Månad: maj 2022

Det var en gång en backstuga, faktiskt – eller Riksarkivet, del 2

Gamla Askelid har inte varit soldattorp, verkar det som. Hur gör jag nu med vår identitet? Nåja, när allt kommer omkring är det lättare för mig att relatera till en backstugusittare än en soldat. Vila i frid, Ask, du är inte glömd ändå.

Självklart fastnade jag i Riksarkivet, det vet vi sedan tidigare. Och jag nöjde mig såklart inte med det digitaliserade materialet. Jag gick direkt vidare i scannade kyrkoböcker av olika slag; husförhörslängder, församlingsböcker etc. När jag letat upp soldat Asks (Sven Svenssons) mamma kunde jag också se vad som blev av honom efter att hon, och hans lillebror och mormor, dött. Men inte hamnade han som soldat på Askelid, inte! Det har förmodligen aldrig varit ett soldattorp. I de flesta böcker är det omnämnt som backstuga, men på ett par ställen syns det registrerat som soldattorp, och det verkar vara det sistnämnda som inte riktigt stämmer. Möjligtvis kan en soldat ha bott där tidigare, eller senare som utskriven. Men Askelid fick inte sitt namn av Ask, det kan vi nog vara säkra på.

En sida ur Husförhörslängden åren 1796-1800 från Sjösås kyrkoarkiv. Uppslaget berättar om några av de boende på Äskås Lillegård och längst ner syns Backstufvan Askelid och dess boende.

En backstuga var ett litet, litet hus som byggdes (ibland av de boende själva) i utkanten av någons mark. I Askelids fall på gården Lilla Äskås ägor. Till den lilla stugan kunde höra en liten trädgård där de boende kunde odla sin kål och sina betor, om man hade tur. Kanske ha ett par hönor spatserande, om man hade tur. Ibland kunde det finnas möjlighet för backstugusittaren att nyttja ett litet hörn av gårdens stora potatisåker. Den som var backstugusittare räknades som jordlös och hade därmed ett mycket skralt liv. Bäst kunde man försörja sig om man kunde tillverka saker att sälja, och sedan köpa vad man behövde. Många höll därför på med egna arbeten som stickning, täljning, risbindning och bärplockning. Detta gick att sälja till bättre bemedlade personer på byns/stadens marknader eller via ryktesvägen på hemmaplan. I Sjösåsboken berättas om en man från trakten som promenerade en dryg mil till marknaden tillsammans med sina två äldsta söner, alla tungt lastade med bär att sälja. Lycka var om man mötte köpare på vägen, då blev ju lasten lite lättare på resten av vägen till marknaden.

Men det nya Askelid, då? Det verkar som att Hultmans var de första som flyttade in där, och att platsen kallades Askelid även om det stod två bostäder där. Det var då ett torp, vilket innebar att det låg ängar och åkrar runtom, som de boende hade möjlighet att bruka. Som ett arrende som då betalades till bonden eller markägaren, i detta fall Harshult Norregård. Platsen Askelid har nämligen legat på gränsen mellan de två gårdarnas ägor. Därför tillhörde den gamla backstugan Eskås och det nyare torpet Harshult. Hultmans hade mycket bättre förutsättningar att klara sina dagar. Då far i hushållet var skomakare var försörjningen oftast säkrare. Att vara hantverkare, med titel (helst mästartitel), gjorde att man nästan alltid hade jobb att göra och få betalt för. Att det nya Askelid då istället kallades torp gav dem helt andra möjligheter, och ett par generationer senare kunde Hultmans friköpa sin mark.

Det mesta av det som jag vet om torp och backstugor har jag lärt mig av Kalle Bäck, författare och professor i historia, med inriktning på landsbygd.

Utplanteringar

Det blev två effektiva, men framförallt målinriktade, helger. Vi behövde verkligen fixa en odlingsplats för våra tomater, och det var dags för en ganska stor utplantering av flera grödor.

Det finns gott om virke i både vår lada och verkstaden. Men för att spara tid köpte vi istället färdiga ramar. Jag fick tag på en man som sålde pallkragar av det större formatet – 2,40 x 80. Två på rad och två på höjden blev perfekt. Vi grundade med kartong och packade dem med jord, Bokashi, löv och gräs. Det har gått åt en hel del vatten också, men nu kommer det bli bra jord för våra tomatplantor. När materialet sjunkit ihop ännu mer fyller vi på, vattnar och så fortsätter det. Vi tänker köra Kenneths tomatpålar, och slå ner störar att binda upp plantorna vid. Läs mer om Kenneth och se hans fina kolonilott här!

