Månad: september 2022

Omplantering och omstart

Inför vintern behövde alla sticklingar ses över, krukas om och märkas upp. Vildtomaterna har skördats och all kål har kunnat provsmakas igen. På tallriken finns ännu också potatis, vaxbönor, morötter, rödbetor, squash och vitlök.

Förra sommaren och hösten tog jag ett gäng sticklingar i all hast. Jag packade in alla krukor med rejäla mängder löv och satte dem tätt ihop för att de inte skulle stryka med. I början av maj tog jag fram dem i solen och jordslog nästan alla av krukorna. Under våren har jag tagit fler sticklingar för att fylla på. Nu är de allra flesta av dem i ordning.

Att dela på alla sticklingar och plantera dem i krukor en och en tog sin lilla tid. De skulle även beskäras litegrann (för att bli mer lätthanterliga) och märkas upp. Men nu kan vi se att nästa år kan vi börja sälja plantor! På Dalvik har jag fortsatt arbetet och krukat en mängd röda hösthallon.

Skörden av potatissorterna Princess och Twister fotodokumenterades aldrig. Inte heller hann jag ta någon bild på de tvättade knölarna innan Johan bar upp dem i lilla förrådet på loftet. Princess gav tyvärr en dålig skörd. Vad det beror på är svårt att säga. Kanske var täcket för tunt och torkan för stark. Knölarna var ganska få och mycket små. Twister gav bra skörd. Färre men större knölar. Även här fanns tecken på för tunt täcke, då flera knölar blivit gröna. Men de gröna får bli utsäde till nästa år, och de största knölarna blev bakpotatis i öppna spisen på kvällen.

Ja, öppna spisen, förresten, den är ju faktisk en kassett. I vilket fall är vi väldigt glada över att ha både den och i köket en järnspis. Det innebär att elräkningen inte behöver bli så hög och att vi inte heller behöver frysa. När vi kom till Askelid den här lördagen visade termometern i köket 12 grader, men på kvällen hade vi dessutom lagat mat på järnspisen och graderna hade stigit till 22. Vi kan nog vara säkra på att veden inte riktigt kommer att räcka, men vi får stanna i stan om det blir för kallt.

Alla våra kålsorter har startat om! Vi har ätit några blad av alla sorter (7) och ser att plantorna är stabila. På både brysselkålen och rosettkålen syns bra tillväxt i bladvecken och alla sorterna av bladkål har kommit igen.

På bilden ses rosettkålen Autumn star med sina typiska rosetter. Inläggets översta bild visar den sibiriska kålen Red Russian – även den med massor av nya blad.

Tomatskörd och tillväxt

Nu börjar dygnstemperaturen sjunka och framför allt nätterna blir kallare. Vissa grödor behöver skördas nu, innan de förstörs av kylan. Här var det definitivt tid att slutskörda tomaterna.

Samtliga plantor klipptes ner och bladades av för ett par veckor sedan. Det var inte så många frukter som hade fått färg men åtminstone större chans att mogna. Sorten Hundreds & Thousands har gett mycket. Här klippte jag av hela plantan vid skörd och tänker att det ska bli ett pilligt kvällsgöra någon dag framöver. Förra veckan testade jag att konservera några av dem, men har inte öppnat någon av burkarna än. Sorten Black Krim skördades också, men har inte gett så mycket. Den ryska vildtomaten Barbianka kunde vänta en vecka till då den står skyddat.

Två (!) plantor av sorten Hundreds & Thousands

När jag skördade de tomater som ska lagras använde jag sekatör för att kunna klippa av klasarna från plantan. Jag ville ha så många som möjligt av dem i klasar för att underlätta upphängningen. Just dessa två är de som gett mest hos oss i år, vilket är jättekul. Några av piennolotomaterna hade mognat, men de allra flesta inte. Av Ponderosa är det bara ett par som har börjat skifta i gul-orange men då den är helt ny för mig är jag verkligen nyfiken på hur den smakar och hur den funkar att lagras. Det blev fyra större upphängningar (piennolos) och två mindre.

Potatisen Carolus kan utvärderas vidare. Vi tog upp en del av den och såg att den nog ger 8 knölar i snitt. Inte alls illa! Några få hade drabbats av skorv, men annars inget att anmärka på. Den är en god mjölig potatis som hittills, förutom kokt, har gjort sig väldigt bra både i ugn och som mos. En bonus, när den vuxit i täckmaterial i stället för jord, är att man knappt behöver använda grep och att den är nästan ren när man plockar upp den.

Skörd från fem plantor av sorten Carolus

Att täcka morötterna och mangolden var ett bra drag. De har båda fortsatt att växa och verkar klara sig bra. Även all kål har startat om, vilket var glädjande. Små brysslar och rosetter är på gång och bladkålen har bra tillväxt. Det finns hopp om kålskörd i vinter!

Skörden av bönor, gurkor, squash, rödbetor och morötter var lika stor som sist, men det var förmodligen de sista av bönorna för i år. Jag räknar med att gurkan och squashen snart tackar för sig. Men lika roligt är det att planera inför nästa säsong då det är dags att försöka få till en växtföljd. Ett av kvarteren behöver utökas med en bädd, och i ett annat behöver ett par bäddar breddas, sedan kommer det att funka. Det kvarter som kålen ska få växa i ska preppas med Bokashi under hösten-vintern. Där rotsakerna ska hålla till ska vi smygstarta med att så svartrot och haverrot, något som är helt nytt för oss att odla själva.

Fortfarande blommar det överallt i odlingarna. Det är fint att ha något som står kvar nu när man har börjat klippa ner och plocka bort. Att det dessutom är något färgglatt är ännu bättre. Jag passade på att ta frön från krasse, linnétagetes och ringblommor.

