Kategori: Lagring

Mitt första, ärliga, möte med pumpor

Nästa år ska vara vårt första år med pumpa. Som vanligt letar vi stabila sorter som borde trivas hos oss. Men först och främst behöver man ju ändå lära sig äta dem? ”Odla det du äter och ät det du odlar!”

Jag har helt enkelt varit kass på att äta pumpa. I princip bara gillat Butternut, och hållit mig till just den i affären och i det egna köket. Ätit andra sorter, men inte fascinerats. De är ok, och har absolut gått ner, men vad är grejen? Jo, det är ju jättesmart mat. Jag älskar ju grönsaker som går att lagra som de är. Och det är nu, när pumpasäsongen och lagringen är i full gång, som jag (och J) borde börja äta pumpa!

Det här är ett inlägg med listor. Och du som läsare förstår att det här är det första pumpa-inlägget av flera. Det börjar med att jag för några veckor sen var hos min gamla kompis Ylvali. Hon hade nyligen skördat ett stort gäng pumpor. Jag kände igen den stora blågrågröna sorten och frågade ”Åh, är det en Blue Hubbard?” Det var det, och när jag berättade att jag tänkt odla den men aldrig ätit den fick jag den med mig hem. Den är päronformad och stor som en fotboll. Och inte bara snygg, tydligen, vilket ju är det bästa.

Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.

Men jag fick en hel låda med mindre pumpor med mig också. Jag kände igen Uchiki Kuri, men det var två sorter till. Alltså var det dags – ut och leta på nätet! Hebe frukt och grönt gav mig bra information, och jag såg att jag fått Blue Ballet och nån variant av Delica. Jag hittade flera bra sidor och har lagt en lista längre ner. Informationen gick ibland isär, men då gällde det mindre väsentliga saker.

Uchiki Kuri med ris, öländska gula ärtor och crème fraîche.

Så, här kommer listan över sorter jag fick:

  • Blue Hubbard. Kulturarvssort från slutet av 1700- eller början av 1800-talet. Beskrivs som söt. Kan lagras i ett år.
  • Blue Ballet. Söt och med fast, trådfritt fruktkött. Mycket lagringsduglig p.g.a. hårt skal.
  • Uchiki Kuri. Nötaktig smak och sägs vara en av de godaste sorterna. Mycket lagringsduglig.
  • Delica. Italiensk, mindre sort. Kryddig i smaken.
Blue Ballet, delad och ska just läggas i en form och sättas in i ugnen.

Jag har flera som jag skulle vilja testa, men jag har märkt att vissa sorter kan vara svåra att få tag på frö till, från år till år. Det blir nog tillgången som får avgöra, helt enkelt. Räkna med fler inlägg om både pumpa och andra grödor när det är dags att välja sorter och fröer.

Andra sorter som jag tycker verkar intressanta:

  • Kroschka. Rysk sort som ska passa bra i vårt klimat. Fast fruktkött och söt i smaken. (Passar att göra gnocchi av!) Kan lagras i minst ett år.
  • Nagydobosi. Ungersk, ganska sen sort. Mycket lagringsduglig.
  • Marina di Chioggia. Italiensk, men passar även här. Fast kött som passar till mycket.
  • Futsu Black. Japansk kulturarv. Mindre muskatpumpa med trådfritt fruktkött.

Den uppmärksamme och/eller sortkunniga misstänker nu att jag har svårt för färgen orange. Det är korrekt uppfattat.

Här kan du läsa mer:

Inläggets översta bild visar en fin samling av mat som jag fick med mig från min vän Ylvali. Du kan läsa mer om henne och deras gård på deras hemsida Groblads permakultur. Och om just permakultur hos Groblads finns en jättefin öppen artikel från Smålandsposten här.

Sista och första

En höstplantering på vinst och förlust när bärbuskarna blivit för stora. Ett par nya kompostbäddar har anlagts för att få odlingskvarteren mer jämnstora. Lönnlöv får nya jobb!

Slutskörd av squash. En enda planta har gett lagom mycket för en liten familj som vår, både att äta direkt och att testa att lagra i rumstemperatur. Ingen överskotts-panik. Min egensådda squash hade jag otur med – just efter utplanteringen kom en veckas torka och klippte den. Lyckligtvis kunde jag få tag på en kraftig planta på Ekobacken. Vi har skördat drygt ett tiotal under säsongen och den största ligger i vardagsrummet och torkar.

Bärbuskarna på odlingslotten har vuxit sig för stora för allas bästa. Det är dags för dem att få bre ut sig ordentligt utan konkurrens. Nu har vi grävt upp en av blåbärstrybuskarna och satt ner på åkern. En mindre variant, lite skraltig, står bredvid. Nästa vecka är det dags för resten av buskarna att sättas ner, på rad efter de andra. Nu är det bara att hoppas att vi tänkt rätt när det gäller planteringen.

