den skull, förringa inte en slätmixad soppa med grädde, vitt vin och lite selleri i, toppad med ruccola.

Latmask, många bollar i luften, eller distansodling? Jordärtskockan klarar sig nästan själv. Med täckodling ännu bättre!

Inläggets bild visar en liten del av jordärtskocksskörden den 2 april 2019.

Potatisplaner och röj

Jag har släppt tanken på att skaffa ett växthus redan i år. Trist, givetvis, men något måste väljas bort. Och att låta växthuset vänta innebär stora möjligheter att expandera odlingsytan på åkern. Det blir ett nytt potatisland.

Det är helt onödigt att sätta potatisen i de höga bäddarna. Lite slöseri, faktiskt. Den platsen kommer istället att användas till morötter och eventuellt någon annan gröda som vill ha djup. I bäddarna finns ju inget jorddjup att tala om, då de är nya, så varje centimeter räknas. Det finns ett litet överskott av jord i en av bäddarna och den jorden kommer att skyfflas ut i ett tunt lager för att bli ett nytt potatisland.

Det är en gammal metod att sätta potatis för att bryta ny mark. Potatisen kommer liksom att göra en stor del av jobbet med att luckra upp jorden när den bildar nya knölar. Vi kommer att lägga ut potatisen direkt på marken, eller med endast ett litet lager jord under, och täcka med halm. Inget grävande behövs, som sagt, och det känns bra att kunna lägga tid och energi på annat. Nu finns det nämligen hur mycket som helst att göra, så även om tjälen bromsar in en del av odlandet så behöver man inte ha långtråkigt.

Längst ner markeras ett yta som ska bli ett nytt potatisland. En av de höga bäddarna närmast i bild får dela med sig av lite jord, men än så länge sitter tjäle kvar så det gick inte att få loss så mycket jord. Även lite snö syns i små fläckar. Men solen var fortfarande uppe kl 17.13 när bilden togs!

Potatissorter? Jag håller som bäst på att välja ut. Många är slut i butikerna men vissa av dem kommer att komma in om ett par veckor igen. Min favoritpotatis Orla får vi nog inte se på ett tag, dock. Den är irländsk från början och Brexit stoppar den från att levereras till Sverige. Den har i butiker ersatts med en liknande, som jag funderar testa i år. Jag spanar framförallt på motståndskraftiga sorter, allt för att ducka för potatisbladmögel så gott det går. Även lagringsdugliga sorter kommer prioriteras här. Totalt blir det nog 4 sorter den här gången, men först behöver butikerna fyllas på.

När det är platt och kalt syns tomtgränsen tydligare och man får en bättre uppfattning om hur stort stället egentligen är. Området längst norrut i trädgården var igenvuxet och, delvis planerat, lämnat orört. Nu syns det tydligt var vi kan och bör räfsa, röja och klippa. Körsbärsträden behövde klippas ur, mest i den nedre delen av dem. Under allt visset gräs fanns massor av smultronblad och jag hoppas att de vill komma fram lite mer under den här säsongen. Trots att jag röjde på området i ett par timmar tycker jag att det knappt märks när jag står vid huset och tittar på raden med träd.

Äntligen vårsol! Flera varma dagar (men kalla nätter) på rad har tagit fram trädgården ur vintervilan. Nu väntar en vecka med liknande väder och vi ser redan fram emot helgen.

Sådder, inomhus i pluggbox: fler sommarblommor. Sådder i isolerad kruka på balkongen: bondbönor och köldtåliga sockerärtor. 8 varma grader och strålande sol, och flera likadana dagar väntar. På Askelid syns fläckar av snö, men våren är klart närvarande!

Inläggets översta bild visar hur vi har röjt och gallrat vid körsbärsträden. Jag klippte och räfsade i ett par timmar, och det syns knappt. Jo, högarna av pinnar och gräs syns, såklart.

Överraskningar

Den chockerande elprishöjningen och Covid gjorde att vi knappt kunnat åka till vårt kära Askelid alls. Men den stora överraskningen, när vi väl kom dit igen, var nog ändå snön.