Solrosen Red sun blev inte så stor, men trivs vid risstaketet

Om Bokashi

När jag skulle börja odla på riktigt, våren 2018, fick jag tipset om Bokashi. Det kom från en vän som hade vinterförvarat mina olivträd och vattnat dem med lakvatten från Bokashi – som de hade frodats!

Jag svarade att jag nog skulle ”ta det lite lugnt och inte kasta mig in i allt på en gång”. Men många vet ju hur svagt det rimmar med mig. I vilket fall tog det ett tag innan jag började med Bokashi. Drygt ett år, för att vara ärlig. I början var det ovant på alla sätt, men resultatet har varit värt allt slabb och stundtals vass doft. När jag fick se vilken jord det gav, även hos mig, så förstod jag att det är såhär det måste vara.

Pallkrage som funkar som jordfabrik. Här blandas gammal jord och skräp med Bokashi och blir till ny jord.

Det som avskräcker många från att börja med Bokashi är slabbet och stanken, för att tala klarspråk. Okej, visst, det är lite slabbigt, men egentligen inte mycket värre än att du lägger köksavfallet i en brun påse. Så det där med lukten, då? Visst luktar det. Och ibland kan det stinka! Men om det gör det så har det gått lite snett. Går allt som det ska så kommer det lukta lite som surdeg eller syrade grönsaker. Logiskt, då dessa processer är nära släkt.

Bokashi är en metod som från början härstammar från Japan. I Sverige har den varit välkänd i åtminstone ett decennium. Ofta ser vi personer som Sara Bäckmo och Stefan Sundström uttala sig om alla fördelar med Bokashi. (Klicka på deras namn för att se mer!)

Det vanligaste är att man har någon form av plasthink med lock, gärna med kran, som man slänger sitt köksavfall i. Detta varvas med ett strö som är preparerat med mikrober, som i sin tur kommer att smygstarta nedbrytningen av köksavfallet. Det fermenteras i stället för att brytas ner på det vanliga sättet, och när det kommer i kontakt med de bakterier som finns i jorden så sker nedbrytningen snabbare och effektivare. Jorden får all näring direkt, istället för att vi komposterar avfallet först och lägger det i jorden senare. Många forskare menar också att den koldioxid som frigörs i vanlig nedbrytning stannar i marken vid användning av Bokashi-metoden. Allt det här är ju fantastiskt!

Kanonfin ny jord från jordfabriken, krattad och redo att så mangold i

När en bädd är slutskördad passar det perfekt att gräva ner en hink Bokashi i den. Finns det ingen ledig plats töms hinken i en av komposterna och lite jord tillsätts. Det blir en bra mellanstation i väntan på att kunna preparera någon bädd.

Allas skörd?

Den här helgen tänkte vi att en hel del grödor skulle ha slokat, packat ihop, eller blivit naggade i kanten. Det var delvis rätt. Två veckors frånvaro gör stor skillnad.

Vi hade räknat med att få ha det mesta av mangolden för oss själva. Det var tydligen naivt – rådjuren har kapat den någon centimeter från roten. De har också toppat morot, potatis och rödbetor. Innan vi åkte hem la jag fiberduk över bäddarna med mangold och morötter. Plantorna kan faktiskt komma igen om de bara blir lämnade ifred.

Mangolden, bara en stubbe av den står kvar. Nästan alla plantorna ser likadana ut. Förhoppningsvis kan fiberduken hjälpa till att skydda och den kan fortsätta växa.

Jo, de syntes faktiskt lite överallt, spåren av små klövar i bäddarna. Men mest förvånande var nog att de inte nöjt sig med att äta blasten från rödbetorna – de har dragit upp ett gäng betor också. Fina, dock, och jag skulle ändå ta upp några, men…

Kapad blast på rödbetorna, men även ett gäng uppdragna. Tydligen har inte roten varit lika god. Betorna låg på bädden, uppdragna och välta. Innan bilden togs hade jag redan lagt dem bredvid varann.

Den här helgen var det dags att provsmaka potatisen. Först och främst se hur knölsättningen hade blivit, förresten. Vi chansade med att ge varje potatis (förodlad) en näve jord att växa i, men hade täckt marken med kartong. Täckmaterialet har varit 20-40 cm tjockt, bestått av blandat okomposterat material och fyllts på när det sjunkit ihop. Var det tillräckligt för potatisen att röra sig i? Kanske. Förmodligen blir avkastningen högre nästa år, då den ska odlas på redan bruten mark, men knölsättningen var klart godkänd. Carolus gav bäst avkastning, både störst och flest antal knölar. De andra sorterna, Princess och Twister, var klenare, men det var också de två som var väldigt sega i starten.

Knölar från en planta av potatisen Carolus. En sort vi absolut kommer att odla igen.

När vi vaknade på lördagen var det 15 grader på nedervåningen. Alltså, dags för höstens första eldning. 17 grader fick vara ok att äta frukost i och efter det började solen värma upp luften utomhus. Nu gäller det att se till att det finns ved under de kalla månaderna som kommer.

Nu är alla tomatplantor nerklippta och avbladade. Det är en lite ledsam syn, men går man nära så ser man att det är många frukter på gång. Här syns Ponderosa, Black Krim och längst bort en okänd sort av piennolotomat.

Så mycket bönor! Två hinkar kunde vi fylla med stora favoriter. Och några får växa en vecka till. Det är nu man behöver en frys till, eller? Inläggets översta bild visar skörd av bönorna Matilda och GoldMarie.