De långa pallkragarna, dubbla, grundades med kartong i botten och fylldes med jord, Bokashi, löv och gräs. Mycket vatten gick åt och vi fyllde på med material flera gånger.

Den ena av de nya bäddarna som jag byggde av brunnen hästskit har nu blivit växtplats för en del av vår kål. Vi satte ner rosettkålen Autumn star och den grönkålen Scarlet, båda sorterna rödlila i färgen. Brysselkålen Groninger får växa till sig en stund till, innan den får sin plats i en annan bädd tillsammans med den sibiriska kålen.

Utplantering av rosettkålen och den röda grönkålen.

Gräset på åkern har hunnit växa en hel del och nu klippte vi det med vår lilla klippare. Uppsamlaren gör att man bara kan tippa ut klippet på en bädd, vilket ju är jättesmidigt och välkommet när man täckodlar. Den största bädden har krattats igenom och vattnats i omgångar, så nu var det enkelt att göra en plantering och börja täcka med gräsklipp. Plantorna av den högväxta sockerärtan Grijze Roodbloeiende sattes i en rad längsmed mitten av hela bädden. Den försåddes i pluggbrätte och hade ett starkt rotsystem, vilket gjorde den enkel att sätta ner i hål som grepen gjorde i bädden. Pluggbrättet ställdes på balkongen direkt efter sådd och därför växte plantorna inte särskilt mycket på höjden. Dock tillräckligt för att vi kunde knipsa några toppar att äta, för att förhindra att de snurrade in sig i varandra.

Sockerärterna är planterade i en rad längsmed mitten av den största bädden. Ett tunt lager gräsklipp har börjat läggas på bädden för att fyllas på mer och mer allteftersom ärterna växer.

Välkomna fram!

Som vi har väntat och längtat efter körsbärsblom! Nu är de äntligen här. Och flera blommor har gömts under gammalt gräs och kommer fram i vår fortsatta röjning och räfsning. Ännu fler sorters vårblommor tittar upp. Allt har vaknat!

Nu finns det verkligen massor att göra. Om en vecka tänker vi göra våra första utplanteringar. Tiodygnsprognosen visar som lägst 4 grader på natten vid ett tillfälle, annars runt 8-9 grader. Men jag har faktiskt startat lite redan. Satte just ut våra plantor av sibirisk kål. De har stått i kruka på balkongen, dygnet runt och under lång tid, och ville verkligen komma ut på friland. De kommer att klara sig fint.

Vi trodde att luftkudden i hydroforen hade pajat under vintern, eller åtminstone försvagats rejält, men när jag startade vattenpumpen så var det bra tryck. Härligt att kunna börja vattna på riktigt, nu är jorden perfekt att börja växa i.

Tuvor av förgätmigej pryder gräsmattan under körsbärsträden och vid gamla dasset.

Bondbönorna som vi sådde för några veckor sedan har kommit upp med flera centimeter och jag petade lite i täcket för att hjälpa dem att hitta upp till solljuset. Även spenaten i bädden bredvid har kommit upp en bra bit, men jag passade ändå på att så in spenat i ännu en bädd. Man får sällan för mycket spenat. Och om jag inte såg fel så är äntligen morötterna på väg upp också.

Många av bondbönorna har kommit gång. Den här sorten, Hangdown, såddes den 20 mars.

Nu är faktiskt hela vår trädgård räfsad. Massor av andra växter, många blommande, har hittat upp efter allt vårt röjande. Stenmuren som har varit rasad, under gissningsvis decennier, har också blivit synlig och vi planerar att bygga upp den där det går. Det som kanske har varit tyngst, och tagit mycket tid, är att slita loss långa långa revor av kaprifol. Visst är den jättevacker, men den har spritt sig hej vilt. Vi pratar om revor som är uppåt 6 meter långa, och med små rotfästen varannan decimeter längsmed revorna. Den ska få fortsätta leva loppan på utvalda ställen, men behöver klart begränsas.

Vid nästa besök är det absolut ett måste att klippa gräset! Åkern är redan grön och frodig och färskt gräsklipp blir perfekt till bäddarna där det nyss börjat växa. Det är ett kreativt pussel att fundera ut vilka platser som passar bäst för vilken gröda. Snart kommer det väl visa sig igen att det behövs fler odlingsbäddar. Men först ut när det gäller utplantering blir ändå kålen och sockerärterna. Är det helg snart?