Att göra en vintersådd till, det var verkligen efterlängtat. Fröer som valts ut noggrant skulle äntligen komma ner i jorden och kunna gro tidigt. Det skulle inte ta så lång tid att så in den heller. Det skulle säkert finnas tid att skopa ut lite av jorden och hästgödslet också. Men, nej – så blev det inte! Vi möttes av ett vinterlandskap. Väldigt vackert, som tidigare, men en och en halv decimeter snö grusade en del av våra planer. Vintersådden skulle dock prioriteras, så det var bara att plocka fram plasträfsan för att flytta på all snö som täckte bädden.

Snön täckte bäddarna på åkern. Jag hade sett fram emot att se om min förra vintersådd hade börjat vakna (markeringarna i form av pinnar synd i bädden i bakgrunden) men nu vågade jag inte störa den med att krafsa undan snön.

Bädden anlades i somras, av anläggningsjord och brunnen hästgödsel. Den har under hösten preparerats med både löv och gräsklipp, och nyligen även en hink Bokashi. Eftersom den inte skulle ha odlats förrän senare i vår, eller mot försommaren, var det perfekt att välja den som plats för en vintersådd.

Den här gången använde jag fröer från Fröbanken, för första gången. Jag blev förvånad över hur många spännande – och härdiga – grödor och sorter de hade. Grödor som fyller ut bädden är nu följande:

Kål, Mizuna Kyona
Kål, Mizuna Red frills
Spenat Winter giant, s.k. jättespenat
Spenat Matador, lågväxande

Här var jag inte särskilt noggrann. Bädden var inte helt snöfri när jag bredsådde den, och då högen med hästgödsel fortfarande var stelfrusen använde jag snön som ett täcke.

Som tur var hade stormen inte tagit tag i så mycket hos oss. Någon plåtbit hade lyft från ett takhörn, men annars var det bara dassdörren som hade lossnat och det gör inget.

En och en halv decimeter snö – jämfört med nästintill barmark i stan. Även den här gången fick vi skotta för att kunna parkera vid vårt lilla hus

I skrivande stund rasar ett väpnat krig i Ukraina. I nästan alla odlingsgrupper på Facebook ses inlägg om att förbereda sig för en kollaps och folk preppar på samma sätt som i början av Corona-pandemin. Själva köpte vi en nödradio, och börjar fundera på hur vi skulle klara oss under ett strömavbrott. Svaret är ‘Jo, ganska bra’. Vi kan lagra vår mat svalt och tillaga den på vedspis, och värma upp huset genom att elda. Det som behöver fixas är i så fall att kunna ta upp vatten från vår brunn med handkraft. Det återstår att se vad vi prioriterar under kommande sommarsäsong. Hur som helst ser vi fram emot den.

Inläggets översta bild visar bädden som precis är insådd. Efter detta skopades en del av snön tillbaka över den. I bakgrunden syns snön som börjar rasa nerför taket på vår lada, och när man stod nära kunde man se och höra droppandet från hörnet mot fähuset.

Februari och planering

Imorgon är det februari – äntligen! Bara en enda vintermånad kvar. I den här delen av landet är februari oftast lite kallare, om så än bara någon grad, än januari. Ljuset är dock den stora skillnaden, och man både kan och vill vara utomhus lite mer.

Just nu är jag ändå glad att jag inte har ett växthus. Så många odlare har fått sina växthus kraschade, eller till och med bortblåsta, av stormen Malik som drog runt och härjade i helgen som var. Våra närmaste grannar har koll åt oss, på vad som eventuellt händer. Faktum är att det för bara drygt en vecka sedan blåste ordentligt, redan då. Ett gångjärn till en av de gamla dörrarna gav tydligen med sig, men annars inget. Vi som inte alls är byggare tycker att det är lite otäckt att saker riskerar att gå sönder.