För att förbereda planteringen av bärbuskarna började vi redan under sommaren att lägga ut kartong med jord och kompostmaterial ovanpå. Så fort lite material blivit över så har raden förlängts en bit till. Nu är materialet delvis komposterat och raden räcker till några fler buskar. Vid planteringen gjorde vi en grop i materialet, satte ner rötterna och gav rotklumpen lite jord närmast sig, och la tillbaka materialet. Planen är att fortsätta fylla på med ogräsrens, kvistar och löv.

Blåbärstry av sorterna Silginka och Wojtek är planterade i bädden närmast stenmuren.

Något som är nytt för oss är blåbärsbuskar. Förra året köptes ett par små som då inte gav några bär, och nyligen köpte vi två till (höstrea!). Då de vill ha sur jord får de egna platser att växa på och här passar det bäst med pallkragar. Vi började med den nyaste av plantorna och satte den i kompostjord och massor av löv. Eklöv ska tydligen vara det bästa, men lönnlöv – vilket vi har drivor av – ska visst också vara bra, för att skapa en sur jord. Visst kan man lägga till torv också, men bäst vore det om det funkar utan. Vi testar! De multnade löven fylldes på med nya, nyss uppräfsade från gräsmattan. Det blir ett bra täcke under vintern och hjälper plantan att etablera sig innan den riktiga kylan kommer.

Några röda små kvistar syns av blåbärsbusken Bluecrop, där den står nerbäddad bland lönnlöv.

Jag har fått plocka ner våra upphängda Ponderosa-tomater då jag upptäckte spinn på dem. Blä! Alla tomater sköljdes noggrant och länge och får nu ligga på vårt gigantiska glasfat på köksbordet. De andra piennolotomaterna har klarat sig fint och mognar i ganska rask takt. …och tar slut i samma takt. Så goda!

Alla Ponderosa-tomater har plockats ner till det stora glasfatet. I bakgrunden ett mindre fat med Hundreds & Thousands-tomater

Inläggets översta bild visar kronärtskockornas vintertäcke av lönnlöv i ett kompostgaller.

Tomatskörd och tillväxt

Nu börjar dygnstemperaturen sjunka och framför allt nätterna blir kallare. Vissa grödor behöver skördas nu, innan de förstörs av kylan. Här var det definitivt tid att slutskörda tomaterna.

Samtliga plantor klipptes ner och bladades av för ett par veckor sedan. Det var inte så många frukter som hade fått färg men åtminstone större chans att mogna. Sorten Hundreds & Thousands har gett mycket. Här klippte jag av hela plantan vid skörd och tänker att det ska bli ett pilligt kvällsgöra någon dag framöver. Förra veckan testade jag att konservera några av dem, men har inte öppnat någon av burkarna än. Sorten Black Krim skördades också, men har inte gett så mycket. Den ryska vildtomaten Barbianka kunde vänta en vecka till då den står skyddat.

Två (!) plantor av sorten Hundreds & Thousands

När jag skördade de tomater som ska lagras använde jag sekatör för att kunna klippa av klasarna från plantan. Jag ville ha så många som möjligt av dem i klasar för att underlätta upphängningen. Just dessa två är de som gett mest hos oss i år, vilket är jättekul. Några av piennolotomaterna hade mognat, men de allra flesta inte. Av Ponderosa är det bara ett par som har börjat skifta i gul-orange men då den är helt ny för mig är jag verkligen nyfiken på hur den smakar och hur den funkar att lagras. Det blev fyra större upphängningar (piennolos) och två mindre.

Potatisen Carolus kan utvärderas vidare. Vi tog upp en del av den och såg att den nog ger 8 knölar i snitt. Inte alls illa! Några få hade drabbats av skorv, men annars inget att anmärka på. Den är en god mjölig potatis som hittills, förutom kokt, har gjort sig väldigt bra både i ugn och som mos. En bonus, när den vuxit i täckmaterial i stället för jord, är att man knappt behöver använda grep och att den är nästan ren när man plockar upp den.

Skörd från fem plantor av sorten Carolus

Att täcka morötterna och mangolden var ett bra drag. De har båda fortsatt att växa och verkar klara sig bra. Även all kål har startat om, vilket var glädjande. Små brysslar och rosetter är på gång och bladkålen har bra tillväxt. Det finns hopp om kålskörd i vinter!

Skörden av bönor, gurkor, squash, rödbetor och morötter var lika stor som sist, men det var förmodligen de sista av bönorna för i år. Jag räknar med att gurkan och squashen snart tackar för sig. Men lika roligt är det att planera inför nästa säsong då det är dags att försöka få till en växtföljd. Ett av kvarteren behöver utökas med en bädd, och i ett annat behöver ett par bäddar breddas, sedan kommer det att funka. Det kvarter som kålen ska få växa i ska preppas med Bokashi under hösten-vintern. Där rotsakerna ska hålla till ska vi smygstarta med att så svartrot och haverrot, något som är helt nytt för oss att odla själva.