Varmvåren och sticklingarna

Äntligen kunde alla bärbuskar och sticklingar få komma fram ur sin vintervila. Nästan alla kvistar hade blad på gång och i strålande sol har de nu fått flytta ut från vintervilan vid muren. Nästan allt har överlevt!

Bärbuskarna och alla sticklingar har i sina krukor stått inpackade vid stenmuren under vintern, under ett tjockt täcke av löv. Varje besök när det har varit snöfritt har jag varit där och lyft försiktigt, med spänd förväntan på ett bra resultat. Nu plockade jag ut dem alla. Alla krukor fick stå ute i full sol och värme och c:a hälften av krukorna med sticklingar jordslogs i den flätade bädden. Där ska de stå tills att platsen på åkern är klar och förmodligen kunna flyttas ner till hösten. Tills nästa vår kommer de stå kvar i sina krukor, kanske längre. Jag vill att de ska ha utvecklat rejäla rötter så de kan etablera sig snabbt när de väl kommer i jord.

Här står krukorna med sticklingar nerstuckna i en bädd. Vinbären är de som har störst blad och även blommor på gång. Till vänster syns en blåbärstry som redan blommar.

De buskar som köptes i höstas får också bo i kruka över sommaren. Mest för att jag behöver anlägga en ordentlig plats för dem men också för att det är bra för dem att känna in sitt nya ställe. Blåbären har fått en plats i jordfabriken, som efterhand ska fyllas på med mer löv för att hålla rätt pH. Till hösten kommer de få med sig sin favoritjord till planteringsplatsen. Blåbärstrybusken är stor och har redan flera bladrosetter och sparrisen har utvecklat kraftiga rötter.

Att möta en fjärde årstid på Askelid är spännande. Vi hade ju ingen aning om vad som kunde dyka upp ur jorden. Ganska snart efter vårt tillträde röjde Johan ner ett ganska stort område med gullris. Det hade fullkomligen tagit över hela slänten och sedan dess har vi dragit upp rötter lite då och då. Fortfarande, när det är lite fuktigare i marken, sitter jag och drar loss revor. Men fanns det något mer i slänten? Ja, absolut! Ganska tidigt såg vi något som liknade påskliljor, andra små vårlökar och vitsippsblad. Nu är det fullt av dessa, och de små lökstrån jag hittat visade sig vara blå pärlhyacint. Likadan trio står runt äppelträden, och på framsidan skymtar någon form av narciss. Under körsbärsträden kommer förgätmigej fram tillsammans med vitsippor. Det är något särskilt med vårblommor nu när det fortfarande är ganska kalt.

Jag rensar vidare i slänten. Här står fyllda påskliljor i tuvor och likaså pärlhyacint. Båda mycket uppskattade av fjärilar, och oss.

Nu är det extra mysigt att bara gå runt och skrota. Även om det finns mycket att göra så vill jag gärna bara traska omkring med termosmuggen och titta på allt som finns. Och drömma. Visualisera. Planera. Och som en bonus fanns det gott om vild mat att plocka. Både nässelsoppan och kirskålspajen blev god.

Det börjar bli ont om plats bland alla försådder nu, men fler sådder är på gång. Snart är det frostfritt och jag vill kunna sätta ut plantor av fler ärter och bönor. Dem vill jag gärna förodla för att undvika att fåglarna tar dem som små groddar, och det kommer att bli ett par pluggbrätten med plantor. Men här på balkongen står tomatplantor och vill ha större lägenheter i väntan på frilandsyta. En av piennolotomaterna har redan satt frukter, trots att den bara står i en 5-centimeterskruka. I vilket fall är den tidigare än Vilma, som hade en ganska lång startsträcka här.

Brytsockerärter växer till sig i pluggbrätte på balkongen. Utplantering om ett par veckor!
Piennolotomaten har redan flera frukter på gång.

Vi fick ett par nya lass hästskit av Roy. De skyfflades snabbt ut till tre nya bäddar. Det börjar bli lite bråttom att fixa odlingsyta till plantorna som laddar för utplantering, trots att det dröjer ett par veckor innan vi är där.

Två nya bäddar närmast i bild. Här kommer olika sorters kål planteras ut. I bakgrunden till vänster syns en långsmal ny bädd. Den kan bli en bra plats för squash eller något annat.

I kanterna på de högre bäddarna har vi sått slingerkrasse. De är inte så näringskrävande och kommer därför att få växa där tillsammans med ärter och bönor. Baljväxter fixerar kvävet från luften helt själva och hjälper på så sätt till att gödsla jorden i sin bädd inför nästa års odling.