Igår fick pelargonerna komma fram ur sin vintervistelse i källaren. De såg klena ut med långa, tunna blad, och behövde en hel del rensning. Men ett par av dem blommade faktiskt och det blir man ju glad av! Jag är säker på att de hämtar sig snabbt och kommer må bra av en omplantering.

Det har blivit dags för fler sådder. Det har inneburit en del inköp, en del letande, och en hel del planering. Många odlare upplever ju den stora platsbristen, som brukar slå till i april. Månaden innan alla plantor, som nu står och stampar och/eller tar plats, kan planteras ut. Hur som helst ska fler utomhussådder göras, men även mer försådder inomhus.

Inköp

Fler fröer för både inomhus- och utomhussådd
Etiketter (tomma) att sätta runt sticklingar
(Planeras: Namnlappar att märka etiketterna med)

I år testar jag Fröbanken. Där fanns det mesta jag sökte, och mycket mer. Efter att tidigare testat en del brittiska fröer, samt Runåbergs, Nelson gardens och Impectas sortiment ville jag ha något mer att jämföra med. Nordfrö är också något som står på listan att testa framöver, men den här gången hade de inte alla sorter jag ville ha.

Sådder

I pluggbox: sommarblommor, köldtåliga kålsorter
I frigolitkruka på balkongen: bladgrönsaker
(Planerat: I låda utomhus: sommarblommor)

Jag tillhör de som steriliserar jorden före inomhussådd, samt den första omskolningen. Varje gång har jag fått bevis på att det är ett bra sätt att slippa sorgmygg – alltså har jag sluppit dem om har steriliserat jorden, och haft dem i sådderna om jag inte gjort det. Farbror Gröns instruktioner är de jag håller mig till. Jorden blir lite torrare och näringsfattigare, men det problemet är lätt åtgärdat. Äntligen dags!

Inläggets bild visar Växjös medeltemperatur över ett år.

Fyra inomhussådder

I flytten hamnade de olika delarna av utrustningen på olika håll. Alltså var jag tvungen att starta väldigt smått, men det fick väl gå bra. Fyra små krukor fick plats på det runda fatet och då var det bara att välja vilka grödor som skulle få prioriteras. Planen att så kronärtskocka och tomat gick i lås.

I år testar jag två nya tomatsorter men tänker också odla den piennolotomat som blivit min favorit. Kronärtskocka har jag heller inte testat förut men har valt en sort med omsorg. Alltså, dessa 4 grödor är sådda hos oss nu:

Tomat Vilma: en dvärgbusktomat (c:a 30 cm hög) körsbärstomat som passar att så tidigt och ha som krukväxt inomhus. Kan senare planteras ut. Den här är en F1-hybrid, vilket jag brukar undvika, men så får det vara i år. Just p.g.a. detta har jag valt att köpa från fröfirma och inte av annan odlare, då korspollinering kan ge helt andra egenskaper hos avkomman. Det är vanligt att tomater som odlas inomhus inte utvecklar den fylliga smak som den skulle haft om den vuxit utomhus, men för den här sorten är det tydligen tvärtom.

Tomat 100/1000 (Hundreds and thousands): en ampeltomat med meterlånga grenar som ger massor av små, riktigt små, frukter. Fördelarna är att den är högproducerande och att frukterna har tjockt skal. Nackdelar kan vara att frukterna är små som vinbär och att plantan breder ut sig mycket. Den här sorten är svår att få tag på frön till. Den säljs inte av någon svensk fröfirma och p.g.a. brexit har den inte importerats på ett tag. Själv fick jag tag på frön via en annan odlare i en Facebook-grupp. Det finns såklart ingen garanti för grobarhet eller isolering för att undvika korspollinering, men jag chansar.