Fortfarande blommar det överallt i odlingarna. Det är fint att ha något som står kvar nu när man har börjat klippa ner och plocka bort. Att det dessutom är något färgglatt är ännu bättre. Jag passade på att ta frön från krasse, linnétagetes och ringblommor.

Solrosen Red sun blev inte så stor, men trivs vid risstaketet

Fyra inomhussådder

I flytten hamnade de olika delarna av utrustningen på olika håll. Alltså var jag tvungen att starta väldigt smått, men det fick väl gå bra. Fyra små krukor fick plats på det runda fatet och då var det bara att välja vilka grödor som skulle få prioriteras. Planen att så kronärtskocka och tomat gick i lås.

I år testar jag två nya tomatsorter men tänker också odla den piennolotomat som blivit min favorit. Kronärtskocka har jag heller inte testat förut men har valt en sort med omsorg. Alltså, dessa 4 grödor är sådda hos oss nu:

Tomat Vilma: en dvärgbusktomat (c:a 30 cm hög) körsbärstomat som passar att så tidigt och ha som krukväxt inomhus. Kan senare planteras ut. Den här är en F1-hybrid, vilket jag brukar undvika, men så får det vara i år. Just p.g.a. detta har jag valt att köpa från fröfirma och inte av annan odlare, då korspollinering kan ge helt andra egenskaper hos avkomman. Det är vanligt att tomater som odlas inomhus inte utvecklar den fylliga smak som den skulle haft om den vuxit utomhus, men för den här sorten är det tydligen tvärtom.

Tomat 100/1000 (Hundreds and thousands): en ampeltomat med meterlånga grenar som ger massor av små, riktigt små, frukter. Fördelarna är att den är högproducerande och att frukterna har tjockt skal. Nackdelar kan vara att frukterna är små som vinbär och att plantan breder ut sig mycket. Den här sorten är svår att få tag på frön till. Den säljs inte av någon svensk fröfirma och p.g.a. brexit har den inte importerats på ett tag. Själv fick jag tag på frön via en annan odlare i en Facebook-grupp. Det finns såklart ingen garanti för grobarhet eller isolering för att undvika korspollinering, men jag chansar.

Tomat av någon piennolo-sort: en högväxande sort av typen som ofta kallas vintertomat/evighetstomat/lagringsduglig tomat. Ordet piennolo är namnet på metoden för lagring och betyder att man hänger uppklasarna på ett snöre, oftast på höjden. Jag vet inte sortnamnet på min. Jag köpte den av en annan odlare (också hon i en Facebook-grupp) som hade plockat med sig några frön hem från en resa i Italien. Jag har odlat den i två år och sorten har verkligen varit lagringsduglig. Vi har hängt upp klasarna inomhus, direkt efter skörd i augusti/september, och tittat till dem lite då och då för att se om någon skulle mögla. De sista av dem har vi ätit upp i januari/februari!

År 2020 års skörd av piennolotomater hänger i fönstret. Bilden är tagen på julafton (ingen vit jul) då vi passade på att plocka av några och äta till annat gott på lunchtallriken. Till vänster om tomaterna syns en vitlök och till höger en stickling av en piennolo-planta.

Kronärtskocka Green globe: en kulturarvssort från 1886 som kan gå att övervintra även i zon 4. Plantan blir c:a 75 cm hög och knopparna kraftiga. Groningstiden är minst 10 dagar, upp till 30 (!), och utvecklingstiden är c:a 100 dagar. Alltså gör man bäst i att så den tidigt. Dock tror jag att det är tiden mellan utplantering och skörd som här räknas som utvecklingstid, det kan vara så hos vissa fröproducenter. Men sedan är skördetiden mellan 2-4 månader lång. Lyckas man övervintra plantan blir den kraftigare under kommande säsonger.

Sådderna gjordes den 9 januari. Tomater brukar vara snabbast upp och jag har i flera dagar gått och tittat efter groddning. När jag sedan såg ett par sorgmyggor på fönsterrutan slog det mig att jag glömt sterilisera jorden! Var helt inne på att få börja om och kanske måste jag göra det, vi får se. Hur som helst – i förrgår vid frukost sa plötsligt Johan: ”Kolla, kronärtskockan har grott.” Jag sa att nej, nej, den tar tid på sig, och det som syns är bara näringskorn. Men jag fick ge honom rätt. Ett av kronärtskockans frön hade grott – på bara 6 dagar! Nu återstår bara att se hur jag klarar av att ta hand om dem. Jag har petat ner 9 frön för att öka chanserna att lyckas. Tomaterna har så smått börjat titta upp, de också, någon från varje sort. Hittar jag inte alla delar till förodlingen blir det nog att köpa nya.

Inläggets översta bild visar att ett frö av kronärtskockan Green globe har grott, efter bara 6 dagar.