En stor del av våren, och nu även försommaren, sprang förbi utan ett enda blogginlägg. Visst finns det anledningar. Har Instagram ersatt bloggen även för mig?
Till en början var april så kall. Alla plantor, stora som små, stod och väntade på nästa steg. Plantor som inte kunde sättas ut tog upp plats på balkongen och hindrade andra plantor att få komma ut dit. De i sin tur hindrade mindre plantor och sådder att planteras om. Utomhus blev nästan ingenting gjort. Tjälen satt i länge. Kylan och den återkommande snön var otrevlig att jobba i. Huttrande stod jag och anlade nya odlingsbäddar och det såg verkligen trist ut. När jag äntligen kunde plantera ut kålen var den i ganska kasst skick. Tiden inomhus var alldeles för lång och bladlössen hade härjat som pirater. Efter utflytten till balkongen blev det varken varmare eller besök av nyckelpigor eller andra lusätare. Deppigt.
De första dagarna i maj kunde vi njuta av 15 grader och soliga dagar, men nätterna var fortfarande kalla. Flera minusgrader. Samma vecka lämnade Pappa oss och det sista regnet (snöblandat!) på många veckor föll. Ja, vi hade faktiskt sju veckor utan regn. Och de höga temperaturerna hade kommit över oss så snabbt. Det verkar ha varit liknande situation i större delen av landet och meteorologer spådde att det kunde bli en repris på 2018 om det inte skulle ändras snart. Många odlare med mig var oroliga. Både över distansodling och över brunnar som kunde sina.
När vi äntligen fick antydan till regn, dagarna före midsommar, var det inte mycket. Men tillräckligt för att marken skulle kunna ta upp vattnet bättre. Och nu, efter flera små skurar, verkar det ha satt fart. Men skadorna är redan skedda på sina håll. De få blåbärstry som var på gång släpptes som kart. Vinbären blir färre och mindre. Löken stannade i växten och har börjat vissna ner alldeles för tidigt.
Men visst är det mycket som trots allt klarat sig. Potatisen växer jättebra som vanligt. Morötter, sockerärter, bönor och squash har tagit sig bra. Jordgubbarna som flyttats till kanterna på odlingsbäddarna har överlevt och några har satt både blommor och bär. Nu i dagarna har mangold och nyzeeländsk spenat planterats ut och verkar stabila.
I övrigt har flera andra små projekt satts igång här. Vi har börjat fylla på sten där vi ska ett minnesmonument. Johan har tömt ladan på bråte och förberett för storstädning. Jag har grävt upp en stor rabatt som varit försummad under många år och fyllt den med blommor.
Inläggets bild visar åkerns odlingsbäddar några dagar före midsommar. En stund senare kom det efterlängtade regnet.
Askelids odlingar 