Tomat av någon piennolo-sort: en högväxande sort av typen som ofta kallas vintertomat/evighetstomat/lagringsduglig tomat. Ordet piennolo är namnet på metoden för lagring och betyder att man hänger uppklasarna på ett snöre, oftast på höjden. Jag vet inte sortnamnet på min. Jag köpte den av en annan odlare (också hon i en Facebook-grupp) som hade plockat med sig några frön hem från en resa i Italien. Jag har odlat den i två år och sorten har verkligen varit lagringsduglig. Vi har hängt upp klasarna inomhus, direkt efter skörd i augusti/september, och tittat till dem lite då och då för att se om någon skulle mögla. De sista av dem har vi ätit upp i januari/februari!

År 2020 års skörd av piennolotomater hänger i fönstret. Bilden är tagen på julafton (ingen vit jul) då vi passade på att plocka av några och äta till annat gott på lunchtallriken. Till vänster om tomaterna syns en vitlök och till höger en stickling av en piennolo-planta.

Kronärtskocka Green globe: en kulturarvssort från 1886 som kan gå att övervintra även i zon 4. Plantan blir c:a 75 cm hög och knopparna kraftiga. Groningstiden är minst 10 dagar, upp till 30 (!), och utvecklingstiden är c:a 100 dagar. Alltså gör man bäst i att så den tidigt. Dock tror jag att det är tiden mellan utplantering och skörd som här räknas som utvecklingstid, det kan vara så hos vissa fröproducenter. Men sedan är skördetiden mellan 2-4 månader lång. Lyckas man övervintra plantan blir den kraftigare under kommande säsonger.

Sådderna gjordes den 9 januari. Tomater brukar vara snabbast upp och jag har i flera dagar gått och tittat efter groddning. När jag sedan såg ett par sorgmyggor på fönsterrutan slog det mig att jag glömt sterilisera jorden! Var helt inne på att få börja om och kanske måste jag göra det, vi får se. Hur som helst – i förrgår vid frukost sa plötsligt Johan: ”Kolla, kronärtskockan har grott.” Jag sa att nej, nej, den tar tid på sig, och det som syns är bara näringskorn. Men jag fick ge honom rätt. Ett av kronärtskockans frön hade grott – på bara 6 dagar! Nu återstår bara att se hur jag klarar av att ta hand om dem. Jag har petat ner 9 frön för att öka chanserna att lyckas. Tomaterna har så smått börjat titta upp, de också, någon från varje sort. Hittar jag inte alla delar till förodlingen blir det nog att köpa nya.

Inläggets översta bild visar att ett frö av kronärtskockan Green globe har grott, efter bara 6 dagar.

Våra första vintersådder här

Efter flera dagar av plusgrader är det läge att göra några vintersådder. Jag behövde vänta på att gödselhögen (brunnen hästskit) skulle tina upp, igen, för att ha något att täcka sådderna med. Mina tidigare erfarenheter säger att fröerna annars lätt blir fågelmat.

Flera av bäddarna är ju tomma nu och det vore trist att bara låta dem förbli det. Alltså ska de nu fyllas på med det som finns kvar i fröpärmarna. En del fröer är kvar i Jönköping, så det dröjer ett par veckor innan de kan komma i jorden.

Här är listan

Spenat (Viking)
Rädisor (Topsi)
Röd trädgårdsmålla
Grönkål
Svartkål
Ruccola

Fröer som väntar på att bli hämtade i Jönköping

Dill
Pak choi-mix
Sommarmorötter
Persilja

En hink Bokashi har strötts ut i den tomma bädden längst ner

Eftersom jorden nu var tinad kunde jag även gräva ner en hink Bokashi. Den förra fick jag dessvärre dumpa i skogen p.g.a. tjälen. Gissar att den laddningen är helt uppäten nu av skogens djur. Men nu hade jag en som kunde komma oss människor (och nedbrytare) till nytta. Den här bädden kommer att vara fullproppad med näring tills det är dags att sätta mangold här. Den är byggd av jord, hästskit, gräsklipp och löv. När jag lyfte på löv och gräsklipp såg jag många maskar som hade mycket att göra. Det bådar gott inför kommande säsong!

Inläggets översta bild visar den största av bäddarna, snart helt insådd.