Alla ryska tomater som jag hade frö till har jag provodlat i år. Jag är nöjd med de allra flesta och framför allt variationen. Förra årets tomatodling var inget att hurra för. Trots motståndskraftiga sorter var det snarare potatisbladmöglet som kunde skörda frukterna av mitt slit. Som jag saknade att ta tomater hängande i köket under vintern! Därför kändes det extra viktigt i år att ha ett gäng stabila sorter – och helt enkelt ge dem en ny chans, då jag knappt fick smaka en handfull förra året.
De behöver ett eget inlägg. För jag behöver skriva ner en hel del om dem, mest för mig själv. Och ett detektivarbete har det varit att få tag i så mycket information som jag har om dem. Jag fick nämligen inte särskilt mycket info medskickat när jag fick fröerna av en annan odlare. Alltså får jag bygga upp faktarutorna själv. Jag har inte lärt mig så många detaljer som behöver tas med när man kartlägger sina sorter, utan fokuserar på frukterna och hur plantan växte. Men med några bilder och korta beskrivningar kan jag kanske nå nån som vet mer än vad jag gör.
Den här är ett exempel på en sort som jag hann smaka förra året. På bilden är den nästan mogen och är alltså gulgrön till färgen när det är dags att äta den. Smakrik, lite mindre bifftomat som håller sig fin länge. Mycket god! Kan vara en Russian Green eller en färgvariant av Brunbjörn.
Golden fish/Goldfish eller Zolotaya Rybka. Klassisk gul/orange tomatsmak, alltså mild och lagom sötsyrlig. Håller sig fin i c:a en månad efter skörd.
En randig snygging som liknar tomater som heter något med tie dye eller nåt randigt djur. Stämmer dock inte in mer än så. Den har mörkt fruktkött och mycket god smak, men är inte särskilt hållbar. Tankarna om ät-fönstret man behöver ha är samma som för avocado.
Taiga. Ungefär så god och så mycket exotisk fruktsmak som de säger. Men inte så enastående så att jag vill satsa extra mycket på den. Klen planta som jag var orolig för i början, även efter utplantering, men sen kom den igång. Gav tyvärr inte så mycket.
Jag väntade mig att Ussuri Tiger skulle bli mycket mer gul, men såhär såg den ut när den var färdig att ätas. God och hållbar! Kom igång sent och fick lite mindre frukter men smaken kompenserar. Syrlig, citrusliknande smak.
Favoriten är den här röda. Den kan vara en ur Brunbjörn-familjen, men vet inte säkert. Vissa är plattrunda, typisk biff, och andra är något hjärtformade. Plantan är stabil och ger massor. Frukten är smakrik och jättegod.
En annan typisk gul tomatsmak har Azoychka. Mild, bra balans mellan syra och sötma. Också lite klenare planta och inte så många frukter, men den ska odlas igen.
Efter den här genomgången av de större tomatsorterna vill jag tillägga att endast ett fåtal av plantorna fick bra förutsättningar i år. Som jag skrivit i tidigare inlägg hade körsbärsträdens rötter tagit sig in i bäddarna. Nästa år får tomaterna en ny växtplats och det blir säkert toppen. Jag hoppas på att få plats med alla av dessa nästa år också, även om jag har ett litet gäng andra sorter att testa.
Inläggets översta bild visar en samling av tomater jag odlat i år. Med på bilden men som saknas i text är även Piennolo del Vesuvio samt Vesuvio Giallo.
Askelids odlingar 